När börjar man egentligen dansa i takt??

[Arleklint]

Om man ställer FÖR stora krav på sig själv - så stora att man inte kan komma i närheten av dom - så är nog risken stor att man tröttnar och ger upp. Jag tror jag var där förra året, men nu har jag nog lite mer realistiska krav

 

[Stabben]

Ja det där är verkligen en farlig fälla. Man vill ju hela tiden bli bättre och till slut kan man stå där med jättehöga krav, men det är svårt att prestera därefter. Det är då man kan ta fram kompaktkameran. Det gjorde jag och fotade nästan uteslutande med den i några år.

 

[Canonliza]

Hustomten skrev:
Om man ställer FÖR stora krav på sig själv - så stora att man inte kan komma i närheten av dom - så är nog risken stor att man tröttnar och ger upp. Jag tror jag var där förra året, men nu har jag nog lite mer realistiska krav

Ja, det är till lite mer realistiska krav jag måste sträva. Samtidigt vill jag ju inte förlora min hunger att lära och förbättra mig genom att "dämpa" mig själv. Alla mynt har alltid två sidor... Egentligen samma sak med att se på många duktiga forografers bilder här på FS. Man tittar och lär sig, får inspiration - andra sidan på det myntet är ju prestationsångest. Än så länge känner jag inte prestationsångest av andras bilder "på riktigt", mer i så fall en rak avundsjuka!!
Andras krav på mig bryr mig inte utan det är just mina egna krav på mig som är värst... //Liza

 

[Erik Schalin]

Det är lite detta jag menar.

Har man en idé, skriv ner den i en idébok!

Visst, man kan ge sig på uppgiften med en gg men det kanske inte är förrän om ett eller sju år som man kan man lösa det för att få det exakt som man vill.

Christer Strömholm sa att en fotograf oftast bara tar ett par bilder under sitt liv. Han menade att alla bilder strävar efter ett gemensamt bildmål.

 

[Arleklint]

Själv är man nog alltid högsta kravställaren. På gott och ont.

 

[Canonliza]

Egentligen kan man också ta in detta med kommentarer till bilder i denna diskussion. När jag skulle lägga upp kritikbilder på FS första gången tänkte jag "Är detta bra? Gör jag mig själv en björntjänst nu?" Missförstå mig rätt, jag blir JÄTTEGLAD när någon kommenterat en bild (hur kort eller lång, teknisk eller inte den än är), men man utsätter sig ju för att öka på de krav man själv sätter på sig, eller hur? Om någon skriver, pröva det eller det - ja då vill jag ju det oavsett om jag är "färdig" med första nivåerna än. Det kanske låter helluddigt detta....
För min del är ännu det mest ångestladdade när många ser på bilder, men inte skriver något alls....Hellre 20 "bra" eller "blä" än 200 tittar och ingen kommentar.... //Liza

 

[Arleklint]

Canonliza skrev:
... Om någon skriver, pröva det eller det - ja då vill jag ju det oavsett om jag är "färdig" med första nivåerna än. Det kanske låter helluddigt detta....

Inte luddigt alls, men det leder till en sak till. Det gäller för den som kommenterar att försöka kommentera bilden utifrån den nivå som man bedömer att fotografen är på. Annars riskerar man att kommentaren inte tillför något.

 

[Canonliza]

Hustomten skrev:
Inte luddigt alls, men det leder till en sak till. Det gäller för den som kommenterar att försöka kommentera bilden utifrån den nivå som man bedömer att fotografen är på. Annars riskerar den att inte tillföra något.

Jo, men det måtte ju vara jättesvårt att avgöra för den som kommenterar plus att man i kommentaren just kanske vill sporra till utveckling. Jag har ju själv ett ansvar i att "ta det i lagom takt" så att säga. Men det är svårt när man vill mycket. Som jag gör.... //Liza

 

[Sonnaren]

Nu hittar jag inte några konkreta exempel på vad det är du vill ha - jämfört med hur det blev.
Men jag känner igen problemställningen från en grå forntid....;-)).
Det vanligaste felet som gör att det inte blir som man tänkt sig är att man litar på kamerans inbyggda exponeringsmätare och låter den bestämma tid/bländarkombination.
Nej, den är inte dålig i din kamera, inte alls.
Men jag har en kamera med vad som påstås vara världens bästa inbyggda exponeringsmätare - men det har ingen betydelse, den vet ändå inte vad jag vill. Så jag gör mina egna manuella mätningar med en spotmeter ändå.....
Sedan är det detta med att filmen inte "ser" på samma sätt som du.
Efersom man inte kan lär filmen att se annorlunda finns bara en sak att göra: Lär dig hur filmen ser - och anpassa fotograferandet efter det.
En ytterligare sak att tänka på: När du ser ett motiv och anpassar kamerans inställningar, filter o.s.v. efter det så ÖVERDRIV! Överdriv ordentligt, det brukar vara det bästa sättet att visa fram vad man såg, inte för filmen men för betraktaren av bilden - inklusive dig själv.
Denna bilden t.ex:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=120383
Såg det ut så? Nej, inte riktigt med det var det intryck jag fick.
Hade jag exponerat direkt efter ett uppmätt värde hade det blivit en "normal bild" ded åskblå himmel.
men nu tycker jag själv att den återger den litet kusliga stämmning som blev när åskvädret snabbt drog upp.
Bilden är rejält underexponerad och jag har säväl avtonat grå-som emeraldfilter på kameran.
Däremot är den inte PS-manipulerad, den ser ut så har vid diaprojektion också.
Så bara man ljuger och överdriver vid exponeringen så kan man få det som man vill......;-)).
Us

 

[Canonliza]

Hej "Sonnaren"!

Tack för dina råd. Jag har inte riktigt tänkt så, dvs det där med att filmen "ser" på ett eget sätt oavsett vad jag gör med kameran. Jag försöker köra så mycket manuellt som möjligt, vid snabba ögonblicksbilder använder jag mig oftast av motivprogrammen på kameran.
Tack också för tipset om att överdriva, ska verkligen tänka på det.
Bilden du länkade till var verkligen häftig (Gotland är ju mina hemtrakter....*ler*). Tack igen. //Liza

 

[Stabben]

Så bara man ljuger och överdriver vid exponeringen så kan man få det som man vill......;-))

Det är ju extra viktigt just när det gäller dia. Om man kör med neg (särskilt sv/v) så har man rätt så stor frihet även senare. Man kanske inte ska börja med att stirra sig blind på Ansels zonsystem och spotmätare. I allafall inte om man bara vill få till lite schyssta bilder och inte är ute på jakt efter det heliga negativet/positivet.

 

[Stabben]

...eller en graal för den delen ;-)

 

[cwe]

Liza,
jorå, känner igen det där problemet.

Ibland när jag verkligen har en bild som jag *vill* ta, men inte lyckas med, ser jag till att bränna av en massa försök. Alla misslyckade. Då brukar jag ge upp, och släppa motivet.

Och vips, börjar det allt-som-oftast flyta igen... och jag kanske till och med lyckas ta just den där jag ville ta.

För mig brukar jag ofta efteråt komma på att jag "idealiserat" motivet jag ville uppnå på något sätt; orealistisk bildvinkel, icke-existerande ljus, för brett bildfält för att detaljer i de ingående delarna skall framgå osv.

Det brukar vara lärorikt för mig, när jag inser var jag tänkte fel.
-Christian

 

[Nekomy]

Canonliza skrev:
Går just nu igenom en fas av nybörjarirritation... Jag har SÅ mycket bildidéer och visioner om hur mina bilder ska se ut, men så blir de inte så....*suck*.... Hur lång tid ska det ta innan det tekniska kunnandet och konstnärliga skapandet åtminstone börjar dansa lite mer i takt??!
Det hela påminner mig starkt om när man skulle ta körkort och man upplevde att bilen var ute och åkte med mig och inte tvärtom.... Precis så är det fortfarande med kameran. DEN är ute och tar bilder....med mig som tjänstehjon....
Behövde få avreagera mig själv lite... //Liza

Så här ligger det till. Du kommer alltid att vara medioker på det du gör men du gör det av kärlek. Men miströsta inte, det kommer en bra förklaring. Om du t.ex. tittat på en tecknad serie så märker du inte att karaktären sakta förändras under seriens gång och när första avsnittet efter ett par år visas i repris inser du att den tecknare som du tyckte var så bra har blivigt bättre och att de äldre figurerna ser lite amatöraktiga ut. Tecknaren själv tycker att han ritat samma figur exakt likadant under dessa år och märker inte skillnaden eller att han blir bättre.

Samma sak händer med dig, du fotograferar och märker själv inte att du blir bättre och därför utgår du hela tiden ifrån att du inte kan sköta kameran och du blir missnöjd med det du gör. Du bedömer dig själv och det kanske är på tiden att du tar fram äldre bilder och tittar på dom tillsammans med nyare bilder du tagit.

Om de inte är bra så skall du inte heller misströsta utan fortsätta med det du gillar, för med tiden kommer du lära dig och du kommer inte att märka att kameran tillslut är ett redskap i dina händer som du bestämmer över.

 

[Fotograf121]

Re: Re: När börjar man egentligen dansa i takt??

Nekomy skrev:
Så här ligger det till. Du kommer alltid att vara medioker på det du gör men du gör det av kärlek. Men miströsta inte, det kommer en bra förklaring. Om du t.ex. tittat på en tecknad serie så märker du inte att karaktären sakta förändras under seriens gång och när första avsnittet efter ett par år visas i repris inser du att den tecknare som du tyckte var så bra har blivigt bättre och att de äldre figurerna ser lite amatöraktiga ut. Tecknaren själv tycker att han ritat samma figur exakt likadant under dessa år och märker inte skillnaden eller att han blir bättre.

Samma sak händer med dig, du fotograferar och märker själv inte att du blir bättre och därför utgår du hela tiden ifrån att du inte kan sköta kameran och du blir missnöjd med det du gör. Du bedömer dig själv och det kanske är på tiden att du tar fram äldre bilder och tittar på dom tillsammans med nyare bilder du tagit.

Om de inte är bra så skall du inte heller misströsta utan fortsätta med det du gillar, för med tiden kommer du lära dig och du kommer inte att märka att kameran tillslut är ett redskap i dina händer som du bestämmer över.

Jätte bra skrivet.

 

[Sonnaren]

Stabben skrev:
Så bara man ljuger och överdriver vid exponeringen så kan man få det som man vill......;-))

Det är ju extra viktigt just när det gäller dia. Om man kör med neg (särskilt sv/v) så har man rätt så stor frihet även senare. Man kanske inte ska börja med att stirra sig blind på Ansels zonsystem och spotmätare. I allafall inte om man bara vill få till lite schyssta bilder och inte är ute på jakt efter det heliga negativet/positivet.

Nej, man skall inte "stirra sig blind" på zonsystemet lika litet som man skall "stirra sig blind" på kamerahus, objektiv, vissa filmsorter, antal pixlar, DIN,ASA/ISO eller mått på stativgängan eller ledtal för blixten.
Man skall tillägna sig zonsystemet och ha det som ett verktyg i vertygslådan/kameraväskan precis som allt det andra.
Om man låter en inbyggd exponeringsmätare alltid sköta allt så kan man i sinom tid sluta sitt forografiska liv i den trygga förvissningen att man aldrig begripit vad det handlade om.
Om man höftar till med ett antal 1/3 steg upp eller ner har man lärt sig i stort sett lika mycket. Bracketing är ungefär lika lärorikt.
Det är inte frågan om att hitta ett "heligt" positiv eller negativ. Det handlar om att själv styra resultatet av sitt fotograferande.
Photography by trial and error är ganska trist i längden.
Us

 

[Stabben]

Om man använder svartvit negativ film så spelar inte 1/3 hit eller dit ingen roll. Åtminstone inte för mig och de bilder jag gör.
Även om man exponerar enl trial&error, så har man stor frihet att skapa det man tänkt sig i mörkrummet/datorn. Tids nog så lär man sig hur ens kamera funkar och hur man bör exponera.
Jag håller helt med dig om att man inte ska stirra sig blind på någon bit. Det är allt för lätt hänt:
"Å om jag bara hade den kameran..."
"Hmm, det här blev inte så bra, men om jag provar den filmen istället..."
Tillslut har man en alltför vidlyftig utrustning och har inte utvecklat sitt bildskapande/bildseende ett dugg.
Om man minskar antalet ingående parametrar i den bildskapande kedjan så blir det mycket lättare.

 

[Highweiss]

Varning: filosoferande

Ok, lite lördagsfilosoferande...

En grej som är bra att minnas är att faktiskt ta till vara den beröm man får. Jag har flera kompisar som är helt lyriska över mina bilder - de tycker helt enkelt att bilderna är skitbra. För det mesta brukar jag för mej själv avfärda deras beröm. Brukar tänka att de inte vet så mycket om foto och att de är vana vid "snapshots for the family album" - mörka bilder från nån innomhusfest där blixten tagit på nån som står nära kameran med ryggen till, alla har röda ögon och datumet finns med i ena hörnet med stora oranga siffror. Men samtidigt motsvara de en mycket stor majoritet av bildkonsumenterna!

Som journalist har jag funderat mycket på kommunikation - i text, bild och ljud. Jag tycker det är viktigt att undvika elitism i alla kommunikation. Det är bättre att underskatta mottagaren aningen än att överskatta mottagaren.

(Jag har diskuterat med många pressfotografer som har så långsökta idéer med sina bilder att jag kan lova att ingen läsare förstått deras egentliga mening med bilden. "Det är den där lilla skuggan där långt bak i bilden som är den viktigaste symbolen - den representerar problem som de lämnat bakom sej", sa en fotograf som sin bild. Va? Jag kan lova att varken jag eller nån annan betraktare hade läst just det ur den bilden utan en noggran förklaring - och också med förklaring så var det hela sååå längsökt att det inte spelade nån roll...)

Lyssna alltså på alla kommentarer - om de sen kommer från en kompis eller från en professor i bildkonst. Beröm från "vanliga dödliga" är i många fall mycket viktigare och mer relevant än beröm från "experter" som analyserar sönder varje bild.

Resonemanget? Jo, ta alltså till vara all beröm, tro på folk när dom säger at du är bra. Det kan vara ett bra sätt att "klättra" på sin egen mentala stege! Att ta bilden man "vill ta" är en sak - men om man tar bilder som verkligen uppskattas skall man också ta det som ett tecken på att man går framåt!

Hoppas ni förstår vad jag menar... :-/ Lördagsfilosofier, som sagt...

 

[Liza]

Lisa, krama om din frustration, gör den till din positiva vän. Jag känner igen varje bokstav du skriver och har gått hela vägen från uppgiven frustration till förbannad frustration - tills idag där jag har den som en vän och drivkraft. En vän som utmanar, häcklar. skäller, flinar men också vågar berömma mej. Det finns ingen patentlösning men du har fått fina råd på vägen här.
Tala om för dig själv när det är som jobbigast och säg det högt "jag är bättre än jag tror" så kan du ta udden av den mest negativa och samla tankar och kreativitet till en fokuserad målmedvetenhet. Då börjar plötsligt kameran och du jobba som en helhet
Kör hårt
Eva

 

[Canonliza]

TACK ALLA FOTOVÄNNER!!
Vilket stöd! Vilka bra råd! Jag kommer ta mig igenom denna fas också, alldeles säkert, men det värmer otroligt mycket att få så mycket respons när man behöver det!
Kameran var ute och tog en rulle med mig idag....vi får se hur bilderna blir...) //Liza