ANNONS
Annons

Hur blir man en "riktig" fotograf?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jahaja, nästa lite synd, tyckte det var kul att han använde film och blivit så känd.

Hur ska jag nu kunna motivera att jag har en kamera med en dia-film i? Den rullen tar nog aldrig slut....
 
:-D Det är inte lätt ibland...

Men... Det viktigaste av allt, Sara:
Låt inte "grumpy old men" trycka ner dig. De har säkert egna problem som trycker ner mungiporna på dem. Skit i dem. Kör ditt race. Så länge du vet att du är bra så kan du övertyga andra om den saken också. Inte alla, men förhoppningsvis tillräckligt många.
 
Ja, jag håller med.. Även på mitt rätt menlösa dagtidsjobb så förekommer det här (även där är jag "lilla gumman som inte kan så mycket" eftersom jag är ensam tjej på processen).

Själv tycker jag det är roligare att kunna samarbeta och kanske lyfta varandra istället för att trycka ner...

Det är jäkligt märkligt alltså att flickor alltid blir lilla gumman, och stora kraftiga pojkar alltid vet vad det handlar om...sjukt är det.

Jag har varit i utomlands en hel del i jobbet och däribland i USA, där är hela attityden helt annan (i alla fall i "mina" kretsar).
Där går prestanda före allt annat. "Ras", kön eller religion har inte så mycket med saken att göra...presterar du så är du bra...
Om grannen säljer sitt bolag som han kämpat med i 20 år och kan gå i pension vid 40 så gratulerar grannar och vänner, de är inte missunnsamma...
Deras samhällssystem har massor av fel och brister, men andan på folk är helt annan än här...kanske därför de är en ekonomisk stormakt...

Vad jag försöker säga är att det är vad du gör som definierar dig - så kör på och tro på dig själv. Jag gissar att vad du än satsar på så kommer du säkert bli mer framgångsrik än gubben, och det kommer du att ha förtjänat.

F-n, jag blir så sur över folk som skall trycka ner...uppmuntra i stället - uppmuntra alla...hela tiden...

/ Magnus
 
Amen!

Jag läste en artikel där det spekulerades i att de rätt blygsamma svenska prestationerna inom fotografi berodde på att vi har en armbågsmentalitet här. Jämfört med t ex Danmark.

De fotografer som jag träffat och som jag upplever att nått viss framgång inom Sverige så har de så gott som samtliga varit ytterst sympatiska människor. Några undantag finns ju men på ett generellt plan.

Är man schysst mot andra så kommer andra förr eller senare vara schyssta tillbaka. Det är i alla fall vad jag tror.

Mvh
Maverick
 
Riktig eller inte!?

Jag tycker flickor/kvinnor i allmännhet har något som många "duktiga" gubbar saknar i sina bilder. Tänker förståss på känsla för motiven.
Kikar man runt bland deras bilder, hittar man lekfullheten, nyfikenheten och skaparglädjen som verkar vara som bortblåst hos många äldre till förmån för "regler". Regler som man måste kunna för att vara just "duktig" fotograf.
Tycker ofta det vackra i äldres bilder är att de är tagna på exotiska platser, var man uppskattar motivet mer än kanske skaparglädjen. Men dit har de unga också råd att åka en dag.

Nej viktigaste är att tro på sina egna ideer hela resan, medans fototekniken kommer efterhand. Tror flickor är mer focuserad på motiven i allmänhet, medans vi pojkar gillar "prylarna" så mycket att de tycks betyda mest för många.

Bara för att inte alla ska hoppa i taket nu, så finns det ju såklart undantag.
 
Riktig eller inte!?

Jag tycker flickor/kvinnor i allmännhet har något som många "duktiga" gubbar saknar i sina bilder. Tänker förståss på känsla för motiven.
Kikar man runt bland deras bilder, hittar man lekfullheten, nyfikenheten och skaparglädjen som verkar vara som bortblåst hos många äldre till förmån för "regler". Regler som man måste kunna för att vara just "duktig" fotograf.

Ja, det har slagit mig också. Av alla dessa bilder som jag gillar allra bäst här på FS så är nog 75% plåtade av tjejer/kvinnor.
Inte undra på att de gamla uvarna känner sig omkörda och vill försöka ge tillbaka. Go Girl!!!!
 
Vad rara ord jag får från er allihopa!

