sara gustavsson skrev:
Kina-bilderna; fantastiska!
Fastnar sarskilt for In the middle of nowhere, 240 km on 13 hours och Song pan ( tagen uppifran). Underbara kompositioner!
Jag har aldrig gjort ngn klassisk fotoresa.
(Om man bortser fran alla bilder jag tagit har i Spanien dar jag bor sen 5 ar tillbaka.)
Ar kluven infor fenomenet.
Pa sistone reser var och varannan till andra sidan jorden, om inte for att fota sa for att uppleva. Jag kan fa kanslan av att denna typen av 3manaders-langa resor manga ganger blir precis sa forutsagbara som en charter till Mallis ( trots att intentionen sakerligen ar en helt annan.) Kanns som en typ av resande som inte alltid blir sa "alternativt" som det garna vill vara.
Hur manga bekanta har man inte som varit en tid i australien/afrika/asien,sydamerika/ osv, och upptackt sanningen och gjort sitt livs resa och kommer tillbaka som nya, visa, rena och fulla av visioner.
Inget ont i det, missforsta inte min ironi, men ngnstans kan jag kanna mig forolampad av denna typen av resande, ngnstans handlar det ocksa om en explotation, vi aker dit och tar vara fantastiska kort pa dessa fantastiskt fattiga manniskor som gor sig ypperligt pa bild fotografisk sett och sen aker vi tillbaka till var lena, rena, trygga del av varlden. att fota i fattigare lander kan vara lattare i ett par avseenden; med ett par mynt far man ofta vad man onskar.
Samtidigt utgor och ju resandet och upptackandet en central plats i manniskans varld. hur ska vi annars fa ta del av platser som skiljer sig fran varan? det finns ngt oerhort lockande i att bege sig (ensam eller inte) med sin kamera och sitt oga till en frammande del av varlden och skapa sin egen bild av den, uppleva den och lara kanna den.
Jag tror det ar enormt viktigt att vara pa det klara med varfor man reser (och fotar) och inte glomma att man faktiskt befinner sig i annan mans land. Forst da blir resultatet vardigt och spannande pa alla plan.