Om du kan få jobbet att betala fotoprylar är det väl bara att slå till och köpa något bra
. Fast för egen del skulle jag hellre försöka få dem att bidra till ett bra porträttobjektiv. Om jag fattade rätt är det ett 18-200 du har och såna brukar inte vara särskilt ljuskänsliga, dvs ha särskilt stor största bländaröppning, vilket är bra att ha för porträtt för att lyfta fram motivet från bakgrunden. Ett ljusstarkt makroobjektiv på 85 till 100 mm är perfekt (och det kan du ha till produktfoto också) på rätt stor bländare för att få bakgrundsoskärpa. Annars duger ett 50mm/1,8, som brukar vara mycket prisvärda, bra till porträtt.
Jag kan definitivt ingenting om studioutrustning så där kan jag inte ge några råd alls. Men jag tar gärna porträtt i befintligt ljus. Så för egen del skulle jag, innan jag börjar experimentera med studioblixtar, försöka hitta någon bra plats, inne eller ute, med neutral bakgrund och bra ljus. Sätt skärpan på ögonen och testa. Det kan skilja mycket i hur ljuset faller bara genom att flytta lite på motivet, eller kameran. Var försiktig med för hårt ljus, dvs direkt solljus. Att diffusera med en tunn vit gardin är bra, eller att reflektera ljuset med en vit skiva av något slag. Speciell reflexskärm är inte alltid nödvändig, det går att komma långt med en pappskiva.
Om det behövs upplättning utöver vad en reflexskärm kan åstadkomma kan du ju testa med en vanlig kamerablixt, riktad mot taket eller mot en sidovägg. Och om du vågar gå så långt att du fotar i motljus kan en blixt rakt i ansiktet göra underverk. Då kan till och med kamerans inbyggda blixt göra nytta. Fast själv undviker jag blixt så långt det går.
Med all respekt för professionella porträttfotografer tycker jag att ateljeporträtt ofta blir opersonliga och tråkiga. En människa är inte bara ansiktet. Ibland kan det vara trevligt att porträttera människan i en omgivning som säger något om personen. Gärna bara antydd med lagom oskärpa.
Detta var mina högst personliga åsikter som du inte behöver bry dig om ett enda dugg om du inte vill.
