Alla Limited heter den brännvidd de faktiskt har. Jag minns från FOTO:s tester att de brukar ha en "uppmätt bränvvidd" som kan skilja sig en eller ett par mm från den angivna, men Limited objektiven heter den uppmätta brännvidden (det är antagligen däför de har så ovanliga bränvvidder som 21 o s v). En intressant notering apropå brännvidder tyckte jag.
Tysk och japansk design. Ja, i samband med FA 43 Limiteds lansering i slutet av 90-talet så läste jag i FOTO att Pentax förklarade det främst med att tyska objektiv har en skarpare, mer distinkt, övergång mellan skärpa och oskärpan. En effekt som jag tror kommer av kontrasten? Detta ger en snygg 3D känsla. FA 43 har kanske den bästa 3D känslan av alla Pentax objektiv, men den har samtidigt gjort rätt svagt ifrån sig i MTF tester (andra Limited har lyckats betydligt bättre i MTF). FOTO tyckte inte alls om objektivet, men de mäter ju bara, de fotar inte. FA 43 är ett typexempel på ett objektiv som man måste fota med och strunta i MTF värdet.
Med FA 43 drog Pentax sin karaktär till sin yttersta spets, i vissa ljusförhållanden (mycket kontraster, sol och klar himmel) är det helt fantastiskt men i tråkigt ljus så är objektivet inget speciellt alls. Vissa älskar det, vissa avskyr det.
Ett extemt objektiv, men tydligt när man vi pratar om karaktär. Andra Pentax har ju den karaktären också, men inte lika uppskruvad till max.
Sedan så är det färgtemperaturen, tyska objektiv ligger gärna åt det varma hållet, japanska objektiv har generellt varit kallare. Sen så är det bokeh, de tyska prestigetillverkarna har fin bokeh rakt över.
Och så är det färgåtergivningen, klarheten i färgerna, hög färgupplösning. Pentax är stolta över sin färgupplösning och många fotografer nämner just Pentax sätt att återge färger på som väldigt trevligt och skönt för ögat. Många uppskattar ju även Zeiss och främst Leica för det också. Att det blir en "mjukhet", krämighet eller stuns. Det tycker jag inte är lika tydligt digitalt som på dia, sensorn begränsar det, men Pentax samarbetar ju med SilkyPix för att bibehålla mer av den effekten.
Min erfarenhet av andra japanska tillverkare är främst Sigma och Tokina, till viss del Tamron, och Canon (har en vän med Canon som kör Tamron också) och lite Nikon. Rent allmänt tycker jag det finns en platthet, tråkighet, saknas djup. Inga stora skillnader, men jag reagerar för dem. Jag kan ju nämna Tokina AF 28-105 f/3.5-4.5 som jag hade en period och jämföra med Pentax FA 28-105 f/3.2-4.5 AL (IF). (detta var före digitaltiden, så jag har inget bildexmpel från Tokinan). Tokinan var ok, men tråkig. Med FA 28-105:an blev det mer färger, liv i bilden, mer djup, mer skärpa, bättre bokeh. Det kändes som jag hade bytt till en annan film med rikare färgåtergivning. Det var ingen liten subtil skillnad i nyans. Det syntes direkt så ut vart jag och plåtade massa blommor första tiden för att njuta av färgerna. Det här var på Agfa RSX. Som är känd för sin neutralitet, fina vithet och realistiska färgåtergivning (jag har aldrig gillat Fuji Velvia som var för plastig och onaturlig).
Nikon, en särskild paragraf. Jag har upplevt Nikon som att de har en hög kontrast (även Tamron har den känslan tycker jag, som 90 Macrot). Kontrasten hos Nikon ger ett högt skärpeintryck, men i jämförelse med Pentax så maskerar kontrasten bildens mikrodetaljer, de små små detaljerna försvinner så jag har upplevt Pentax ha högre detaljupplösning.
Kantskärpa vs hög centrumskärpa... Inget som jag mindes specifikt av den texten iaf. Ser vi på Pentax så detta varierat. På en hel del objektiv, som FA* 85 f/1.4 och FA 50 f/1.4, så har Pentax valt en svag kantskärpa på vidöppen bländare till förmån för bra centrumskärpa - detta för att hjälpa bokehn till att bli snyggare. (och bokeh var ju ett specifikt område för tyskarna). Men sen finns det Pentax objektiv som har jämn skärpa över hela bilden, som 16-45:an som du tyckte hade bra bokeh i en tidigare tråd. Så visst går det att få bra bokeh även med bra kantskärpa (vilket Leica har lyckats med). Men den bästa bokehn, verkar Pentax få med de objektiv där de valt en svag kantskärpa. I testet mellan A* 85 och Canon 85 så nämns skillnaden mellan A* 85 och FA* 85 att FA* har snyggare bokeh, men A* har högre kantskärpa. Det är en uppfattning många fotografer också har, som har provat både A* och FA*. Det är "by design".
Jag kan också säga det att de nya digitalt anpassade objektiven har en förändrad karaktär jämfört med tidigare objektiv, kontrasten är lite högre, färgtemperaturen har sänkts något. Inga jätteskillnader, men den finns där. Det beror antagligen på sensorn att de har gjort den här justeringen "digital anpassning", men jag har inte sett någon officiell förklaring om detta från Pentax (de har heller inte sagt officiellt att detta har skett, men många upplever att det har hänt något. Det kan bero på samarbetet med Tokina, men de samarbetar ju bara med några objektiv. De flesta är ju fortfarande helt Pentax. Jag har inte bestämt mig riktigt vad jag tycker om det än.
Hälsar
R
