Jago Svensson
Aktiv medlem
Vart är vi på väg?
Skall precisera min rubrik lite mera.
Har under många år arbetat enbart digitalt med fotografering. Till stor del så beror det på hur lätt det är, ingn väntan på framkallning, inget blask i baljor osv osv, samt en huvudaspekt. Det blir billigare för varje kort man tar. Dessa är ju egentligen enbart positiva sidor, och borde starkt uppskattas.
Men för mig så tycker jag själv att det börjar bli storminflation i bildtagandet. Hur ofta tänker man inte så att "-kan ju vara på den säkra sådan och knäppa av en bildserie istället för ett kort, - personen kanske råkar blunda?." eller något liknande. Och bild antalet skjuter i höjden.
Man kommer hem från julfesten, dopet, semestern. Dokumenterad i en bildserie utan dess like. Man kommer hem och bränner ut 10skivor från semestern med bilder och stoppar undan i kassaskåpet. Sedan då?, vännerna kommer och frågar "- kan vi få se några bilder från semester, dyl". Vist och så börjar man mata på med bilder, skiva efter skiva.
Efter bild 50+ så märker man att sällskapet har somnat av uttråkning av den oändliga serie av "snarlika" bilder med några sekunder emellan.
Och så rullar det vidare.
Kännes som det är flera här på fotosidan som gärna uppskattar lättvinligheten hos det digitala mediet och säkert sitter i en liknande situation, med högar av skivor med otaliga bilder från när och fjärran. Hur får man modet att börja "kasta"?.
Snälla hjälp mig innan jag drunknar.
mvh jago svensson
Skall precisera min rubrik lite mera.
Har under många år arbetat enbart digitalt med fotografering. Till stor del så beror det på hur lätt det är, ingn väntan på framkallning, inget blask i baljor osv osv, samt en huvudaspekt. Det blir billigare för varje kort man tar. Dessa är ju egentligen enbart positiva sidor, och borde starkt uppskattas.
Men för mig så tycker jag själv att det börjar bli storminflation i bildtagandet. Hur ofta tänker man inte så att "-kan ju vara på den säkra sådan och knäppa av en bildserie istället för ett kort, - personen kanske råkar blunda?." eller något liknande. Och bild antalet skjuter i höjden.
Man kommer hem från julfesten, dopet, semestern. Dokumenterad i en bildserie utan dess like. Man kommer hem och bränner ut 10skivor från semestern med bilder och stoppar undan i kassaskåpet. Sedan då?, vännerna kommer och frågar "- kan vi få se några bilder från semester, dyl". Vist och så börjar man mata på med bilder, skiva efter skiva.
Efter bild 50+ så märker man att sällskapet har somnat av uttråkning av den oändliga serie av "snarlika" bilder med några sekunder emellan.
Och så rullar det vidare.
Kännes som det är flera här på fotosidan som gärna uppskattar lättvinligheten hos det digitala mediet och säkert sitter i en liknande situation, med högar av skivor med otaliga bilder från när och fjärran. Hur får man modet att börja "kasta"?.
Snälla hjälp mig innan jag drunknar.
mvh jago svensson