Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Hur beräknas brännvidd?

Produkter
(logga in för att koppla)
Som någon nämnde, vidvinkel verkar inte följa den teorin om brännvidd om jag förstått det hela riktigt?
Typ ett 14mm ultra wide och liknande?

Moderna vidvinkelobjektiv består av två delar kan man säga.
Den främre halvan är den optiska vidvinkeln medan den bakre sektionen mer eller mindre agerar förlängare av strålgången så att ljuset ska träffa sensor mera vinkelrätt.
 
Den bakre delen av objektivet finns där också för att se till att man kan fokusera ett objektiv med 14 mm brännvidd, som måste sitta 44 mm från sensorn för att spegelhuset ska få plats.
 
Det är ju självklart att ett objektiv med 10 element (100mm macro) blir annorlunda jämfört med ett objektiv med 7 element (135mm).
Det framgick inte riktigt. "Ju längre bränvidd desto längre behöver du göra objektivet", stämmer ju inte riktigt om man inte lägger till en massa andra villkor.
Det jag skrev var givetvis allmänt skrivet, i den bemärkelsen att 300mm < 400mm < 600mm.
Det stämmer inte generellt. Ett äkta teleobjektiv kan vara fysiskt kortare än ett objektiv med kortare brännvidd än det äkta teleobjektivet.

Det handlar inte främst om hur mänga linser som objektivet består av utan om skillnaden mellan objektiv med lång brännvidd vs. äkta teleobjektiv.
 
Den bakre delen av objektivet finns där också för att se till att man kan fokusera ett objektiv med 14 mm brännvidd, som måste sitta 44 mm från sensorn för att spegelhuset ska få plats.
Retrofokusobjektiv, alltså. Uppfanns av Pierre Angénieux i mitten av 1900-talet.
Det finns "vanliga" vidvinkelobjektiv också, men dessa kan inte ha så värst kort brännvidd om de ska monteras på en spegelreflexkamera. På kameror som inte är spegelreflexer (som t.ex. Leicas mätsökarkameror) går det dock bra. Även på moderna spegelfria kameror, förstås, eftersom de också har kort registeravstånd.

Ett retrofokusobjektiv är i princip ett inverterat teleobjektiv,
 
Det har förekommit objektiv för spegelreflexer, där man inte kunde montera objektivet utan att fälla upp spegeln först. Canons FL 19 mm f/3,5 i tidiga utföranden är ett exempel. Ofta levererades sådana objektiv med en sökare som man monterade löst på kameran, så man fick något att sikta med.
Objektivet ersattes redan året efter av en retrofokuskonstruktion, FL 19 mm f/3,5R.
På bilderna på de två objektivtyperna ser man väldigt tydligt vad retrofokuskonstruktionen innebär.
 
Nu jag har inte så mycket kött på benen för följande påstående men jag är ganska säker på min sak.

Mellanringarna påverkar inte förstorning alls är jag ganska säker på, däremot så flyttar de objektivets närgräns så att du kan fokusera på saker som är närmare frontelementet än objektivets egentliga närgräns. Vilket gör att det man fotar kan avbildas större om man kryper närmre.

Mellanringar ökar normalt förstoringen något. Hur mycket / hur märkbart beror på objektivet och mellanringen / mellanringarna.
De flyttar också objektivets närgräns och bortre gräns. Oftast går det inte längre att fokusera på längre avstånd med mellanringar.
 
Det har förekommit objektiv för spegelreflexer, där man inte kunde montera objektivet utan att fälla upp spegeln först. Canons FL 19 mm f/3,5 i tidiga utföranden är ett exempel. Ofta levererades sådana objektiv med en sökare som man monterade löst på kameran, så man fick något att sikta med.
Objektivet ersattes redan året efter av en retrofokuskonstruktion, FL 19 mm f/3,5R.
På bilderna på de två objektivtyperna ser man väldigt tydligt vad retrofokuskonstruktionen innebär.
Ett annat kul objektiv i samma anda är Canon FLP 38mm f/2.8 som bara gick att använda på Canon Pellix. Objektivet sticker in för långt för att en spegel ska kunna fällas upp och ner, men Pellix spegel rör sig inte. Objektivet går inte att montera på andra kameror med FL-fattning pga nån extra habrovinkel i fattningen.

Det objektivet är dock inte så värst vidvinkligt. Målet var att få till ett så kompakt objektiv som möjligt (pannkaka) och konstruktionen är av Tessartyp.
 
Om F-1 High Speed har den speciella habrovinkeln i objektivfattningen så går det. Det är ett stift (nånting för kommunikationen mellan kameran och objektivet, tror jag) som är lite längre på FLP 38mm än på andra FL-objektiv för att det inte ska gå att montera på kameror som kan skada bakre linsen med sitt spegelflippande.
 
Kanske off topic, kanske inte. Är inte alls hemma på det tekniska bakom olika brännvidder, men varför är skillnaden större på ett zoomobjektiv 15-35 till exempel, än på ett hypotetiskt 115-135mm. Skillanden mellan mm på längre brännvidder (om det skrivs så) upplevs mindre.
Eller, för att kontexualisera, 15mm eller 16mm är ganska stor skillnad på vidvinkelsidan, medan 200mm eller 201mm inte ens syns.

Sedan en grej jag tänkt på också, för kompaktkameror är oftast den största bländaren, ibland f/1.7 och kanske större på vidvinkel-biten av zoomomfånget, zoomar man in till exempelvis 100mm eller vad max nu är så är bländaren på kanske 5.6.

Varför gör man inte Zoomobjektiv tvärtom. Alltså 5.6 på exempelvis 20mm och f/1.7 på 100mm. Känns som det skulle vara mer användbart?
 
Mellanringar ökar normalt förstoringen något. Hur mycket / hur märkbart beror på objektivet och mellanringen / mellanringarna.
De flyttar också objektivets närgräns och bortre gräns. Oftast går det inte längre att fokusera på längre avstånd med mellanringar.

Ja, de kan nog öka förstoringen något. Det måste nog som du skriver vara väldigt olika från objektiv till objektiv. För den extra förstoringen måste ju komma ifrån att när ljuset lämnar objektivets sista så far ljuset alltid ut i en mer eller mindre konformad formation. Det ideala och det som det nog även strävas(de bästa målen ibland är de som inte går uppnå) efter är att ljusstrålarna åkte parallellt från den sista linsen i objektivet och vore så fallet skulle mellanringarna inte ge någon som helst förstoring.

Men nu blir förstoringen som blir från mellanringarna beroende av vinkeln på konen som projiceras och därmed olika från objektiv till objektiv och är därmed en bieffekt av mellanringarna, inte en egenskap som går förutsäga på något vettigt vis. Vilket iofs stämmer lite med hur närgränsen flyttas, det beror ju med på hur objektivet är konstruerat och man får testa sig. Men den eventuella förstoringen känns för mig något försumbar i jämförelse. Så har jag tolkat det som iaf när jag tittat på grejerna.
 
Förstoringen ökar alltid när man fokuserar närmare. Om inte fokuseringssnäckan räcker till för det utdrag man behöver för en viss förstoring så kan man öka utdraget med mellanringar.

(För internfokuserade objektiv är det lite mer komplicerat).
 
Det är möjligt att jag läser slarvigt, men jag tycker inte det ser ut som att ursprungsfrågan har fått ett helt tydligt svar. Jag törs påstå: angiven brännvidd är helt enkelt ett sätt att ange bildvinkeln man får med objektivet, vanligen (skulle jag tro) när man fokuserar på oändligheten. Om alla kameror ett objektiv var gjort för hade samma storlek på sensorn skulle man i stället för att ange brännvidd kunna ange bildvinkeln.

För att räkna ut vilken brännvidd man har räcker det med att känna sensorstorleken och vilken bildvinkel man får (på någon ledd) med objektivet när det används med sensorn. Och ja, som någon var inne på tidigt i tråden, det är samma sak som att konceptuellt ersätta hela objektivkonstruktionen med en enda tunn lins som ger samma effekt som hela objektivet.

Edit: om det fortfarande efterfrågas kan jag gå igenom hur man gör för att räkna ut brännvidden, men det visas enklast genom att rita lite och jag är på väg i säng så det blir inte i kväll.
 
Jag gav upp min dröm om att det skulle vara lätt förståeligt ganska fort in i tråden, det verkliga svaret är att med konstruktionerna som används så är det nästan ohanterligt annat än för konstruktören av objektivet att räkna på det utan att det nog är mer intressant som du skriver att man kollar vilken bildvinkel man får på en fullformatssensor. Min andra tanke var om man mätte den här brännvidden från objektivets front till konvergenspunkten eller sensorn till konvergenspunkten men det känns ganska irrelevant :)

Men posta gärna mer! Jag tycker det är kul med diskussionen som blir. Kul om du ritar lite, det blir ett trevligt avbrott till all text!
 
Kanske off topic, kanske inte. Är inte alls hemma på det tekniska bakom olika brännvidder, men varför är skillnaden större på ett zoomobjektiv 15-35 till exempel, än på ett hypotetiskt 115-135mm. Skillanden mellan mm på längre brännvidder (om det skrivs så) upplevs mindre.
Eller, för att kontexualisera, 15mm eller 16mm är ganska stor skillnad på vidvinkelsidan, medan 200mm eller 201mm inte ens syns.
16/15=1,067 men 201/200=1,005.

Sedan en grej jag tänkt på också, för kompaktkameror är oftast den största bländaren, ibland f/1.7 och kanske större på vidvinkel-biten av zoomomfånget, zoomar man in till exempelvis 100mm eller vad max nu är så är bländaren på kanske 5.6.

Varför gör man inte Zoomobjektiv tvärtom. Alltså 5.6 på exempelvis 20mm och f/1.7 på 100mm. Känns som det skulle vara mer användbart?
Bländarvärdet är brännvidden/bländarens fysiska öppning. Så när du ökar brännvidden, men inte kan öka bländaröppningen, för det får inte plats i objektivröret, då blir det som det vanligtvis blir.
 
PMD: Ja, ämnet är ganska tungt för mig men jag tar åt mig mer för varje gång jag tittar över det. Men det svarar ju min tanke. Om vi hade ett objektiv med bara en lins så skulle brännvidden mätas från objektivets front(eller mer korrekt mittpunkten på objektivets lins i objektivets front) till konvergenspunkten i objektivet. Så man kan väl därmed utrycka sig så att det är mer korrekt att säga att brännvidden mäts från objektivets front än från kamerans sensor/film.

Men man kan inte utrycka sig så egentligen eftersom att brännvidden mäts från en lins, och ett objektiv är bara en samling linser. Så att objektivens brännvidd är nästan mer ett sätt att berätta om bildvinkeln objektivet ger om objektivet suttit på en kamera med fullformats sensor(eller 35 mm film)? Jag utrycker mig kanske lite slarvigt med ordet bildvinkel här dock, jag behöver nog läsa upp den termen bättre nu...
 
PMD: Ja, ämnet är ganska tungt för mig men jag tar åt mig mer för varje gång jag tittar över det. Men det svarar ju min tanke. Om vi hade ett objektiv med bara en lins så skulle brännvidden mätas från objektivets front(eller mer korrekt mittpunkten på objektivets lins i objektivets front) till konvergenspunkten i objektivet. Så man kan väl därmed utrycka sig så att det är mer korrekt att säga att brännvidden mäts från objektivets front än från kamerans sensor/film.
Brännvidden är ett avstånd. Det är samma avstånd oavsett om man mäter från brännpunkten till linsen mittpunkt eller om man mäter från linsens mittpunkt till brännpunkten. :)

När det gäller brännvidden hos ett optiskt system av flera linser (typiskt ett objektiv) blir det mer komplicerat. Avståndet från den bakre folkalpunkten till objektivets bakre huvudplan brukar kallas brännvidd, men nu har jag introducerat två nya begrepp som måste förklaras. :)

Det brukar ofta gå bra att tänka på ett objektiv som en enkel lins med en mittpunkt nånstans därinne.
Men man kan inte utrycka sig så egentligen eftersom att brännvidden mäts från en lins, och ett objektiv är bara en samling linser. Så att objektivens brännvidd är nästan mer ett sätt att berätta om bildvinkeln objektivet ger om objektivet suttit på en kamera med fullformats sensor(eller 35 mm film)? Jag utrycker mig kanske lite slarvigt med ordet bildvinkel här dock, jag behöver nog läsa upp den termen bättre nu...
Objektivets brännvidd säger ingenting om dess bildvinkel utan att man först monterar det på en kamera med en viss storlek på sensorn. Det är ingenting magiskt med sensorstorleken för just småbild (numera ofta kallad "fullformat").
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar