Men det behöver den personen å andra sidan inte bli. Han/hon kan ju stå för sig själv, eller verka tillsammans med andra som inte är "virrpannor".
Tyvärr tror jag att det är rent önsketänkande i Sverige idag. Som forskare är man väldigt beroende av sin omgivning och sina kollegor/överordnade. En forskare som har "fel" åsikter blir isolerad.
I Sverige klarar vi tyvärr inte längre av att skilja på åsikt och fakta.
Låt oss anta att en genusforskare kommer fram till att:
-Män och kvinnor är olika (som grupp betraktade, självklart finns det stora överlapp på det individuella planet) ,
-Att det finns genetiska skillnader, att det är lönlöst att med könlös uppfostran eftersom killarna kommer att klättra i träd och leka med dinosaurier och flickor med dockor i vilket fall som helst.
Vad innebär detta? Vad säger det om forskaren? Tja, ingenting faktiskt. Forskningsresultat är som de är, det ligger ingen värdering i fakta. Det finns inga "dåliga" eller "bra" fakta. Fakta är fakta, punkt slut.
Om forskaren kommit fram till detta resultat så innebär det INTE att forskaren är kvinnofientlig, att han vill spärra in kvinnor i viktorianska stereotypa kvinnoroller etc, etc.
Fast hur tror du kommentarerna från pk-virrpannorna skulle se ut? Skulle de kunna klara av att skilja på fakta och åsikt? Är de beredda att acceptera fakta, även om dessa fakta står i strid med deras idé om hur världen borde vara?
De skulle rasa tillsammans som en man mot dessa fruktansvärda "värderingar". Helt oacceptabelt att påstå något sådant, de skulle vara "chockade" allihop.
Det spelar ingen roll om forskningen är väl underbyggd, den är bara "fel".
Så blir det när man inte kan kan skilja på åsikt och fakta.
Och är det något genusvirrpannorna i sverige inte klarar av så är det just detta.