Annons

Immateriella rätten och publicering

Produkter
(logga in för att koppla)

PeterWem

Aktiv medlem
Ett flertal tidningar har publicerat följande bild

http://www.dn.se/nyheter/sverige/gymnasieklassens-anti-sd-foto-viralt/

Namnet som står som fotograf är kvinnan som håller i skylten, d.v.s. hon har fotat av skolfotografens foto, därefter skickat in bilden och fått den publicerad som sin bild.

Nu beror allt på hur Photomic har för avtal med fotografen, men jag förmodar att det inte är till fotografens fördel. Vad gäller istället då med den immateriella rätten? Ingen av tidningarna som publicerat bilden har publicerat hans namn. I DN:s fall är det dessutom någon annans namn.
 
Helt klart borde fotografens namn ha funnits där, men upphovsrätten är inte fullt så enkel:
Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
1 kap 6 § Har ett verk två eller flera upphovsmän, vilkas bidrag icke utgöra självständiga verk, tillkommer upphovsrätten dem gemensamt. De äga dock var för sig beivra intrång i rätten.​
Så det är möjligt att personerna på bilden har del i upphovsrätten. Sett till notisens innehåll är det till och med sannolikt. Det är till och med möjligt att upphovsrätten, just den ideella delen, som gäller det konstnärliga, tillhör tjejen med skylten. Jag är inte helt överens med idén att primaten som trycker på knappen måste vara upphovsman.
 
Helt klart borde fotografens namn ha funnits där, men upphovsrätten är inte fullt så enkel:
Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
1 kap 6 § Har ett verk två eller flera upphovsmän, vilkas bidrag icke utgöra självständiga verk, tillkommer upphovsrätten dem gemensamt. De äga dock var för sig beivra intrång i rätten.​
Så det är möjligt att personerna på bilden har del i upphovsrätten. Sett till notisens innehåll är det till och med sannolikt. Det är till och med möjligt att upphovsrätten, just den ideella delen, som gäller det konstnärliga, tillhör tjejen med skylten. Jag är inte helt överens med idén att primaten som trycker på knappen måste vara upphovsman.

Var det inte bara en gles skolfotografering som de utnyttjade för ett politiskt syfte? Jag tror inte den som höll i kameran var assistent åt någon av de närvarande, fotografen var där för en skolfotografering med utrustning och allt varpå de höll upp en skylt. Inte blir modellerna upphovsrättsinnehavare för det.

(Apan i det andra exemplet kan inte vara upphovsrättsinnehavare, den är ju ingen person. Jag tycker nog ändå att fotografen lät det hända och därmed borde kunna anses som upphovsrättsinnehavare, men vi låter den diskussionen vila)
 
Det jag vill ha ut av det hela är om man kan fakturera tidningarna för att bryta mot den immateriella rätten, d.v.s. uteblivet namn för skolfotografen. I min värld kan man det och fakturera enligt Svenska fotografers förbund med dess rekommendationer, samt att få ut sitt namn förstås.
 
Det jag vill ha ut av det hela är om man kan fakturera tidningarna för att bryta mot den immateriella rätten, d.v.s. uteblivet namn för skolfotografen. I min värld kan man det och fakturera enligt Svenska fotografers förbund med dess rekommendationer, samt att få ut sitt namn förstås.

Absolut. Det håller jag med om. Att tidningarna tjänar pengar på bruten upphovsrätt är inte bra.
 
Var det inte bara en gles skolfotografering som de utnyttjade för ett politiskt syfte? Jag tror inte den som höll i kameran var assistent åt någon av de närvarande, fotografen var där för en skolfotografering med utrustning och allt varpå de höll upp en skylt. Inte blir modellerna upphovsrättsinnehavare för det.

En AD kan mycket väl ha del i upphovsrätt, och motivet har ju faktiskt skapats av eleverna som ställde upp, där kanske den som håller i skylten var den drivande. Det råder nog inget tvivel om att hon har upphovsrätt. Däremot kan man tvista om hur stor del av upphovsrätten som tillfaller skolfotografen. Utrustningen tycker inte jag har särskilt stor betydelse i sammanhanget. Det vi talar om är ju bilden, dess innehåll.
 
Det är inte ovanligt att man även köper de immateriella rättigheterna när man till exempel köper ett porträttfoto på sig själv. För fotografen så är ju bilden i stort sett värdelös om den som avbildas inte ger sitt tillstånd för kommersiell användning. Då är det bättre att ta bättre betalt och låta rättigheterna ingå i priset.
 
Det finns två förhållningssätt till fotografier, och jag tror inte att de är avsedda att övarlappa varandra. Man kan endera se fotografiet som verk eller som fotografisk bild. Men lagen har inte definierat vilken verkshöjd bilden måste ha, så det är en bedömningsfråga om en bild framställd med fotografisk metod är ett verk enligt upphovsrättslagen eller en fotografisk bild, där annorlunda regler gäller.

Man kan självklart diskutera verkshöjden på skolfoto, och min uppfattning är att ett gruppfoto på en skolklass, som inte skiljer sig mer från ett annat än vilka elever som är avbildade, snarare är en fotografisk bild än ett verk.

När jag ser den här bilden inser jag direkt att den har verkshöjd. Den är unik, genom att ett skolfoto inte ser ut på det viset. Den har blivit ett konstnärligt verk, och konsten är konceptuell. Upphovsrätten bör då lämpligen bedömas efter vem som kom på idén att göra så här och vilka som arrangerade bilden. Fotografens roll kan jämföras med apans i apexemplet. Han trycker på knappen. De som skapade verket är de som stod bakom idén och de som arrangerade den.

Bildens unika uttryck ligger till en del i budskapet den förmedlar, och det stärker min uppfattning om att ett skolfotografi i regel inte når verkshöjd för att betraktas som verk, men att det vanliga skolfotot är "fotografisk bild" enligt 5 kap 49 a § (ändrad vid senaste månadskiftet). Den här bilden har tveklöst verkshöjd, då den totalt skiljer sig från alla vanliga skolfotografier. Bedömningen av upphovsrätt måste då utgå från vem som skapade verket. Därtill räcker det inte med att trycka på knappen, utan verket är konceptuellt och skapat utifrån en idé. Om idén och genomförandet var fotografens, då är det fotografen som har upphovsrätten, men flera saker som har antytts om det här verket pekar emot att det faktiskt är Patricia Spång Lundahl som är upphovsman.
 
Det är inte ovanligt att man även köper de immateriella rättigheterna när man till exempel köper ett porträttfoto på sig själv. För fotografen så är ju bilden i stort sett värdelös om den som avbildas inte ger sitt tillstånd för kommersiell användning. Då är det bättre att ta bättre betalt och låta rättigheterna ingå i priset.

Enligt svensk lag måste en sådan begränsning vara avgränsad i tid och till vilken omfattning.

3 § Då exemplar av ett verk framställes eller verket göres tillgängligt för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver.

Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.

Sin rätt enligt denna paragraf kan upphovsmannen med bindande verkan eftergiva endast såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning av verket.
 
En AD kan mycket väl ha del i upphovsrätt, och motivet har ju faktiskt skapats av eleverna som ställde upp, där kanske den som håller i skylten var den drivande. Det råder nog inget tvivel om att hon har upphovsrätt. Däremot kan man tvista om hur stor del av upphovsrätten som tillfaller skolfotografen. Utrustningen tycker inte jag har särskilt stor betydelse i sammanhanget. Det vi talar om är ju bilden, dess innehåll.

Tillåt åtminstone mig tvivla. Med det resonemanget skulle spontana modellidéer a la

-"ska jag göra så här (hoppar och snurrar på ett för fotografen oväntat sätt som blir en kanonbild)"

kunna ge modellen upphovsrätt.

Skolfotografen var där för att ta en viss bild när de få eleverna hittade på en annan vinkling (läs lade till skylt) på samma motiv och position.

Pappan som publicerade bilden, och senare, tidningen, torde ha noll upphovsrätt.
 
Det är inte ovanligt att man även köper de immateriella rättigheterna när man till exempel köper ett porträttfoto på sig själv. För fotografen så är ju bilden i stort sett värdelös om den som avbildas inte ger sitt tillstånd för kommersiell användning. Då är det bättre att ta bättre betalt och låta rättigheterna ingå i priset.

Beställt porträttfoto är ett specialfall och har egen reglering, låt oss inte blanda in detta här.
 
Helt klart borde fotografens namn ha funnits där, men upphovsrätten är inte fullt så enkel:
Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
1 kap 6 § Har ett verk två eller flera upphovsmän, vilkas bidrag icke utgöra självständiga verk, tillkommer upphovsrätten dem gemensamt. De äga dock var för sig beivra intrång i rätten.​
Så det är möjligt att personerna på bilden har del i upphovsrätten. Sett till notisens innehåll är det till och med sannolikt. Det är till och med möjligt att upphovsrätten, just den ideella delen, som gäller det konstnärliga, tillhör tjejen med skylten. Jag är inte helt överens med idén att primaten som trycker på knappen måste vara upphovsman.

Var det inte bara en gles skolfotografering som de utnyttjade för ett politiskt syfte? Jag tror inte den som höll i kameran var assistent åt någon av de närvarande, fotografen var där för en skolfotografering med utrustning och allt varpå de höll upp en skylt. Inte blir modellerna upphovsrättsinnehavare för det./.../

En AD kan mycket väl ha del i upphovsrätt, och motivet har ju faktiskt skapats av eleverna som ställde upp, där kanske den som håller i skylten var den drivande. Det råder nog inget tvivel om att hon har upphovsrätt. Däremot kan man tvista om hur stor del av upphovsrätten som tillfaller skolfotografen. Utrustningen tycker inte jag har särskilt stor betydelse i sammanhanget. Det vi talar om är ju bilden, dess innehåll.
Tillåt åtminstone mig tvivla.
Javisst får du tvivla. Jag har aldrig funderat på att förbjuda dig tankefrihet.
Jag tycker att olika tankar om upphovsrätten ska kunna brytas mot varandra.
Med det resonemanget skulle spontana modellidéer a la

-"ska jag göra så här (hoppar och snurrar på ett för fotografen oväntat sätt som blir en kanonbild)"

kunna ge modellen upphovsrätt.
Det är naturligtvis tänkbart, men kanske inte helt relevant i det aktuella fallet.
Skolfotografen var där för att ta en viss bild när de få eleverna hittade på en annan vinkling (läs lade till skylt) på samma motiv och position./.../
Jag har en annan uppfattning:
Genom diskussionen mellan eleverna före fotograferingen handlar det inte om "spontant snurrande", utan om en väl planerad och avsevärd förändring mot den bild fotografen avsåg att ta. Det är inte bara att "en skylt lades till". Att eleverna i samråd "hittade på en annan vinkling" är det ideella motivet bakom bilden, vilket fotografen inte har del i, och som är grunden för att tillerkänna dem upphovsrätt.

Genom den avsevärda skillnad det bland eleverna väl förankrade "tilltaget" utgjorde, når bilden verkshöjd över den "fotografen var där för att ta". Tvärtemot vad du anger här, är det inte vare sig "samma motiv" eller "samma position". Det är en helt annan bild, skapad av eleverna. Också de elever som inte finns med på bilden har del i verkets tillkomst. Fotografens del däri utgör inte "självständigt verk".
Pappan som publicerade bilden, och senare, tidningen, torde ha noll upphovsrätt.
Dottern, som har upphovsrätt, kan mycket väl tänkas låta sin far publicera den. Övriga upphovsrättshavare kan så klart invända mot publiceringen om de anser sin rätt kränkt.

Tidningar däremot bör ha bättre koll på upphovsrätt och inte hantera den så slarvigt.
 
Senast ändrad:
Javisst får du tvivla. Jag har aldrig funderat på att förbjuda dig tankefrihet.
Jag tycker att olika tankar om upphovsrätten ska kunna brytas mot varandra.

Det är naturligtvis tänkbart, men kanske inte helt relevant i det aktuella fallet.

Jag har en annan uppfattning:
Genom diskussionen mellan eleverna före fotograferingen handlar det inte om "spontant snurrande", utan om en väl planerad och avsevärd förändring mot den bild fotografen avsåg att ta. Det är inte bara att "en skylt lades till". Att eleverna i samråd "hittade på en annan vinkling" är det ideella motivet bakom bilden, vilket fotografen inte har del i, och som är grunden för att tillerkänna dem upphovsrätt.

Genom den avsevärda skillnad det bland eleverna väl förankrade "tilltaget" utgjorde, når bilden verkshöjd över den "fotografen var där för att ta". Tvärtemot vad du anger här, är det inte vare sig "samma motiv" eller "samma position". Det är en helt annan bild, skapad av eleverna. Också de elever som inte finns med på bilden har del i verkets tillkomst. Fotografens del däri utgör inte "självständigt verk".

Dottern, som har upphovsrätt, kan mycket väl tänkas låta sin far publicera den. Övriga upphovsrättshavare kan så klart invända mot publiceringen om de anser sin rätt kränkt.

Tidningar däremot bör ha bättre koll på upphovsrätt och inte hantera den så slarvigt.

Hoppande modell kanske var dåligt exempel.

Vanlig uppdragsfotografering borde ha samma problem.

Uppdrag: Fotografera företagets ledning framför våra lastare i solnedgången. Vi fixar fram lastare och ledning till kl 15 på fredag.

Ska den ideella upphovsrätten i ett sånt fall verkligen vara delad? Det har jag inte hört talas om. Det kanske är förbisett men då är det nog förbisett av typ alla.

Jag har varit med om rätt stora fotograferingar och det har aldrig skrivits några andra releaser än property och modelreleaser. Ingen release för den som arrangerat, som alltså inte varit köpare av bilderna.
 
Dottern, som har upphovsrätt, kan mycket väl tänkas låta sin far publicera den. Övriga upphovsrättshavare kan så klart invända mot publiceringen om de anser sin rätt kränkt.
Om hon skulle ha upphovsrätt (vilket jag betvivlar) har hon i alla fall inte ensam upphovsrätt. Det finns ingen tvekan om att fotografen har upphovsrätt till bilden. Denna har man alltså kränkt genom publiceringen (om nu inte fotografen givit sitt tillstånd.)
 
Vanlig uppdragsfotografering borde ha samma problem.

Uppdrag: Fotografera företagets ledning framför våra lastare i solnedgången. Vi fixar fram lastare och ledning till kl 15 på fredag.

Ska den ideella upphovsrätten i ett sånt fall verkligen vara delad? Det har jag inte hört talas om. Det kanske är förbisett men då är det nog förbisett av typ alla.
I regel gör man väl som fotograf någon slags avtal när man tar ett uppdrag, och villkoren för publicering kan (eller bör) finnas i avtalet. Kungsängenfallet med den beryktade "Bildombudsmannen" är exempel på tvist och olika uppfattning om vad som ingår i ett uppdrag. Jag har inte studerat Kungsängenfallet ingående, men av vad som har publicerats förefaller inte fotografen vara inblandad överhuvudtaget, utan det är en uppgörelse med företaget Anckers & Co AB. Jag antar att Anckers har någon slags avtal som stöder deras rätt.

Att upphovsrätten kan vara delad framgår mycket klart av lagen, och det kan säkert finnas tvistefrågor. Kanske det ofta förbises? De fält där man är mest medvetna om att rätten kan vara delad är kanske film, musik, teater och litteratur. Filmer brukar ha en lång lista på medarbetare i slutet, och musik har nästan alltid flera upphovsmän (kompositör, låtskrivare, musiker, ljudtekniker). Jag kan inte se något hinder för att fotografier skulle kunna ha många upphovsmän, där fotografens roll reduceras till "kameraman" på samma sätt som vid rörlig bild. Vanligen brukar regissören vara den som anses ha gjort ett filmiskt verk.

Jag har varit med om rätt stora fotograferingar och det har aldrig skrivits några andra releaser än property och modelreleaser. Ingen release för den som arrangerat, som alltså inte varit köpare av bilderna.

Då du för in ett nytt begrepp här som inte är definierat, property release, kan det vara på sin plats att förklara begreppet. "Property release" begärs av bildbyråer när ett verk av annan upphovsman är återgivet i bilden. Det är inte ett rättsligt begrepp, utan det är en försäkran att verket är fritt att återge. Den begärs för upphovsrättsskyddade verk, alltså för verk som inte är synliga från allmän plats där upphovsmannen inte är död sedan ett antal år, med undantag för byggnader.

Jurisdiktionen är den som gäller i landet där man publicerar en sådan bild, men bildbyråerna brukar begära den med avseende på reglerna som gäller där bilden är tagen. Det har förekommit många tvister, och det mest kända exemplet är kanske ljussättningen av Eiffeltornet. De fall där property release kan vara aktuellt här i Sverige gäller kanske främst mäklarbilder av inomhusmiljöer där det sitter konst på väggarna.

Eftersom "property release" är ett dokument som begärs av bildbyråer, och som inte har någon självständig laglig innebörd, kan bildbyråerna efter eget skön ha vilka önskemål som helst om hur den ska utformas och vilka objekt de vill begära den för. Det är bildbyrån som bestämmer vilka bilder de ska marknadsföra, och om man samarbetar med en utländsk bildbyrå kan de vara väldigt petiga. De vill alltså ha rent på fötterna om möjligheten att använda bilden.

Ansvaret för att följa lagen ligger alltid hos den som publicerar bilden.
 
Senast ändrad:
Om hon skulle ha upphovsrätt (vilket jag betvivlar) har hon i alla fall inte ensam upphovsrätt. Det finns ingen tvekan om att fotografen har upphovsrätt till bilden. Denna har man alltså kränkt genom publiceringen (om nu inte fotografen givit sitt tillstånd.)

Här reduceras frågan till att gälla vem som har störst.

Jag ifrågasätter inte att fotografen har någon rätt, men jag är helt övertygad om att fotografen inte har del i att ett antal elever avstod från att förekomma på bilden eller skylten som finns där. Utformningen av bilden är elevernas.

Ett vanligt skolfoto omfattas av fotografirätt enligt fyrtionionde paragrafen. Vi ser här att det kan finnas en motsättning mellan upphovsrättens ändamål och fotografirätten, och min gissning är att man bara kan använda den ena utgångspunkten vid rättslig prövning, att det endera är ett verk eller en fotografisk bild. Om den här bilden är ett verk, är det inte fotografen som är huvudsaklig upphovsman.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar