Jag opererade mig för några år sedan på Sank Eriks ögonsjukhus och är väldigt nöjd. Tidigare såg jag max en decimeter skarp, och jag kunde även fokusera så nära att jag kunde läsa den lilla textraden som ser ut som en linje på 20-kronorssedlarna. Hade en kombinerad närsynthet och astigmatism på totalt -8.5. Idag ser jag 1.0+ på höger öga. 1.3 på vänster, och 1.5 när jag tittar med båda ögonen samtidigt. Bör nämnas att 1.0 är normalseende för vilken rad man kan läsa hos optikern.
Men visst, även om jag ser bra är inte allting perfekt. Dels har jag väldigt stora pupiller som i vissa lägen faktiskt utvidgar sig utanför behandlinszonen, vilket i de fallen ger ett slags halofenomen eller en lättare överblödning/kontrastsäkning i skarvar mellan svart-vit eller lysande saker mot svart-bakgrund. Men det är som sagt bara ibland. Pupillernas storlek kan kanske vara varför mitt mörkerseende alltid varit oförskämd bra. Det är det fortfarande och jag märker ingen direkt skillnad mot innan operation sånär som på ovan nämnda halo-problem. Samtidigt så brukar dessa försvinnar när jag låtit ögat vänja sig vid mörkret.
Jag väntade också en månad innan jag operareade öga nummer två då jag hade kraftiga halo-fanomen i början, men är idag försvunna. Troligen en lättare svullnad av hornhinnan eller liknande. Något som också bör nämnas är att jag egentligen ligger utanför intervallet för vad som får opereras i sverige med Lasik men det fick gå ändå då mina hornhinner även var 50% tjockare än normalt. Läkarna tar ofta en aning i underkant för att det är mycket lättare att lyfta på locket och ta bort lite mer material, än att korrigera en långsynthet. På mitt högra öga så nådde vi inte hela vägen utan jag har fått göra en korrigering. Den var nog mer smärtsam än själva operationen. Men jag är mycket nöjd med resultatet. Vilket var ca 1 dioptri till som behövdes tas bort.
En stor del av vad som är säkert är beroende på kvarvarande tjocklek efter ablationen och flappen som skärs. I sverige ligger gränsen på runt 7 dioptrier för närsynthet och typ 3 eller 3.5 dioptrier för långsynthet där man måste tunna ut i ytterkant vilket är en svårare procedur rent tjockleksmässigt. I USA där man har hört om en del skräckhistorer så godkänner bland annat FDA vissa maskiner för operation upp till 15 och 20 dioptrier, då är det inte så konsigt att det uppstår bieffekter.
Dessutom är ALLAS ögon individuella, och läkningsprocessen likaså, varför man aldrig kan säga helt och säkert om det går perfekt från början. Det är olika för alla hur kroppen reagerar av en sådan här operation. Kanske inte monumentant olika, men det kan skilja en hel del. En bekant till mig fick ett spindelnätsmönser över synen när det läktre för att det läktre för snabbt, då fick han starkare droppar för att avhjälpa detta. En för snabb läkning kan tydligen bilda en viss ärrvävnad som man då undviker med olika typer av droppar.
På de informationsträffar som hölls så fick vi ta del av statistik och möjlighet att ställa frågor samt att de var väldigt noga med att informera om att det är en operation och alla operationer innebär en risk. Dessutom gick de igenom de olika behandlingsmetoder som finns beroende på styrkor och ålder. Precis som tidigare nämnts så har äldre oftast inte samma behov. Därför rekommenderas ofta att ha ena ögat för kort håll och andra för längre håll.
Numera så har det även framkommit en ny metod för måttligt närsynthet. LASEK, som istället för att som i LASIK skära ett lock och sedan bränna bort material under locket så lossar man helt enkelt på epitelet, ett över hornhinnande liggande celllager och lasrar under det för att sedan lägga tillbaka det. Det ger ett minde inversivt ingrepp än LASIK. På den äldre metoden PRK skrapades epitelet bort helt och sedan gjordes en abblation. Tiden det tar för epitelet att läka igen är väl upp till 6 månader om jag kommer ihåg rätt, och delar av den perioden är smärtsam. Något som både LASEK och LASIK undviker genom att lägga tillbaka epitelet, alternativt skära ett lock. Dessutom användes idag också vågfrontstekik som skannar av kurvaturen på ögat och kan korrigera ett visst antal punkter individuellt. Äldre metoder använde mer ett överslag över hela ytan vilket inte är lika effektivt mot astigmatism eller om man har en ojämn närsynthet.
Sedan finns ju ett antal andra alternativ. CLE, som precis som vid en starroperation extraherar ögats egna lins och ersätter denna med en konstgjord, som kan vara korrigerad. Sedan finns även ICL där man sätter i en intern kontaktlins framför ögats egna lins. Dessa operationer är även någorlunda reversibla om så önskas och styrkan kan bytas efter ett antal år. Det finns även en operation kallad Intacs som jag inte har satt mig in i jättemycket då jag inte ansåg det nödvändigt. Grunden i Intacs är att man skjuter in ett par bågar i hornhinnan som ger en extra krökning som korrigerar ens naturliga synfel. Har för mig att det även har framkommit ytterligare någon operationsmetod med ytterligare forkortning, men det var ett tag sedan jag kollade.
Jag hoppas att det här ska vara någorlunda matnyttig info för de som har funderat på en operation. För mig personligen var det väldigt värt det då jag gärna är ute i naturen samt sportar en del. Då både simmade och åkte jag skidor regelbundet. Det är situationer där man verkligen helst vill slippa använda glasögonen och där linser kan vara ett problem.Du får generellt sätt bättre syn med användning av linser, men bara det att jag faktiskt kan se vad klockan på nattduksbordet visar när man vaknar mitt i natten är för mig ett mervärde som är svårt att egentligen sätta ett pris på.
