timeUnit
Aktiv medlem
Hej på er!
Frågan dök upp i en annan tråd: hur är de kinesiska lågprisfilmerna?
Jag har plåtat ett femtiotal rullar Lucky genom åren. Tänkte skriva lite om mina erfarenheter här. Fyll gärna på med mer info om dessa och andra kinesiska filmer.
Jag har plåtat Luckys film i 135- och 120-format och i 100 och 400 ISO variant. I 135 har jag bara kört ISO 100.
Det som är unikt och speciellt med SHD 100 och SHD 400 är att de i princip saknar antihalationslager. Detta gör att högdagrarna "blöder", dvs blommar ut och blir alldeles mjuka i kanterna. Det är ganska vackert och blir lite drömskt. Tillsammans med ett djuprött filter kan man får lite "fejk-infraröd" look på sina alster.
I 120-formatet föredrar jag 400 ISO filmen. Den är mer mångsidig och bara marginellt kornigare än 100 filmen. I 135-formatet väljer jag dock 100 ISO, eftersom den är lite skarpare, vilket behövs i det mindre negativet.
Nu är det så att kvalitetskontrollen på dessa filmer är rätt värdelös. För att inte bli besviken när, exempelvis, en stor bit emulsion saknas, eller emulsionen är helt repig, full av vita prickar eller liknande, bör man tänka: detta är riktig skitfilm – jag blir jätteglad om det blir bilder överhuvudtaget.
Plåta ALDRIG viktiga saker med dessa filmer. Typ bröllop och sånt. Jag har varit med om att filmen saknat emulsion överhuvudtaget. Ja, det är sant. Döm om min förvåning när hela rullen var blank, utom en liten svart fläck. (Nej, jag hade inte blandat ihop fix och framkallare.)
En annan irriterande grej är att filmerna krullar ihop sig nåt överjävligt när de torkar. Det går att platta till dem under tunga böcker, men det kan ta månader att få dem plana.
Bortsett från detta så är det skoj filmer att experimentera med.
Här är ett exempel på Lucky SHD 400 och lith-kopiering:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/686707.htm
Frågan dök upp i en annan tråd: hur är de kinesiska lågprisfilmerna?
Jag har plåtat ett femtiotal rullar Lucky genom åren. Tänkte skriva lite om mina erfarenheter här. Fyll gärna på med mer info om dessa och andra kinesiska filmer.
Jag har plåtat Luckys film i 135- och 120-format och i 100 och 400 ISO variant. I 135 har jag bara kört ISO 100.
Det som är unikt och speciellt med SHD 100 och SHD 400 är att de i princip saknar antihalationslager. Detta gör att högdagrarna "blöder", dvs blommar ut och blir alldeles mjuka i kanterna. Det är ganska vackert och blir lite drömskt. Tillsammans med ett djuprött filter kan man får lite "fejk-infraröd" look på sina alster.
I 120-formatet föredrar jag 400 ISO filmen. Den är mer mångsidig och bara marginellt kornigare än 100 filmen. I 135-formatet väljer jag dock 100 ISO, eftersom den är lite skarpare, vilket behövs i det mindre negativet.
Nu är det så att kvalitetskontrollen på dessa filmer är rätt värdelös. För att inte bli besviken när, exempelvis, en stor bit emulsion saknas, eller emulsionen är helt repig, full av vita prickar eller liknande, bör man tänka: detta är riktig skitfilm – jag blir jätteglad om det blir bilder överhuvudtaget.
Plåta ALDRIG viktiga saker med dessa filmer. Typ bröllop och sånt. Jag har varit med om att filmen saknat emulsion överhuvudtaget. Ja, det är sant. Döm om min förvåning när hela rullen var blank, utom en liten svart fläck. (Nej, jag hade inte blandat ihop fix och framkallare.)
En annan irriterande grej är att filmerna krullar ihop sig nåt överjävligt när de torkar. Det går att platta till dem under tunga böcker, men det kan ta månader att få dem plana.
Bortsett från detta så är det skoj filmer att experimentera med.
Här är ett exempel på Lucky SHD 400 och lith-kopiering:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/686707.htm