Tack så jättemycket!

Kan ju säga såpass att mina kunder jag haft i sommar är grymt nöjda, och det är det betyget som räknas mest!
 
Vad rara ord jag får från er allihopa!

Tack så jättemycket!

Kan ju säga såpass att mina kunder jag haft i sommar är grymt nöjda, och det är det betyget som räknas mest!


Ja du ser...

Tycker inte man behöver fundera dess mer hur riktig man är, utan visa vad man kan och står för så har man snart trogna kunder. Dessutom växer självförtroendet med takten av nöjda kunder, och man vågar ta på sig mer jobb.
Sen är det förståss en del griniga typer som tycker att man "måste" det ena och det andra för att kallas seriös. Men jag tycker inte de ska vara ledsna för att det kommer unga människor och tar trevligare bilder än dom själv, de har tydligen valt fel branch om de måste racka ner på andra istället för att höja sin egen förmåga.

Nej! "Let your pictures talk 4u!" på ren svenka.
 
Ja du ser...

Tycker inte man behöver fundera dess mer hur riktig man är, utan visa vad man kan och står för så har man snart trogna kunder. Dessutom växer självförtroendet med takten av nöjda kunder, och man vågar ta på sig mer jobb.
Sen är det förståss en del griniga typer som tycker att man "måste" det ena och det andra för att kallas seriös. Men jag tycker inte de ska vara ledsna för att det kommer unga människor och tar trevligare bilder än dom själv, de har tydligen valt fel branch om de måste racka ner på andra istället för att höja sin egen förmåga.

Nej! "Let your pictures talk 4u!" på ren svenka.

..."på ren svenska"...den var go den, som vi säger i Göteborg... ;-)

Men jag håller med dig.

Jag skrev i ett annat inlägg att är det större konst att kunna reglerna och strunta i dem än att bara ta bra bilder...???
Jag kan nog de flesta reglerna, tror jag - även om jag inte kan rabbla dem så där...men de bilder jag gillar bäst bland mina egna är de jag tagit på ren känsla...de som bara blivit...
Nu kanske jag ändå använder regler i dem - jag har ju ändå hållit på med det här i 30 år (som ren amatör), men inte på ett uppenbart medvetet sätt...

Jag hoppas att du, SaraE, får en fantastisk karriär som fotograf...men det önskar jag också alla er andra som verkligen strävar efter det - skola eller ej...

/ Magnus
 
Fotograf en med kamera og som tar bilder...

En proff fotograf er en som selger bilder, en amatør er en som ikke har fotografiering som arbeid, Alle med ett kamera kan kalles fotograf, da dette ikke er en beskyttet tittel. Begynn gjerne med brylupp, mange ønsker fotograf i forbindelse med brylupp, etterhvert får du en kundekrets som kan utvikle seg til noe mere. Man trenger ikke all verden av skoler eller dyrt utstyr, men lær å kontrolere det utstyret du har...
 
Var idag in hos den lokala fotografen för att titta lite på bilder och se hur han hade det.

Vi började prata lite, och jag frågar vad han har för utbildningar (står och tittar på lite diplom mm). Sa att jag skulle gärna gå utbildning men det är svårt att hitta något bra om man inte har ett par år att avsätta, framförallt med studiepengar.

Han menade då på att det "finns en tydlig tendens, framförallt hos unga tjejer att ta alla genvägar som de hittar. Och det _syns_ i bilderna".
och "Har man, som jag, hållt på i 30 år så _vet_ man hur man tar bilder. Jag kan faktiskt hantera även en lådkamera".

Öh. Hmm. Kan säga att jag blev ganska ställd.

Min fundering är då - hur blir man en "riktig" fotograf?

Kan man bli en fotograf utan att gå ett par år minst på folkhögskolor?
Kan man göra bra bilder trots att man inte var med under lådkamera-eran eller den analoga tiden?


Jag är ingen proffsfotograf, och har aldrig utgett mig för att vara det. Vet inte heller om jag har någon lust att bli det. Men är jag verkligen sämre för att jag har en digital systemkamera och är självlärd?

Vad tycker ni?

Jag har inte läst något av de andra svaren i tråden, men jag har bara en sak att säga: Vilket komplett jävla skitsnack! (Inte av dig altså, utan av fotografen som uttalade sig så fruktansvärt korkat!)

Eller, jag har mer saker att säga :) Jag har ett bra exempel på en fotograf som har varit verksam professionellt under många år, men ändå leverar skit. Jag vill inte nämna namn, men fotografen ifråga är verksam i Nynäshamn. Bland annat tar han skolfotografier, vid sidan av sin ateljéverksamhet. Skolfotografierna han har tagit som jag har sett var bland det sämsta skit jag sett! Skärpan satt väl sådär, men färgerna var totalt off!!

Enligt mig finns det bara ett sätt att bli "riktig fotograf", och det är att ha en genuint intresse och att utveckla sig. Om det sen sker via utbildningar eller genom att lära sig själv, det kvittar fullständigt. Jag är inte proffsfotograf, men jag kallar mig frilans eller semiprofessionell då jag fotograferar en del på professionell basis. Jag har aldrig gått någon fotografiutbildning eller liknande, jag är helt självlärd (eller rättare sagt, jag är fotosidanlärd :) ). De enda kurserna jag har gått är en kurs i ljussättning i studio samt en kurs i färghantering.
 
Själv har jag lärt mig allt jag kan om fototeknik från fyra böcker, varav tre är Ansel Adams The Camera, The Negative, The Print och sen boken Light & Lightning in digital photography. Ansel Adams var själv autodidiakt och var flitig föreläsare på flera universitetsutbildningar i foto.

Tror nog att Ansel, grabben som började fota direkt efter high school hade skrattat gott åt utbildnings hysterin som går ut på att flest diplom vinner.

Men vill man utvecklas som fotograf så är det inte utbildningar man ska söka, det är _utmaningar_ och lek.

Fottade ett babysim i Staffanstorp för ett tag sedan. Sjukt jobbig påfrestande och svårt som f-n att få bra bilder. Lärde mig mer där än under tiden (ca 1år) jag jobbade på ett kameraföretag här i Sverige.

35-40grader varmt, 100% luftfuktighet och alla "motiven" är i eller under marknivå och du är som längst bort från ett motiv ca 4-5m. För att inte tala om att undvika allt vattenstänk (klor+bildsensor=katastrof) eller att halk a och dratta i själv. Har aldrig varit så förtjust i mitt 300mm objektiv som på det gigget, 85mm var även den rätt användbar.
Men jäklar vilka bilder man tog och det pressade verkligen en att lära sig att anpassas och ta bra bilder.

blev nästan sugen att skaffa en Nikonos och leka med undervattens fotto.
 
"Jag skrev i ett annat inlägg att är det större konst att kunna reglerna och strunta i dem än att bara ta bra bilder...???
Jag kan nog de flesta reglerna, tror jag - även om jag inte kan rabbla dem så där...men de bilder jag gillar bäst bland mina egna är de jag tagit på ren känsla...de som bara blivit...
Nu kanske jag ändå använder regler i dem - jag har ju ändå hållit på med det här i 30 år (som ren amatör), men inte på ett uppenbart medvetet sätt..."

Så är det nog.
Som med bilkörning.
När man var nybörjare så var det ett fasligt sjå att hålla reda på växlar, koppling, gas, blinka höger, titta vänster, hur fort får man köra här?, Vart ska vi?

Efter några tusen mil sitter allt det där i ryggmärgen och man kan prata i mobiltelefon, anteckna, SMS:a och peta sig näsan samtidigt som man lyssnar på Dave in the afternoons på Rockklassiker och ändå komma till rätt ställe - hel och ren.

När man kan sortera ner "reglerna" i förlängda märgen och huvudmotivet "bara råkar" hamna i gyllene snittet då har man kommit en bit på väg i sin utveckling.
 
Det är väl kanske lite så med att en som hållt på länge & gått en utbildning kanske lärt sig lite mer IBLAND när det gäller allt runt om med. att ta ett kort kan vem som helst, sen att kunna det med ljus,vitbalans, mm mm är väl faktiskt så att det inte är så lätt att lära sig.
Det är väl nog så att det är som i alla andra yrken, visst går det lära sig själv, men oftast tar det mycket längre tid & det blir väl lättare att missa saker på vägen mot när det finns ett utformat läromaterial.
 
Precis!
Det hade tagit fan så lång tid att få körkort om man inte haft någon att övningsköra med utan tvingats göra alla misstagen själv.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar