Interaktion i GF och lite annat

[gatosi]

Jag bollade lite med Matti om vilken roll interaktion har i nutida GF som ju (iaf enligt poolens definition här på FS) ska innehålla interagerande personer. Vi kom in på det utgående ifrån en bild som enligt mitt eget tycke inte passar riktigt i GF-poolen:
http://www.fotosidan.se/pools/view/10/2010923.htm

Då skrev Matti så här:

Slog mig just att när jag kollar mina street photography heroes så är det ju inte mkt interaktion där heller. Elliot Erwitt plåtade ofta ensamma människor i stadsmiljö. Louis Faurer likaså. Eller ensamma människor bland andra ensamma människor. Förbaskat tjusigt fotat, men interaktion? Icke! Interageras det så är det då som nu barn som leker.

Och så hänvisade han också (som jag tror) till Alf Johanssons blogg och hans funderingarna varför GF idag ser ut som den gör.
http://www.fotosidan.se/blogs/affe/index.htm
Det var ju intressant att läsa. Är det så att icke-interaktionen utmärker dagens GF mycket mer än interagerande människor? Vad tycker ni?
Själv har jag mer och mer lust att fota innemiljöer (samt borna), men då blir det knappast okända människor (snarare vänner, bekanta och så) och inte gatuliv alls. Men åtminstone där i privata lägenheter och hus måste ju finnas dagens sociala liv, eller?

Någonting annat jag kommer på i detta sammanhang är GF från lite mer exotiska länder. Jag inbillar mig att se att sådana foton i allmänhet får mindre kommentarer än "inhemska", dvs. europäiskt präglade. Konstigt, eller? Jag menar, där sker ju livet fortfarande mycket mer på gatorna än vad det gör här, och då borde de ju vara extra intressanta ur GF-perspektiv. Har det att göra med att de ofta är i färg? Eller är för främmande i sina motiv? Att det är tjusigare att känna igen sin närmiljö? Eller är mitt intryck helt enkelt fel?

 

[l1nd3c0n]

Som ny i gatufotopoolen skulle jag vilja säga så här:

Interaktion måste inte finns mellan två eller flera personer. Bilden måste tala till mig som betraktare men behöver inte nödvändigtvis bestå av interagerande personer. Interaktion kan även ligga dolt i bildens dynamik, t.ex. någon som tittar åt ett visst håll, eller på något.

När det gäller bilder från exotiska länder så är de väl helt okej, men gatufoto för mig dokumenterar min närmiljö, miljöer som jag kan relatera till. Därför blir bilder från afrikanska gator mer reportage än gatufoto för min del. Att de har sin plats i gatufotopoolen tycker jag är självklart, men att de drar mindre uppmärksamhet eller känslor till sig är för mig naturligt.

 

[froderberg]

Många söker definitioner för att få klarhet, men det är inte alltid möjligt att finna fungerande definitioner eftersom de blir begränsande.

För mig är gatufoto en fotografiska riktning som utvecklas och som har luddiga gränser som går i andra fotografiska riktningar.

Som jag ser det är kärnan att fånga livet i det offentliga rummet. (Namnet på sajten in-public.com tycker jag är väldigt träffande.) Sen kan man fånga livet i det offentliga rummet på olika sätt.
- Betraktaren kan vara deltagande eller icke deltagande i det som sker.
- Det kan finnas interaktion, men det är inget krav för att fånga det livet i det offentliga rummet
- Bilden behöver inte innehålla människor för att beskriva livet i det offentliga rummet. Spår av människor berättar också om livet i det offentliga rummet.
- Huvudinnehållet i bilden kan vara konkret i bilden eller bestå av känslan som fångats

Detta är mina egna tankar. Jag håller på att läsa in mig lite i ämnet och kan komma att ändra uppfattning. Har någonstans sett en skiss över hur garufotografi förhåller sig till andra fotografiska riktningar. Svårast är att skilja gatufotografi från reportage och det låter sig inte alltid göras i en enstaka bild utan mer ifrån hur man jobbar. En reportagefotograf har en story att berätta medan en gatufotgraf ofta är mer öppen.

