Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Paul Hansen i blåsväder

Produkter
(logga in för att koppla)
Det tekniska är en sak och sammanhanget en annan. Jag har nog mer fäst mig vid att bilden faktiskt gått att ta. Jag är faktiskt lite förvånad över detta. Min erfarenhet efter att ha rest i Mellanöstern och arabvärlden en hel del från 70-talet och fram till 2010-talet är att jag sällan kunnat ta bilder i situationer som dessa utan att riskera att bombarderas av stenar eller på andra sätt utsättas för tecken på att folk inte vill ha en där. Då talar jag om betydlligt mindre laddade situationer än dessa.

Här vill man uppenbarligen det och då undrar man ju hur fri man kan stå som fotograf utan att bli ett redskap åt de som vill använda en som redskap i själva konflikten. Paul Hansens bild samlar säkert en hel del nytt hat att kasta in i konfliktbrasan som säkerställer att nya generationer fortsätter denna fullständigt tröstlösa konflikt. Frågan är om det är det här världen behöver.

Jobbade som fotograf för Reuters på Väst Banken och Gaza mellan 2000 till 2007 och har flera liknande bilder i arkivet. På begravningar var det nästan aldrig några problem att fota både de omkomna och sörjande. Det gällde att kunna läsa situationen och agera utifrån den. Men framför allt att agera med de lokala fotograferna.
Pauls bild är fin men på inget sätt unik. Det som har gjort den till en vinnarbild är just efterarbetet. Skillnaden ligger i att när man jobbar för en dagstidning som han gör har man mer tid att redigera bilderna (har också jobbat för DN i mellanöstern). När man var på nyhetsbyrån var det snabbhet som gällde. Många gånger stod man med laptopen på motorhuven och skickade bilder från händelsen samtidigt som APs fotograf stod bredvid. Kampen om sekunderna var hård.
 
Skönt tycker jag. Jag gillar verkligen Paul Hansens bilder. Skall bli skönt att drämma länken i huvudet på tvivlarna :D
 
Skönt för Hansen.
Samtidigt undrar man om inte frikostigheten med retusch i tävlingen och nyhetsbilder gått för långt när det uppstår tvekan om en bilds autenticitet.
 
I det här fallet kan det kanske vara så att diskussionen uppstått av politiska snarare än fotografiska skäl. Det är ganska uppenbart av kommentarerna på extremetech att bildens budskap inte uppskattas av alla.
 
Skönt för Hansen.
Samtidigt undrar man om inte frikostigheten med retusch i tävlingen och nyhetsbilder gått för långt när det uppstår tvekan om en bilds autenticitet.

Tror det ligger något i vad du säger, framför allt när det rör sig om dokumentärfoto. Men med det sagt, , finns det, som nämnt ovan, gott om folk som inte alls är bekväma med vilken bild detta målar.
 
Samtidigt undrar man om inte frikostigheten med retusch i tävlingen och nyhetsbilder gått för långt när det uppstår tvekan om en bilds autenticitet.

I det här fallet var det ju inte frågan om någon retuch och jag tror retuch är väldigt ovanligt när det gäller nyhetsbilder.
 
I det här fallet var det ju inte frågan om någon retuch och jag tror retuch är väldigt ovanligt när det gäller nyhetsbilder.

Om jag beskriver det som överdriven efterbehandling istället.
Lite extra vinjettering kan väl vara ok. Lyfta lite skuggor för att minska riskerna vid dåligt tryck eller mörk exponering. Ni förstår nog.

Men om fotografens efterbehandling/retusch är så avancerad eller komplex att det krävs experter som granskar raw-filerna för att avgöra om det är ok eller inte så tycker jag frågan om gränsdragningen måste diskuteras.

Det är ingen featurebild, inget heroshot för någon produkt eller tjänst.

Det är en nyhetsbild och en sådan ska aldrig behöva ifrågasättas pga efterbehandling tycker jag.
 
Lite extra vinjettering kan väl vara ok. Lyfta lite skuggor för att minska riskerna vid dåligt tryck eller mörk exponering. Ni förstår nog.
Bra, då vet vi vad som är rätt och fel, var vänder vi oss nu för att få denna definition ISO-certifierad?

Men om fotografens efterbehandling/retusch är så avancerad eller komplex att det krävs experter som granskar raw-filerna för att avgöra om det är ok eller inte så tycker jag frågan om gränsdragningen måste diskuteras.

