Jag har sneglat på de mindre m4/3 kamerorna, bland annat Panasonic GX1 med elektroniska sökaren, finns i ett kit för 5000 kr med en normalzoom. Problemet är dels att den är rätt stor (min G1 är inte långt ifrån när sökaren sitter på GX1) samt att ljusstyrkan på normalzoomarna är för dålig. Alla m4/3 objektiv utom pannkakorna är ju dessutom ganska stora i längd eftersom de inte som på en kompakt fäller ihop sig. Jag gillar frihandsfoto i svagt ljus. RX100an funkar fint där och LX3an gjorde det bra för sin tid.
Ska man ha ett ljusstarkt m4/3 objektiv så kostar det dels mycket pengar (24-70/2,8 zoomen från Panasonic kostar 11.000 kr. Just nu kan man iofs få en GF5 med normalzoom på köpet men den har inte elektronisk sökare ens som tillbehör).
Att köpa en ljusstark vidvinkel blir en extra investering och framför allt en sak till som måste släpas på och så ska man krångla med att byta objektiv och alltid ha fel objektiv på när bilden man vill ta väl dyker upp. Den/de som man umgås med brukar inte ha förståelse för att man ska stanna var 50e meter och bygga om sin utrustning och sedan böka med att ta bilder med sjutton olika inställningar. Det är sällan jag går ut och fotar helt själv så jag vill kunna passa på när jag ändå är ute och ser något fint och då ska det gå rätt fort och enkelt.
Jag vill därför ha en bra "ta med varje dag kamera" i första hand. RX100an gör jobbet rätt bra så visst skulle jag kunna leva med den men någon riktig kärlek har inte uppstått hittills. LX3an köpte jag egentligen för att fota makro på frihand med när jag bygger modeller och dokumenterar bygget steg för steg. Bra närgräns, bra ljusstyrka, bra antiskak och bra skärpedjup tack vare 24 mm och liten sensorstorlek gjorde den mycket bra till det jobbet. Att den sedan var en lysande allroundkamera var något som växte fram och inget jag räknade med från början, så RX100an kanske också växer till sig.
Har faktiskt haft en Nikon F3 med motor, en 35-70/2,8 zoom och en stor stavblixt som jag släpade runt på varje dag i början av 90-talet, och så några extra gluggar som följde med då och då. Undviker gärna den tyngden och storleken, och blixt använder jag nuförtiden i princip enbart i solljus för upplättning.
Någon föreslog att ta med G1an lite oftare, för mig känns det lite som att återgå till F3 tiden även om det så klart är skillnad på storlek och tyngd. Jag tycker dessutom faktiskt att LX3an tar bättre bilder. Bättre i färg och bättre exponerat. G1an är bra för att ta bilder i modellandskap (stora modelljärnvägar) vilket var det jag köpte den för. Bra skärpedjup och kontroll av det redan på displayen (elektronisk nerbländning utan att det blir mörkare), vinklingsbar display och litet objektiv så att kameran kommer ner lågt när man ställer ner den i landskapet vilket ger ett ganska bra perspektiv höjdmässigt motsvarande det en människa som står och fotar i den riktiga världen får. Men som sagt utanför just detta område har jag aldrig blivit supervän med den.
Två m4/3 kamerahus med varsitt objektiv blir för mycket att släpa på även om man skulle kunna ha en hygglo zoom på det ena med elektronisk sökare för utomhusfoto i bra ljus och en ljusstark vidvinkel på det andra huset och komponera på skärmen för foto i svagt ljus.
En kompaktkamera med fast vidvinkel känns inte heller helt rätt som enda kamera, trots att jag tar merparten av mina bilder med vidvinkelläget. Saknar faktiskt LX3ans 24 mm den är fin, RX100 har "bara" 28 mm och är inte lika fin i perspektivet man får, den saknar "rymd" på något sätt. Trots att jag gillar vidvinkel så är ibland telezoomen extremt bra, så jag vill inte vara utan en sådan helt. Två riktigt små kameror kan funka som fyller varsin funktion. Då kan man ha den ena framme och tyngden och storleken av den andra som ligger i väskan går att leva med.
Att komponera på skärm funkar rätt bra i de flesta fall. Dock inte med mina nya Polaroid solglasögon som sitter utanpå mina vanliga glasögon, skärmen på LX3an blir svart i vissa vinklar, troligen pga polarisationsfiltret i solbrillorna (har inte hunnit testa med RX100). Jag brukar klara mig utan solbrillor i Sverige även på somrarna så problemet är mest på utlandssemester.
Nackdelen att komponera på skärm är att man får en del överraskningar när man bara ser halvbra vad man fotar, en del bilder ser kanon ut på skärmen men sedan inte i verkligheten och ibland är det tvärtom. Lite lotteri typ. Ofta är det pga att man inte såg någon störande del på skärmen som sedan syns väldigt tydligt på slutresultatet.
Ja, det är inte lätt när man vill ha allt och det varken ska ha någon storlek eller väga något!
Alla tips och hjälp till att reda ut tankarna uppskattas väldigt mycket!
