mr.b skrev:
Det är väl bara att överexponera i kameran alternativt mixtra med nivåerna i ett bildbehandlingsprogram?
(Edit: precis som du skriver själv...)
Tja, det har varit rätt inne nu några år att fräta ur ordentligt. Varför kan man fråga sig. Om jag får uppehålla er med ett litet resonemang om detta så kommer det här.
En stor anledningen är faktiskt att tekniken gått framåt. Att helt slå bort högdagerpunkten ansågs förr som näst intill kriminellt bland reproföretag och tryckare. Ve den fotograf som levererade bilder med detta uttryck. Resultatet blev att repronissarna plattade till tonomfånget och tvunget skulle ha en högdagerpunkt på några procent, finnare gick inte att trycka, och då upstod bandningar när ton plötsligt gick abrupt mot vitt..
Samma sak med skuggområdena som aldrig fick vara 100% svart (eller mera om de nu var 4-färg)
Nåväl, offsettekniken har gått framåt och med den tidens estetik. Datoriseringen har gjort att det som kreatörer i olika led (fotografer och reklmbyråfolk) upplevde spänstigt på skärm, minsann skulle se ut så i tryck – skit i gamla dogmer och på att så det fräter ut.
Samtidigt är det ett resultat av söka nya (ja, ja inget nytt under solen, men som bred publik ström då) vägar och andra uttryck. som altid i reklamens värld så är följa john vårt mantra och snart sagt alla bilder skall ha detta skira och i bland överstyrda uttryck som till en början lanserades inom kosmetika och lukta-gott-industrin.
Frilgada bilder har ju alltid varit populärt, men för var det en balansgång på slag lina samtidigt som det var dyrt. Nu, med datorn har steget till hela och komplexa bilder inte blivit så stort, du har helt enkelt koll på resultatet.
tekniken då. Tja det är faktiskt inte bara att överexponera, varken i kameran eller i typ PS.
Det handlar helt om ljussättning och var man i motivet man "överljussätter" annars blir slutresultatet märkligt, platt och många gånger fult. Man ser det inte sällan i bilder där någon med vett och vilja dragit för hårt i nivåerna..
Är själv förtjust i denna typ av bilder, och det det faktiskt praktisk när man arbetar med formgivningen. Det blir helt enkelt lättare att balansera flera bilder mot varandra, då det total färguttrycket kan ses som mer lika. Mindre ansträngande för oss art directors mao..
MVH
UGE