Annons

Matematiken bakom blixtarna

Produkter
(logga in för att koppla)
Urban, jag kan inte säga att jag "vet" hur Canon och Pana löst det de säger att de har löst - eller ens ATT de har löst det. Men jag VET hur Nikon har löst det med sin gamla 1005-pixels-sensor. Enkelt sett är det en pin-hole-kamera monterad med hålet riktat mot (egentligen "i") en av ytorna i prismat/pentaspegeln.

Jag vet också ganska precis hur de löst sin lateralt följande funktion, de har i stort sett använt en MPEG2-baserad vektorkomprimering, ungefär som man komprimerar en divx / H-264 video. Vektorerna man kommer fram till är då ganska exakt motivrörelsen inom den frame man tittar på. Dessa rörelser kan om de korsar den fokuspunkt man för närvarande valt flytta den valda punkten till den närmast liggande fokuspunkten som ligger i rörelseriktningen.

Anledningen till att man behöver veta brännvidder och max bländare osv är att mattskivans slumpmässiga spridning är starkt vinkelberoende. För att systemet ska veta hur mycket det ska kompensera upp när en mätpunkt ligger säg 10mm ut från den optiska centerlinjen måste man kunna grovt uppskatta utgångspupillens placering och storlek (i vinkel). Detta får man genom att veta brännvidd och maxbländare.

Med ett exempel där vi kör en 85/1.4 och vi vill ta fotot på F4.0 - kameran mäter fortfarande på maxbländaren! - måste man kompensera för att mattskivan knappt ger någon ljusstyrkeförändring alls från F2.8 ner till F1.4. Skillnaden 2.8>1.4 kanske bara är ett halvt bländarsteg enligt mätaren, även om det blir 1+2/3 steg i verkligheten när slutaren går.

Så om kameran vet att maxbländaren är F1.4, och mäter fram ett resultat som "bör" vara ca 2/3Ev ljusare än det som mäts, då ska kameran blända ner 2 helsteg.

Detta till skillnad från längre teleobjektiv med förhållandevis höga max bländartal - om du kör ett 300mm F4.0 och mätaren säger "vill ha 2/3 ljusare", ja då vet kameran att den ska TA 2/3 steg ljusare, inget annat.

Extremexemplet är ett objektiv kortare än 40mm, med maxbländare F1.4. Hade man inte kompenserat för förlusterna i mattskivan hade bilden blivit minst 2 helsteg överexponerad. Alltid. Därför har både Canon och Sony val i menyerna för att man ska kunna berätta för kameran om man byter mattskivan till en "precisions-skiva", som visar kortare skärpedjup. Denna skiva är mer linjär, den förlorar kanske bara 1 Ev mellan F2.8 och F1.4, inte 1+2/3Ev. Nikon har tyvärr ingen precisionsskiva i sortimentet längre.
 
Jo, jag känner till hela räckan av problem med mätning genom olika objektiv och med en kondensor i sökarskivan som samlar och sprider ljuset på olika sätt med olika utgångspupill på objektivet. Det handlar om utgångspupillens läge och storlek, så det förrycks helt när man till exempel sätter en mellanring emellan, eller en bälgtillsats och drar ut objektivet långt.

Och därför har de "enklaste" modellerna hos Nikon gjorts så att de helt enkelt kopplar bort mätaren om man sätter på objektiv som inte talar om någonting om sin utgångspupill. Man får inte någon mätning alls, utan får gissa sig fram eller pröva och iterera för att få rätt exponering. Det är inte unikt för Nikon att exponeringsmätningen knasar när man sätter på objektiv som kameran inte vet något om, men andra kameratillverkare har behållit möjligheten att använda slutartidsautomatik; när det blir fel får man kompensera.
 
ANNONS