När jag köpte min första systemkamera (efter det att jag gjort mig kvitt min Nikon F3 HP för många år sedan), en Nikon D800E, så kompletterade jag med en uppsättning Zeissgluggar (Distagon 15/2,8 (ZF.2), Distagon 28/2,0 (ZF.2), Makroplanar 50/2,0 (ZF.2) och Makroplanar100/2.0 (ZF.2)) vilka (som bekant) är manuellt fokuserade.
Efter nära tio (10) år med dessa gluggar beslutade jag mig för att komplettera med ett nytt hus via E-infinity (Innan Brexit, d v s innan årsskiftet), ett Nikon D850 samt fyra nya gluggar, med autofokus; (Tamron SP 15-30/2,8 (G2), Tamron SP 24-70/2,8 (G2) , Tamron SP 70-200/2,8 (G2) samt Tamron SP 90/2,8 Makro (G2) och detta av den enkla anledningen (förutom att den optiska prestandan är bättre än mina Zeissgluggar, om man skall tro DxOmark) är därför att dom är autofokuserande samt att dom har ett större brännviddsomfång än mina Zeissgluggar, (då dessa Tamrongluggarna är zoomar, förutom 90 mm Makro-gluggen).
Skälet till varför jag valde att köpa autofokuserande gluggar (trots att jag är utpräglad landskapsfotograf) är därför jag upplevde att jag hade svårt att sätta fokus med mina Zeissgluggar vid de tillfällen när det går undan (vilket är i undantagsfall, d v s när jag inte fotar landskap utan rörliga motiv) och därmed missade en del bilder.
Med det sagt, kan man (utifrån vad som framkommit i tråden) konstatera att jag har jag tillgång till det bästa av två världar, d v s, jag har både manuellt och autofokuserade objektiv. Och nej, mina Zeissgluggar är inte till salu, utifall att någon nu skulle undra.