Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Lägg negativen på hallmattan...

Produkter
(logga in för att koppla)
Jo, men som sagt "bilden måste säga mig något"... det är där det blir så väldigt subjektivt, och helt individuellt om konstverket är "bra".
 
Vill rekommendera en bok jag nyss köpt: "Vad är konst?" Av Ernst Billgren. Kostar bara 64kr i pocketvariant. Men ack så bra läsning. Har nog inte läst något lika intressant på många år. Typ Christer Strömholms Kloka Ord.

117 olika frågor kring konst och konstnärsskap. Svar i två varianter: Korta konsisa, och lite mera utvecklat. Men inte mer än någon sida svar på varje fråga.

Tar mig friheten att citera en fråga med svar ur den:

"17.

Varför tycker alla någonting om konst?

Kort svar: Obegripligt.

Långt svar: Just i ämnet konst känner sig alla som experter, utbildningen till konstnär är i genomsnitt ungefär lika lång som den till hjärnkirurg, ändå skulle folk i allnmänhet inte drömma om att komma med bensäkra omdömen och goda råd till en kirurg inför en operation, och om de gjorde det skulle kirurgen bli förvånad. Men inom ämnet konst känner de flesta nästan som ett krav att komma med ett omdöme eller goda råd, hur okunniga de än är."

Kanske inte helt jämförbart med att tycka något om bilderna i Foto:s Mästartävlan, men en liten tankeställare får man sig ändå.
Finns t.ex också en fråga om varför många har svårt att förstå konst (med tanke på att jag skrev att jag hade svårt att förstå dagens trender inom fotokonsten). Svaret handlade om att man blandar ihop förstå med sitt eget tyckande. Intressant. Massor av den typen frågeställningar besvaras och jag rekommenderar boken varmt!

Ovanligt fånigt att jämföra något så subjektivt som konst med hjärnkirurgi.

Själva konstens grundvalar handlar (för mej) om att konstnärens (som för övrigt över en natt kan utnämna sej själv, eller av andra utnämnas som konstnär) verk blir på ett subjektivt sätt blir bedömda av åskådare.

En hjärnkirurg har enl mitt sätt att se saken bara två alternativ. Antingen gör har rätt, eller också gör han fel.

Och precis som du, som har svårt med dagens trender, blir ju konstverk innom alla områden aldrig uppskattade av alla. Av några höjd till skyarna medans andra ger tummen ner, och vissa förblir likgiltiga.
Alltså, konsten (för att vara konst) bör beröra de allra flesta betraktare på ena eller andra sättet.

Visst kan det sitta ytterst begåvade människor i sin kammare och skapa fantastiska verk, men utan publik existerar inte konsten, då den inte kan kritiseras eller någonsin upplevas av andra, som naturligtvis är/borde vara konstens grundbult.

/K
 
Ovanligt fånigt att jämföra något så subjektivt som konst med hjärnkirurgi.

Själva konstens grundvalar handlar (för mej) om att konstnärens (som för övrigt över en natt kan utnämna sej själv, eller av andra utnämnas som konstnär) verk blir på ett subjektivt sätt blir bedömda av åskådare.

En hjärnkirurg har enl mitt sätt att se saken bara två alternativ. Antingen gör har rätt, eller också gör han fel.

Och precis som du, som har svårt med dagens trender, blir ju konstverk innom alla områden aldrig uppskattade av alla. Av några höjd till skyarna medans andra ger tummen ner, och vissa förblir likgiltiga.
Alltså, konsten (för att vara konst) bör beröra de allra flesta betraktare på ena eller andra sättet.

Visst kan det sitta ytterst begåvade människor i sin kammare och skapa fantastiska verk, men utan publik existerar inte konsten, då den inte kan kritiseras eller någonsin upplevas av andra, som naturligtvis är/borde vara konstens grundbult.

/K

Precis det du skriver svarar herr Billgren i en av frågorna. Ändå svarar han som han gör ifråga om tyckande kring konsten (jämförelsen med utbildningen till hjärnkirurg). Motsägelsefullt, men vad är rätt? Kanske bådaderá?

Publiken måste givetvis finnas (det skriver han också om, man ska inte tro att alla är som Van Gogh som ratades av samtiden men älskades av eftervärlden), men du har nog grovt fel om du tror att det alltid måste gillas av alla för att vara bra? Men menar du att åtminstone en del ska beröras och få upplevelser (bra eller dåliga) så håller jag med. Det måste väl räcka med att en del av befolkningen tycker det är värt att prisas och t.om så bra att de kan tänka sig hänga det på väggen hemma? Konst behöver ju egentligen inte förstås. Bilderna som prisats i Mästartävlan gillas naturligtvis inte av alla men tillräckligt många och tydligen av de som satt i juryn, som även har ganska så bra utbildning och erfarenhet på området.
 
Klart man alltid kan göra så, men vore det inte lite trist om allting alltid accepterades utan diskussion liksom? En sån här diskussion tror jag kan öka förståelsen för den här och andra typer av bilder. Det är riktigt spännande när en av FS bästa s/v fotografer hittar så mycket intressant i bilderna. Det gör att jag måste tvinga mig att se på dem, igen och igen, med allt vidöppnare sinnen (hjälper en god Rioja?) för att ta in dem?

En gång i tiden hade jag svårt att lyssna på jazz, men en plötslig uppenbarelse en sen kväll i november 1983 ändrade för all framtid på det och nu är nog jazz och blues det som är vanligast i min skivsamling.

Tänk om samma sak kan hända med bildseendet? Genom att ta in jazzen så förlorade jag ingenting, samma skulle det vara om jag "begrep" den här typen av bilder också. Jag är absolut villig att försöka.

Kanske jag uttryckte mig lite oklart. Borde nog ha varit lite övertydlig i mina formuleringar.

Varför skulle det vara fel att "släppa" en bild man inte gillar och gå vidare? Det kan ju mycket väl vara så att vid ett annat tillfälle tilltalas av just den bild man tidigare har ratat. Jag har på intet vis hävdat, vad jag minns, att något sådant inte skulle vara möjligt.

Det fanns en tid då jag ansåg att jazz lät som signalhornsprovning, men med tiden har jag kommit att gilla jazz likaväl som klassisk musik.

Men likafullt anser jag att det finns mode som styr mycket av bildsynen när det gäller fototävlingar. En av anledningarna till att jag slutat delta i fototävlingar är just detta att för att en bild skall ha en chans så skall den se ut på ett visst sätt. Ett sätt som stämmer överens med vad som är "modernt" just vid det aktuella tillfället. Gör den inte det saknar det ju nästan med 100 % säkerhet betydelse hur bra bilden är och hur den stämmer med eventuellt tävlingstema. Vidare lämnade jag den fotoklubb jag varit medlem i många år på grund av dess "bildinavel" och att det gällde att ha en kamera med det rätta namnet på fronten. Kan väl även tillägga att jag bara var en av de som lämnade klubben vid det tillfället och att klubben senare dog sotdöden.

Gott Nytt Fotoår!!
 
"men du har nog grovt fel om du tror att det alltid måste gillas av alla för att vara bra? Men menar du att åtminstone en del ska beröras och få upplevelser (bra eller dåliga) så håller jag med".

Som jag skriver i mitt inlägg ovan så beskriver jag ju ganska tydligt att konsten ska ses, höras, eller röras. Om den sedan hatas eller älskas har inte så stort värde, så länge den berör.

/K
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar