Du har fått mycket bra råd.
Både Canons 18-55 IS II och 55-250 IS II är riktigt bra objektiv, och för liten penning. (de äldre "IS" versionerna är också bra).
De är jämna o riktigt skarpa, från mitt till kant, på alla bländare och alla brännvidder, så du behöver inte tänka på såna saker för skärpans skull. De är lätta och kompakta.
Svagheterna (självklart har de såna eftersom det är billiga objektiv) är av sådant slag att det går utmärkt att leva med:
1: Vinjettering. 55-250 vinjetterar på fullt öppen bländare, framförallt på kort brännvidd. 18-55 vinjetterar lite också, men jämnare, dvs du har en del spår av vinjettering kvar även på mindre bländare och längre brännvidder.
Om du fotar i RAW, kan Adobe Lightroom korrigera båda objektivens vinjettering perfekt.
2: Distorsion. 18-55 distorderar påtagligt vid kort brännvidd. Du kan t.ex se böjda linjer, t.ex horisonten. Återigen är detta ett fel som korrigeras fullständigt och perfekt av Lightroom, om du fotar i RAW.
3: Färgkanter, "color fringing" på grund av chromatisk aberration. Båda objektiven är så pass måttliga med denna defekt, att det återigen kan korrigeras med fullgott resultat.
4: De är inte så ljusstarka. Det här är egentligen inget problem så länge man inte vill ha kort skärpedjup av konstnärliga skäl. Betänk sen också att objektiv som har tillräckligt stor bländare för detta, är riktigt tunga, mycket dyra, och också typiskt dras med värre optiska defekter på öppen bländare. För exponeringen har det ingen praktisk betydelse. Du kan vrida upp ISO, och också utnyttja IS för att kompensera. Tänk också på att även om du haft ett ljusstarkare objektiv, hade du antagligen blivit tvungen att ändå blända ner till 4-6,3, dvs samma bländare, för att få bäst skärpa.
5: Okej, de är lite plastiga och antagligen inte världens robustaste.
Överlag tycker jag Canon har kompromisserna på exakt rätt ställen. De har prioriterat skärpan och upplösningen. Alla tidningar o journalister som "testar" objektiv är inte alltid av den åsikten. Mycket märkliga jämför-tester kan man ibland läsa, där de i särklass skarpaste objektiven, från Canon, får slutbetyg 2.5 eller 3 i "optisk kvalitet", medan diverse skit-objektiv kan få betyget 4 - 4,5.
Hur går det här till? Jo, man rangordnar objektiven i jämförelser på saker som distorsion, vinjettering och aberration, och väger sedan in ordningen i slutbetyget. Problemet med det här tillvägagångssättet är att det väger egenskaper felaktigt. Det spelar nämligen ingen roll om ett objektiv har nån % mindre vinjettering eller distorsion. Felet i bilden är precis lika påtagligt, om det inte korrigeras. En annan sak jag sett, är också att man ibland ignorerar kantskärpan (t.ex. Sony är säker tacksamma för det).
