Jag har inte själv använt Sigma 70mm men allt tyder på att det är ett väldigt fint objektiv så det är nog en mycket bra början.
Ett makroobjektiv är dock inte enda vägen – bilden på rovflugan tog jag till exempel med ett Nikkor GN 45mm f2.8 monterat på mellanringen PN-11 (52,5mm) och försett med makro-linsen Raynox DCR-250 men det hade sett ungefär likadant ut om jag istället för 45mm objektivet hade använt ett vanligt 50mm f1.8.
Att makrofotografer – och då särskilt sådana som är intresserade av småkryp – bör använda sig av längre brännvidder är en vanlig föreställning som jag själv inte vill skriva under på. Jag tycker kortare brännvidder har många fördelar – i synnerhet vid stora förstoringsgrader (2:1 och större).
Värt att notera är också att det inte räcker med bra optik för att få goda resultat vid höga förstoringar. För att få någorlunda skärpedjup måste man blända ner ordentligt och då krävs mycket ljus. Långa slutartider är inte alltid möjligt när man har levande motiv så ett vanligt angreppssätt är att använda blixt. Men även med en bra blixt är det lätt att det går snett – att ljuset blir för hårt, högdagrarna bränner ut och skuggorna beckar igen. Ett bra tips är därför att diffusera ljuset så att det blir mjukare.
Jag har skrivit lite om den utrustning jag ofta använder här:
http://www.flickr.com/photos/johnhallmen/3099207262/
Där beskriver jag även en enkel hemmagjord diffusor.
//John
