LeadHead skrev:
Vi är OT, ja. Hursomhelst så är det en myt att man "inte får försvara sig i Sverige". Man har faktiskt en rätt så stor mariginal. Våldet får inte vara "uppenbart oförsvarligt".
Det viktiga är att man bara har nödvärsrätten under pågående eller vid förestående angrepp. När hotet har upphört upphör även nödvärnsrätten. Dvs. om man springer efter en rånare och skjuter honom (välkänt fall).
.
.
.
När det gäller Susannes granne så är jag övertygad om att han antingen klantade sig och gick över gränsen eller hade en väldans otur med bevisläget.
Det stora problemet är att "vanligt" folk inte är vana vid domstolsförhandlingar, lagtexter samt hur man ska lägga sina ord, skillnaden på olika ords innebörd samt exakt vad man "ska" säga. För en yrkesförbrytare är ju detta självklarheter. De flesta av oss "vanliga" tror ju i vår enfald att vår sanna berättelse ska bli trodd och att "alla" ska se igenom de lögner som den "riktiga" brottslingen kommer med.
För oss vanliga är det en stor risk att hamna i ett brottsmål med motanmälan. Vi kan förlora mycket och befinner oss på okänd mark. Troligtvis kommer vi inte att göra något bra intryck medans "brottslingen" som är på hemmaplan och bara kan vinna kommer att göra ett betydligt bättre intryck. En domstol ska givetvis ta hänsyn till alla sånna saker, men de är "vanliga människor" de med och för dem går det ju rutin i sånna saker.
Jag tror tyvärr att mycket kommer sig därav. Det finns mängder med exempel på att civilkurrage straffat sig, antingen genom att man får stryk, blir dödad, eller genom att man själv blir insydd varpå en annan tjuv kan komma och stjäla ens bilstereo ur den nu mer öppna bilen.
(Nej, inget jag råkar ut för själv men det har hänt)
När man dessutom ser hur pass orustat samhället är för att ta hand om hot och hämdaktioner så gör det nog att många funderar en extra gång innan de ingriper. Tyvärr. Ibland känns det som om vi blivit för civiliserade
Det som tråden ursprungligen handlade om är väl egentligen inte så svårt att förstå att det händer. För några år sedan gick ju "Ursäkta röran" på tv där ett av inslagen handlade om att man gick och tog folk (män) på könet i Nordstan (om jag inte minns fel). Det som jag fann skrämmande var att det verkade som om en majoritet av den yngre generationen tyckte detta var vansinnigt roligt. När jag föreslog att jag skulle ta och ta med mig en polare som är bög och göra samma sak med tjejer på en högstadieskola tyckte iofs några att det skulle vara förskräckligt, men de hyllade fortfarande inslaget. Nu är det några som gjort det, jag är inte så himla förvånad, tyvärr.
Det som är mest tragiskt är att grabbarna nog inte riktigt förstår hur fel det de gjorde var...