Den här var förmodligen egentligen inte "så avancerad" att det var nödvändigt, men om man inte skickat filen till ett antal oberoende experter hade foliehattarna bara fortsatt sitta och titta på ELA-bilder de inte kan tolka och skrika fejk.
 
Om jag beskriver det som överdriven efterbehandling istället.
Lite extra vinjettering kan väl vara ok. Lyfta lite skuggor för att minska riskerna vid dåligt tryck eller mörk exponering. Ni förstår nog.

Men om fotografens efterbehandling/retusch är så avancerad eller komplex att det krävs experter som granskar raw-filerna för att avgöra om det är ok eller inte så tycker jag frågan om gränsdragningen måste diskuteras.

Det är en nyhetsbild och en sådan ska aldrig behöva ifrågasättas pga efterbehandling tycker jag.

Jag tvivlar starkt på att retuscheringen är särdeles komplex eller avancerad. Att det krävs experter är väl däremot inte så märkligt. Titta bara på de som utnämnde sig själva till experter och hävdade att det var tre olika bilder sammanfogade.

Ett stort problem idag är att vi har ett bildseende som fortfarande är kvar i en analog tid, med de stora begränsningar som då fanns med begränsat kontrastomfång och stora brister i färgåtergivning. Men vi är fortfarande invanda på att så ska bilder se ut. Under en lång tid framöver kommer vi se sådana här kollisioner, när de möjligheter som finns att utnyttja ett större kontrastomfång och på så sätt närma sig det som man faktiskt har sett, gör att bilder inte kommer se ut som de gjorde när man tog dem på film.
Det ovana i detta gör att många börjar snacka om att det inte ser ut som foto, utan mer som måleri. Jag kan tycka att det mer ser ut som den verklighet som mötte betraktaren på plats.

Stefan
 
Jag tycker och tror att den först publicerade bilden ser mera naturlig ut i ljusets sätt att falla än den mera bearbetade tävlingsbilden. Jag tror att den förmedlar en bättre sanning om hur ljuset såg ut och föll i verkligheten, än den som var med i tävlingen. Det är t.om så att en del partier som ligger i skugga i den först publicerade bilden, nu ljusats upp så mycket att de ser ut att vara solbelysta och t.om ljusare än vissa delar som faktiskt belyses med solen och som nu mörkats så att de ser ut att ligga i skugga. Detta ser man klart och tydligt om man jämför bilderna, och om man utgår från att den första är mera lik ursprungsbilden bör det inte vara så svårt att förstå att det finns dom som ifrågasätter vilken version som är mest överensstämmade med verkligheten. Man ska nog inte blanda ihop detta med någon slags kvardröjande mall för hur ett fotografi såg ut förr, eller att det skulle finnas någon slags motvilja mot att använda dagens verktyg för att få en mera ögontrogen bild, utan istället försöka se mera vad bilden i det här fallet faktiskt visar i ursprunglig och bearbetad version. Man skulle kunna göra bilden lika "målersik" och kontrastutjämnande, men ändå behålla mera av det ursprungliga ljusets sätt at falla.

Sen kan man givetvis också diskutera hur man använder verktygen för att få bilder att se måleriska och mera "släta" ut, och vilket uttryck som återger verkligheten mest naturtroget. Det naturalistiska måleriet har vi ju många praktikanter av (och har funnits sedan lång tid tillbaka i historien) och när fotografierna mera liknar denna genre finns det säkert vitt skilda uppfattningar om vilka metoder och tekniker som ser mest naturligt och trevligast ut.
 
Med fotosidans defintion för en manipulerad bild i åtanke...

Kontrastjusteringar och färgjusteringar (Nivåer, Levels, Curves i Photoshop) kan vara ok i förstoringar och utskrifter, likaså att mörka eller ljusa upp delar av bilden. Dessa saker skall göras med måtta och allt med syftet att efterlikna vad fotografen såg vid fotoögonblicket

...hur ska man se på bilden då? Efter att ha sett den först publicerade bilden tycker jag att det kan finnas fog för att ställa frågan om ljusförändringarna i det här fallet bättre visar vad som fanns och kunde ses vid fotoögonblicket?
 
Allt reportagefoto är i någon mening manipulerat. Fotografen väljer vart kameran ska riktas och därmed vilken del av verkligheten som ska visas. Hela verkligheten kommer aldrig med på bilden, varken det som skedde före eller efter fotoögonblicket eller det som finns utanför bilden. Så utifrån denna kanske alltför filosofiska utgångspunkt finns inget foto som visar verkligheten, bara den lilla del av den som fotografen vill visa oss. I det perspektivet tycker jag diskussionen om hur mycket Paul Hansen får lyfta skuggorna blir rätt ointressant.

Paul Hansen vill visa oss något, och det gör han på ett mästerligt sätt.
 
Allt reportagefoto är i någon mening manipulerat. Fotografen väljer vart kameran ska riktas och därmed vilken del av verkligheten som ska visas. Hela verkligheten kommer aldrig med på bilden, varken det som skedde före eller efter fotoögonblicket eller det som finns utanför bilden. Så utifrån denna kanske alltför filosofiska utgångspunkt finns inget foto som visar verkligheten, bara den lilla del av den som fotografen vill visa oss. I det perspektivet tycker jag diskussionen om hur mycket Paul Hansen får lyfta skuggorna blir rätt ointressant.

Paul Hansen vill visa oss något, och det gör han på ett mästerligt sätt.

Frågan jag tar upp gäller nog inte så mycket det faktum du beskriver, där är vi nog överens alla, att man kan välja utsnitt osv. Frågan är av annat slag, dvs huruvida fotografen förändrat inom det utsnitt han valt, så att det mera liknar det man såg eller om det kanske mindre liknar hur ljuset föll? Jag vill nog mena att fotografen här valt att göra en (i hans ögon) mera estetiskt/konstnärligt tilltalande bild och att förändringen inte gjorts för att bättre beskriva hur det såg ut. Förändringen har dessutom i det här fallet inneburit att ljuset på några ställen förvanskats på ett sätt som jag menar inte visar hur det förhöll sig vid fotoögonblicket (av den först publicerade bilden att döma). Man skulle kunna ha gjort detta på ett annat sätt, utan att ljuset förvanskats som det gjort nu på några ställen, och utan att bildens slutliga tekniska uttryck förändrats.
 
Senast ändrad:
Frågan jag tar upp gäller nog inte så mycket det faktum du beskriver, där är vi nog överens alla, att man kan välja utsnitt osv. Frågan är av annat slag, dvs huruvida fotografen förändrat inom det utsnitt han valt, så att det mera liknar det man såg eller om det kanske mindre liknar hur ljuset föll? Jag vill nog mena att fotografen här valt att göra en (i hans ögon) mera estetiskt/konstnärligt tilltalande bild och att förändringen inte gjorts för att bättre beskriva hur det såg ut. Förändringen har dessutom i det här fallet inneburit att ljuset på några ställen förvanskats på ett sätt som jag menar inte visar hur det förhöll sig vid fotoögonblicket (av den först publicerade bilden att döma). Man skulle kunna ha gjort detta på ett annat sätt, utan att ljuset förvanskats som det gjort nu på några ställen, och utan att bildens slutliga tekniska uttryck förändrats.

Det här är ju en oerhört intressant fråga och därför måste vi våga ifrågasätta en hel del saker som vi tar för givet. Och därför skulle jag vilja fråga hur du vet att den först publicerade bilden är en »mer korrekt« bild av det skeende som han hade framför sitt objektiv. Kan det inte vara så att när han hade mer tid på sig tog chansen att göra en bättre bild, en bild som mer troget skildrade vad som han såg?
Och till alla som säger att det ser mer ut som måleri än som fotografi, beror det på att ni jämför bilden med den bild som skulle ha skapats med film och fotopapper. Vi är fortfarande så invanda att bilder ska se ut på så sätt, så vi känner osäkra på bilder som utnyttjat de vidgade tekniska ramar.
Jag satt i en intressant diskussion med Stephen Johnson, landskapsfotograf och en av de första att gå över till digital teknik i början av 90-talet. Han menade att han helt ändrat sätt att göra sina bilder på grund av att tekniken tillät honom att ligga mycket närmare den verklighet han ville skildra. Stephen, som varit assistent åt Ansel Adams, gjorde sina printar ljusare och blekare i skuggorna än vad vi är vana vid. Han tyckte att det skulle vara en eftergift att printa sina bilder som de tekniska begränsningarna på film tvingade honom att göra tidigare.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar