Hur man har utvecklats som fotograf

[downtown]

Sitter och bläddrar igenom bildmapparna från då jag började fotografera för tre år sedan. Jag kan genast konstatera att jag med lätthet skulle kunna radera 95% av bilderna jag tog under de två första åren för att ha någorlunda bra bilder att titta på. Jag tog mer än 20 000 bilder under dessa år, nu är jag nere på några hundra under det senaste året. Nu planerar jag mer inför varje bild som skall tas, vilket gör att jag sällan behöver slänga bilder. Det blir på det sättet roligare att fotografera och sedan gå igenom bilderna.
Hur har ni andra utvecklats sedan ni började?

 

[Sabud]

För mig är det nog sakta men säkert på väg mot någon sorts illamående.

Under mina första 15 år som fotograf tog jag nog bara 3000 dior med en Canon A1. Tänkte alltid igenom varje tagningen och slängde nästan aldrig en bild.

I dag kan det bli några hundra bilder på en enda dag och 90-95% dumpas.

I dag slängde jag alla 70 bilder på en hackspett. Ingen var bättre än jag tagit tidigare.

Detta är lite av digitalfotografins förtjänst och dilemma och motverkar dessvärre min önskan att finna en sorts inre ro genom mitt fotograferande.

 

[Palletheking]

downtown skrev:
Sitter och bläddrar igenom bildmapparna från då jag började fotografera för tre år sedan. Jag kan genast konstatera att jag med lätthet skulle kunna radera 95% av bilderna jag tog under de två första åren för att ha någorlunda bra bilder att titta på. Jag tog mer än 20 000 bilder under dessa år, nu är jag nere på några hundra under det senaste året. Nu planerar jag mer inför varje bild som skall tas, vilket gör att jag sällan behöver slänga bilder. Det blir på det sättet roligare att fotografera och sedan gå igenom bilderna.
Hur har ni andra utvecklats sedan ni började?

Jag tar ungefär lika mycket bilder på en månad som jag tidigare, under den analoga perioden tog under ett år. För mig handlar det dock om att jag nu kan fota precis så mycket som jag vill utan att ekonomin säger ifrån. Visst är jag i likhet med många andra slarvigare idag, i mitt fotande. Men jag tycker i slutänden att jag idag får fler bilder som jag är nöjd med. Tänkte på det alldeles nyligen då jag plåtat en del insekter den senaste tiden. Förr hade jag knappt gett mig i kast med det, men nu när resultatet blir överskådligt omgående och man kan ta obegränsat med bilder så blev det hyggligt resultat till sist. Förmodligen har jag tagit motsvarande 15-20 rullar film för att få ca 25-30 acceptabla bilder. Vad gäller min personliga utveckling sen jag äntrade den digitala fotografin så tror jag att min lust att fota svårare motiv har ökat. Just pga att det inte är kostsamt, utan man kan provskjuta fritt. På så vis har också min bredd ökat en del de senaste två åren.

 

[David G]

Använd mindre minneskort, då blir man lite sparsamare med avtryckar fingret.

 

[TheJaff]

Jag är en "ny" fotograf vars första systemkamera var (och är) en 350D som jag har ägt i ungefär 1,5 år.

När jag tittar tillbaka på de tusentals bilderna jag tagit med den hittills så tycker jag nästan att det finns fler fina/tuffa/annorlunda bilder från första halvåret ungefär.

Visst, nu förstår man teorin och tekniken bättre men samtidigt har experimentlustan dött av lite.. undrar om någon sorts fotokurs kanske kan vara lösningen?

 

[P-E Claesson]

Ja måånga kort blir det, eller rättare sagt knäpps det. I slutändan blir det några få som är bra, men dessa är bättre än de jag försökte ta på 80-talet. På den här korta tiden jag ägt min digitalkamera så har jag utvecklats mycket mer än då jag plåtade analogt. Vid fotoögonblicket så ger digitaltekniken dels möjligheten att våga ta chanser, att ha råd att ägna dag efter dag åt att fotografera, att direkt se att det inte blev bra och då försöka hitta en annan lösning för att ta bilden. Alltså kan man jobba mycket intensivare, vilket för mig är ett måste i inlärningsstadiet.

Efter fototuren så kommer vi hem till datorn, och här kommer nästa utvecklande fas. Med många bilder så blir det mycket jobb, och första åtgärden blir lämpligen att fundera vilken/vilka man ska behålla, specielt om man knäppt en massa bilder på samma objekt. Kanske blir det här första steget att utveckla ett bildseende.

När man hittat en bild så går man vidare med den. Nu upptäcker man kanske en massa fel. Den kanske är underexponerad, sned, brusig eller saknar skärpa. Hade det varit på analogtiden (plåtade själv dia då) så var det inget mer att göra, men nu kan jag sätta mig och jobba med bilden. Kompensera för exponering, räta upp bilden, brusreducera och skärpa den. Vad bra! det går till viss del att fixa en inte allt för kass bild så den blir hyfsad. Är det någon poäng i det då? Ja visst. Även om man är nybörjare så vill man ju ha ett bra slutresultat.

Men är det inte bättre att lära sig exponera och komponera redan när man tar kortet då? Jo visst, men när jag suttit med redigering så har jag mycket snabbare upptäckt alla fel och hur bilden faktiskt kan se ut. Åter igen en snabbare utveckling av bildseendet. När jag väl upptäckt att bilderna lutar och fått fixa det i datorn, så börjar jag mer och mer leta efter horisontella/vertikala linjer redan i sökaren, fundera över hur jag ska unvika brus, varför kameran underexponerar ibland o.s.v.

Efterarbetet tar tid, och jag känner att jag vill minska ner på den tiden. Alltså måste jag göra korten bättre från början! Lättjan kan faktiskt vara både kreativ och utvecklande.....

 

[Fläsk-Tarzan]

Digitalfotografi är lite som att skjuta björn med kulspruta. På 1800 talet hade man ett skott som man var tvungen att lyckas med...he he. I dag tar man tusentals bilder och hoppas att någon blir bra. Lite för lite eftertanke och planering kan det bli på det viset. Jag som har plåtat analogt sedan början av 70 talet använder min digitala som om jag hade film i kameran. Har inte kommit in i slöseriet helt enkelt. Tycker också att mitt konstnärliga seende var bättre i början fast tekniken inte var så bra. Nu har jag formats av fotoböcker , tidningar och andras bilder till den grad att jag oftast tar perfekta bilder rent tekniskt, men mitt konstnärliga bildseende har stagnerat eller rent av blivit sämre.