Jag tror att jag har fått en aha-upplevelse...

[forstheim]

Jo..en aha-upplevelse har jag nog fått efter lite närmare experimenterande med min Minolta.

Har tidigare bara använt mig av olika motivprogram eller kameran satt i "P-läge" med autofokus. Jag har tyckt att kameran har skött det alldeles utmärkt..så varför då använda sig av manuell fokusering etc?

Men nu så testade jag med att gå över till "bländarförval", vilket ska vara användbart vid landskapsfotografering. Då ska man alltså ha bättre koll på djupskärpan. Då upptäckte jag helt enkelt att jag faktiskt kunde använda mig av en betydligt mindre bländare än om det sköttes med "P-läge" eller något motivprogram. Vid nedbländning tyckte jag mig klart och tydligt se stor skillnad i skärpedjup.

Och att använda manuell fokusering är ju inga konstigheter. Snarare är det så att det nästan är enklare att fokusera själv än att använda sig av autofokus som ibland har svårt för att bestämma sig.

Så om jag har förstått det rätt vid användande av bländarförval och manuell fokusering så ställer man in fokuseringen och använder sig av den allra minsta (största bländartalet) som kameran accepterar vid det givna fototillfället..beroende på hur pass ljust/mörkt det är ute. Är det rätt uppfattat?

Tiden blir givetvis längre med den mindre bländaren..jämfört med motivprogrammen som tydligen ställer bländare och slutare för att kunna handhållas utan att då få skakningsoskärpa. Därmed förstår jag verkligen vikten av stativ och trådutlösare..

Tur att man nu har beställt det då så att man kan få komma ut och verkligen testa aha-upplevelsen in "real life".

Förklara gärna för mig om det jag skrivit ovan är fattat fel. Min aha-upplevelse kanske är åt skogen tokigt!?


/JP

 

[acke]

Inte för att jag vet hur Minoltas programlägen funkar, men det du säger låter OK. Själv skulle jag aldrig drömma om att plåta landskap och låta kameran sköta tid, bländare och fokusering.

För landskap är det ju extremt viktigt att ha koll på skärpedjupet, antingen via nedbländningsknappen eller via hyperfokus-markeringarna på objektivet. Så det är givet att man väljer bländaren manuellt.

Och fokuseringen ställer man naturligtvis oxå manuellt, så att den inte ruckas då man fyrar av. Jag har aldrig förstått varför man skulle ha kameran i AF-läge när man plåtar stillastående föremål.

 

[forstheim]

Nej, det begriper inte jag heller nu om min aha-upplevelse stämmer. Om det är så och det för mig fungerar i praktiken så lär det aldrig mer bli användande av AF eller några programlägen för min del. Vid stillastående motiv vill säga. Rörliga motiv är ju förstås en annan sak.

Det känns iallafall som om den "upptäckten" öppnar upp helt nya dörrar vid landskapsfotografering och dessutom kan göra optiken man använder sig av mer rättvisa.


/JP

 

[Calle S]

forstheim skrev:
Har tidigare bara använt mig av olika motivprogram eller kameran satt i "P-läge" med autofokus. Jag har tyckt att kameran har skött det alldeles utmärkt..så varför då använda sig av manuell fokusering etc?

Kul inlägg, mest pga för mig är det tvärt om! Jag fick en aha-upplevelse när jag upptäckte autofocusen...! För att inte tala om tidsautomatik; det använder jag ganska mycket numera. Program kan jag inte med, däremot.
Sen är det givetvis olika när det passar med diverse handikapphjälpmedel. Jag föredrar fortfarande att mäta blixten manuellt, trots mega TTL och vad allt nu heter.

 

[forstheim]

Ulf..

Måste fråga en sak..

Vid fotograferande av landskap så ska man ju i princip ha så långt skärpedjup som möjligt. Om man då använder sig av den allra minsta bländaren som kameran vid det givna fototillfället accepterar...då måste ju också skärpedjupet bli optimalt (kanske snarare maximalt). Eller?

Och då behöver man ju egentligen inte blända ned för att kontrollera skärpedjupet. Men visst..det kan förstås hända att man inte vill ha maximalt skärpedjup i en bild och då tvingas använda sig av en större bländare. Då bör man ju använda sig av nedbländningen för att få det exakt som man vill. Har jag förstått det rätt?

Vad gäller manuell fokusering. Är det lättare att manuellt fokusera vid stor eller liten bländare?
Jag ska testa och se..

/JP

 

[acke]

Jo, bländar man ner till minsta bländare (22 eller liknande) så blir skärpedjupet maximalt stort. Men perfektionisten vill inte blända ner mer än nödvändigt, eftersom man får sämre allmänskärpa vid riktigt små bländare. Det optimala är alltså att blända ner precis så mycket som krävs för att få tillräckligt skärpedjup. Kolla med skärpedjupsknappen, eller med hyperfokusmarkeringarna, eller via tabeller över hyperfokalavstånd.

Det finns gamla trådar om hyperfokusering i forumet.

Fokuserar gör man alltid vid största bländare. Det blir så helt automatiskt på moderna kameror, eftersom kameran inte bländar ner till inställd bländare förrän man fyrar av. Det finns ingen anledning att blända ner manuellt samtidigt som man ställer in fokus, det blir bara svårare.

 

[Jöörgen]

Jag har ingen koll på Minoltans program men det du skriver verkar rimligt. Ditt inlägg fick mig att tänka på en av mina största fotografiska aha-upplevelser.

Jag började att fotografera med en enkel kompaktkamera. Därifrån gick jag till en elektrisk systemkamera men jag tänkte på den som om den vore en kompaktkamera. De automagiska programmen fick mig att försöka göra allt på en gång (ljusmätning, fokusering och komposition). Visst, jag tog en hel del bilder med den och några blev bra men jag fick inte ihop trådarna om du förstår vad jag menar. En dag fick jag låna en kamera med vare sig ljusmätare eller autofokus och det tvingade mig att göra en sak i taget. Det är nog det nyttigaste som har hänt mig som amatörfotograf.

Det roliga är att den aha-upplevelsen återkommer i olika skepnader. Nu senast i mörkrummet när jag förstorade bilder och insåg att jag försökte att bestämma exponering och kontrast på en och samma gång.