naturfotografi, en förskönad bild av verkligheten

[ariadne]

"Jag tvivlar på att naturfotografin är en speciellt trög genre. Vad jag vet har exempelvis porträttfotot inte förändrats särskilt mycket det senaste århundradet, mer än att det numera är helt okej för modellen att le..

Vilka revolutionerande förändringar har förresten modefotografin genomgått?"

jag tänker mig att naturfotografin inte är lika öppen för influenser och villig att ändra riktning eller grepp i samma utsträckning som tex mode. men jag kan ha fel. visst så är väl konceptet i många och mkt detsamma inom tex reklam och mode, men det känns som det är mera en genre som är mera känslig för yttervärlden. ska naturfotografin byta spår så gör den det innifrån, inte pga någonting utanför. den påverkas inte så mkt av det utanför som tex reklam, mode, konst gör som är en spegling i större utsträckning av det samhälle vi lever i. tror inte att naturfotografin speglar det på samma vis utan håller sig ganska så oberoende och "fast". så tänker jag mig det

 

[forstheim]

ariadne skrev:
[B

visst så är väl konceptet i många och mkt detsamma inom tex reklam och mode, men det känns som det är mera en genre som är mera känslig för yttervärlden. [/B]

Förvisso är det viktigt inom reklambranschen att hålla koll på de rådande trenderna. Den kan verka nyskapande, men faktum är att just reklambranschen är väldigt konservativ. Man byter ogärna ut en vinnande häst. Detta är dock inte alltid reklambyråernas fel, utan snarare är det uppdragsgivarna som inte vågar förnya sig eftersom en misslyckad reklamkampanj betyder förlorade pengar för företaget.

Det är som en av reklambranschens mest framgångsrika copywriters, Sören Blanking påpekar i sin bok "Guldägg & Beska Droppar": "De flesta människor på de flesta företag är konventionella människor och därför blir deras reklam konventionell".

Men visst, jag hävdar inte att naturfotografin skulle vara särskilt nydanande, speciellt inte här i Sverige. Men jag kan inte se att det görs så många revolutionerande förändringar inom andra genrer heller. Jag ska sova på saken. Kanske ser jag de revolutionerande förändringarna imorgon istället.. :=)

 

[Wolfgang]

Det krävs också sinne för skönhet

Joakim, Din syn på naturen hade människorna som levde på 1700-talet: att den skulle vara grå och ful samt skrämmande. Dagens friluftsmänniskor ser något annat än Du. Hur vaken är Du förresten i gryningen? Har Du någonsin kollat in det sista ljuset, det som finns när solen har gått ned?
Det är mycket speciellt här i Norden.

Anna, jag ser att Du inte har kunskap om naturfotografins utveckling. Det finns stora skillnader mellan t ex 50-talet, 60-, 70-, 80-
och 90-talet.
Och så finns det olika sorters naturfotografi. Precis som i all annan sorts fotografi.
Att påstå att man gör fotot vackrare än i verkligen visar att Du inte vistas så ofta i naturen.
Under en fjällvandring ser man många motiv som inte går att återge lika vackert i bild. Genom olika tekniker försöker man att kompensera detta för att komma så nära som möjligt. Jag har sett många vackra fjällbilder av olika fotografer, proffs och amatörer, men det blir aldrig lika vackert som i verkligheten. Den tvådimentionella bilden samt färgfilmen har sina brister.
Dessutom saknar fotot lukt och känsel.

 

[ariadne]

wolfgang:

"Anna, jag ser att Du inte har kunskap om naturfotografins utveckling. Det finns stora skillnader mellan t ex 50-talet, 60-, 70-, 80-
och 90-talet."

det låter mkt troligt att jag inte har.
det ligger inte nåt i min teori om att naturfotografin ändå är en ganska så opåverkbar genre, utifrån allså, påverkas naturfoto i samma utsträckning och på samma sätt av yttre influenser? är naturfotografi en spegling av det samhälle vi lever i? följer det liksom med eller är det mera som en oberoende företeelse?

att naturfotograerfing utvecklas det tror, men inte med så häftiga svängar eller drastiska grepp


"Att påstå att man gör fotot vackrare än i verkligen visar att Du inte vistas så ofta i naturen. "

det har jag nog inte påstått tror jag. du får hänvisa var du utläst detta. förövrigt så vistas jag en hel ute i naturen

 

[ariadne]

"Joakim, Din syn på naturen hade människorna som levde på 1700-talet: att den skulle vara grå och ful samt skrämmande. Dagens friluftsmänniskor ser något annat än Du. Hur vaken är Du förresten i gryningen? Har Du någonsin kollat in det sista ljuset, det som finns när solen har gått ned?
Det är mycket speciellt här i Norden."


och grått. och ibland rätt fult.

inget fel på gråhet eller fulhet dock. det kan vara riktigt vackert.

