Jag ska försöka ge ett vettigt svar på hur jag menar, även om det är svårt. Kanske blir mina antagande helt galna då man inte vet exakt hur situationen var.
Men som jag ser det ”tänker” du fel. Och med det exponerar du fel. Inte på alla bilder, men man ser det tydligt på bilder typ ”kaiser_39”, ”Kaiser_90” eller liknande.
Du försöker exponera så du får teckning i hela bilden, vilket är nära nog omöjligt i ett sådant här ljus.
Hade du utgått från högdagrarna i stället hade du fått helt andra värden och resultat.
Alltså, var inte så rädd för att visa delar av bilden ”sotar” igen. Det är ingen direkt vins i att man ser varje struktur på en högtalare eller skäggstubb på en haka i motljus. Låt känslan tala, mer än tekniken.
Jag tror helt enkelt att du mer måste ”gilla läget” och försöka göra något bra av det ljus som faktiskt finns, än att sträva efter en perfektion i hela tonomfånget.
Det är ofta så på konserter. Man har sällan hela scenen upplyst, eller ljus på alla i alla lägen. Man får passa på då en strålkastare går på, eller utnyttja det extrema bakljuset till en kreativ lösning. Låta oskärpan jobba då ljuset går ned, för att sedan öka på tempot då ljuset kommer tillbaks. Om det nu gör det;-)
Strunta i att stirra dig blind så mycket på vilka värden du har på kameran och använd ”chimpa” mera. Alltså använd displayen för att se vad som sotar eller fräter ut i bilden. Och försök sedan hitta själva essensen av vad just den specifika konserten hade att erbjuda. Är det en massa hårdrocksrök, låt det vara rökigt. Är det stenhårt bakljus, låt ljuset slå igenom. Är det kass ljus och folk hoppar, plåta dom då de står still, eller låt dom vara oskarpa.
Ooops, blev vist lite långt det här! ;-)