M- läget

[Camilla2]

Jag måste nog få ur mig min frustration. När jag fotar i P- S eller A- läge blir mina bilder bra. De rätt exponerade. Men när jag fotar i M har jag plötsligt väldiga problem. Jag får inte fram rätt värden och bilden blir ju fel. Ska jag någonsin lära mig triangeln? Det enda som rår på det här är väl att öva, öva och åter öva.

 

[pdahlen]

Jag måste nog få ur mig min frustration. När jag fotar i P- S eller A- läge blir mina bilder bra. De rätt exponerade. Men när jag fotar i M har jag plötsligt väldiga problem. Jag får inte fram rätt värden och bilden blir ju fel. Ska jag någonsin lära mig triangeln? Det enda som rår på det här är väl att öva, öva och åter öva.

Om du använder M och autoISO så får du samma stöd med exponeringen som i de andra lägena. Du sätter din tid och bländare och låter kameran ändra ISO. Du använder sedan exponeringskompensationen för att korrigera exponeringen om det behövs. Om du tex ska ta någon kvällsfoto, där man själv kanske måste styra mer så kopplar du bort autoISO och väljer själv ett ISO

 

[acke]

Första frågan är:
Om du får bra bilder i automatiklägena, vad är orsaken till att du vill fota manuellt? M-läget brukar man använda när man har särskilda skäl för det. Det finns ingen speciell status i att fotografera manuellt.

Automatiken finns där för att hjälpa fotografen. Även de mest rutinerade fotografer tar oftast hjälp av automatik i någon form.

 

[Bluebike]

Bara att ställa in systematiskt. Du väljer bländare för att bestämma skärpedjupet, väljer en tillräckligt kort tid för att inte få rörelsoskärpa ( Finns specialfall där man vill ha längre tid men de lämnar vi). Ändrar ISO så att det bilr rätt expoenrat. Går inte det får man kompromissa med bländare och eller tid.

1 Vill du ha kort skärpedjup välj stor bländaröppning (lågt tal) tex f 2.8 vill du ha långt skärpedjup välj tex f 11.

2 Välj en så kort tid som möjligt för att undvika rörelsoskärpa en tumregel kan var att du bör ha 1 delat i 2 brännvidder, tex du har 50 mm objektiv och du bör vid handhålelt ha en tid som är kortar än 1/100 del. Tex 1/125.

3 Nu tar du en titt på exponeringsmätaren är det underexponerat så höj ISO till mätaren visar rätt exponering, blir ISO väldigt högt så blir det gryniga bilder kanske värt att offra lite skäpedjup och öppna blndaren ett steg.. Är det överexponerat så välj kortare exponeringstid efter att ha provat med ISO i sitt lägsta läge.

Sammanfattat bländaren påverkar skärpedjupet, tiden sätts så kort att det inte blir rörelseoskärpa. Räcker inte ljuset så höjs ISO.

Nästa steg är att prova långa tider och medveten rörelsloskära. Sen att förstå exponeringsmätaren och kompensera för dess brister. Mätaren mäter ljuset som kommer in i kameran och talar om hur du ska exponera för att det den ser ska bli grått. Mäter du mot en vit vägg så blir den grå på bilden och möter du mot en svart vägg så blir den också grå. Därför måste man kompensera med underexponering av mörka motiv och överexponering av ljusa.

 

[martley]

Du har redan fått bra och uttömmande svar ovan. Men ska man gå ännu mera manuellt så ska man väl stänga av autokokus och bildstabilisering också.
Jag är dock lite fundersam över varför man gör så. All den där fina automatiken har säkert kostat en del att utveckla och utgör en inte helt försumbar del av inköpspriset på kameran, och man hade säkert kunnat spara en del genom att köpa en kamera utan den automatiken, om det hade gått, så varför använder man den inte då? Man måste förstås vara medveten om begränsningarna och hur man går runt dem. Exponeringskompenasationen är väl ett sånt sätt.

AutoISO är en bra kompromiss tycker jag med. Många inställingar i kameran påverkar hur mycket ljus som hamnar på sensorn, men de flesta av dem påverkar också bilden på annat sätt. Oftast ändrar man på bländaren för att påverka skärpedjupet, och slutartiden ändrar man för att påverka rörelseoskärpan (och kortar den för att minska skakningsorkärpa). Enda bieffekten ISO-inställningen har är väl att det blir mera brus i bilden vid höga ISO.

 

[jphotog]

Jag måste nog få ur mig min frustration. När jag fotar i P- S eller A- läge blir mina bilder bra. De rätt exponerade. Men när jag fotar i M har jag plötsligt väldiga problem. Jag får inte fram rätt värden och bilden blir ju fel. Ska jag någonsin lära mig triangeln? Det enda som rår på det här är väl att öva, öva och åter öva.

Manuell exponering är helt rätt väg att gå om du vill ta kontroll över dina resultat.

Det är svårt att ge ett generellt svar på din fråga. Kan du berätta lite mer om vilken kamera du använder och vad du menar med att bilden blir fel?

Jag börjar alltid med att bestämma vilken bländare jag vill använda. Jag hamnar ofta på f/5.6 för de flesta av mina objektiv ger bäst bildkvalitet där. För porträtt kanske f/2.8.

Sen väljer jag slutartid. För porträtt vill jag ha åtminstone 1/125s.

Sist väljer jag ISO.

I vissa fall blir det naturligvis en avvägning. Är det lågt ljus väljer jag kanske en längre slutartid och lägre ISO, men då är jag också väl medveten om att det gäller att hålla kameran och subjektet stilla.

Det finns så många olika exempel och man lär sig vartefter vilka inställningar som fungerar för en själv. Till slut kommer det helt naturligt.

En vanligt fel är att titta på bilden och bestämma exponeringsvärden. Det är lätt att lura sig för ögonen ser olika beroende på omgivningen. Jag tittar alltid på ljusmätaren även om jag har en spegelfri kamera.

 

[jphotog]

Du har redan fått bra och uttömmande svar ovan. Men ska man gå ännu mera manuellt så ska man väl stänga av autokokus och bildstabilisering också.
Jag är dock lite fundersam över varför man gör så. All den där fina automatiken har säkert kostat en del att utveckla och utgör en inte helt försumbar del av inköpspriset på kameran, och man hade säkert kunnat spara en del genom att köpa en kamera utan den automatiken, om det hade gått, så varför använder man den inte då? Man måste förstås vara medveten om begränsningarna och hur man går runt dem. Exponeringskompenasationen är väl ett sånt sätt.

AutoISO är en bra kompromiss tycker jag med. Många inställingar i kameran påverkar hur mycket ljus som hamnar på sensorn, men de flesta av dem påverkar också bilden på annat sätt. Oftast ändrar man på bländaren för att påverka skärpedjupet, och slutartiden ändrar man för att påverka rörelseoskärpan (och kortar den för att minska skakningsorkärpa). Enda bieffekten ISO-inställningen har är väl att det blir mera brus i bilden vid höga ISO.

Det beror på hur mycket kontroll du vill ha över den kreativa processen. Det finns många, många situationer när ljusmätaren inte tycker som jag. Bilden nedan går knappt att ta med automatisk ljusmätare.

Parallellen med att stänga av autofokus och bildstabilisering är helt eller delvis irrelevant.

Jag stänger av autofokus ibland, ibland använder jag punktmätning och många gånger låter jag kameran bestämma helt. Det beror på vad jag vill uppnå.

De finns exempel där jag skulle kunna tänka mig att stänga av bildstabilisering av kreativa skäl, men oftast gör jag det när jag står på ett stativ.

https://flic.kr/p/2evLeFE

https://flic.kr/p/2j4stHu

https://flic.kr/p/2hbPkb5

 

[martley]

Det beror på hur mycket kontroll du vill ha över den kreativa processen. Det finns många, många situationer när ljusmätaren inte tycker som jag. Bilden nedan går knappt att ta med automatisk ljusmätare.

Parallellen med att stänga av autofokus och bildstabilisering är helt eller delvis irrelevant.

Jag stänger av autofokus ibland, ibland använder jag punktmätning och många gånger låter jag kameran bestämma helt. Det beror på vad jag vill uppnå.

De finns exempel där jag skulle kunna tänka mig att stänga av bildstabilisering av kreativa skäl, men oftast gör jag det när jag står på ett stativ.

https://flic.kr/p/2evLeFE

https://flic.kr/p/2j4stHu

https://flic.kr/p/2hbPkb5

Ja, jag har inget att invända emot det du skriver, och det var väl lite det jag försökte få fram själv, men det handlar ju som du skriver mycket om vad det är man vill få fram. Personligen ser jag dock alla sådana hjälpmedel som finns som en resurs som man bör använda när det går. Det är först när man inte är överens med automatiken som man stänger av den.

Enda nackdelen med bildstabiliseringen jag ser är att den drar lite extra ström från batteriet. Men det är kanske försumbart. Jag vet inte om de är någon skillnad i den aspekten om man jämför IBIS med IS i objektivet.

 

[Bluebike]

Finns väl igentligen två anledningar att ställa in manuellt…man vill göra något som automatiken inte fixar (vi pratar nattfoto, astrofoto, blandning av blixt och naturligt ljus, studioblixtar, video, timalapse bilder som ska slås ihop till panoraman etc eller att lära sig hur det fungerar. Det senare för att förstå vas automatiken gör och för att kunna ställa in manuellt när det inte finns automatik eller den inte gör det man önskar.

Själv använder jag mestadels bländarförval A-läge, Av (för att jag inte tycker att det är jätte kreativt att läsa av ett värde på en mätare och ställa in samma värde på en ratt, som många proklamerar, när det finns ett snabbare sätt) Själklart har man koll på att tiden blir vettig och ändrar ISO eller bländare om den inte är det. Tidsförval vid enstaka tillfällen,framförallt med motiv som rör sig fort.

Fullautomatik använde jag häromveckan i samband med en vandring då jag hade en kompaktkamera med mig, den är så pillig och omständig (iso inställningen finns i en under meny) att ställa in att P läget är bekvämast (Ibland använder jag den med A, autoISO och någon begränsningsinställning…om jag hunnit sitta i soffan och pillat in det innan).

Har man koll på hur man sätller in manuellt så har man chans att upptäcla när automatiken ger får långa tider och åtgärda det. Det är också viktigt att hela tiden vara förutseende, går jag på stan har kameran i A läge och komme in i en mörk gränd så görs en justering av bländare eller ISO och motsvarande när jag når det solbelsysta torget, även om jag inte tar någon bild.

Jag köper inte myterna om det kreativa och enda riktiga M läget och den heliga tredjedelsregeln (det finns flera strategier för komposition än den). Men det är viktigt att förstå hur det fungerar, därför ska man lära sig effekterna och samspelet mellan tid bländare och känslighet. Likaså färgtemperatur (här funkar automatik bra, utom för video och timelapse, panoraman etc där flera bilder ska passas i hop).

Bildstabilisering som varit på tal ovan hör inte till det grundläggande, gör att man kan använda längre tider utan skakningsoskärpa. Att komm i håg är att dne hjälper mot att kameran rör sig men inte mot att motivet rör sig. Mitt råd till nybörjare ha den på (utom på stativ).

 

[acke]

Jag instämmer med de två föregående inläggen. Det är inget självändamål att använda M-läget på en kamera. Man är inte nödvändigtvis en duktigare eller mer sofistikerad fotograf för att man fotar manuellt. Jag är övertygad om att den stora majoriteten av de bilder vi ser omkring oss dagligen är tagna med någon form av exponeringsautomatik. Det är inte det minsta skämmigt att använda tids-, bländar- eller programautomatik! Det gör proffsen också, ofta i kombination med exponeringskompensation för mörka eller ljusa motiv.

Jag som är Canonfotograf har de senaste åren fastnat för ”flexible priority mode”, eller ”Fv” som Canon kallar det. Nikon har säkert något motsvarande.

I Fv-läget väljer man själv fritt hur manuell man vill vara. Jag väljer ofta både bländare och tid manuellt, medan ISO får stå i Auto-läget. Samtidigt brukar jag ha histogrammet synligt i sökaren för att hålla koll på exponeringen. Om histogrammet ser skevt ut så exponeringskompenserar jag.

Moderna kameror är ju numera så bra på höga ISO-tal att man sällan behöver bekymra sig för brus. Annat var det på den analoga tiden, då man aldrig ville gå högre än ISO 100.

 

[gamleJ]

Det är inte finare att fota i M-läget (vilket du inte påstått heller), men att kunna göra det är viktigt. Du har därför helt rätt gällande att träna. Ta lite rundor där du försöker fixa en välexponerad bild i olika ljusmiljöer (innomhus, utomhus, motljus osv). Genom att göra det vid samma tillfälle så fastnar triangeln lättare.
I inlägg 4 och 6 får du lite bra tips på vägen.

 

[PMD]

Bilden nedan går knappt att ta med automatisk ljusmätare.

Det är helt sant, men en sådan bild är lättare att ta med hjälp av en ljusmätare än utan någon ljusmätare.

Om man är mycket rutinerad kan man nog ta den typen av bilder helt utan ljusmätare, men det mänskliga ögat är en sämre ljusmätare än en ljusmätare av valfritt annat slag (i stort sett) som man kan plocka fram vid behov.

Ett exempel på ett fotografi taget utan hjälp av ljusmätare är "Moonrise, Hernandez, New Mexico" som Ansel Adams lyckades exponera rätt med hjälp av att han kände till månens luminans. Vi vanliga dödliga lyckas nog bättre genom att använda en ljusmätare.

Till TS framför jag förslaget att fortsätta med automatisk exponering så länge det blir bra. Om du med tiden vill ta lite krångligare bilder, ljusmässigt, så kommer du att bli motiverad att lära dig sambandet mellan bländare, slutartid och ljus.

Hur en enkel ljusmätare mäter ljuset kan också vara bra att känna till. Om man vet det så vet man också hur man ska justera exponeringen för en ljusmässigt knepig bild som en ljusmätare inte ger rätt värden för.

 

[PMD]

Det är inte finare att fota i M-läget (vilket du inte påstått heller), men att kunna göra det är viktigt. Du har därför helt rätt gällande att träna. Ta lite rundor där du försöker fixa en välexponerad bild i olika ljusmiljöer (innomhus, utomhus, motljus osv). Genom att göra det vid samma tillfälle så fastnar triangeln lättare.

Det man behöver träna på, och få erfarenhet av, är hur man kompenserar ljusmätarens exponeringsförslag för att få till den bild man vill ha. Det är en färdighet mer än teoretisk kunskap.

Sambandet mellan bländare, slutartid och ISO behöver man knappast öva på. Det sambandet är ganska enkelt, och man lär sig det på en kvart. Ett nyckelord är exponeringssteg.

 

[jphotog]

Jag var länge i Auto-lägret. Alltid bländarprioritet.

Vid ett tillfälle fotograferade jag ett par dager med en riktigt erfaren internationell fotograf. Han visade mig möjligheterna med att exponera manuellt. Det är inte bara att man får exponeringen som man vill, man börjar tänka på ljuset på ett helt annat sätt. Man blir en ljusknarkare. Helt plötsligt vill man inte gå ut mitt på dagen.

Alla får göra som de vill, men den som vill lägga lite energi på att utforska manuell exponering kommer att upptäcka ett helt nytt sätt att tänka.

När jag tittar på mina bilder hittar jag få där kamerans automatik hade lett mig till slutresultatet.

https://flic.kr/p/23cbjaL

https://flic.kr/p/H2tez5

https://flic.kr/p/N7cnVq

 

[Terje H]

Om det anses finare att jobba manuellt (som några antytt) vet jag inte, men jag jobbar alltid helmanuellt då det ger mig större kontroll över bildresultatet. Att lära sig ”siffran 3” (bländaröppning, slutartid och ISO-värde) kan till en början verka krångligt och omständigt. Plötsligt tar allt längre tid, och kan även bli helt fel. Men när det väl sitter, när parametrarna i siffran 3 har sin logiska placering - då går allt mycket snabbare och blir alltid som du tänkt och önskat.

Siffran 3 kan då också utveckla sig till en mer aktiv del av bildskapandet och underbygga/förstärka både komposition, perspektiv och symbolik.

Jag använder heller aldrig autofokus, så jag är fullständigt helt manuell. Använder också alltid så lågt ISO-värde som möjligt - och stativ när det behövs. Samma tekniska grund som jag hade på den analoga tiden, då det är rejält inarbetat för mig och ger mig maximal kontroll över bildresultatet.

Öva, öva och öva. Ha tålamod! När det väl lossnar är det värt allt arbete för resten av ditt fotografliv!

mvh Terje

 

[acke]

Jag använder M-läget på kameran vid speciella tillfällen. Panoramabilder är ett bra exempel. Då vill man ju vara säker på att alla delbilder i panoramat är exponerade på exakt samma sätt. Nattfoto och stjärnhimlar är ett annat exempel. M-läget är bra när man befinner sig i en fotomiljö där ljuset är konstant och förutsägbart. Då kan man ställa in rätt exponering en gång för alla och slipper sedan tänka på hur motivets ljushet påverkar ljusmätaren i kameran.

Men för allmän fotografering i varierande ljus använder jag alltid någon form av automatik. Bländarförval när jag vill kontrollera skärpedjupet. Tidsförval när rätt exponeringstid är viktigare. Flexibel prioritet om jag vill kontrollera både bländare och tid. Sedan exponeringskompenserar jag plus eller minus beroende på motivets ljushet. Med övning lär man sig att se hur mycket kompensation som behövs. Dessutom kan man ju ha live-histogram i sökaren, om man använder en hyfsat modern kamera. Histogrammet är oumbärligt för mig.

Inget fel att använda M-läget, men jag vänder mig mot myten att manuell fotografering är ett helt nödvändigt utvecklingssteg för att förstå sambanden mellan tid, bländare och ISO. Det stämmer helt enkelt inte. Man kan mycket väl bygga upp den förståelsen via bländar- och tidsautomatik. Det viktiga är att man övar, övar, övar.

Det helautomatiska P-läget, däremot, kan vara klokt att hålla sig borta ifrån. Då släpper man kontrollen helt.

 

[Erik Schalin]

Man skall vara klar över att de flesta, även de som påstår att de fotar manuellt, använder en ljusmätare.
Men visst funkar Sunny 16 väldigt bra.
Den har man använt till äldre kameror utan ljusmätare.

Manuell fokus begriper jag mig inte på varför man skall använda överhuvudtaget.
Jag vill ju HA ögonfokus när jag köper mig en spegellös, annars har jag egentligen ingen anledning att byta från en billigare DSLR.
Men visst plåtar man genom en buske så har man inget val om man skall ha koll på var skärpan hamnar.

M använder jag det? -Självklart.
Finns inget annat val när man vill ha bakgrunden i en viss exponering och sen fläskar på med blixt för att lysa upp huvudmotivet.

Jag håller med Jonas i att man nog tänker mer på ljuset när man slår över till M.
Hur det faller, varifrån, kontrasten, vad är huvudmotivet?
Men det är mer ett sätt hur jag som fotograf förhåller mig till hur jag jobbar. Jonas gör detta automatiskt, det ser man på hans bilder.
Själv måste man tänka efter 3 ggr o det är inte säkert att det blir rätt för det. Och det har säkert Jonas oxå gjort en gg i tiden.

Men det finns liksom inget finare i M i sig. Det är bilden som räknas.

 

[acke]

Manuell fokus begriper jag mig inte på varför man skall använda överhuvudtaget.
Jag vill ju HA ögonfokus när jag köper mig en spegellös, annars har jag egentligen ingen anledning att byta från en billigare DSLR.
Men visst plåtar man genom en buske så har man inget val om man skall ha koll på var skärpan hamnar.

Manuell fokus är, precis som manuell exponering, fördelaktigt för vissa speciella situationer och fototekniker. Panoramor och astrofoto är återigen bra exempel. Likaså vid landskapsfoto med stativ kan manuell fokus vara säkrare att använda. Då kan man förinställa skärpan exakt där man vill ha den och sedan vänta på rätt ljus.

Men för allmän frihandsfotografering är det precis som du säger, ytterst få fotografer vill vara utan autofokus. Autofokusen blev ju en revolution när den kom på 80-talet. Jo, jag vet att finns enstaka undantag som fortfarande föredrar att alltid fokusera manuellt.

 

[Erik Schalin]

Manuell fokus är, precis som manuell exponering, fördelaktigt för vissa speciella situationer och fototekniker. Panoramor och astrofoto är återigen bra exempel. Likaså vid landskapsfoto med stativ kan manuell fokus vara säkrare att använda. Då kan man förinställa skärpan exakt där man vill ha den och sedan vänta på rätt ljus.

Ja då var väl hela högen av användbarhet när det gäller manuell fokus uppräknad.

 

[gamleJ]

Det man behöver träna på, och få erfarenhet av, är hur man kompenserar ljusmätarens exponeringsförslag för att få till den bild man vill ha. Det är en färdighet mer än teoretisk kunskap.

Sambandet mellan bländare, slutartid och ISO behöver man knappast öva på. Det sambandet är ganska enkelt, och man lär sig det på en kvart. Ett nyckelord är exponeringssteg.

För en del är det självklart direkt för andra krävs det träning. TS uttrycker tydligt en frustration kring exponeringstriangeln. Med den på plats blir det lättare att göra kloka val kring programläge och mycket annat. Det är svårt att utveckla färdighet när inte grunden finns.