Mörk Canvas från Crimson
- Trådstartare LEXrasta
- Start datum
Eeros
Aktiv medlem
Det har nog ingen annan påstått heller, så du behöver inte tro på ditt eget påstående... Men vet du med dig att en skrivare/tryckmaskin producerar för mörka bilder och du inte kommer åt maskinens inställningar, vilket du knappast gör med Crimsons skrivare, så är det en enkel väg att få ljusare utskrifter, genom att ändra på utgångsnivån. Fördelen är att förändringen blir störst på lågdagrarna i mitt exempel, vilket är ofta en fördel om utskriften är för mörk.
Näpp, inte nödvändigtvis. Lider utskrifterna av en punktförstoring som rippen inte korrigerar för, och du korrigerar någorlunda rätt med utgångsnivån så bevarar du kontrasten. Jag ska försöka förklara, vet inte om jag klarar av det på ett enkelt sätt;
-Först och främst, skilj på den digitala bildens kontrast/ljushet och utskriftens kontrast /ljushet. Önskan är normalt att utskiften får samma kontrast/ljushet som den digitala bilden har (som den visas på en kalibrerad skärm och betraktas i rätt ljusförhållanden, för att vara petiga).
-Om vi för enkelhetens skull nu antar att bilden är svartvit och vi väljer en pixel som är helt svart, låt oss då kalla den för 100% svart. Låt nu fortfarande för enkelhetens och pedagokikens skull anta att på utskriften kommer denna pixel att motsvaras av en rasterpunkt (i verkligheten behöver inte rasterpunkten hamna på exakt samma ställe där pixeln satt, istället är det mera troligt att våran utvalda 100% svarta pixel kommer på utskriften att teckans av två eller flera omkringliggande rasterpunkter). Men vi antar alltså att rasterpunkten kommer att motsvara vår utvalda svarta pixel.
-För att rasterpunkten ska bli 100% svart på en skrivare som lider mer eller mindre av punktförsoring, låt oss säga 15% punktförstoring, så kan den 100 procentiga pixeln teknas av en rasterpunkt som rippen tolkar ska vara 100% svart. Men den kan också tecknas av en rasterpunkt som rippen tolkar ska vara 85% svart. Med 15% punktförstoring blir rasterpunkten i verkligheten ändå 100% svart. Det innebär att alla pixlar som rippen omvandlar till rasterpunkter med en täckning på 85% eller mer kommer att bli helsvarta. Lågdagrarna slår igen och tonomfånget blir mindre.
-Om vi nu justerar utgångsnivån på den färdigbehandlade pixelbaserade bilden så att det svartaste svarta bara är 85% svart, så kommer rippen aldrig att skriva ut rasterpunkter som har större täckning än 85%.
-Men det är bara rasterpunkter som ska ha 100% täckning i den färdiga utskriften som PS justerar fulla 15 % på. De pixlar som som innan justeringen skulle ha blivit till 50% rasterpunkter, kommer efter justeringen att bli till 42,5 procentiga rasterpunkter (om jag räknade rätt). Och de rasterpunkter som ligger nära 0% täckning, där kommer ändringen att vara minimal. När bilden skrivs ut kommer (i idealfallet) den 85-procentiga rasterpunkten att vara/upplevas som 100% och den 42,5-procentiga rasterpunkten kommer att vara/upplevas som 50%. Medan den nollprocentiga fortfarande kommer att upplevas som 0 %. Därmed har vi teckning i både högdagrar och lågdagrar i den färdiga utskriften, varvid utskriften kommer att upplevas som likadan som bilden på skärmen. Ifall punktförstoringskurvan är någorlunda linjär kommer vi inte heller att ha tappat kontrast.
Varför göra då så här, varför justera utnivån när man kan, precis som Möllerström säger, istället justera ingångsnivåerna med kurvor, nivåer och annat? Jo, man ska fortfarande skilja på den digitala bilden och utskriften. Enkelt uttryck justerar du med ingångsnivåerna den digitala bilden generellt, men med utgångsnivåerna justerar du för utskrift med en viss maskin. En maskin som du inte kan/vill/hinner kalibrera.
stefohl
Aktiv medlem
Det har du helt rätt i. Jag tycker inte det är en perfekt lösning för att korrigera utskrifternas utseende. Föredrar för det första att ha en skärm, kalibrering och omgivning som visar hur bilden kommer att se ut. För det andra kräver en bra skuggåtergivning ett riktigt bra material. Jag vet inte vad Crimson använder, men jag vet hur många olika canvas-material vi testat innan vi hittar dem vi är nöjda med.
En riktigt bra profil krävs också. Det är svårt att profilera dessa ojämna, strukturerade ytor. Jag mäter en och samma karta flera gånger om och utesluter de värden som avviker mest och sedan tar jag genomsnittet på de mätningar som blir kvar.
Men till slut krävs det ju en vettig bearbetning av bilden.
Stefan
Eeros
Aktiv medlem
Det mesta verkar vara att du missförstått vad jag eller vissa andra har försökt säga, och då dömer du ut allt som skitsnack och till och med hånar. Absolut kan du fråga, kritisera och ifrågasätta, men hur vore det med en lite trevligare attityd? Du har varit allt annat än trevlig i denna tråd...
erro.se
Aktiv medlem
Skärmar och kalibrering är ständigt lika hett...
Ni som kan detta: hur fungerar en plattskärm som Dell 2307FPW (23" widescreen) att kalibreras med t.ex. Eye One Display II?
Eller finns det kanske t.o.m. någon sida som listar vilka skärmar som kan kalibreras med olika kalibratorer?
Ni som kan detta: hur fungerar en plattskärm som Dell 2307FPW (23" widescreen) att kalibreras med t.ex. Eye One Display II?
Eller finns det kanske t.o.m. någon sida som listar vilka skärmar som kan kalibreras med olika kalibratorer?
Eeros
Aktiv medlem
Om du nu inte tror på att även en utskrift från en skrivare rastreras så fundera på förkortningen RIP. RIP står för Raster Image Processing. Rippen, som den kallas på svenska, omvandlar den pixelbaserade bilden till en rasterbild. En pixel har ingen storlek, den har bara färg- och luminansvärden samt en position. För att rita en bild på skärmen räcker det, programvaran ritar ut ytan/storleken beroende på hur bilden skalas. Men för att skrivaren ska kunna rita ut den på ett papper måste den få en bestämd yta av viss storlek också, det är det rippen gör, den skapar ytan. Den gör det genom att skapa rasterpunkter.
Offtopic:
Nu är det dock så att rastret skiljer sig avsevärt mellan exempelvis offsettryck och en normal bläckstråleskrivare. Rasterpunkterna i en offsettryck har varierande storlek från 0% till 100% per rastercell och dessa ordnas längs bestämda linjer (därav förkortningen lpi; lines per inch). Rasterpunkten byggs av expneringspunkter, eller dots, därav dpi, dots per inch. Denna exponeringspunkt är den minsta beståndsdelen och bestämmer därmed den maximala upplösningen.
Rasterpunkten i de flesta skrivare har bara en storlek (en punkt, dot). Punkten är så klart väldigt liten och bilden skapas genom att placera ut massvis med dessa punkter i en skenbart slumpmässig ordning. Därför kallas det för stokastisk raster (stokastisk = slumpmässig). Men likväl är det raster...
Bilagor
stefohl
Aktiv medlem
Ganska få platta skärmar går att kalibrera, dvs ställa in optimalt. Alla går att profilera, dvs mäta upp vilken färgåtergivning de har så att ett bildbehandlingsprogram kan visa bilden optimalt. Ska inte vara något problem med denna Dell heller, även om jag inte testat.
Stefan
Jag har själv en Dell 2005FPW (20.1") som jag har profilerat med en Spyder Pro och får bra resultat, bl.a från Crimson.Minita
Aktiv medlem
Vad är en korrekt ifylld dialogruta? Jag har svensk version av PS CS2.
Visa - Korrekturinställning - ?
Skall jag ha skärmprofilen?
sRGB om jag vill ha bilden för skärmvisning?
Adobe RGB för utskrift?
Etc etc.
Jag har dessutom "Bevara RGB nummer ibockad" men ser i denna dumpen att det annorlunda.
Jeppe
Aktiv medlem
Tror den heter annan i den svenska versionen. Det är det översta valet ivf.
Är bilden i AdobeRGB, så bör du arbeta i AdobeRGB i PS. Men sRGB är profilen du ska använda om du vill visa bilderna på webben eller datorn. Om dina bilder är i AdobeRGB så bör du konvertera dessa till sRGB.
Under korrekturinställningar:
Bevara RGB nummer visar bilden så som den skulle sett ut om bilden hade fått den aktuella profilen (den som du valt som korrekturprofil) tilldelad sig.
Svartpunktskompensation är för att AdobeRGB har en större rymd i skuggorna än vad de flesta labb/skrivare klarar att återge, använder man detta så kompenseras skuggorna upp (även de närliggande områdena)
Hoppas detta är en korrekt beskrivning. Stefan kanske kan bekräfta, eller förtydliga.
stefohl
Aktiv medlem
Visa - Korrekturinställning - Egen
Sedan väljer du profilen för enheten som du ska proofa för. En skrivarprofil eller om du ska konvertera för en annan färgprofil.
Du ska inte blanda in skärmprofilen i detta.
"Bevara RGB nummer" visar hur illa det blir om du tilldelar en skrivarprofil istället för att konvertera till profilen, så det ska du aldrig använda.
Stefan
Sedan väljer du profilen för enheten som du ska proofa för. En skrivarprofil eller om du ska konvertera för en annan färgprofil.
Du ska inte blanda in skärmprofilen i detta.
"Bevara RGB nummer" visar hur illa det blir om du tilldelar en skrivarprofil istället för att konvertera till profilen, så det ska du aldrig använda.
Stefan
alfin
Aktiv medlem
Man undrar om du verkligen printar dina bilder. Du kan skriva av vilka texter du vill i dina skolböcker, var och en som förstår hur en bild ska optimeras för utskrift, inser också att ändra utgångsnivån är en av de absolut sämsta åtgärderna att ta till.
Hur svårt kan det vara att lära sig softproofa? Duplicera bilden på skärmen, använd kopian som referens för att justera filen som ska skrivas ut. Justera kurvan map ljus och kontrast, lägg till ett nytt lager för färgmättnad och justera. Skärp bilden optimalt för utskrift. Förstod du det? Skärp bilden optimalt för utskrift.
Och själv är du charmtrollet personifierad...
Din rappakalja i den andra tråden jag suckade över, handlar bla om skärpning av digitala bilder för utskrift. ”Om bilden framkallas, istället för att den skrivs ut eller trycks, så är punktförstoringen mycket liten och därmed räcker det med en skärpning som gör att bilden ser bra ut på skärmen.”
Alla trovärdiga publikationer säger tvärt om. ”Det går inte att avgöra skärpan på en utskriven bild via skärmen”. ”Säkerställ att du överskärper bilden visuellt på skärmen för att den ska bli bra i utskrift”.
Den främste på området, Bruce Fraser, sa ungefär så här: ”Den upplevda skärpan på en utskriven bild avgörs av upplösningen på bilden. Sikta på att skapa en radie på en 1/100-dels tum för att skärpan ska bli optimal i utskrift. En bild med en upplösning på 300 ppi behöver således en halo, en radie på ca 3 pixels för att vara optimalt skärpt. Du kan aldrig bedöma skärpan på ett printat foto via bildskärmen. Resultatet kan möjligen bedömas vid 25-50% förstoring, men det blir ändå inte helt korrekt”.
Din kompis Fredrik, som rapar upp samma felaktiga budskap (i den andra tråden jag suckar över) som du själv, har uppenbarligen inte läst sidan 181 i Martin Evenings bok som han själv refererar till. Hoppas för Fredriks skull att de aldrig behöver tentera kurslitteraturen på hans skola...
Till yttermera visso (!) har jag själv testat alla upptänkliga utskriftskombinationer via såväl mina egna Epson 800/2100/3800 printrar som via Crimson, ProPrint och ProCenter och den enda slutsats jag kan dra är att du snackar skit.
En pixelbaserad bild är väl i allra högsta grad en rasterbild? Vad är det du inte förstår?
Eftersom du skriver av dina skolböcker, ska jag också publicera litteraturreferenser, dock utifrån erkända källor. Nedan är en kontaminasammanblandning av Andrew Rodney och Amadou Diallo, tolkat till svenska av undertecknad.
Man brukar skilja på pixelbaserade bilder och vektorgrafik. De filer vi fotografer arbetar med, jpg, tiff, psd etc. är alla uppbyggda som en matris av pixels och de är alla rasterfiler. Ibland kallar man dem för bitmapfiler, men ska man vara korrekt så avses då svartvita bilder.
Motsatsen till rasterfiler är vektorfiler. Det kan vara typsnitt, logos etc. eller andra bilder som hanteras i ett dtp-program, typ Adobe Illustrator. Vektorbilder är uppbyggda av matematiska kurvor som beskriver formen på bilden och en sådan form kan inte printas ut rakt av med vanliga skrivarprocesser.
För att kunna skriva ut vektorgrafik, måste bilden rastreras och det är det ursprungliga användningsområdet för en RIP, Raster Image Processor. I begynnelsen var en RIP bara ett sätt att avlasta dåtidens slöa datorer genom att tillhandahålla en separat pipeline för utskriftsarbeten. I huvudsak var det Postscript RIPs som hanterade omvandlingen från vektorbilder till rasterbilder för utskrift.
För en 6-7 år sedan började RIP-tillverkarna utveckla programvara för printers som skulle ta över arbetet som skrivartillverkarnas drivrutiner normalt utförde. Tanken var att helt koppla bort skrivarens egen mjukvara och styra printningen direkt med bättre kontroll på hur bläcket lades ut och samtidigt erbjuda layoutfunktioner som inte fanns i den ordinare skrivardrivrutinen. ColorBurst, StudioPrint, Onyx, Wasatch, ImagePrint är exempel på produkter som utvecklades.
Idag är RIP:ar för normal utskriftshantering ett marknadsföringsbegrepp. Det låter coolt när man säger att man skriver ut via en RIP och då kan man ta bra betalt för dem. Dock finns det sällan någon rippning kvar i dess ursprungliga betydelse, Imageprint tex har skippat sin postscriptmodul helt, den behövs inte för vanlig pixelbaserad utskriftshantering. RIP:ens funktion idag är snarast att fungera som en avancerad skrivardrivrutin, iallafall för normal utskriftshantering.
Att säga att man omvandlar en pixelbaserad bild till en rasterbild är ungefär som att säga att man omvandlar färgen vit till vitt eller färgen röd till rött. Hur man än vänder och vrider på sig, så har man ändan bak. En pixelbaserad bild är per definition en rasterbild och det finns ingen RIP i världen som kan ändra på det förhållandet.
Att sedan en printer rastrerar bilden innan den skriver ut den eller bygger en rasterbild före utskrift har inget med RIP-funktionaliteten i dess ursprungliga betydelse att göra. Det betyder bara att printern omvandlar den ingående bildupplösningen till en rasterfil i det format skrivardrivrutinen kan hantera i utskriftshänseende.
Men varför bry sig om Bruce Fraser, Andrew Rodney, Amadou Diallo, Martin Evening eller andra gurus som Jeff Schewe eller Thomas Knoll, när man kan lyssna på Eero Karhu och Fredrik Johansson?
I rest my case.
irri
Aktiv medlem
Lars-Erik Möllerström
Dags att kamma till sig kanske?
Det här är en community för att HJÄLPA varandra och då tycker jag att DU - om du nu tillhör den guruskara som du själv refererar till - skall skärpa till dig och BIDRA med dina kunskaper och det I EN TREVLIG TON!
I annat fall kan du starta en helt egen community någon annanstans och där häva ur dig vilka korkade och oförskämda kommentarer du vill - men gör det inte här där du bara uppfattas som en patetisk gnällspik.
Man kan faktiskt föra en civiliserad diskussion även om man har olika åsikter om vad som är rätt eller fel.
Skärpning!
Dags att kamma till sig kanske?
Det här är en community för att HJÄLPA varandra och då tycker jag att DU - om du nu tillhör den guruskara som du själv refererar till - skall skärpa till dig och BIDRA med dina kunskaper och det I EN TREVLIG TON!
I annat fall kan du starta en helt egen community någon annanstans och där häva ur dig vilka korkade och oförskämda kommentarer du vill - men gör det inte här där du bara uppfattas som en patetisk gnällspik.
Man kan faktiskt föra en civiliserad diskussion även om man har olika åsikter om vad som är rätt eller fel.
Skärpning!
Eeros
Aktiv medlem
"Förstod du det?" varför så otrevlig i tonen hela tiden? vad har jag gjort dig för ont?
Om du läser inläggen igen, har varken jag eller någon annan sagt att justeringen av utgångsnivåerna är en optimal sätt att jobba. tvärtom, jag har sagt att den inte är det, men att det är en snabb sätt att lätta upp en färdig bild för en specifik skrivare som skriver ut för mörkt. Det är du som antar en massor och inte kollar igenom vad som har skrivits, men lägg inte för den skull de orden i min mun.
Eeros
Aktiv medlem
Har jag inte heller påstått, men jag har vänligt försökt föklara saker för dig eftersom du frågat!. Ändå beter du dig som en kolerisk gammal gubbe. Vad i mina inlägg har föranlett den tonen? Peka gärna ut det! Eller håll käften! Eller du kanske inte frågade för att få svar, du frågade kanske för att du själv ska få glänsa, när du sen får rätta till svaren? Varför då fråga över huvudtaget, om du redan vet allting bäst själv?
Detta är ett forum där vi försöker hjälpa varanda och det är fullt möjligt att det kan smyga in fel i inläggen, men dessa går att rätta till utan att bli hysterisk.
Eeros
Aktiv medlem
Här igen ett konstigt antagande. Jag har inte skrivit av en enda skolbok eller annan bok över huvud taget, allt sådant är endast dina antaganden. Du kanske borde testa med att läsa inläggen mer ingående istället för att anta så mycket, då slipper du göra felaktiga antaganden hela tiden. Livet kanske också blir lite lättare att leva då?
Eeros
Aktiv medlem
Nu pratade vi faktiskt om Crimsons bilder, där jag av erfarenhet har märkt att den framkallade bilden har tillräckligt skärpa när bilden ser ut att vara bra skärpt på monitorn. För mig synes det vara en mycket relevant svar när någon frågade hur mycket vi (medlemmar på fotosidan.se) skärper bilderna som vi skickar till Crimson. Peka gärna på vad som är fel i svaret, jag vet nog ändå bäst själv hur mycket jag skärper mina bilder. Eller du kanske vet det också bättre?
Inte visste jag förresten att Bruce Fraser använder Crimsons tjänster...
