ariadne
Aktiv medlem
vet inte varför jag blivit helt besatt av detta ämne nu, men jag tänkte på en grej;
jag gillar oftast inte naturfotografier. jag ska villigt erkänna först att jag inte fördjupat mig i detta alls, eller tagit del av så mkt inom denna genre, men det jag har sett känner jag såhär för: jag saknar ofta råhet, äkthet. när jag tänker på natur/djur så tänker jag på en massa olika nyanser. både ljus och mörker, både värme och kyla osv. jag kan inte riktigt förklara vad jag menar kanske, men jag får alltid en såndär jobbig känsla av att det förskönas så mkt. det ska vara fint och gulligt och lagom och mjukt och rosenskimrande och vackert. det ligger nåt slags jobbigt budskap bakom bilderna att "livet är så vackert" vilket det är förvisso, men inte bara.
jag vet inte varför men även bilder som liksom logiskt sett borde gripa mig, gör inte det.
finns det inga naturfotografer med en jävligt krass syn på livet så man kan känna igen sig?.-)
jag gillar oftast inte naturfotografier. jag ska villigt erkänna först att jag inte fördjupat mig i detta alls, eller tagit del av så mkt inom denna genre, men det jag har sett känner jag såhär för: jag saknar ofta råhet, äkthet. när jag tänker på natur/djur så tänker jag på en massa olika nyanser. både ljus och mörker, både värme och kyla osv. jag kan inte riktigt förklara vad jag menar kanske, men jag får alltid en såndär jobbig känsla av att det förskönas så mkt. det ska vara fint och gulligt och lagom och mjukt och rosenskimrande och vackert. det ligger nåt slags jobbigt budskap bakom bilderna att "livet är så vackert" vilket det är förvisso, men inte bara.
jag vet inte varför men även bilder som liksom logiskt sett borde gripa mig, gör inte det.
finns det inga naturfotografer med en jävligt krass syn på livet så man kan känna igen sig?.-)