Annons

Nikon F-401, hur fungerar det med "upplösning"?

Produkter
(logga in för att koppla)
Vad är vitsen att fota analogt för att sedan digitalisera bilden.
Blir det inte att gå över ån efter vatten.
Förstår att fota analogt skiljer sig en del från digitalt och att just den utmaningen är kul.
Men jag kanske har missat något annat. Kan nan få ut andra effekter från analog kamera?
Blev en trådkapning tyvärr men blev lite nyfiken...
Och själva frågan verkar vara besvarad.

För oss som fotat med film halva livet kan det tyckas konstigt. Men man behöver ju prova båda världar om man inte gjort det. Jag var till en fotoaffär nyligen för ett körkortsfoto och jag frågade om filmen han hade på hyllan. -Det är tjejer i 20-årsåldern som köper, fick jag till svar.
De har ju sina mobiler idag men använder ändå film.
 
För oss som fotat med film halva livet kan det tyckas konstigt. Men man behöver ju prova båda världar om man inte gjort det. Jag var till en fotoaffär nyligen för ett körkortsfoto och jag frågade om filmen han hade på hyllan. -Det är tjejer i 20-årsåldern som köper, fick jag till svar.
De har ju sina mobiler idag men använder ändå film.
Japp, statistik från de större butikerna på nätet säger att det är åldrarna 18-30 som köper mest film. Ungdomarna vill ha någonting att ta på tror jag, de senaste två eller tre åren har Fuji sålt fler Instax-kameror än vad alla andra kameratillverkare sålt tillsammans av digitalkameror.
 
En anledning att använda film är att man tvingas tänka lite längre, pga kostanden per filmruta, både på komposition och exponering. Det gör att en slarver som jag kanske kan få bättre bilder!

Men jag ska erkänna att jag inte stoppat någon film i den Nikon FE2 vi har på hyllan på mycket länge. Jag bränner 100 exponeringar på ett barnbarn och hoppas på det bästa, i stället!

PS. Jag hade en kompis som alltid tog bilder med kameran på stativ för att få ännu mer tid att tänka!
 
Idag finns inga rationella skäl att fotografera med 35 mm film. Däremot kan man hitta på andra sorters skäl, om man vill.

Stå stilla och tänka kan man göra med vilken kamera som helst. Tycker man det finns en tjusning i att vänta på bilderna i några veckor kan man alltid posta minneskortet till någon och be denne skicka tillbaka det om några veckor.
 
Upplösning mäts inte i pixlar. Upplösningsförmåga handlar om hur väl motivets fina detaljer kan återges. Med både film och digitala sensorer gäller att lågt ISO och skarpa objektiv förbättrar upplösningsförmågan.

Antalet pixlar underlättar att få ut maximal upplösning, men en filmruta har en en gräns där det inte hjälper att skanna med fler pixlar. Ofta ligger den gränsen rumt 10 megapixel för småbildsfilm.
Tidningen Foto hade en artikel om det i tidevarvet av brytpunkten mellan digitalt o anaologt.
De kom fram till 35 Mp, fast jag är inte helt säker på om det gällde 24x36.
Skulle 35Mp varit för 6x6 så stämmer det rätt bra överens med 10Mp för 24x36.
Men det är som du säger, pixlar i fina raka rader med moiré är inte samma som utslängda silverpartiklar.
 
Det går inte att jämföra upplösning mellan digitalt och analogt. Digital upplösning har ett teoretiskt max i en dimension på antalet pixlar delat på 2. T ex 24mp i ratio 2:3 är 4000x6000. Dela på 2 då det behövs en pixelrad med avstånd mellan varje pixelrad för att registrera ett streck och med ett perfekt objektiv har du alltså 2000 linjer (linjepar) per bildhöjd. Det viktigaste bruset är slumpmässigt (finns många olika sorters brus dock) och värdet varierar med hur det mäts. I analogt är detaljnivån för en given filmtyp slumpmässig då den utgörs av ett ljuskänslig ämne vars chans att få en fotonsignal är slumpmässig utifrån ett visst ljusinsläpp samt hur mycket det reagerar på ljuset men också beroende på hur mycket man förstorar och är en ratio mellan signal och brus. Finns inget absolut värde. Hur många mp man anser att det motsvarar beror på vad man mäter med och hur mycket korn (analogt "brus") man accepterar. Skulle man betrakta en bild tagen med 35mm film slår redan 6mp den i intryck av upplösning delvis p g a mindre kornighet. Kollar du ett uppslag av tidningen foto från tidigt 2000-tal ser man att Canon 1Ds med 11 mp gav en upplevelse av mellanformat avseende helhetsintrycket.
 
  • Gilla
Reaktioner: PMD
Det går inte att jämföra upplösning mellan digitalt och analogt. Digital upplösning har ett teoretiskt max i en dimension på antalet pixlar delat på 2. T ex 24mp i ratio 2:3 är 4000x6000. Dela på 2 då det behövs en pixelrad med avstånd mellan varje pixelrad för att registrera ett streck och med ett perfekt objektiv har du alltså 2000 linjer (linjepar) per bildhöjd. Det viktigaste bruset är slumpmässigt (finns många olika sorters brus dock) och värdet varierar med hur det mäts. I analogt är detaljnivån för en given filmtyp slumpmässig då den utgörs av ett ljuskänslig ämne vars chans att få en fotonsignal är slumpmässig utifrån ett visst ljusinsläpp samt hur mycket det reagerar på ljuset men också beroende på hur mycket man förstorar och är en ratio mellan signal och brus. Finns inget absolut värde. Hur många mp man anser att det motsvarar beror på vad man mäter med och hur mycket korn (analogt "brus") man accepterar. Skulle man betrakta en bild tagen med 35mm film slår redan 6mp den i intryck av upplösning delvis p g a mindre kornighet. Kollar du ett uppslag av tidningen foto från tidigt 2000-tal ser man att Canon 1Ds med 11 mp gav en upplevelse av mellanformat avseende helhetsintrycket.

så förstår jag också saken. När jag var fotoassistent runt 2005 gick de studiofotografer jag jobbade för från 6x7, Kodak Portra och Imaconskanner till 16 megapixel digital småbild, och såg det som ett klart steg framåt i kvalitet. Även om negativet i teorin skulle kunna återge finare detaljer så ska det för det mesta digitaliseras någonstans på vägen, och färre steg från fotografering till tryck också en viktig kvalitetsfaktor.
 
Däremot tolererar viss film ungefär lika många stegs överexponering som moderna sensorer klarar underexponeringar.

Film och dess korn ger karaktär på ett sätt som den digitala perfektionen inte kan ge. Att fotografera med film ger mera tillfredsställelse och delaktighet tycker jag.
 
En anledning att använda film är att man tvingas tänka lite längre, pga kostanden per filmruta, både på komposition och exponering. Det gör att en slarver som jag kanske kan få bättre bilder!
Hos oss gamla filmrävar sitter det nog i ryggmärgen fortfarande, men jag tycker att det är väldigt skönt att inte vara begränsad av 36 rutor på en filmrulle och att slippa vara tvungen att använda samma ISO 36 bilder i följd.

Serietagning har jag nästan aldrig använt. Min nuvarande primära kamera kan ta 120 bilder per sekund. Fy tusan vilket jobb det skulle vara att sortera ut bra bilder ur en sekvens.
PS. Jag hade en kompis som alltid tog bilder med kameran på stativ för att få ännu mer tid att tänka!
Stativ, ofta enbent, använder jag för stabilitet och avlastning. Tid att tänka brukar jag bestämma själv om jag behöver.
 
Eftersom upplösning mäts i linjepar per millimeter så går det bra att jämföra upplösning mellan två bilder oberoende av vilket fotografiskt medium som har använts.

Ett ibland bättre kvalitetsmått är att mäta kontrastöverföringsfunktionen (MTF) för det optiska systemet.
Nej inte direkt då upplösningen är i relation till kontrast. På mikroskopnivå är filmen en samling med prickar av olika storlek och intensitet. Gränsen mellan vad som är detalj vs enbart korn blir svårare att avgöra ju lägre kontrast man tillåter. Upplösningen variera med kontrast och slumpmässigt över ytan. Det finns således olika siffror för upplösning man kan ange beroende på var på negativt man kollar samt vilken kontrast man kräver. Upplösning är förvisso också påverkad av kontrast för digitalt men det finns ett svar på teoretiskt max vid Nykvistfrekvensen.
 
Man kan förstås mäta överföringsfuktionen hos en sensor (elektronisk eller kemisk) också, men man behöver en insignal.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar