allmänt svammel om en tid som var
Det är lite trist att det är din uppfattning om min insats som moderator, men det vore kul om du kommer på nästa DAGNYS (eller annan fototräff i Uppsala eftersom också du bor här) så kanske vi kan reda ut vad det är jag gör som är så galet.
/afe
hm, har inte varit inloggad alls, och tänkte väl inte ta nån diskusion här egentligen, men samtidigt så om nån frågar så...
och nu blev det ju nästan lite övertydligt för man undrar ju i vilken roll du skriver detta. Tycker det här är ett ganska tyligt exempel på att jag tycker du uttalar dig som moderator och därför borde undertecknat "/mod" . (galenskaper som "afe" får du väl fortasätta ha som alla andra
)
Och sen får du väl gagga hur mycke du vill som medlem men samtidigt måste det ju gå att skilja på rollen som moderator.
Att det modereras har jag för övrigt inget emot, bara det sättet som det börjat utföras på sista tiden, själva rollen som moderatorn tar sig uttryck.
Tycker aldrig det här var ett problem förr om åren. Inte påstår jag heller att det på nåt sätt skulle vara en enkel uppgift.
Kanske är det så att den som tar på sig uppdraget faktiskt får lära sig att uttrycka sig på ett visst sätt och samtidigt acceptera att man blir tvungen att offra en del av sin frihet att kunna babbla på som "privat person".
*********************************
Ser en del likheter med t.ex. lärare och poliser (präster), läraren är under skoltid én representatnt för skolan och som undervisare/betygssättare under lektion, men privat efter skolan så tycker jag man ska kuna prata med sin lärare utan att det ska påverka den oficiella rollen. Min hemkunskapslärare kanske tycker jag har helt tokiga köksvanor hemma, men det har den egentligen inte nåt att göra med och ska om h*n villja påpeka det så får h*n göra det på ett sånt sätt att det tydligt framgår att det inte är i rollen som lärare. (tur at man har slutat skolan haha)
Yterligare knepigare blir det med yrken där man aldrig riktigt slutar vara sitt yrke, som polis eller präst. Då blir det ännu tydligare att man faktiskt kanske måste ge upp vissa sidor av sitt privatliv. För visst en präst/polis kan säga att h*n är ledig men samtidigt vet man att personen om den känner sig tvungen måste gå in i sin yrkesroll vid behov, och kan därför av oss vanliga aldrig riktigt beraktas som helt frånskild från sin yrkesroll. Vilket också är sunt ananrs skulle ju personen antagligen vara psykopat... En präst stämplar inte ut från sitt kall vid arbetsdagens slut och kan gå hem och spontansynda.
Alla är ju naturligtvis inte heller lika i peronlighetet och jag själv är väl inte precis översocial och föredrar att veta hur man ska göra rätt, tydlghet med vad reglerna säger och vad som sen faktiskt blir resultatet. Jag behöver inte vara nån paragrafryttar men ska jag bryta mot nåt då ska jag veta vad jag bryter mot. Och då måste den som representerar reglerna vara tydlig med i vilken roll den uttalar sig. ( ja jag inser att det finns jurister så det är alltså i praktiken inte så enkelt att bara prata eller lyssna...)
SÅ är man ju uppväxt med en pappa som varit polis också, så man har ju märkt att det liksom helt inte går stänga av yrkesrollen, det finns ett krav på att vid behöv måsta gå in i sin yrkesroll hur ledig man än är. Och alla andra vet det, därför berättar man inte för den semestrande polisen att man minnsan fått huset ommålat billigt av byns ungdommar mot betalning med egentillverkad sprit... Och polisen i sin tur får helt enklet ofrra en del av det privata och t.ex. se till att inte hamna i suspekta kretar elelr bara inte köpa den är billiga båtmotorn eller bilsteron med suspekt korta kablar, hur trevlig säljaren än är. Och likadant med att uttala sig privat, elelr vilka föreningar, företag eller politiska uppdrg man har tagit på sig, för kan man verkligan vara helt privat? kommer andra att tro att man verkligen är privat?
Och här är ju skillnaden tycker jag, en del är väldigt bra på att utan att egentligen behöva uttrycka det så ändå förmedla i vilken roll man uttalar sig. Kanske måste man va generelt något striktare i sina uttalanden, och när man representerar sitt uppdrag ännu mer, inte ge sig in i diskusioner om hur och vad och varför utan bara förmedla att nu är det så här. Men då det behövs också kunna tydligt visa i vilken roll man uttalar sig. Eller som sagt offra en del av priviatlivet och helt enkelt låta bli att uttala sig om allt, inte heller kunna vara allas kompis.
Tyvärr tycker jag det är en tråkig trend i hela samhället att folk med officiella uppdrag försöker både ha kakan och äta den, tvittrande politiker som när dom säger knasigheter skyller på att dom var på semester, tydligast hos höger/liberala som med Stefan Hannas tjockskatt... Han var ju på semester och tyckte därför han kunde säga vad han ville... En del verkar ju fullständigt missuppfatat att det är ett förtroendeuppdrag och förtroende inte är en schemalaggd egenskap, platsen dom sitter på är ju personlig och då får dom acceptera att allt dom säger och gör kan granskas.
Nu blev det visst ett lite fel i logiken för en moderator är ju inte utsedd av medlemmarna, så klagomålen kan ju liksom inte ställas mot moderatorn personligen om han upplever sig på ett rätt sätt uttföra det ålagda arbetet. Det är en fråga för ledningen, och jag har inget emot moderering, inte heller är den direkt dålig, snara tvärt om ganska normal, och i det ligger det tråkiga för mig, för jag gillar det inte riktigt.
Jag uppskattade verkligen hur FS sköttes förut, visst det fanns nån enstaka medlem som lyckades klänga åt sig sådan makt att balansen höll på att tipp åt ett obehagligt håll (tror jag började läsa här när en viss naturfotograf verkade ha sånt inflytande att jag fick en olustig känsla) men i övrigt så behandlades alla lika vad jag minns. Och alla med en titel under namnet upplevdes som trevliga i forumet men samtidigt korrekt när nåt höll på att spåra ur, diskret tillrättavisande, inget tjafs, var det nån som inte gavsig så kom det till slut en tillsägelse som man kan kunde känna att nu var den antagligen förankrad bland resten av forumets ansvariga. Konsten att diskret kunna glida från "jag tycker" till "enligt forumreglerna", utan att vara otydlig.
Är också rädd att allt för frekvent moderering leder till att användarnas självcensur förminskas, man vet helt enkelt att säger man för mycke så kommer bara moderatorn och tar bort det.
Har själv ingen aning om hur man rent praktiskt sköter övervakningen av ett forum, nån sots jour kanske... man undrar ju hur folks sömn mår när det varit nån sån där överaktiv mastodont tråd på gång!
Men det var ju riktigt kul att det kom ett svar från "clindh" efter bara 6 minuter på natten
Men alla från förr kanske inte är kvar, själv har jag varit sjuk senaste året och inte inloggad så mycke, också därför jag märker att forumet har förändrats.
Men men, allt förändras ju, fotosidans forum blir väl som vilket annat forum som helst, varken bättre elelr sämre, men det hindrar ju inte mig från att ändå önska att det blev som det var förut. För det var verkligen ett extrem bra och trevligt forum
Det enda konstiga jag aldrig fattade var varför det var så knepigt att få in bilder i inläggen... fotoforum liksom