Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

onödigt med f/2,8 på makroobjektiv??

Produkter
(logga in för att koppla)
Kan hålla med dig förutom i sista meningen. Vid 100% visning, pixel för pixel, och med oändlig upplösning (förlåt överdriften) så blir diffraktionen också oändlig. Det är först vid en given upplösning som man kan jämföra effekten av diffraktion. Eller given utskriftsstorlek. Utgår man från 14Mpix på en FF-kamera så är mina bilder rätt då det blir ca 6Mpix i aps-c format. Detta ger i mitt fall en utskriftsstorlek på 20x30cm.

Oändlig diffraktionargumentet förstår jag men inte hur väldigt hög upplösning kan vara ett problem när man ska jämföra. Tvärt om, är upplösningen för låg kan man ju inte se någon skillnad då diffraktionsoskärpan drunknar i andra effekter. Men i vilket fall, man ska ha samma upplösning i bägge bilderna, vilket inte bör vara så svårt, man byter knappast kamera mellan bilderna :)
 
Vid 100% visning, pixel för pixel, och med oändlig upplösning (förlåt överdriften) så blir diffraktionen också oändlig.

Njae, diffraktionen är vad den är. Den beror på ljusets och objektivets egenskaper och påverkas inte av vilken bildsensor eller slags film man använder.

Diffraktion är ett (generellt) vågbrytningsfenomen som bl.a. uppkommer när ljusvågor bryts mot en kant. Diffraktionen ger upphov till interferens som bildar ett diffraktionsmönster på den projicerade bilden.

Hur stor inverkan diffraktionsmönstret har på upplösningen i bilden beror dock på bildsensorns upplösningsförmåga.
 
Njae, diffraktionen är vad den är. Den beror på ljusets och objektivets egenskaper och påverkas inte av vilken bildsensor eller slags film man använder.

Diffraktion är ett (generellt) vågbrytningsfenomen som bl.a. uppkommer när ljusvågor bryts mot en kant. Diffraktionen ger upphov till interferens som bildar ett diffraktionsmönster på den projicerade bilden.

Hur stor inverkan diffraktionsmönstret har på upplösningen i bilden beror dock på bildsensorns upplösningsförmåga.

Han menar säkert räknat i antalet pixlar. Klart inte objektivets egenskaper påverkas av sensorn.
 
Diffraktionen räknat i pixlar? Vad betyder det?

Man kan mäta storleken på Airy-skivan i förhållande till pixelstorleken. Det är ett vettigt mått på difraktionens inverkan.
 
Känns som om vi pratar om varandra men menar samma sak. Min kamera har 6Mpix vilket räcker till 20x30. Om jag skulle ta samma bild med 24Mpix så skulle diffraktionen inte bli större i 20x30 men den skulle göra klart större skillnad per pixel i 100% visning. Tittar man på bilden på det viset så skulle man nog inte tycka att bilden är särskilt bra, fastän den gör sig bra i A4-utskrift.

24Mpix räcker till 40x60 vid samma ppi och då skulle diffraktionen synas mer, men då har man ju ändrat förutsättningarna ganska mycket.

Hela min poäng är att om man inte tänker dra ut större än A4 så kan man blända ner mer än vad Ekvationsfolket säger. Att blända ner till F22 som Scott Kelby förespråkar kan väl vara lite överdrivet, men F16 funkar bra även om teorin säger annorlunda.
 
Diffraktionen räknat i pixlar? Vad betyder det?

Man kan mäta storleken på Airy-skivan i förhållande till pixelstorleken. Det är ett vettigt mått på difraktionens inverkan.

På samma sätt som man kan mäta oskärpepunken i längdmått eller pixlar. Det är väl inget problem med detta synsätt.
 
Hela min poäng är att om man inte tänker dra ut större än A4 så kan man blända ner mer än vad Ekvationsfolket säger. Att blända ner till F22 som Scott Kelby förespråkar kan väl vara lite överdrivet, men F16 funkar bra även om teorin säger annorlunda.

Ja, jag håller med om att man inte ska vara rädd för att blända ner ordentligt för att få större skärpedjup om det är det man vill ha.
 
På denna sidan (hur har han orkat räkna allt det?) går gränsen för disfraktion vid 1:1 vid f/11 och vid varje fördubbling av förstoringsgraden sänks gränsen för disfraktion med två bländarsteg.
http://www.zen20934.zen.co.uk/photography/dof/dof.htm#Diffraction (jag har läst igenom hela sidan och är alldeles snurrig i skallen nu)
Jag skrev i inlägg #20 att jag tycker många har en överdriven rädsla för oskärpa pga diffraktion. Det tycker jag fortfarande efter att ha läst den här debatten.

Till min gamla kamera fanns bälgar och ett antal bälgobjektiv. Med det kortaste objektivet, 12,5/2, och fullt utdrag på bälgen fick man avbildningsskala på 22:1 ungefär. Med det där resonemanget skulle man behöva en bländare på ca f/0,5 om man vill slippa diffraktion. Då räcker inte f/2 långt ens vid största bländare.
Tur att de som fotade med sån här och liknande utrustningar inte var lika rädda för diffraktionen. Vad många bra extrema närbilder vi skulle ha gått miste om då.

Om vi utgår från Magnus fjärilsbild, så antar jag att han valt f/16 för att få hela fjärilen skarp. Det finns de som aldrig skulle använda mindre bländare än f/5,6, ens vid oändligt, pga rädsla för diffraktionens verkningar. Om Magnus hade använt f/5,6 hade säkert bilden varit lite skarpare där fokus ligger (fast man hade kanske behövt pixelpeepa för att upptäcka det), men stora delar av fjärilen skulle ha blivit oskarpa pga att de ej ligger i fokus. Något som mycket lätt skulle kunna ses med blotta ögat. Det tycker jag är att sila mygg och svälja kameler.

Olle
 
...
Om vi utgår från Magnus fjärilsbild, så antar jag att han valt f/16 för att få hela fjärilen skarp. Det finns de som aldrig skulle använda mindre bländare än f/5,6, ens vid oändligt, pga rädsla för diffraktionens verkningar. Om Magnus hade använt f/5,6 hade säkert bilden varit lite skarpare där fokus ligger (fast man hade kanske behövt pixelpeepa för att upptäcka det), men stora delar av fjärilen skulle ha blivit oskarpa pga att de ej ligger i fokus. ...
Olle

Bra argument
 
Visst kan man det, men det är inte diffraktionen man mäter utan diffraktionens påverkan.

Om du vill får du gärna förklara vad du menar med ovan.

Jag fokuserar (!) på resultatet, tittar på skärpan. Om (o)skärpan kommer från begränsingar i fokusering, brytning, diffraktion vet jag inte men resultatet såg vi ovan. Oskärpa börjar synas vid en viss bländare och är uttalat vid en annan för just den kameran.
 
Jag vill bara att vi ska vara tydliga med vad det är vi pratar om. Det är alltså fel att säga att man får mer diffraktion när man ställer in en mindre bländaröppning. Diffraktionen är beteckningen på det vågutbredningsfenomen som kan leda till oönskad påverkan på bilden i form av suddighet.

Vad "mer diffraktion" skulle betyda är ganska oklart. Det är ungefär som att säga "mer kvantmekanik".
 
Jag vill bara att vi ska vara tydliga med vad det är vi pratar om. Det är alltså fel att säga att man får mer diffraktion när man ställer in en mindre bländaröppning. Diffraktionen är beteckningen på det vågutbredningsfenomen som kan leda till oönskad påverkan på bilden i form av suddighet.

Vad "mer diffraktion" skulle betyda är ganska oklart. Det är ungefär som att säga "mer kvantmekanik".


Jaha, jag var inte på det klara med att du märkte ord ;-)

Vad ska man säga istället för "mer diffraktion"? (jag har förresten läst en kurs optik på högskolan, men det var tydligen för länge sen)
 
Jaha, jag var inte på det klara med att du märkte ord ;-)

Vad ska man säga istället för "mer diffraktion"? (jag har förresten läst en kurs optik på högskolan, men det var tydligen för länge sen)

"Högre grad av diffraktionsrelaterad kontrastförlust" kanske?

För övrigt en mycket informativ tråd, även om det som vanligt blir lite begreppsförvirring.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar