Eftersom du är den som ställde första frågan så stör det kanske inte att halka in på sidospåret, men ett katodstrålerör hanterar inte pixlar överhuvudtaget, medan grafikkortet måste portionera ut bilden i form av pixlar till en plattskärm. Det är en jätteskillnad, och den innebär bland annat att när man zoomar bilden på skärmen, dvs ändrar storlek på fönstret, så kommer bilden att få en del flimmer för att den ändrar storlek i antal pixlar.
Rörliga bilder är en helt annan sak. De behandlas i grafikkortet och delas upp i pixlar efter skärmens upplösning, och de flimrar visserligen, men inte på samma sätt som när man zoomar ett fönster. Det är bara det som rör sig i bilden som hoppar pixel för pixel, och när pixeltätheten är stor så sker det i stort sett omärkligt.
Men när grafikkortet kör en CRT, så portionerar det inte ut pixlar, utan det gör tre svep, ett för varje färg, och svepen är analoga. Eventuella pixlar är inte relevanta för bilden som ritas upp av katodstrålen; den bara varierar i ljushet utefter svepet. Färgen avgörs av strålkanonens parallax mellan hålmasken och fosforn. Skärmen sveper ett antal linjer horisontellt med de tre strålkanonerna, och en sågtandgenerator flyttar svepet lite neråt för varje delsvep. Om sedan själva bilden som ritas upp består av pixlar så är det grafikkorters sak att formatera dem mot katodstrålerörets analoga teknik.
En platt skärm däremot arbetar med pixlar och digital teknik för placeringen av dem.
