Makten
Aktiv medlem
En annan tråd om vitbalansens eventuella påverkan på bruset även i råformat förvecklades till en diskussion om huruvida det finns någon fördel i att ställa ISO högt i kameran eller att underexponera och i efterhand dra upp exponeringen (http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=88026). Jag hävdade då på ganska svaga grunder att det är fördelaktigt att förstärka sensorsignalen analogt innan A/D-omvandling, istället för att underexponera och i efterhand istället höja den digitala signalen i efterbehandlingen. Det som uppenbarligen talar för min tanke om detta är att bitdjupet i bildfilen utnyttjas väldigt dåligt om man exponerar lågt, men jag möttes då av det högst vettiga argumentet att bitdjupet är "tillräckligt stort" för att det inte ska spela någon roll. Det kan jag köpa, men jag ville testa själv eftersom jag var skeptisk.
Till verket. Jag ställde upp kameran framför det eviga stillebenet; min plugghörna.
Utrustningen är som följer:
-Nikon D200
-Skapligt stativ (Manfrotto 190)
-Nikkor 35/2 @ f/5,6
-"Skomakarskärm" med en modern lågenergilampa som är riktigt stark, och som har betydligt kallare ljus än en vanlig glödlampa.
Vitbalansen ställde jag manuellt medelst gråkort, och jag justerade sedan exponeringen i M-läge så att endast blänken i metallfatet var utbrända och resten så högt exponerat som möjligt.
Jag tog sedan en bild vid ISO 100 som var rätt exponerad som referens; en vid 1600 som var rätt exponerad (4 steg högre känslighet) och sist en vid ISO 100 med samma slutartid som 1600-bilden, det vill säga 4 steg underexponerad.
Bilderna räknades upp i Adobe Lightroom med följande inställningar:
-Vitbalans "as shot"
-Exposure: 0,00 [+4,00 för den underexponerade bilden]
-Fill light: 0,00
-Blacks: 0,00
-Brightness: +50
-Contrast: +25
-Clarity: +19
-Vibrance: +5
-Saturation: +20
-Hilights: 0
-Lights: +15
-Darks: -5
-Shadows: 0
Skärpning:
-Amount: 75
-Radius: 1,0
-Detail: 25
-Masking: 0
I övrigt var allt på noll; ingen brusreducering alls.
Här är hela bilden.
Till verket. Jag ställde upp kameran framför det eviga stillebenet; min plugghörna.
Utrustningen är som följer:
-Nikon D200
-Skapligt stativ (Manfrotto 190)
-Nikkor 35/2 @ f/5,6
-"Skomakarskärm" med en modern lågenergilampa som är riktigt stark, och som har betydligt kallare ljus än en vanlig glödlampa.
Vitbalansen ställde jag manuellt medelst gråkort, och jag justerade sedan exponeringen i M-läge så att endast blänken i metallfatet var utbrända och resten så högt exponerat som möjligt.
Jag tog sedan en bild vid ISO 100 som var rätt exponerad som referens; en vid 1600 som var rätt exponerad (4 steg högre känslighet) och sist en vid ISO 100 med samma slutartid som 1600-bilden, det vill säga 4 steg underexponerad.
Bilderna räknades upp i Adobe Lightroom med följande inställningar:
-Vitbalans "as shot"
-Exposure: 0,00 [+4,00 för den underexponerade bilden]
-Fill light: 0,00
-Blacks: 0,00
-Brightness: +50
-Contrast: +25
-Clarity: +19
-Vibrance: +5
-Saturation: +20
-Hilights: 0
-Lights: +15
-Darks: -5
-Shadows: 0
Skärpning:
-Amount: 75
-Radius: 1,0
-Detail: 25
-Masking: 0
I övrigt var allt på noll; ingen brusreducering alls.
Här är hela bilden.