Han länkade lite fel, här är en bättre:
https://lh5.googleusercontent.com/-...AAAAAAEPU/ANTjGjSFb1k/s0/dsc_1475_1_4_bin.jpg
Joakim: Jag har inte riktigt förstått vad binning går ut på o varför det kan vara bra. Förstår inte riktigt skillnaden mellan det o att skala ner bilden 50% i efterhand med t ex Photoshop. Lust med en liten förklaring?
*host*... ojdå.
Glömde ändra "s0"-siffran i länken...
första bilden var som sagt 144-pixel tumnagel till bilden jag egentligen TÄNKTE länka till! hehe.
Det är egentligen ingen äkta hårdvaru-binning vi pratar om i den här sensorn, utan en mjukvaru-binning. Hårdvarubinning kopplar ihop pixlar rent elektriskt, så att laddningarna från samtliga kopplade pixlar går till EN laddningspunkt. Detta ger fördelen att man bara får läsbruset en gång, men laddningen blir (binstorlek) gånger större.
Fördelen i denna situationen - man läser ut hela upplösningen, och lägger ihop värdena i efterhand - är att allt sker
innan färgomvandlingar osv. Dessutom är det inte så att man får 8ggr så mycket bruskraft av att lägga ihop 8st pixlar i råformat, gör man det innan råkonverteringen får man bara roten av åtta = 2.8ggr mer elektronikbrus - trots att signalen blivit 8ggr starkare.
Dessutom blir effekten lite som Foveon-sensorn var menad att fungera - man får full färginformation i varje bildpunkt. I en Bayer-baserad sensor får man ju inte det, utan man får efterkonstruera två färger per punkt. Detta sänker naturligtvis detaljeringen per pixel, dvs kvaliten på pixelinformationen.
En bra tumregel är:
1) Om objektivets upplösning är så dålig (eller sensorns upplösning så hög) att ingen linje objektivet kan projicera på sensorn kan bli mindre än 2.5 pixlar bred, hur tunn den än är framför objektivet - då funkar mjukvarubinning direkt från full upplösning. Detta ger steglös bin.
2) Om objektivet klarar att nästan ge pixelskarpa bilder på sensorn är det alldeles för stor risk för att smådetaljer "trillar imellan" pixlarna, och då försvinner dessa detaljer helt från bilden - om man inte kör en Bayer-interpolering innan nerskalningen.
Kom ihåg att det i både rött och blått mäts bara på var fjärde position, dvs det är minst en pixelbredds mellanrum mellan två valfria röda eller två valfria blå mätpunkter. Så länge objektivet klarar att lägga in information i detta "gap" kan också information försvinna från mätningen (bilden). Bayerinterpoleringen förstärker färgbruset, men kan också hämta hem lite av denna "förlorade" information.