Jag skrev detta i en tidigare tråd, men det passar nog bra här också, passar på att lägga till lite. Sug i dig.
En snabbgenomgång.
Nåja, rätt grundlig ändå..
ISO
De olika "stegen" för ISO ljuskänslighet brukar vara: 50, 100, 200, 400 osv.. Varje steg innebär en dubblering, iso-200 är dubbelt så ljuskänsligt som iso-100. Bruset eller filmens korn ökar dock med ökad ljuskänslighet. ISO talet är dock inget man skruvar på för varje bild utan ställs in för själva miljön. Är man ute mitt på dan i fint väder kan man oftast välja det lägsta, inomhus utan blixt går man ofta upp till 400 - 800 för att inte få för långa slutartider. Så det är egentligen bara två saker att hålla reda på och lära sig som styr exponeringen.
Bländare
För bländaren talar man också om "steg", med samma innebörd, dvs. dubblering/halvering. Exempel på hela bländarsteg: 2.8, 4, 5.6, 8, 11 osv.. Lägre siffra innebär mindre nedbländat, alltså ett större hål som släpper igenom mer ljus. Ett mindre bländartal (större öppning) ger också ett kortare skärpedjup, som t ex. när man vill ha bakrunden sådär suddigt ur focus.
Slutartid
Här gäller också samma "steg" med dubblering/halvering, ex. 1/60, 1/125, 1/250, 1/500 osv.. 1/250-dels sekund släpper givetvis in dubbelt så mycket ljus som 1/500-dels sekund.
Funderar man lite kring det här så förstår man att exakt samma exponering kan fås med en rad olika inställningar. Alla fyra exempel nedan ger samma exponering (fundera nu).
1/125s vid f8 och iso-100
1/250s vid f5.6 och iso-100
1/500s vid f8 och iso-400
1/1000s vid f4 och iso-200
Alltså, ökar man ljusinsläppet eller känsligheten ett steg för ett av värdena iso, bländare, eller slutartid, så måste man minska motsvarande ett steg på en utav de andra två för att få samma exponering.
Sunny sixteen
En klassisk tumregel för fotografering i solsken är den gamla "sunny sixteen", som innebär att man får någotsånär rätt exponering vid bländare 16 och en slutartid på samma tal som iso-talet, t ex. 1/125s, f16 vid iso-100. Alternativt 1/500s, f11 vid iso-200 (ökade iso 1 steg, öppnade bländaren 1 steg, och således minskade slutartiden 2 steg - 1+1-2=0). Rktar man kameran mot en solbelyst gräsmatta, eller en solbelyst omålad cementvägg så kommer kamerans automatik att ställa in en variant i närheten av den gamla tumregeln.
Varför då lära sig? Därför att din kameras ljusmätare "ljuger" för dig. Den gör som sagt ovan inte alltid det (gräsmattan), men skall du fota ute i snö mitt på dagen en lätt gråmulen dag så lär den "ljuga" rätt rejält och ge dig smutsgrå snö i dina bilder. Ibland i extrema fall uppemot två hela steg fel (dvs 4 ggr fel ljusmängd), solblänk i vatten är också en typisk situation när mätaren gör fel och kameran bländar ned för mycket - den förstår inte att det är något ljust du fotar, att bilden skall bli ljus. Fotar du porträtt på t ex. en svart hund är också ett tillfälle då kamerorna ofta gör fel - kameran tycker det blir mörkt, den förstår ju inte att det är en svart hund du fotar; att bilden överlag skall vara rätt mörk, jycken är ju det. Dock så har moderna kameror evaluerande mätning som försöker göra intelligenta gissningar utifrån gud-vet-vad-vad för algoritm, vilket kan göra det svårare att få rutin på kameran och i vilka situationer du kan lita på den. Det här handlar mycket om rutin, att övning ger färdighet.
Det som kan vara besvärligt att lära sig är bländarskalan, som kan kännas lite ologisk för nybörjaren. Att en 1/60-dels sekund är längre tid än 1/500, brukar inte vara något problem. Inte heller att iso-400 är ljuskänsligare än iso-100, men bländarskalan upplevs ibland som lite bakvänd och ha ologiska steg. Men detta kommer från ren matematik, delar man objektivets brännvidd med bländar-pupillens diameter så får man bländartalet, så det är verkligen logiskt. Det är därför man får samma exponering med olika objektiv bara bländartalet är detsamma (bländar-pupillen är då betydligt större vid längre brännvidd och samma bländartal - därav att ljuskänsliga teleobjetiv brukar få en rejäl diameter och bli något klumpiga). En annan sak som kan röra till det lite i inlärningen är att moderna kameror ofta kan ställas in i 1/3-dels steg för slutartid och bländare, men inte för iso som går i hela steg.
Vad gäller slutartiden, hur lång den kan vara vid handållen kamera utan stöd, så finns också en gammal tumregel. Den säger att man i de flesta situationer kan klara att handhålla en slutartid på ungefär samma siffra som brännvidden, detta då vid motsvarande brännvidd till det normala småbildsformatet. Vilket då innebär 1/125s med ett lätt teleobjektiv på 125mm. Detta är dock en mycket grov tumregel, somliga är betydligt stadigare på hand..
