Hur ta steget från automatiken?

[Onedge]

Hej på er!!

Jag är en glad amatör som skulle vilja komma igång med fotandet ordentligt. Har haft en eos 300d ett tag och mest fotat helautomatiskt. har gett mig på slutartiden, iso, bländare ibland men bilderna har aldrig blivit så bra som jag önskat.

har nu bytt upp mig till Eos 400d och köpt till Sigma 18-50mm/2.8 ex macro. jag vill kunna börja använda den fullt ut förstås. Hur kommer man igång lättast? Har hyfsad koll på bländare, slutartid, iso men var börjar man? idag är ju vädret riktigt dåligt, några tips på vad jag kan fota inomhus för att testa och lära mig hur jag ska använda kameran på bästa sätt?
är det lättast att använda sig av Av, tv i början?
vad är det för skillnad på P och den helautomatiska funktionen?

Hoppas någon kan hjälpa mig komma igång

 

[Kijana]

Onedge skrev:
Hur kommer man igång lättast? Har hyfsad koll på bländare, slutartid, iso men var börjar man?

En del av svaret på dessa frågor hänger ju ihop med hur man lär sig och vad man tycker är mest spännande att lära sig. Men bestäm dig för att verkligen bara öva på en sak, som till exempel slutartid, och håll fast vid det. Länge.

idag är ju vädret riktigt dåligt, några tips på vad jag kan fota inomhus för att testa och lära mig hur jag ska använda kameran på bästa sätt?

Även i ett helt tomt rum kan man ju öva på skärpedjup och lära sig hur det förändras beroende på vilken bländare man har och avstånd till objektet. (Även vilken typ av objektiv man har spelar roll, men det är nästa steg.)
Möbler, växter, golv och väggar...

är det lättast att använda sig av Av, tv i början?

Det kan vara en bra början, att som sagt bara laborera med en inställning.

vad är det för skillnad på P och den helautomatiska funktionen?

P = programläget, där kan du själv ändra på de exponeringsförslag som kameran ger. Du kanske får bländare 8 och slutartid 1/125-del som exponeringsvärde i sökaren, men med ratten intill avtryckaren kan du ändra exponeringen till exempelvis bländare 5,6 och 1/250-del. Det vill säga dubbelt så mycket ljus genom bländaren, men på halva tiden, bra om du vill ha en skarp bild av något som rör sig snabbt.
I det helautomatiska läget kan du inte ändra något själv som i programläget, utan kameran är inställd på just helautomatik.

 

[raderad12]

Onedge skrev:
vad är det för skillnad på P och den helautomatiska funktionen?

Om du bara trycker ned avtryckaren och knäpper, så är det ingen skillnad alls, förutom att blixten inte ploppar upp automatiskt i P-läget, och givetvis att du kan förskjuta tid o bländare (med samma exponering) med ratten.

Men vill du verkligen lära dig så är det M-läget som gäller, gärna då också med fast optik (ingen zoom), och ännu mer så om du inte hade inbyggd ljusmätare. Då tvingas man att använda huvudet både vad gäller hanteringen av kameran, bedöma ljus och exponering, få en känsla för skärpedjup, skak och rörelseoskärpa, perspektiv beroende på avstånd m.m. Tillslut börjar saker o ting att sitta genom ren o skär innötning och erfarenhet. Men det är väldigt svårt att vara tillräckligt diciplinerad under så lång tid som behövs när automatiken finns där. Samma sak med zoom-optik, ofta zoomar man in när man kanske egentligen hade fått en bättre bild genom att gå närmare och använda vidvinkel. Ibland det motsatta, att man zoomar ut istället för att promenera iväg och ta bilden från ett längre avstånd. Med fast optik tvingas man att tänka efter. Visst, några snapshots blir det inte i början, men det kommer.

Att tvingas tänka efter är liksom hela poängen. Idag har vi ju dessutom den stora fördelen med digitala kameror, vi kan slösa med "knäpp" i stort sett hur mycket vi vill, och dessutom se resultatet snabbt. Utnyttja det, men glöm inte bort tänkandet som gör att du ser orsak o verkan och drar lärdomar, för utan det tappar du den digitala fördelen.

 

[bildsten]

Jag har då inga problem att använda automatiken, men den har ju inställningsmöjligheter den också. Tar jag kameran med på en promenad utan att veta i förväg vad jag ska göra med den så kollar jag att den är "normalställd" vilket i mitt fall betyder lägsta ISO, vanlig autofokus, blixtautomatiken avstängd, P och "enkelskott". Beroende på kamera så kanske jag också ställer in + eller - 1/3 steg i exponeringskompensation.

Då kan jag lyfta kameran och slå på den i en rörelse och när den når ögat (eller kanske rent av tidigare) fokusera och trycka av direkt i förvissningen om att jag har en hyggligt exponerad bild. Men medger tiden att jag ställer in kameran i lugn och ro så blir det kanske oftast bländarförval, som också kallas tidsautomatik på en del kameror, och då eventuellt i kombination med exponeringskompensation eller spotmätning, allt beroende på motivet.

Det manuella läget då? Jo, när automatiken inte räcker till. När jag vill ha konstant exponering oavsett ändringar i ljuset. När jag använder studioblixtar eller tillbehörsblixtar med egen ljusmätning. Konsten är som jag ser det är att veta när automatiken inte räcker till. Men den förenklar utan tvekan fotograferandet så länge den gör det.

Men för att veta när man ska överge automatiken måste fotografen veta vilka andra alternativ som finns och hur de används. Och då är det nyttigt att övningsköra manuellt och utforska vad som händer med skärpa och oskärpa och och hur de olika kombinationerna påverkar bilden. Mitt råd är dock att låsa ISO då på något lämpligt värde vid de övningarna, det blir onödigt svårt annars att ta in lärdomarna.

Jag började själv med en tvåögd spegelreflex. När jag skaffade en exponeringsmätare efter ett tag ökade antalet rätt exponerade bilder. När jag skaffade en enögd spegelreflex började jag med dia. Kravet på rätt exponering ökade rejält, men samma exponeringsmätare hjälpe mej fortfarande. När jag skaffade en Pentax Spotmatic (som inte har spotmätning utan rent integrerande mätning) blev det knappast fler rätt exponerade dia, men det gick fortare att fotografera. När det senare blev en Canon A1 ökade antalet rätt exponerade dia, den kameran har centrumvägd mätning och är mycket säker i mätningen. Men även den behöver ibland hjälp med en handhållen exponeringsmätare för infallande ljus.

Digitalkameran har ju ett ännu mer sofistikerat mätsystem och vid någorlunda normala motiv är den oslagbar. Men det ankommer fortfarande på fotografen att avgöra om kameran eller fotografen ska bestämma exponeringen och därmed hur fotografen vill tolka motivet.

 

[AFJ]

vad är det för skillnad på P och den helautomatiska funktionen?

steelneck skrev:
Om du bara trycker ned avtryckaren och knäpper, så är det ingen skillnad alls, förutom att blixten inte ploppar upp automatiskt i P-läget, och givetvis att du kan förskjuta tid o bländare (med samma exponering) med ratten.

Det är inte riktigt sant. I P-läget kan du välja Raw, fokuspunkt, fokusmetod, ljusmätningsmetod, ISO-värde mm.

Alltså, P är egentligen betydligt mer likt Av och Tv än "gröna rutan".

 

[AFJ]

Onedge skrev:

Hoppas någon kan hjälpa mig komma igång

De flesta av dina frågor får ju faktiskt sitt svar om du läser kamerans manual - perfekt sysselsättning när vädret inte är fotovänligt!

Jag tycker Canons manualer är ganska bra. Lite svårsmält kanske så bäst är att läsa några sidor i taget, gärna med kameran bredvid sig.

Trots att jag tycker mig ha ganska bra koll på kamerans inställningar brukar jag läsa något avsnitt då och då. Alltid lär man sig något.

Beträffande inställningar så gillar jag själv att fota i Av läget. Jag tycker att valet av bländare i de allra flesta fall är det som spelar störst roll. Om tiden blir 1/100 eller 1/200 spelar oftast mindre roll än om jag använder bländera 2.8 eller 4.0.

Även då tiden är viktig - t ex när man vill frysa rörelser - så är oftast bländarprioritet enklast att använda, full glugg ger kortaste tid.

Tv använder jag bara när jag vill fånga en rörelse på ett visst sätt, t ex rinnande vatten, panorering av racerbil osv.

 

[PMD]

Onedge skrev:
är det lättast att använda sig av Av, tv i början?

Vad som är lättast vet jag inte riktigt, men du ska väl inte välja det lättaste? Ska man lära sig så måste man utmana sig lite. Börja med att fotografera i det helmanuella läget (M på ratten). Då får du nog snabbast en känsla för hur bländare och slutartid påverkar bilden, och hur du själv kan styra denna påverkan.

Prova gärna med att exponera lite annorlunda än vad ljusmätaren föreslår, så du får lite kläm på hur lite överexponering eller underexponering påverkar bilden. Vad som är korrekt exponering är alltid subjektivt, och hur kamerans ljusmätare tycker att man exponera ska man endast ta som ett förslag. Ha en och samma ISO-inställning hela tiden, annars blir det för svårt att jämföra bilderna.

Medan du gör de här experimenten är det bästa att ta bilder på samma motiv hela tiden, så att du lättast kan jämför bilderna och vilka effekter dina ändringar får. Ha kameran monterad på stativ.

När du börjar få lite känsla för hur slutartid och bländare påverkar bilderna så tror jag att det faller sig rätt naturligt för dig när du ska välja Av eller Tv. Automatiklägena är väldigt praktiskt och betydligt mer snabbjobbade än M-läget, så givetvis ska man utnyttja automatiken.

 

[Onedge]

Tack!

Tack för tipsen, väldigt värdefullt.
Jag var ute och testade igår, i solskenet. Det bästa är ju som ni säger att "tvinga" sig själv till att tänka, genom att bara fota manuellt. jag såg snabbt igår vilka effekter de olika inställningarna ger. över o under exponerade, olika skärpedjup osv. tid och tålamod är allt som behövs och så ska jag sätta mig ner och plöja instruktionsboken.

Fota på!

 

[tannler]

Om vi bortser från motiv-lägena, så använder jag inställningarna;
GrönP - när jag är på väg någonstans och vill ha "beredskap"
P - när jag har lite mer koll på vad som kan komma i min väg
Av - när det är skärpedjupet som är viktigast för kompositionen
Tv - när det är tiden som är viktigast för kompositionen
M - när jag har all tid i världen att upptäcka, fundera, rigga, krypa runt, pilla, lorta ner mig, mäta, fundera igen, komponera, bli blöt, svära, resignera, ta ett varv till, exponera - helt enkelt; FOTOGRAFERA.

 

[tiq]

det måste vara fantastiskt mycket enklare att lära sig fotografera nu, när man kan få feedback från skärmen och framför allt från histogrammet.

Testa att fundera ut en exponeringstid och bländare i olika ljus, ställ in och exponera manuellt och få "facit" från histogrammet.


allt till höger om tv är till för folk som inte vill lära sig att fotografera.

 

[AFJ]

tiq skrev:
allt till höger om tv är till för folk som inte vill lära sig att fotografera.

Jag håller inte med.

Som Lennart var inne på finns det fördelar med alla de olika lägena.

Jag tar säkert 80% av mina bilder i Av läget men visst finns det situationer där t ex P är bra. När jag är ute och åker i bilen ligger kameran ofta på golvet på passagerarsidan redo i P-läget eller gröna rutan fall något spännande och oförutsett skulle dyka upp som kräver ett snabbt foto.

P-läget använder jag också ibland vid blixtfoto när jag vill "dokumentera" något och inte bryr mig så mycket om de fotografiska finesserna. Med P-läget är jag säker på att det i alla fall blir en användbar bild.

Jag tycker även att "scen-lägena", typ Porträtt, Sport osv har sitt berättigande. De är utmärkta när man försöker lära sig hur kameran fungerar. Har i och för sig inte använt mig av dem på länge men de hjälpte mig mycket när jag var nybörjare.

Visst, nu är ju jag bara en glad ammatör.Men jag vill verkligen lära mig att fotografera OCH även utnyttja de hjälpmedel som kameran erbjuder. För min egen del ser jag inget motsattsförhållande i detta.

 

[tiq]

Det var medvetet lite provocerande skrivet.

visst finns det tillfällen då helautomatiken är bäst, speciellt vid tillfällen då snabbheten är mycket viktigare än fotografisk finess. (jag borde oxå vänja mig vid att ha kameran på P när man går på stan. jag har har missat ögonblicksbilder för att kameran var inställd för manuellt nattfoto från kvällen innan.)

Det gäller även när man bara behöver en ok bild för dokumentation, men det är lägen då man använder kameran till något annat än att utveckla sig som fotograf. ("ta kort" istf att "fotografera")

Scenlägen håller jag däremot inte med om.

de gör att det träder in någon form av "magi" som fixar till bilden (nightshot, sport, porträtt osv)
Den magin gör det väldigt svårt att förstå vad som händer för den som inte ännu lärt sig hur det funkar. Det får en att tro att fotografering är väldigt svårt, när det som ändras egentligen inte är så komplicerat. Det är ju i princip bara två parametrar, bländare och tid, som ändras; lång tid och blixt, kort tid för sport, stor bländaröppning för porträtt osv.

scenlägena är perfekt för den som inte bryr sig om hur bilden blir till.

 

[bildsten]

De flesta kameror har lite "magi" i scenlägena. I porträtt betonas hudtoner förutom att kameran ställer in en stor bländare. I landskap betonas blått och grönt förutom att kameran ställer in en mindre bländare. Nightshot innebär att kameran är lite sparsam med blixten och kör extra lång exponeringstid för att få med lite bakgrund. Motsvarar ungefär "slow sync" som finns som inställning på en del kameror och blixtar.

Det finns ju ännu flera specialmotivlägen. Jag har inte utforskat några av dem särskilt utan nöjer mej med "bokstavslägena" P,A,S,M i olika situtioner. Generellt har jag kontrast och ofta även färgmättnad nedskruvade något snäpp och ingen skärpning i kameran (även på enklaste kompakten) eller så lite det går i alla fall.

Men att utforska ett motiv med olika inställningar är väldigt lärorikt och genom att studera histogrammet tillsammns med bilden lär man sej mycket, i varje fall om exponering.