 

[ariadne]

wolfgang, att jag skriver att syftet verkar vara att försköna verkligheten, eller att iklä den ett visst och särskilt utseende betyder inte att jag tycker att fotografier generellt sett är vackrare än verkligheten. men de kan vara det. precis som dikten kan överträffa verkligheten.

min poäng var väl att ifrågasätta Syftet; att det ska vara vackert och harmlöst

 

[Sonnaren]

Ja....vackra och rosenskimrande kan de väl vara naturbilderna. Men oftast är de ganska ärliga. Dokkumentationer av en verklighet.
Det kan väl smälla åtminstone lika högt som arrangerade bilder av högst ovekliga fantasier om en grym och brutal verklighet som fotografen troligen aldrig har sett, långt mindre upplevt.
Skall man skildra verklighetens djävlighet som det är skall man väl lämpligen söka upp den och vistas i den. Inte spöka ut kompisar på olika sätt och låtsas något.
Det blir mest pinsamt. Eller hur?
Us

 

[Uffe_Nordholm]

I århundraden har 'naturen' varit något 'mörkt' och skrämmande, något man var rädd för i vårt land. Jag tror det var när nationalromantiken började spira som man såg naturen som något som skulle utforskas och beskrivas, och som inte längre var lika skämmande. Denna inställning verkar vi ha kvar (liksom tex idealbilden av jul som lär ha uppstått ungefär vid denna tid, i början på industriella revolutionen). Lite interessant är att se skilnaderna i attityd till naturen i olika länder: i Sverige är naturen ingens och allas (även om ägaren till marken har rätt att bruka den) medan i tex England så tillhör 'naturen' markägaren och du får inte vistas där utan tillstånd.

Vad är då naturen idag? Den enklast definitionen är 'det som människan inte kontrollerar', men den lämnar inte mycket yta till 'naturen'. Om man definierar 'naturen' som 'inte tätort' blir naturen genast mycket större till ytan, och ändrar också karaktär något.
För några sekel sedan var naturen den plats som skulle förse dig med det du behövde för att överleva: mat, bränsle, råvaror av olika slag, transportmedel... För dagens människor är naturen främst en plats dit man tar sig för rekreation, att vila upp själen från det dagliga livets hets och stress. Naturen har, för den stora massan invånare i ladnet, förlorat de flesta funktioner utom den själsliga återhämtningen. Det verkar därmed ganska logiskt för mig att de flesta naturfotografer försöker med sina bilder förmedla den känsla/upplevelse man strävar efter som individ när man vistas i naturen.

Ur djurens synvinkel är naturen helt enkelt 'hemma', den plats där de föds, skall se till att skaffa sig föda på något sätt, föröka sig och till slut dö. För en del betyder detta att deras vardag består av stressen av att konstant behöva vara på sin vakt mot rovdjur, eller att konstant vara på jakt efter nästa byte för att säkra den egna familjens och därmed artens fortlevnad. På detta sätt är 'hemma' den minst säkra plats djuren har, då de inte har någon plats som är garanterad att vara fri från rovdjur/brist på byte. Ur djurens synvinkel är alltså naturen en väldigt hård plats: ät och bli uppäten är det som gäller varje dag, och allt går ut på att undvika att bli uppäten så länge som möjligt. I och med detta finns det en inneboende 'råhet' i naturen som man skulle kunna gestalta på bild. Frågan är hur vi människor, för vilka naturen är en plats dit man tar sig för att 'ladda batterierna' skal göra för att fånga denna råhet på bästa sätt. Vi är inte vana att se naturen på det viset, vi är vana att se städerna i det ljuset: en daglig jakt på överlevnad där nästan vilka medel som helst är tillåtna. Ju större stad desto liberalare regler gäller för att trygga sin egen överlevnad. Hur överför man det till naturen? Hur skall dagens människa, som man kan anta har lärt sig en del genom åren, kunna se stressen och den dagliga jakten i naturen, när man vet att väldigt få rovdjur försöker ge sig på människan som byte? Visst kan det hända att en del stora djur anfaller människan, men främst är det i självförsvar, inte för att fixa dagens lunch eller middag.

 

[sagan]

Personligen så gillar jag att variera mig..både att ta "sockersöta" naturblider, dock med en intressant (som jag upplever det) komposition och mer "allvarliga" naturbilder

Exemempel på vad jag menar med allvarliga 1 2 3 4

Okej..kanske inte blodallvarliga men iaf inte sockersöta.

Anledningen att jag gillar att ta vackra naturbilder är enkel, jag gillar att visa upp hur otroligt vacker naturen är...sagokänlan...och jag gillar själv att kolla på såna bilder...men även alla möjliga andra typer av bilder.

Sen har jag väl inga dokumentära ambitioner när jag plåtar naturbilder..jag vill ta vackra eller på andra sätt intressanta bilder.

 

[mnorrback]

Som delvis naturfotograf vill jag presentera min syn på detta. Visst kan naturbilder vara förskönande men det gäller dock långt ifrån alla naturbilder. För det första är en naturbild oftast en bild av naturen rent dokumentärt m a o en bild av verkligheten, en bild som naturfotografen kanske tar för att spegla en viss upplevelse. Många gånger är det just upplevelsen som gör att man tar den bild man tar. För det andra så är den stora fördelen med naturfotografi att bilderna är lätta att ta till sig för den stora allmänheten. Man behöver inte vara någon "konstnär" för att se det vackra i bilden. Att en naturbild måste vara "fin och gullig" behöver inte alltid vara korrekt. Många naturfotografer kan ha en ganska rå bildproduktion med både liv och död. För det tredje så kan även naturfotografer vara konstnärliga. Inom naturfotografin fins även stora variationer. Vår skandinaviska syn på naturbilder skiljer sig också mycket från t. ex. den brittiska. Öppna t. ex. tidningen Outdoor Photography så ser man en tydlig skillnad till våra skandinaviska naturbilder. Britterna kan sägas vara ännu mer förskönande. Man använder gråfilter och varmtonsfilter frekvent för att uttryckligen försköna bilden.

 

[Efwa]

Jag vet vad du menar (tror jag), men håller inte med.

När jag sitter t.ex i min bil och åker genom landskapet så njuter jag av färgmättnad, lummighet, och grönska.
För me, myself and I ser naturen ut så.

Döden, slakten, förtvivnaden i stockar och stenar är vackert. Råhet kan vara vackert (tycker jag) på ett äckligt sätt.

Bilden på älgen här uppe tycker jag däremot är ganska dokumentär. Det är "riktiga" färger och inget skimmer över och då blir det sådana naturbilder som vissa vill ha det.

Jag tror det finns lika mycket av varje genre, men av någon anledning verkar nästan alla bara se dom som du tar upp Ariadne. Hittar ni verkligen inte bilder på denna sida som överensstämmer med eran syn på verkligheten?
Jag tror nämligen att dom finns i hundratal, men dom har minimal färgmättnad, hårda kontraster och kategoriseras nog som "familjebilder" utan familj.

När jag sitter i naturen får jag pirrningar i kroppen, kan ibland fälla en tår. Stannar ibland bilen och tar ut barnen och säger "Titta vad vackert det är här, eller där". Om bilden ska förmedla det så krävs både komposition, färgmättnad och skimmer. Min hjärna är ingen kamera, den sorterar, focuserar, tar bort onödigheter, ger färgmättnad till bristningsgränsen, dövar mitt sinne. Försök sätta det på bild.

Jag har som favorit i mina bilder en död gås som Terje Hellesö tagit. Skimmer, färgmättnad och något så vackert som en död gås, halvt förmultnad.
Vackert är livet, vackert är även döden.

Även dokumentärt foto kan visa på en mindre fina döden och det är ett måste det också. Även dom bilderna är JÄTTEBRA, men jag vet inte om jag kallar dom för naturbilder.

 

[Arleklint]

Visst finns det en stelbenthet inom naturfotot allmänt sätt.

Jag är inte expert på alla naturfotografer och deras bilder, och har absolut inte sett allt, men eftersom jag själv fotar naturbilder så har jag ändå tittat mycket på bilder i tidningar och på nätet för att på det sättet försöka hämta inspiration.

Min uppfattning är att det mesta ser i stort sett likadant ut. Variationerna är förhållandevis små. Men jag älskar ändå att se dessa bilder. Jag gillar dem och kommer säkert efter bästa förmåga fortsätta sträva efter att göra vackra och sockersöta bilder.

Dock vore det kul om man kunde finna nya infallsvinklar. Om man kunde öka mångfalden. Naturfotot, precis som en del andra, genrar behöver om inte förnyas, så iallafall breddas. Vad man kan göra är väl att försöka släppa på hämningar och släppa loss sin fantasi och kreativitet. Man får försöka sluta gå i de upptrampade fårorna.

Vad man också skulle önska är en ökad tolerans och acceptans från de "traditionella" naturfotograferna för nya sätt att jobba på. Exempelvis en acceptans av digitala media och användande av dator i samband med efterbearbetning av bilderna.

 

[sagan]

arleklint skrev:
Dock vore det kul om man kunde finna nya infallsvinklar. Om man kunde öka mångfalden. Naturfotot, precis som en del andra, genrar behöver om inte förnyas, så iallafall breddas.

jag säger bara: http://www.terjehelleso.com/

 

[jpersson]

Jämför gamla romerska statyer med dagens modebilder. Hur mycket har egentligen hänt sedan dess? Visar de inte upp en idealiserad bild av människan?

Våra naturavbildningar är inte torra bakom öronen med det tidsperspektivet. Visst blir vi matade med förskönande naturbilder men bildkategorin är större än så.

Det är inte konstigare än att vi blir matade med det som säljer. Det brukar vara en idealbild som det är tänkt att vi ska se upp till. Vill man hitta de andra bilderna så får man leta efter dem.

 

[fargo]

Re: Det krävs också sinne för skönhet

Wolfgang skrev:
Joakim, Din syn på naturen hade människorna som levde på 1700-talet: att den skulle vara grå och ful samt skrämmande.

Jag vet inte var du fått din historielektion, men den är nog felaktig. Människorna i 1700-talets Sverige ansåg inte att naturen skulle (läs borde) vara frånstötande, däremot framstod den (läs var för dem) som väldigt skrämmande. Än idag hör man talas om folk som inte vågar gå ut i skogen i rädsla för vargen. Men titta på bilder tycker man om.

Dagens friluftsmänniskor ser något annat än Du.

Jag tror att vi ser detsamma. Däremot väljer vi kanske olika utsnitt av den verklighet vi omger oss av. Eller rättare; vi väljer bort olika saker.

Hur vaken är Du förresten i gryningen? .

Hmm, förstår inte riktigt vad du menar. Antingen är man vaken eller inte. Jag tror du menar "Är du vaken... osv." Och det är jag ofta.

Det är mycket speciellt här i Norden..

Jag vet inte om du brytt dig om att läsa min presentation. Men har du gjort det, så har du gjort det dåligt. Jag tänker inte låta det här bli en tävling i vem som tillbringar mest tid i fjällen (eller i den nordiska naturen för den delen). Att ljuset är speciellt i Norden (som på flera andra platser i världen) kan jag skriva under på.

Du hänvisar till dina kunskaper i fotografi och dess utveckling de senaste 50 åren i ditt inlägg till anna. Varför berättar du då inte för oss hur det har kommit sig att vi idag är mer och mer benägna att främja oss från den verklighet som omger oss?

Jag kan ha mycket stor behållning av en bok skriven av John Shaw, Galen Rowell eller Claes Grundsten. Jag kan inspireras av dem, jag kan förundras över bilderna och uppskatta deras engagemang i frågor som rör naturen, men - jag blir inte särskilt berörd, inte överraskad. Innan jag öppnar boken så vet jag vad jag har att vänta mig. Det känns som om jag sett bilderna förr.

 

[Wolfgang]

...min poäng var väl att ifrågasätta Syftet; att det ska vara vackert och harmlöst

..... skrev ANNA.
Räcker det inte att säga SYFTET är rekreation och hobby?
Varför så gravallvarlig?

Jag tar bilden för att det är roligt att fotografera och vistas i naturen. Det är också ett försök att vara kreativ att fånga det vackra jag ser.
Nu i den "gråa" november månaden finns fina fotomotiv att jobba med.
Det blir aldrig bättre än i verkligen, oftast annorlunda, men man kan försöka komma så nära som möjligt. Och så är det så roligt när kameran säger "klick".
Om nu någon annan har plåtat liknande motiv?
Om jag nu inte har utvecklats?
So what?

 

[Sumpen]

Hej Anna, som reflektion på ditt inledande inlägg har jag tänkt i samma banor. Men jag har märkt att "vi" (klumpar ihop alla fotografer något bryskt ) ofta "tillrättalägger" naturen genom val av objekt, ljus och komposition. Vi vill finna mönster, linjer i naturen för att kunna förmedla och fånga intresset bland åhörare, lite att tämja naturen i sökaren. Det är få som fotograferar kaoset och vimlet.

Om man ser fotografier som självporträtt, och fotona som någon slags projektioner av hur det står till "därinne", skulle man kunna argumentera för att vi vill skapa ordning i naturen för att vi har det lite oordnat i huvudet (jobb, familj, relationer eller vad det nu kan vara). Men det här är ett långskott från mig.

För ca ett halvår/år sedan hade kulturprogrammet Kobra eller Kulturnytt (kommer inte ihåg) ett inslag om en fotograf (vars namn jag ej kommer ihåg) som medvetet arbetade med att ta fram kaoset i naturen, såsom naturen hade ordnat det. De var mycket intressanta fotografier även om jag inledningsvis hade svårt att ta mig till dem. Jag hittade inga linjer och mönster, det fanns inga mårdar och fjällrävar som tagna från någon reklambroschyr.

Nåväl, mina reflektioner på en intresant reflektion av dig.

 

[Wolfgang]

Svar till Anna och Joakim

1700-talet skrämdes av naturen. Det kan utläsas på olika sätt i konsten, i litteraturen och i musiken (Schuberts "Die Winterreise").
Inom fotografin är det tekniken som har bestämt utvecklingen.
På grund av 40-talet krigsår blev fotografierna mer romantiska än sakliga. Nyheten objektivfiltret gjorde det möjligt.
Därefter kom den nya sakligheten med Hans Hammarskiöld och Ulf Sjöstedt.
Man kan diskutera olika fotografers stilar.
Numera har ju allting fotograferats av.
Jag uppfattar det så att man numera blandar alla stilar, och då tycker "icke-naturfotografer" att tiden har stått stilla.

Anna och Joakim, jag menar att man kan stiga upp i gryningen och/eller promenera i naturen utan att ha förmågan att se eller "att ta in"och då menar jag inte bara vackra färger,blå himmel med stackmoln eller soluppgångar.
Om två personer vandrar i fjällen för första gången, så kan den ena älskar det medan den andra bara vill därifrån. Så är det.
När jag tittar på Claes Grundstens bilder så ser jag nog något annat än Du, Joakim, eftersom jag tycker om dem.

Om man nu tycker att naturfotografin är så tråkig och outvecklat, varför inte försöker förändra det som känns banalt och tråkigt istället för att "hoppa på" stackars naturfotografer?

 

[Petsan]

Nytänkande

Tycker i och för sej att exemplet med Terje är extremt illa valt som svar på Ariadne. Terje har gjort enormt mycket för det naturfotografiska bildseendet och har varit en av de mest påfallande krafter som skapat den nordiska naturfotografin och tagit naturfoto från "en naturintresserad jeppe som går ut i skogen och plåtar de små kusar och pippifåglar han ser" (inget ont i det per se). Däremot kan man inte med den bästa vilja i världen kalla Terjes bilder "råa" eller "dokumentära". Snarare är det väl just på detta område Klum urskiljer sej från de mer namnkunniga nordiska naturfotograferna (han blandar med mer traditionella naturbilder, förståss). Kolla gärna in någon av de senaste böckerna från Magnus Elander och Staffan Widstrand (jag kan aldrig hålla mej ifrån att göra reklam för dessa) som verkligen kan konsten att fotografera saker som berör...

/Peter

 

[Wolfgang]

Peter, Klum gör väl inga traditionella djurfoto.
Hans bilder är både unika och poetiska och han använder varken gömsle eller åtel.