Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Jag har fastnat i min utveckling

Produkter
(logga in för att koppla)
Man kan ju faktiskt ge tusan i att fota till man blir riktigt sugen också. En paus kan göra susen för lusten. Projekten kan få bubbla runt och mogna i huvudet ett tag.
 
Min erfarenhet är att alla fastnar då och då.
Fastnar man betyder det att man utvecklas ;)

Utvecklingen tycks gå i trappsteg. Man står stilla och vilar på ett trappsteg en stund innan man plötsligt har klivit upp till nästa :)
 
Håller med Janne, klooka ord. Fastnar man så ær det ett som oftast ett gott tecken.

Jobba på och upptæck hur allt bara lossnar och faller på plats om en tid. Då får man god valuta tillbaka før de mer strævsamma tiderna/stunderna. Så fungerar det.

De som ger upp utan att "hålla fast" igenom de tyngre tiderna ær ofta de som førlorar gløden och sin progressiva utveckling i samma svæng.


Om vi tar den ena gruppen individer som fortsætter trots motgång så finner vi nog sækerligen de som tar de størsta sprången nær så tiden/individen ær mogen.

Den andra gruppen som ger upp och hellre invæntar ny glød utan en tanke på sin utveckling och vad en sådan faktiskt ideellt sett kræver så finner vi nog faktiskt de som inte alls upplever sprången av utveckling till sin stora førdel.

Att jobba på i motgång ger också en visdom/erfarenhet i/øver sin egen utvecklings/skapande-process som ær Allt annat æn ONYTtig før att hantera svackorna som med all sækerhet kommer.

Det ær några av mina erfarenheter.


MVH Niclas,
 
mill skrev:
Jag tycker att jag kan se gyllene snittet i iaf:

* Café de temps (klockan ca en tredjedel från vänster)
* Hotel Bergere Opera ("hålet" ca en tredjedel från höger)

Det var inte menat som kritik, utan mer bara vad som slog mig vid en snabbtitt i albumet. (GS är förövrigt ca 3/5 "just off-centre", och den skillnaden märks faktiskt, märkligt nog.)

Den som verkligen stagnerat märker det inte. Keep up the good work!

/ Leif
 
Liten uppdatering :)

En liten resa i jobbsyfte gav mig nytändning, och lite ny optik också. Resan gav mest dock.

Det känns som att jag kommit lite vidare. I NY så var jag inte lika "blyg" som vanligt, så nu har jag upptäckt gatufoto, och det är ju superfräsigt! Gäller bara att ta hem det till lilla Malmö...

Och så har jag börjat att fota utsnitt av saker och ting, och det var ju superfräsigt det med! Varför ska man ha med allt? Fantasin ska man inte underskatta. Märker dock att bilderna blir smalare -- färre gillar dem (kollegor, folk på FS osv) -- men det kvittar, de betyder mer för mig.

Och sen vetikatten varför jag fått för mig att luta kameran så in i norden. Udda vinklar känns mer spännande, men det har nästan gått till överdrift (se exempel).
 

Bilagor

  • img_6311.jpg
    img_6311.jpg
    45.6 KB · Visningar: 285
Kan fortsätta diskutera lite också ju :)

Dykhjelm skrev:
SV/vitt saknar en oerhört viktig dimension, nämligen färgen. Varje gång jag ser en färglös (SV/vit) bild undrar jag hur den verkligen såg ut.

Med det resonemanget så gör det ju bilden ännu mer spännande, eller?

(det blev i stort sett mest färg nu senast förresten)
 
mill skrev:
Jag körde mycket färg förut, men tröttnade lite på det, det styrs nog av ett inre sinnestillstånd. Om ska det ska vara färg så tycker jag att färgen ska vara bland det viktigaste -- annars kan det vara. Men det kanske är dags att plocka fram färgen också.

Färgen är tillbaka -- halleluja! :)
 
Känslan

Starkt att ta upp svårigheter här! Bra för oss andra också tror jag.

Jag tycker du har jättefina bilder men förstår ändå din fråga. Ta bilden med klockan. En fullträff, men du känner kanske att den inte uttrycker dig själv och dina känslor?

Känslan: Om man känner "häftig bild" så kan det räcka ibland. Men ibland vill man visa vad man känner inför naturen eller andra människor eller vad man nu känner nåt för. Om man gillar sin katt och det syns på bilden så är det inte bara en trivial bild. Om man överväldigas av himlen och det syns på bilden så gäller nåt liknande.

Andra människor: Kolla dom stora, ex vis Arnold Newman http://www.pdngallery.com/legends/newman .
Man kan gott arbeta med förebilder och prova sig fram till man hittar sin egen profil.
 
Re: Resa

bassa skrev:
Stick till Florida,och plåta amerikaner badmadraser i starka färger på badstränder,Snabb restuaranger, och liknande.Plåta direkt Rakt på!
Med blixt +1!!!

Skämt åsido så är en resa kul & kan vara inspirerande, även ny utrustning på sitt sätt men jag tror nog att det är annat som spelar in mer, åtminstone i längden.

Mina bästa bilder har jag tagit mycket nära mitt hem men jag kan tyvärr inte säga varför det blev bra just då?

Vad jag kan säga är att jag under snart 30 år kört in i väggen flera gånger, då har kameran hamnat på hyllan ett tag för att återupptas när lusten kommit tillbaks. Sen jag blev digital så hamnar kameran av nån anledning aldrig på hyllan när det inte funkar, gör inte så mycket då jag lärt mig att det går upp & ner & att det kommer förr eller senare.

För övrigt så vet jag inte om jag stannat upp? Är ganska så nöjd då jag har kul med mitt fotande & har inga större pretantioner på att på något sätt bli duktigare...

Vet inte om detta var till någon hjälp?

//Larsa
 
Kikade in på dina bilder & du är jätteduktig! Dock lite lik mig, lite enformig. Som du skrev så är det mycket gyllene snittet, linjer, kanske lite väl tillrättalagt?

Har läst en del av tråden men inte allt så jag upprepar säkert. Människor... Det kan va nåt, skeenden, gärna med samma fina kompositioner som du har nu. Mycket svårare bara när saker & ting rör på sig...

Vidhåller fortfarande att gräset inte är grönare på andra sidan ån, menar att resa inte är lösningen, vad gör man då när man kommer hem igen?

//Larsa
 
mill skrev:
Det känns som att jag kommit lite vidare. I NY så var jag inte lika "blyg" som vanligt, så nu har jag upptäckt gatufoto, och det är ju superfräsigt! Gäller bara att ta hem det till lilla Malmö...

Den där bilden påminde mig faktisk, på något sätt om just om Malmö(!), närmare bestämt som om du står med ryggen mot S.Förstadsgatan (gågatan) och ser in mot Davidhalls torg.

Och sen vetikatten varför jag fått för mig att luta kameran så in i norden. Udda vinklar känns mer spännande, men det har nästan gått till överdrift (se exempel).

Försöker du skapa diagonaler? Sådana bilder som den du bifogade inlägget får åtminstone mig att sitta med huvudet på sne framför skärmen. Detta då inte direkt menat som negativ kritik, eftersom jag tycker att den bilden vann på det, hade den inte varit lutad så tror jag att jag hade upplevt den som tråkig.

Vad ligger i en bild? Hur är den komponerad? bildens uppbyggnad, diagonaler, förgrund, horisonter osv.. Vad föreställer den? dess motiv, objekten i bild osv.. Vad förmedlar den? Känslor, stämningar osv..

Jag tog en titt på dina bilder här på FS. Jag tycker inte att du fastnat i din komposition, inte heller i vad du fotograferar tror jag. Men jag tycker tämligen genomgående att dina bilder har en dragning åt det kontrastrika med mörka siluetter, de känns lite dystra och i mitt tycke förmedlar lite melankoli och kanske ett visst (svenskt?)tungsinne. Det kanske egentligen är i stämningar och känslor som du tycker att du fastnat? Rätt eller fel? Det var bara en analyserande gissning av mig, hoppas du inte misstyckte (svårt att ge kritik, man är rädd att såra).
 
mill skrev:
Hejhej

Jag har fastnat i min utveckling känns det som. Det känns som att det blir samma kompositon hela tiden. Väldigt ofta gyllene snittet av ngn anledning ser jag nu efter den senaste turen. I senaste albumet, http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=110619, är det 5/10 av bilder som jag laddat upp som använder gyllene snittet. Jag har en hel drös andra hyffsade bilder hemma, och där är det ännu fler bilder som är av samma karaktär (mkt linjer, gyllene snittet).

Hur gör ni för att gå vidare? Tips? Nya resor? Nya objektiv? Böcker?


Ny utrustning/objektiv, hjälper nog inte så mycket vad gäller bättre bilder! ;)
Ungefär som att köpa en ny dyrare penna för att skriva en bättre bok! ;)

Och resa, från vad?
Till en kultur då inte förstår/känner till,
och där ta bilder..!?
Nja...

Jag tror för övrigt det är bra att konfronteras med människor,
ansikte mot ansikte,
både vad gäller tankar om foto, fotoideér och även ha människor som fotomotiv då och då.

