JPEG-tiff-JPEG

[mamiyaolympus]

Hallo
Om man tänker fixa och dona med en JPEG-bild, tänkte jag att det kunde vara ide att först kopiera och spara som tiff. Sen till JPEG igen. Är det rätt tänkt eller?
n´Erik

 

[FiCa1]

Jag är ingen expert, men det låter konstigt. Oavsett vad du konverterar till, så får du ju inte mer information att arbeta med än vad som fanns i JPEG:en från början. Så jag har mycket svårt att tro att en väg via TIFF-konvertering skulle bidra med något alls. Men någon som vet mer kanske kan tillföra mer kunskap om detta.

/ Med vänlig hälsning, FiCa1

 

[fotograf-magnus-stalberg]

Hallo
Om man tänker fixa och dona med en JPEG-bild, tänkte jag att det kunde vara ide att först kopiera och spara som tiff. Sen till JPEG igen. Är det rätt tänkt eller?
n´Erik

Det är helt onödigt.

Vad är anledningen till din tanke?

 

[anesthetist]

Om du samtidigt ändrar från 8 till 16 bitar kan det vara idé. Den som anser att det skulle vara meninglöst kan testa att göra lite kraftfullare justeringar med kurvor eller nivåer och jämföra hur histogrammet ser ut efter justeringar gjorda vid 8 resp 16-bitar.

 

[fotograf-magnus-stalberg]

Om du samtidigt ändrar från 8 till 16 bitar kan det vara idé. Den som anser att det skulle vara meninglöst kan testa att göra lite kraftfullare justeringar med kurvor eller nivåer och jämföra hur histogrammet ser ut efter justeringar gjorda vid 8 resp 16-bitar.

Histogrammets olikhet är väl en ren presentationseffekt och utan påverkan för själva bilden?

Att konvertera från 8 till 16 ger ju inte mer detaljer eftersom det inte går att återskapa något som aldrig fångats vid exponeringen.

 

[Graylingman]

Det kan finnas en poäng med att konvertera till tif. I alla fall som jag förstått det. Om man ska göra omfattande bildbearbetning med ett antal mellanliggande sparningar är det bättre att jobba i tif än i jpg. Annars "förstörs" bilden lite för varje gång man sparar den.

 

[FiCa1]

Det kan finnas en poäng med att konvertera till tif. I alla fall som jag förstått det. Om man ska göra omfattande bildbearbetning med ett antal mellanliggande sparningar är det bättre att jobba i tif än i jpg. Annars "förstörs" bilden lite för varje gång man sparar den.

Läste en test för ett tag sen, där man sparade en JPEG ett hundratal ggr - först efter så många ggr kunde en viss kvalitetsförlust märkas. Så man får nog jobba en hel del med bilden om en TIFF-konvertering ska vara meningsfull.

/ Fica1

 

[Graylingman]

Okej Det kanske är en allmänt spridd myt. Jag har aldrig orkat testa

 

[iSolen.se]

Hallo
Om man tänker fixa och dona med en JPEG-bild, tänkte jag att det kunde vara ide att först kopiera och spara som tiff. Sen till JPEG igen. Är det rätt tänkt eller?
n´Erik

Om du ska mellanlagra resultatet som ett arbetsdokument är det meningsfullt. Annars inte.

 

[iSolen.se]

Läste en test för ett tag sen, där man sparade en JPEG ett hundratal ggr - först efter så många ggr kunde en viss kvalitetsförlust märkas. Så man får nog jobba en hel del med bilden om en TIFF-konvertering ska vara meningsfull.

/ Fica1

Nja, det räcker med att dra i kurvorna när det finns en gradient, tex en blå himmel så kan man rätt snabbt provocera fram bandning i himlen.

 

[gorse]

Gör inte Krångligt. Om man redigerar jpg och man är inte klar, så sparar man i tiff så man kan fortsätta nästa dag. Personligen tycker jag inte 8 eller 16 bitar är så avgörande utan att man är varsam med redigeringen. Man drar inte mer i spakarna än vad bilden tål. Bandning kan man effektivt mota med brus, mask och pensel. När man är klar kan man spara i jpg om man vill. Jag ser inget skäl till att bli nervös.

 

[iSolen.se]

Gör inte Krångligt. Om man redigerar jpg och man är inte klar, så sparar man i tiff så man kan fortsätta nästa dag. Personligen tycker jag inte 8 eller 16 bitar är så avgörande utan att man är varsam med redigeringen. Man drar inte mer i spakarna än vad bilden tål. Bandning kan man effektivt mota med brus, mask och pensel. När man är klar kan man spara i jpg om man vill. Jag ser inget skäl till att bli nervös.

"Bandning kan man effektivt mota med brus, mask och pensel".

Jo som sista utväg. Inte för normaljobb när man har koll på filer/miljö.

 

[mamiyaolympus]

Samma tanke

Det kan finnas en poäng med att konvertera till tif. I alla fall som jag förstått det. Om man ska göra omfattande bildbearbetning med ett antal mellanliggande sparningar är det bättre att jobba i tif än i jpg. Annars "förstörs" bilden lite för varje gång man sparar den.

Ja det var väl något sånt jag tänkte på.
n´Erik

 

[martinator]

Nja, det räcker med att dra i kurvorna när det finns en gradient, tex en blå himmel så kan man rätt snabbt provocera fram bandning i himlen.

Fast det behöver ju inte ha med filformat att göra... Kan ha med att blått är en svår färg och att bitdjupet (som styr antalet steg i övergången) inte räcker till för att ge jämn övertoning.
/m

 

[gorse]

"Bandning kan man effektivt mota med brus, mask och pensel".

Jo som sista utväg. Inte för normaljobb när man har koll på filer/miljö.

Vaddå "ha koll"? Min poäng var att man skall vara varsam med hur man redigerar. Man skall inte göra våld på bilderna genom att redigera med slägga. Vad hände med den känsliga handen som skall märka om man går får hårt fram?

Men, underskatta inte värdet i att återföra brus i fina gradienter när man närmar sig gränsvärderna för bandning. Och tyvärr kan de gränserna vara väldigt tight även i mer än 8 bitarsmode. Jag är av den linjen att hysterisk brusbekämning eller överjusteringar är skadligare för en bild än man tror. Särkillt i de mörkare gradienterna.

Om man skapar en ny tom fil i photoshop, gör en gradient från ena sidan till den andra, tex från svart till vitt, eller rent av från ljusgrått till mörkgrått. Kör en vanlig gausisk blurr på den, och kolla sen noga. Det blir bandning direkt även i 16 bitarsläge. Enda skillnaden från 8 bitar är att bandningen blir med smalare ränder. I bilder av mer högfrekvent natur kommer det naturlligtvis inte att synas, men det är känsligare i fina gradienter.

Om man zoomar in en normalt foto och kollar noga ser man att det finns ett visst korn i bilden från början. Jag vet inte vad jag skall kalla det, för brus tycker jag inte riktigt det är, snarare en form av textur. Det är denna typ att textur som far åt skogen när man blurrar eller brusreducerar. Denna texture syns inte i alla fall när man skriver ut. Men som underlättar för bandning att inte uppträda. Denna textur kan man återföra genom att: Skapa nytt lager, fylla den med 50% grått, byt blandningsläge till overlay, lägg på 1-2% eller mer gaussikt monokront brus, blurra bruset med 1%. Med en mask kan man då ordna till saken enbart där det behövs. Kan man få kornet att likna texturen i resten av bilden är man hemma. Om man inte maskar, kan man reducera ner kornet genom att dra tillbaka transparancen i bruslagret, till precis så bandningen inte syns. Då kan man även välja ganska stora korn i bruset, men inte så starkt.

Detta brus kommer inte synas i utskrifterna.

Jag ser ibland argument för hur dåligt jpg-formatet är genom att provocera fram artifakter. Det går ju att provocera fram artefakter i alla bilder. Det gäller ju att vara försiktig.

Ånyo tycker jag man inte skall krångla till det om man har en JPG-fil, att man redigerar så bra man kan med de förutsättningar man har, mellansparar i nått tåligare format så man kan fortsätta nästa dag. Att tillföra brus i bandning var ett tips lite vid sidan av, skillt från formatvalet.

 

[iSolen.se]

Vaddå "ha koll"? Min poäng var att man skall vara varsam med hur man redigerar. Man skall inte göra våld på bilderna genom att redigera med slägga. Vad hände med den känsliga handen som skall märka om man går får hårt fram?

Men, underskatta inte värdet i att återföra brus i fina gradienter när man närmar sig gränsvärderna för bandning. Och tyvärr kan de gränserna vara väldigt tight även i mer än 8 bitarsmode. Jag är av den linjen att hysterisk brusbekämning eller överjusteringar är skadligare för en bild än man tror. Särkillt i de mörkare gradienterna.

Om man skapar en ny tom fil i photoshop, gör en gradient från ena sidan till den andra, tex från svart till vitt, eller rent av från ljusgrått till mörkgrått. Kör en vanlig gausisk blurr på den, och kolla sen noga. Det blir bandning direkt även i 16 bitarsläge. Enda skillnaden från 8 bitar är att bandningen blir med smalare ränder. I bilder av mer högfrekvent natur kommer det naturlligtvis inte att synas, men det är känsligare i fina gradienter.

Om man zoomar in en normalt foto och kollar noga ser man att det finns ett visst korn i bilden från början. Jag vet inte vad jag skall kalla det, för brus tycker jag inte riktigt det är, snarare en form av textur. Det är denna typ att textur som far åt skogen när man blurrar eller brusreducerar. Denna texture syns inte i alla fall när man skriver ut. Men som underlättar för bandning att inte uppträda. Denna textur kan man återföra genom att: Skapa nytt lager, fylla den med 50% grått, byt blandningsläge till overlay, lägg på 1-2% eller mer gaussikt monokront brus, blurra bruset med 1%. Med en mask kan man då ordna till saken enbart där det behövs. Kan man få kornet att likna texturen i resten av bilden är man hemma. Om man inte maskar, kan man reducera ner kornet genom att dra tillbaka transparancen i bruslagret, till precis så bandningen inte syns. Då kan man även välja ganska stora korn i bruset, men inte så starkt.

Detta brus kommer inte synas i utskrifterna.

Jag ser ibland argument för hur dåligt jpg-formatet är genom att provocera fram artifakter. Det går ju att provocera fram artefakter i alla bilder. Det gäller ju att vara försiktig.

Ånyo tycker jag man inte skall krångla till det om man har en JPG-fil, att man redigerar så bra man kan med de förutsättningar man har, mellansparar i nått tåligare format så man kan fortsätta nästa dag. Att tillföra brus i bandning var ett tips lite vid sidan av, skillt från formatvalet.

Jag vet mycket väl hur man kan tillföra brus för att "fixa" ett bandningsproblem. Men att tillföra brus just i himlen där brus syns så tydligt är inte bra. Jag får ibland bilder rejectade pga brus så det är inte lösning mummer ett. Och skalar man ner bilden från 100% för att gömma bruset blir den som sagt mindre även om bruset minskar

Bandningsproblemet jag då och då får i tex himlar är när jag efterbearbetar en redan levererad bild (dvs jpg) och av praktiska skäl valt att använda jpegen vilket ofta funkar. Får jag bandning brukar jag leta upp psd-filen och ...tada!...bandningen försvinner trots att bilderna såg exakt lika ut innan redigering och slutresultatet i bägge fallen var jpg.

Det här är inte att "provocera" fram.

("Kornet" du besktiver ovan är faktiskt brus. Källorna är sensorn själv (läsbrus och termiskt brus) och ljuset självt.)

 

[gorse]

Jo, jag tror nog att vi i själva verket inte talar emot varandra. Kan man bota problemen vid källan så är det en ju annan femma. Det är väl inte att provocera fram artefakter?Nåja, nu har jag sagt tre gånger att det gäller att redigera varsamt och blir det inte bra får man backa ett par steg.

 

[mamiyaolympus]

Ja jäklar.

Nu ska jag försöka förenkla min fråga.
Grunden är att jag tänkte skaffa mig en "fickkamera" men eftersom jag börjat bearbeta mina bilder i datorn (inte alls så avancerat) söker jag någon som lagrar i RAW. Då är utbudet helt plötsligt mycket litet. Olympus släpper ju en modell TG-1 som skulle passa mig perfekt, men den tror jag inte klarar RAW. OK tänkte jag, det kanske inte har så stor betydelse om jag innan jag börjar fixa och dona, gör om bilderna till tiff. Det mesta gör jag i Fast Stone.
Då följer en följdfråga. Om kvaliten minskar varje gång jag sparar, betyder det att när jag tex. justerat ljuset, trycker OK och fortsätter med färger. Har jag då "sparat" och riskerar en kvalitetsförsämring? Eller "sparar" jag bara när jag trycker på "spara som" eller liknande.
När man är ovan kan man ju få göra om många gånger. En annan sak är väl efter vad jag förstår att från en RAW-fil kan man få ut mycket mer än en bild som kameran redan framkallat till JPEG.
hm. Kanske jag väntar tills jag hittar en "fickkamera" med RAW.
n´Erik

 

[fotograf-magnus-stalberg]

Nu ska jag försöka förenkla min fråga.
Grunden är att jag tänkte skaffa mig en "fickkamera" men eftersom jag börjat bearbeta mina bilder i datorn (inte alls så avancerat) söker jag någon som lagrar i RAW. Då är utbudet helt plötsligt mycket litet. Olympus släpper ju en modell TG-1 som skulle passa mig perfekt, men den tror jag inte klarar RAW. OK tänkte jag, det kanske inte har så stor betydelse om jag innan jag börjar fixa och dona, gör om bilderna till tiff. Det mesta gör jag i Fast Stone.
Då följer en följdfråga. Om kvaliten minskar varje gång jag sparar, betyder det att när jag tex. justerat ljuset, trycker OK och fortsätter med färger. Har jag då "sparat" och riskerar en kvalitetsförsämring? Eller "sparar" jag bara när jag trycker på "spara som" eller liknande.
När man är ovan kan man ju få göra om många gånger. En annan sak är väl efter vad jag förstår att från en RAW-fil kan man få ut mycket mer än en bild som kameran redan framkallat till JPEG.
hm. Kanske jag väntar tills jag hittar en "fickkamera" med RAW.
n´Erik

Det är bara när du sparar en förändrad fil som JPG-komprimering påverkar bilden.

 

[erro.se]

Dessutom så fungerar det (åtminstone i Photoshop) så att man inte "drabbas" av effekten av omsparning förrän man sparar, stänger, öppnar och sen spar igen.

När en JPG-bild väl är öppnad i Photoshop så räknasr PS ut vilka pixelvärden varje pixel ska ha. Det är i.o.m. detta inte längre en komprimerad JPG-bild utan en ren bitmapbild med specifika värden för varje pixel. Du kan sen redigera lite, spara, fortsätta redigera, spara, redigera, spara o.s.v. Varje gång du sparar så utgår PS från det bilddata det har i minnet, d.v.s. bitmapbilden, och gör en JPG-komprimering baserat på detta. Den 19'e sparningen blir alltså lika bra som den första.

Om du däremot sparar och stänger din redigerade bild, och sedan öppnar den igen, ja då gör ju PS en ny konvertering från din senast sparade JPG-variant till en bitmapbild, med kanske en viss kvalitetsförsämring som följd. Om kvaliteten verkligen synligt försämras beror på komprimeringsgrad, motivtyp o.s.v. Om du sen redigerar denna bild och sparar, så sker på nytt en JPG-komprimering. Och så vidare.

Öppna JPG, redigera, spara, redigera, spara, redigera, spara innebär alltså tre redigeringar men bara en JPG-omkomprimering.

Öppna JPG, redigera, spara, stänga, öppna JPG, redigera, spara, stänga, öppna JPG, redigera, spara innebär alltså tre redigeringar och tre JPG-omkomprimeringar.

Öppna JPG, redigera, spara som TIFF, stänga, öppna TIFF, redigera, spara, stänga, öppna TIFF, redigera, spara som JPG innebär alltså tre redigeringar och en JPG-omkomprimering.