Det är inte alla L-objektiv som har fluoritlinser heller.
Man behöver inte hantera ett objektiv många minuter för att fårstå skillnaden på ett L-objektiv och ett vanligt. De är alltid mer välbyggda, bättre tätade, har bättre inställningsringar osv. Oftast har de också optisk kvalité i toppklass, fast där kan det finnas mer eller mindre lyckade konstruktioner.
Något som är gemensamt för alla L-objektiv är i alla fall att de har en röd ring och rejält tilltagen prislapp.
När det gäller EF 70-300 mm f/4-5,6 IS USM har det exempelvis ingen avståndsskala, skärpeinställningsring som roterar när AF går, inte manuellt finjustering av skärpan utan att koppla ur AF, simplare lösning på AF-driften (mikro USM, inte ringformad) med mer oväsen och långsammare funktion.
Dessutom är det inte nåt vidare skarpt på längre brännvidder och har ibland uppvisat olika prestanda beroende på hur man håller i kameran. Men den sjukan drabbade nog bara de tidigaste i produktionen.
Själv har jag ersatt den med EF 70-200 mm f/2,8L IS II USM. Jag fick ge ungefär 15000:- för det (USA), alltså mer än tre gånger så mycket som för 70-300, och det är det värt. Det går bra att sätta på en EF extender 1,4x III och få ungefär samma brännvidd som 300 ger på längsta inställningen, och ändå ha bättre bildkvalité i slutänden.