Internet har fördelar OCH begränsningar!
Kommunikation bör inte vara ensidig... ;)

Gyllene snittet....usch ja,
det har begränsat många lovande fotografer!
Fastnat i en "fotografisk matematik.." ;)

Vad för bilder vill du ta?
Vad har du för idoler/förebilder?

Starta där! :)

B)
 
Senast ändrad:
Det här med begränsning är faktiskt inte så dumt.
Har man med sig för mycket grejor så är det lätt hänt att man står och gräver i kameraväskan mer än man plåtar. Jag trivs med ett lätt hus och en vidvinkel.

Jag varierar periodvis ganska kraftigt i teknik. Det svartvita reportage/personporträttstuket har jag i botten och det är det som känns mest "jag". Men jag tvingar mig ibland till variation genom att en dag bara ha med mig ett hus och 20mm eller 85mm, bara olympus XA, bara halvformatskompakten laddad med dia som soppas i c41. En teknikbegränsning tvingar en till att leta bilder som passar just den kamera/glugg/filmkombination man för tillfället bär med sig. Det kan vara nyttigt. Köp någon skräpkamera och pressa den till max!

Resa, ja, det är aldrig fel, men man lurar sig om man tror att man ska komma hem med fantastiska bilder bara för att man varit någon annanstans. Däremot är det en utmärkt inspirationskälla, och av någon anledning blir åtminstone jag lite modigare på bortaplan.
 
Arleklint skrev:
Min erfarenhet är att alla fastnar då och då.
Fastnar man betyder det att man utvecklas ;)

Utvecklingen tycks gå i trappsteg. Man står stilla och vilar på ett trappsteg en stund innan man plötsligt har klivit upp till nästa :)

Så är det definitivt. Det är bara det att trappstegen blir längre och högre ju duktigare man blir. Till slut orkar man inte upp för nästa trappsteg. Jag har råkat ut för det, dock inte i fotograferandet, här är trappstegen fortfarande härligt små.

Anders, jag tycker dina bilder över lag är väldigt bra. Jag hoppas att nästa trappsteg inte är för långt bort och för högt.

/Roland
 
steelneck skrev:
Men jag tycker tämligen genomgående att dina bilder har en dragning åt det kontrastrika med mörka siluetter, de känns lite dystra och i mitt tycke förmedlar lite melankoli och kanske ett visst (svenskt?)tungsinne. Det kanske egentligen är i stämningar och känslor som du tycker att du fastnat? Rätt eller fel? Det var bara en analyserande gissning av mig, hoppas du inte misstyckte (svårt att ge kritik, man är rädd att såra).

Tack för dina tankar! Jo det stämmer nog som du säger, inte tänkt så mkt på att insidan kanske syns i ens bilder. Ser nu att speciellt bilderna från NY nu senast är alla dystra och relativt mörka (ngt undantag), och det stämmer väl överens med hur det känns för tillfället (inget jag tänker ta upp här dock). Hoppas det blir ändring på det! Då blir det väl en massa färgglada blommor istället :)
 
MattiasL skrev:
Däremot är det en utmärkt inspirationskälla, och av någon anledning blir åtminstone jag lite modigare på bortaplan.

Japp, håller med. Det känns liksom mer "ok" när man är turist av ngn dum anledning.
 
RolandLarsson skrev:
Så är det definitivt. Det är bara det att trappstegen blir längre och högre ju duktigare man blir. Till slut orkar man inte upp för nästa trappsteg. Jag har råkat ut för det, dock inte i fotograferandet, här är trappstegen fortfarande härligt små.

Anders, jag tycker dina bilder över lag är väldigt bra. Jag hoppas att nästa trappsteg inte är för långt bort och för högt.

/Roland

Tack, jag med!
 
lånar/bumpar tråden något:

När vet ni att ni tagit en bra bild? Vad är det för kriterier ni känner måste sitta för att en bild ska vara bra?

När man sitter och går igenom sina arkiv fastnar man för några och ratar andra - varför? Vissa är ju enkla att förklara; privat relation, minnen etc - men andra?

Har ni några idee´r?
 
Bengus skrev:
lånar/bumpar tråden något:

När vet ni att ni tagit en bra bild? Vad är det för kriterier ni känner måste sitta för att en bild ska vara bra?

När man sitter och går igenom sina arkiv fastnar man för några och ratar andra - varför? Vissa är ju enkla att förklara; privat relation, minnen etc - men andra?

Har ni några idee´r?

Bra, och svår, fråga.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar