Annons

naturfotografi, en förskönad bild av verkligheten

Produkter
(logga in för att koppla)

ariadne

Aktiv medlem
vet inte varför jag blivit helt besatt av detta ämne nu, men jag tänkte på en grej;

jag gillar oftast inte naturfotografier. jag ska villigt erkänna först att jag inte fördjupat mig i detta alls, eller tagit del av så mkt inom denna genre, men det jag har sett känner jag såhär för: jag saknar ofta råhet, äkthet. när jag tänker på natur/djur så tänker jag på en massa olika nyanser. både ljus och mörker, både värme och kyla osv. jag kan inte riktigt förklara vad jag menar kanske, men jag får alltid en såndär jobbig känsla av att det förskönas så mkt. det ska vara fint och gulligt och lagom och mjukt och rosenskimrande och vackert. det ligger nåt slags jobbigt budskap bakom bilderna att "livet är så vackert" vilket det är förvisso, men inte bara.
jag vet inte varför men även bilder som liksom logiskt sett borde gripa mig, gör inte det.

finns det inga naturfotografer med en jävligt krass syn på livet så man kan känna igen sig?.-)
 
Men Anna, det är inte naturfotograferna som söker gulligt,rosenskimrande stylade motiv, det är dom som tror att dom är naturfotografer-se på bilder med stubbar och träd exvis , det är inga höga betyg som ges,om det nu alls blir några.
 
Inte behöver naturen eller djur vara bara vackra.
Nog tror jag naturfotografer fotar lite av varje.
Ofta är det väl när människan möter djuren som det blir krass rå verklighet.
Att t ex lägga ut en sån här bild vet jag inte är så klokt. Eller?
Men detta är ju en krass verklighet från naturen som är rätt rå, tror jag många tycker.
Men jag förstår inte riktigt vad du menar.
Du kanske måste vidareutveckla dig.
 

Bilagor

  • rälgliten.jpg
    rälgliten.jpg
    45.1 KB · Visningar: 2,669
Jag håller nog med. För mig andas de flesta naturbilder dansbandsstuk, Volvokombi, radhus och husvagn. Allt för "lagom" för mig i varje fall. Men så har det väl varit länge? Carl Larsson och Anders Zorn målade tavlor som var lagom nog så alla gillade dom och det sålde som f-n. Antagligen har inte naturfotografin hämtat sig från det tidiga 1900-talets nationalism och naturromantiska strömningar utan harvar på i samma spår.

Jag gjorde vapenfri tjänst ihop med en kille (många mysko typer där) som bara plåtade döda djur i naturen. Det är bland de bästa naturbilder jag har sett. Han kompromisade inte en millimeter från vad han gillade och hans bilder kändes "ärliga". Inga björnar i dimma eller grävlingar i motljus, bara riktigt välkomponerade bilder i dova färgskalor utan antydan till publikfrieri. Riktigt bra helt enkelt.
 
fjalstal skrev:
Jag håller nog med. För mig andas de flesta naturbilder dansbandsstuk, Volvokombi, radhus och husvagn. Allt för "lagom" för mig i varje fall.

Jag tror inte det är bara så inom naturfotografin, utan inom hela fotografin. Detsamma gäller ju för musik, sport etc. etc.
 
Det är väl inget fel att vara "lagom" egentligen men lagom-människorna har ofta en obehaglig tendens att trycka ner sånt dom inte gillar. Jag är uppväxt i en arbetarfamilj och har nog brutit mot alla oskrivna regler (utom droger) som jag kan minnas, och sånt gör man ju inte ostraffat. Det vart ett j-la liv mest hela uppväxten för att jag gick utanför ramarna för vad som ansågs normalt. Därför är jag kanske lite för känslig när jante-lagen slår till här på fotosidan t ex. Inte för att jag bryr mig för egen del, jag gör som jag vill ändå, men jag tror att generationväxlingen som digital teknik banar väg för kommer att ge fotografin ett lyft. Som jag ser det är det viktigt att motarbeta fototraditionalisternas tjat om "riktiga bilder" och "digitalt fusk". Dom ska inte lägga sig i hur andra jobbar så länge ingen försöker begränsa deras konstnärliga frihet imho.
 
"Men Anna, det är inte naturfotograferna som söker gulligt,rosenskimrande stylade motiv, det är dom som tror att dom är naturfotografer-se på bilder med stubbar och träd exvis , det är inga höga betyg som ges,om det nu alls blir några."

inte? det tycker jag. fast jag kan ha fel för mig.
 
"Inte behöver naturen eller djur vara bara vackra.
Nog tror jag naturfotografer fotar lite av varje.
Ofta är det väl när människan möter djuren som det blir krass rå verklighet.
Att t ex lägga ut en sån här bild vet jag inte är så klokt. Eller?
Men detta är ju en krass verklighet från naturen som är rätt rå, tror jag många tycker.
Men jag förstår inte riktigt vad du menar.
Du kanske måste vidareutveckla dig."

inte säkert jag kan det, bara en känsla jag får av många foton inom denna genre ( och såååå många har jag inte sett, det ska villigt erkännas) att det ligger ett jobbigt lager av "världen är bara vacker och rosa" över alltihop. även i det svåra och jobbiga. nån klibbig sentimentalitet jag inte pallar med och som inte känns äkta
jag förknippar inte naturfotografi med raka rör om man säger så
 
"Jag tror inte det är bara så inom naturfotografin, utan inom hela fotografin. Detsamma gäller ju för musik, sport etc. etc."

jag håller inte med. jag tror att naturfotografi är mera stelbent än vad modegenren är. sedan är ju modegenren säkert på sitt sitt, trendkänslig osv, och vill naturligtvis sälja dem också, men naturfotografin är nog inte direkt trendkänslig? verkar tvärtom helt hopplöst att påverka nåt där
:) eller helt hopplöst ska jag inte säga, men trögt åtminstone?
 
Den idealiserade synen att allt är vackert sitter i fotografen (eller i köparen) och inte i kategorin i sig. Du kan se samma tendenser inom andra kategorier.
 
ja, kanske. tänker du på nån särskild?
det känns inte som det är på samma sätt inom andra genrer faktiskt. men säg gärna vad du tänkte på!
 
Man får skilja på rent dokumentära naturbilder och estetiska naturbilder. Det rimmar inte att ta en rå slaktbild och kalla den estetisk, eftersom ordet estetisk betyder "smakfull" eller "behaglig". En rå bild (som också betyder smaklös bild) kan inte vara behaglig..

Alltså måste man söka sig till den dokumentära naturfotografin. Sådana bilder finns det en hel del av, alldeles säkert. Men många naturfotografer söker hellre en konstnärlig och estetisk infallsvinkel när de gör sina bilder, och då går helt enkelt inte den typen av råhet som här efterlystes ihop med ens egen infallsvinkel.
 
Jag tvivlar på att naturfotografin är en speciellt trög genre. Vad jag vet har exempelvis porträttfotot inte förändrats särskilt mycket det senaste århundradet, mer än att det numera är helt okej för modellen att le..

Vilka revolutionerande förändringar har förresten modefotografin genomgått?
 
Senast ändrad:
"nån klibbig sentimentalitet jag inte pallar med och som inte känns äkta
jag förknippar inte naturfotografi med raka rör om man säger så"

Jag är väl böjd att hålla med lite grann.
Av de bilder som jag själv nu har med här där en viss dramatik ändå finns, så har jag nog ändå föröskt att hålla betraktaren utanför lite. Samt att jag förskönat verkligheten.

Men sen har man ju bilder som känns rent utav för häftiga att visa utan varningstext om man inte sätter dom i ett sammanhang.
Älgslakten där uppe har faktiskt en vacker historia som inte går av för hackor. Men bilden i sig är ju inget egentligen, och visar helt fel historia.

Men det är inte det du menar, jag börjar förstå,, kan man tänka.
Jag ska fasiken tänka på det där Anna.
Få se då om man lyckas ta någon "verklighetsbild"
-Anders
 
"Man får skilja på rent dokumentära naturbilder och estetiska naturbilder. Det rimmar inte att ta en rå slaktbild och kalla den estetisk, eftersom ordet estetisk betyder "smakfull" eller "behaglig". En rå bild (som också betyder smaklös bild) kan inte vara behaglig..

Alltså måste man söka sig till den dokumentära naturfotografin. Sådana bilder finns det en hel del av, alldeles säkert. Men många naturfotografer söker hellre en konstnärlig och estetisk infallsvinkel när de gör sina bilder, och då går helt enkelt inte den typen av råhet som här efterlystes ihop med ens egen infallsvinkel."

fast här jämställer du det estetiska och det konstnärliga. det konstnärliga är inte endast estetiskt. tycker jag. förrutom estetiska bilder ( i syfte att njuta av helt enkelt) och dokumentära bilder borde också finnas en mera konstnärlig inrikting som mer handlar om att bygga upp en stämmning, en känsla, en tanke?
som inte måste vara smakfull eller behaglig endast
 
Som en motpol till vardagen

Naturen är vacker. Många har glömt det, och det behövs tipsrundor numera för att locka människor från shoppingscentra till skogen.
Att fotografera vackra naturbilder är en form av rekreation. Att se skönheten är en livsstil. Den kan ge en läkande effekt.
Att kalla det nationalromantiken är helt fel. Naturfotografer kan se naturens skönhet även i andra länder än sitt eget.
Att plåta vackra naturbilder är inte lätt.
Ha tålamod.
 
ariadne skrev:

fast här jämställer du det estetiska och det konstnärliga. det konstnärliga är inte endast estetiskt.

Om du läser mitt inlägg igen Anna så ser du att jag inte jämställer det konstnärliga med det estetiska. Jag skriver "söker hellre en konstnärlig och estetisk infallsvinkel". Alltså har jag skiljt dessa begrepp åt. Jag tänkte faktiskt särskilt på det när jag skrev det.

En bild kan vara rå och konstnärlig på samma gång. Något annat har jag inte påstått.
 
Det ligger mycket i det du skriver, anna. Ett exempel: Gå ut i naturen och försök hitta färger som är mättade.

Jag tycker att naturen är som den är. I 99 fall av 100 är den gråmulen, dassig och inte ett uns försonande. Alla djur vi ser slåss dagligen för sina liv och får de chansen så äter de av varandra. Motbjudande? Nej, så är det och det är vackert så.

Men det är svårt att se någon som helst verklighetsanknytning i bilder som får självaste Bambi att framstå som rå.

Går det att förmedla känslan av storslagenhet, det vackra och sköna i den enkla stillheten eller utsattheten man känner under stormbyarna på fjället utan att överdriva färger eller vänta på en solnedgång som inträffar 1% av årets dagar? Måste vi använda svartvit film för att inte betraktaren ska bländas av de tråkigt realistiska och dova färgerna?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar