Det var en rätt tydlig antydan till min bristande begåvning, men strunt nu i det, jag vänder andra kinden till.
Jag tror inte ens att spotmätning hade fungerat, visst kan jag följa hojen med en spot, det gör jag med fokusen.. men även åkaren har mörkare och ljusare punkter över hela kroppen.
Visst använder jag ljusmätaren i kameran och visst justerar jag utefter den till viss mån.. men jag gör det så snabbt så att det inte kompromissar med något annat..
Jag är nästan alltid kreativ och experimentell när jag fotar och kör sällan på slentrian.. därav vana vid M
Jag har inte upplevt något vidare brus i mina RAW filer om jag behövt rädda en underexponerad bild.. det brukar bli riktigt bra ändå faktiskt.
Och nej, jag är ingen "spray and pray".. Jag väntar ut ögonblicket.. följer motivet och när den/det är i peaken av sin rörelse, trycker jag av. jag har kameran i sekvenstagning vid sportfoto men smäller aldrig av mer än tre exponeringar och det är endast om saker och ting händer jäkligt fort.
Jag anser att det är mer krävande och utvecklar mig mer, än att bara rikta kameran mot motivet redan innan han sparkar på bollen, hoppar, svänger, gasar whatever, och börja mata på.. att få en bra bild i det läget kallas TUR, inte skicklighet.