fredriklindstrom skrev:
Jag antar att du menar mitt inlagg dar.. Nu var det ju som sa att han dromde om D3F och att den hade en massa fler megapixlar och dok upp fran ingenstans pa alla listor.. Jag tyckte att det enda intressanta i det inlagget var hur manga megapixlar sa att man i framtiden kunde se om han dromde "ratt"...
Det var allt... Jag har sjalv ifragasatt antalet megapixlar som verkligen behovs for olika typer av fotografering..
Nej, inte precis ditt. Utan det är allmän trend att bedöma kamerans "utveckling" med antalet megapixels. Rent praktiskt är det på en FF-kamera ganska optimalt med gissningsvis 12-13 mp med flertalet optiker som finns idag. Jag har inget vetenskapligt belägg för det. Men med ex Canons fina L-optiker på en 5D verkar 12,7 mp vara vad man kan "krama" ur optiken. En 1DsMkII som jag använder drar alltså inte ngn större nytta av sina extra 5 mp på en FF-sensor såvida inte optikens upplösninge kan "föda" sensorn.
jag skrev att jag hade svårt att se vilken kamera bilderna kom ifrån (5D el 1DsMkII). Då menar jag just i detaljrikedom för de lämnar lite olika "signaturer" i bilderna. Men om jag använder en fast 50mm/2.5 macro får jag bättre detaljåtergivning (marginellt dock på 1DsMkII). Då pratar vi om förstoringar på 60x90 cm.
När 1DsMkII lanserades gjorde Foto ett test av den där man lät den möta en mellanformat 6x4,5 och det blev jämnt skägg. Mellanformataren var visst laddad med Fuju velviafilm. Däremot rådde den inte på en 6x7-formatare. Och man konstaterade att optiken satte gränsen. Inte sensorn. Objektivet på Canonkameran var just macronormalen.
Man har också konstaterat att dagens 10 mp dslr ganska väl matchar en analog kamera laddad med finkornig diafilm. Och då kan man ju undra: Vem behöver mer? Förr gällde det att skapa filmer som tog tillvara de fina optikernas egenskaper. Nu gäller det att börja tillverka objektiv som kan tillvarata sensorns upplösning. Känns lite bakvänt, anser jag.
Så Nikon ligger nog inte så fel med sina 12 mp på FF.
Sedan tillkommer ju detta med: Ju mer pixlar man tränger ihop på en sensoryta brukar resultera i sämre dynamiskt omfång och ökat brus. Visst går det att eliminera på olika sätt. Men det känns som att elda för kråkorna.
Min bottomline är att det är dags för pixelracet att dra ned på takten och inte spela första fiolen. Finns så många andra förbättringar som kan göras.
Och handen på hjärtat: Hur många av våra bilder drar vi upp till affischformat och större än så?
Men så länge kamerans prestation mäts i mp så är det alltid lätt att den förlorar i värde mot nästa modell med fler mp. Och det är väl det som de flesta är rädda för: Att kameran ska sjunka i värde. Som sagts många gånger: varför vara rädd för det. Kameran slutar inte att fungera och några mp hit eller dit när man nått de här nivåerna spelar ingen större roll.
Hoppas du förstår min ståndpunkt!
Bästa Hälsningar/Lennart