Nu är det egentligen motivationen med mitt val som är det viktigaste.
Älskar Nikons D3'a, men kunde förståss lika gärna vart en D700. Och anledningen är att alla andra digitala kameror innan har alltid haft något som saknats, som önskats eller bara bristfällig kvalite på någon aspekt.
De nya sensorerna tycker jag bromsade upp denna känsla av otillräcklighet så fort de kom ut på marknaden. Otroligt bra filkvalite direkt ur kameran.
Men vad som gör den så förbaskat rolig är att det går att uträtta en massa arbete med den i väldigt ljusbegränsade miljöer, utan att ta med sig en massa belysning. Man kan arbeta lite diskretare i känsligare miljöer, där blixtar skulle sänkt stämningen.
Man kan fotografera ganska självsäkert i snöiga miljöer utan att ha utfrätta högdagar som ett ständigt hot.
Oj är så mycket som är bra med de nya, men som sagt.... Viktigaste är att habegäret bromsats upp på husfronten. Nu känns det som förr, med filmdragarna att man kan koncentrera sig på "glaset".
***Annars skulle jag säga min Gamla F4.... Använder den aldrig, men kärleken brinner än!? Tar ibland fram den, knäpper några blindavfyrningar och bara njuter av stunden tillsammans. ***
Nog är man ganska knäpp, men kämpar inte heller för att dölja det. ;-)