 

[Matti Montana]

Här kommer jag från ett exotiskt land och tycker till...

Jag har känt just det, att jag mest försöker att fånga en känsla, och att den känslan är svår för er svenska poolmedlemmar att ratta in - som jag tolkar det. Nu ska jag inte vara orättvis; jag har fått massor av fina kommentarer på mina bilder, också på bilder av det slaget. Men jag upplever att när mina bilder gått mer åt det håll jag vill ha dem, då har intresset ofta varit svalare. Och jag har själv gjort den tolkningen som görs ovan. Och visst: inget konstigt i att det är på det viset, att den egna vardagen berör mest och en som ligger på andra sidan jordklotet mindre. Om det nu är så.

Annars tycker jag att allmänt att den här förväntan på interaktion är ett gissel. Det är som att poolmedlemmarna förväntar sig underhållning, det ska vara KUL hela tiden. Helst fyndigt. Själv tillverkar jag korsord yrkesmässigt sen över tio år; det kanske är därför det fyndiga står mig lite upp i halsen... Jag ska inte två mina egna händer, jag har själv ramlat in i den trallen många gånger. På poolen menar jag. Vilket är en av anledningarna till att jag nu valt att dra mig ur. Som när barn räcker ut tungan: det gäller att akta sig, man kan BLI sån! Det vill man ju inte! ;-) /Mattias

 

[bassa]

Att vara kul

Här kommer jag från ett exotiskt land och tycker till...

Jag har känt just det, att jag mest försöker att fånga en känsla, och att den känslan är svår för er svenska poolmedlemmar att ratta in - som jag tolkar det. Nu ska jag inte vara orättvis; jag har fått massor av fina kommentarer på mina bilder, också på bilder av det slaget. Men jag upplever att när mina bilder gått mer åt det håll jag vill ha dem, då har intresset ofta varit svalare. Och jag har själv gjort den tolkningen som görs ovan. Och visst: inget konstigt i att det är på det viset, att den egna vardagen berör mest och en som ligger på andra sidan jordklotet mindre. Om det nu är så.

Annars tycker jag att allmänt att den här förväntan på interaktion är ett gissel. Det är som att poolmedlemmarna förväntar sig underhållning, det ska vara KUL hela tiden. Helst fyndigt. Själv tillverkar jag korsord yrkesmässigt sen över tio år; det kanske är därför det fyndiga står mig lite upp i halsen... Jag ska inte två mina egna händer, jag har själv ramlat in i den trallen många gånger. På poolen menar jag. Vilket är en av anledningarna till att jag nu valt att dra mig ur. Som när barn räcker ut tungan: det gäller att akta sig, man kan BLI sån! Det vill man ju inte! ;-) /Mattias

Hej. När det gäller mina bilder uppfattas dom ofta som fyndiga och kul, Du bjuder alltid på ett leende osv.står det ofta i kommentarerna och det gör mig glad och stolt. Men faktum är att det är inte det huvudsakliga i mina bilder Bilderna är många gånger inte alls så roliga. Många betraktare ler, på samma sätt som man gör åt Ex.Helan och halvan, Vi tolkar olika. Vad jag hoppas med mina bilder är att betraktaren ska upptäcka ett visst allvar, eller att bilden förmedlar en förändring berättar något bakom den i bland lustiga fasaden Om vi tar exempelvis min bild (Och sen måste du trycka med pekfingret, för att få biljett( Mitt album gatufoto).) Så tycker vi att den är kul och fyndig med fingret som pekar , på biljett automaten, och damens finger. Men för dem var det ett helvete med dessa moderniteter. --, Att man inte ska kunna gå på en T Bana eller buss och betala som vanligt!! .. Min önskan är att jag kan hitta den typ av motiv som berättar något, och kanske samtidigt har en liten knorr , av humor,värme eller allvar Det är gatufoto för mig. Bengt

 

[froderberg]

En bra har ofta flera lager och kan betraktas olika av olika personer. Ungefär som en Pixar-film där barnen ser bashistorien men där föräldrarna även ser det mer subtila.

En bild som ytligt sett är rolig kan även berätta andra saker.

 

[Matti Montana]

Hej. När det gäller mina bilder uppfattas dom ofta som fyndiga och kul, Du bjuder alltid på ett leende osv.står det ofta i kommentarerna och det gör mig glad och stolt. Men faktum är att det är inte det huvudsakliga i mina bilder Bilderna är många gånger inte alls så roliga. Många betraktare ler, på samma sätt som man gör åt Ex.Helan och halvan, Vi tolkar olika. Vad jag hoppas med mina bilder är att betraktaren ska upptäcka ett visst allvar, eller att bilden förmedlar en förändring berättar något bakom den i bland lustiga fasaden Om vi tar exempelvis min bild (Och sen måste du trycka med pekfingret, för att få biljett( Mitt album gatufoto).) Så tycker vi att den är kul och fyndig med fingret som pekar , på biljett automaten, och damens finger. Men för dem var ett helvete med dessa moderniteter. --, Att man inte ska kunna gå på en T Bana eller buss och betala som vanligt!! .. Min önskan är att jag kan hitta den typ av motiv som berättar något, och kanske samtidigt har en liten knorr , av humor,värme eller allvar Det är gatufoto för mig. Bengt

Jag kan bara instämma helt och fullt i det du skriver Bengt, och jag är glad att du kom in här och gjorde den anmärkningen. Faktum är att jag ville ändra i min text ovan, men jag tyckte det var i mesta laget att skriva "OBS! Gäller ej Bengt!"... fast jag mer eller mindre tänkte så, jag lovar! Dina bilder har både yta, om vi ska kalla den komiska aspekten så, och djup. Nej, det jag skrev om handlade allt i första hand om mig själv, vilket jag är fullt medveten om. Det är jag som ibland lockas att fiska efter billiga poänger. Helt klart. /Mattias

 

[Matti Montana]

En bra har ofta flera lager och kan betraktas olika av olika personer. Ungefär som en Pixar-film där barnen ser bashistorien men där föräldrarna även ser det mer subtila.

En bild som ytligt sett är rolig kan även berätta andra saker.

Härligt exempel du valde, Magnus!

För att inte tala om "Norrskensexpressen" eller vad den nu heter på svenska; en film som slår till med Pixar på fingrarna enligt undertecknad. Actionrulle - bland annat - för ungar; en underbar allegori över det andliga sökandet för den som vill förstå saken på det viset. Gick här igår. Min fyraåring blev iofs alldeles tårögd och melankolisk... Hur mycket BEGREPP han hade om det han sett vet jag inte, men nog tycks budskapet ha sipprat in... /Mattias

 

[Kijana]

Och visst: inget konstigt i att det är på det viset, att den egna vardagen berör mest och en som ligger på andra sidan jordklotet mindre. Om det nu är så.

Håller inte med riktigt, alltså om att gatufoton från andra hörn av världen skulle vara mindre intressanta. Personligen tycker jag det är rätt intressant när igenkänningsfaktorn är hög inför en situation som utspelar sig i ett annat land, vilket visar hur lite som skiljer oss åt ibland. Gillar bland annat en bild från Kina (av en fotograf jag nu glömt namnet på) med en trafikstockning, och den bilden har så många dimensioner.
Och lika mycket gillar jag bilder som visar hur radikalt annorlunda förhållandena kan vara i andra länder, Ulf Börjesson har ju exempelvis en underbar bild med en vakt av något slag i en öde rysk (?) ankomsthall.

Att så mycket fokus hamnat på interaktion i gatufotot tror jag beror på att vi är många som är inne i en läroprocess, vi vill också göra "rätt". Interaktion är kanske lättast att ta till sig och börja jobba med. Samtidigt färgas våra kommentarer av de ambitioner vi har på området.

 

[gatosi]

Att så mycket fokus hamnat på interaktion i gatufotot tror jag beror på att vi är många som är inne i en läroprocess, vi vill också göra "rätt". Interaktion är kanske lättast att ta till sig och börja jobba med. Samtidigt färgas våra kommentarer av de ambitioner vi har på området.

Det var bra skrivit, Kenneth. Det ligger nog något i det, utöver att poolregler finns. Att de finns har ju också sina helt berättigade skäl, men det gör också att man ibland inte riktigt vet vart man ska med bilder som inte passar riktigt någonstans, om man nu vill respektera poolen man är med i. (Jag gissar att man då förr eller senare går med i en fotoklubb där man snarare bollar kring utveckling och inte genre och enstaka bilder... )

Det är jag som ibland lockas att fiska efter billiga poänger.

Tror inte att du eller någon annan behöver rättfärdiga sig för att man också har med roliga bilder, Mattias. Det bestämmer ju ändå betraktarna vilka som uppmärksammas, och ibland stämmer det inte nödvändigtvis överens med hur man själv värderar sina bilder.

Annars tycker jag att allmänt att den här förväntan på interaktion är ett gissel. Det är som att poolmedlemmarna förväntar sig underhållning, det ska vara KUL hela tiden. Helst fyndigt.

Verkligen nåt att fundera över. Nu kan jag själv tycka att interaktion faktiskt ÄR kul, fast inte alltid lustig eller fyndig. Kul i bemärkelsen "bra att den finns". Och det finns massvis med bilder som jag absolut kan se med ett skrattande och ett gråtande öga.

 

[Matti Montana]

Tror inte att du eller någon annan behöver rättfärdiga sig för att man också har med roliga bilder, Mattias. Det bestämmer ju ändå betraktarna vilka som uppmärksammas, och ibland stämmer det inte nödvändigtvis överens med hur man själv värderar sina bilder.

Äh, som jag skrev till Bengt: det där handlade nog egentligen mest om mig själv. Hur jag ibland låter mig styras av en inbillad förväntan. /Mattias

 

[gatosi]

Ja, okej. Men var kommer förväntan ifrån....?
Mer en fråga inom parentes. Leder kanske lite långt bort.

 

[Matti Montana]

Ja, okej. Men var kommer förväntan ifrån....?

Bra fråga, hörru. För egen del tror jag det handlat om en allmän otro mot mig själv... mot hela mitt uttrycksbehov. Jag har jobbat massor under den senaste halvåret och i pauserna ägnat mig åt GF. Gott så... men något av en jakt på kickar för att hålla maskinen igång. Nu behöver jag kavla upp ärmarna och faktiskt realisera mig som den fotograf jag vill vara, med mitt eget uttryck. Hemsida, utställningar, projekt... Och gatufoto blir aldrig huvudgrejen för mig, märker jag.

För mig blev min bild på musiklyssnaren på parkbänken en väckarklocka. http://www.fotosidan.se/member/portfolio/viewpic.htm?ID=2313217 En helt OK bild och så, och jag vill verkligen inte påstå att de som gett den positiv kritik har fel. Men den ligger långt ifrån det uttryck som tillfredsställer mig själv. Där känner jag att jag hänföll till fikande efter beröm. Och det kan ju i längden inte göra någon glad.

Jag kan bara hoppas att ovanstående inte låter som att jag tar avstånd från mina tidigare bilder och hela GF-poolen, eller nåt i den stilen. Så menar jag inte, det har verkligen varit givande. Men ibland när man seglar måste man lägga om kursen. Dags nu, känner jag.

/Mattias