Annons

Heter det kort, bild eller foto?

Produkter
(logga in för att koppla)
Kort är för mig de där roliga bilderna man minns, de som någon knäppt med typ en instamatic, omsorgsfullt klistrat in i ett fysiskt fotoalbum med styva pärmar och sidor av äkta papp, skrivit små roliga och fyndiga texter till med en riktig penna. Kort är de bilder man älskar att se, påminnas av hur det var och bli glad av. Kort luktar äkta plastpärm, plastpapper och riktig papp. Eventuellt med inslag av långvarig förvaring i obestämbar men spännande miljö. Kort luktar och känns som liv. Man fick hem dem med posten och de säger fortfarande mer än tusen ord. Sade jag att man kan ta på dem, stryka över dem, att de aktiverar taktila sinnen, bläddra mellan sidorna i albumet med fingrarna och att de luktar? :)

Jag har två kort jag skulle vilja se igen: Grannen som på riktigt i sitt dagliga förvärv kör fram timmer ur skogen med timmerdoning och häst. På kortet lastar han och en grannbonde av timmer från doningen. I samma veva visade han mig hur det funkar att spänna fast timret på timmerdoningen med en speciell kätting och spännanordning. Mycket finurligt tyckte jag. Faktiskt genialiskt.

Det andra kortet är på en av mina barndomskompisar som leder ut nämnda arbetshäst ur lagården och stolt poserar med den utanför porten sedan jag försiktigt frågat om jag får fotografera något på gården. Han var kanske 12 år och full arbetskarl, körde traktor på åkrarna som en vuxen, gick i skola och jobbade så gott som heltid i jordbruket med tillhörande verksamheter och med ett ansvar över maskiner och verksamheter som inte går att förstå i dag, jag i så fall 11 och begrep ingenting. Hästen hette Tinar.

Korten tog jag med min första för egna pengar köpta kamera, dreglade över Norrländska Fotocentralens katalog och det blev en Olympus Trip 35 riktig småbildskamera.

Har inte sett dessa kort på säkert 20 år, kanske 40 år, men minns dem som i går. Ibland när jag flyttar på den kartong i källaren där jag hoppas att de ligger, tänker jag att det vore mycket roligt att leta fram dem och se dem igen. De innehåller så mycket, barndomsminnen och de sista utposterna av en verklighet som inte längre finns. Banankartongen är full med hundratals osorterade kort. Många framkallade av labb, många av mig själv. Kanske också det av kompisen poserande utanför porten med hästen, i så fall kopierat på ett plastpapper typ 10x15 cm. Möjligen finns negativet fortfarande kvar.

Men ja, eftersom de inte är prydligt inklistrade i album med träffande och beskrivande kommentarer skrivna intill, är de kanske snarare bilder, eller foton.

Det var riktiga bilder på människor som levde riktiga liv i en riktig fysisk verklighet.
Undrar hur länge den finns kvar, den fysiska? Hoppas länge, länge än. Helt genialt det där att jobba med det fysiska. Känna och lukta fysiska kort på fysiska media.
 
För någon vecka sedan var jag på besök hemma hos grannarna och fotograferade deras små, eftersom det var besök antar jag att det då var visitkort. I går hjälpte jag till att fotografera bilen de ska sälja, det måste nog räknas som plåtarbete på bilen, nu får jag väl snart ta en tur ner till Hjälmaren med något vidvinkligt och fånga ett vykort över sjön på bilden.
 
I samma veva visade han mig hur det funkar att spänna fast timret på timmerdoningen med en speciell kätting och spännanordning. Mycket finurligt tyckte jag. Faktiskt genialiskt.
En spännbjörn, förmodligen. Sådana hade min far fortfarande till topplänkarna, när det kördes timmer på Scania med flak och lösa bankar på 70-talet. Fullkomligt livsfarligt att klättra omkring på is- och snöbemängda stockar uppe på lasset på vintern. Det skulle jag haft något kort på.

Idag är det spännband som lyfts över med kranen och spänns maskinellt som gäller.
 
Kort och foto är för mig två ord för samma sak även om jag inte själv använder uttrycket kort om foto, men min erfarenhet är att det är mycket mer förknippat med personens ålder och fotointresse som avgör vilket uttryck man använder, nästan inga ungdomar använder uttrycket kort men bland pensionärer, speciellt dom som inte fotograferar själv så är uttrycket ganska vanligt.
 
Senast ändrad:
Jag gör bilder....... För mig innebär det att det finns ett tänk bakom exponeringen - som också innefattar efterbehandlingen. När jag går ut med kameran har jag ett antal ideer jag vill utforska.
Sedan är man också spontan så klart och ser de möjligheter som yppar sig! Inget fel i att då bli en "happysnapper"/ta foto. De kan bli jättebra eller addera till de ideer jag bär med mig.
"Kort" - det är, för mig, ett gammalt uttryck från den urtid, före både dia och digital, då alla bilder behövde återges på papper för att kunna konsumeras :)
 
En spännbjörn, förmodligen. Sådana hade min far fortfarande till topplänkarna, när det kördes timmer på Scania med flak och lösa bankar på 70-talet. Fullkomligt livsfarligt att klättra omkring på is- och snöbemängda stockar uppe på lasset på vintern. Det skulle jag haft något kort på.

Idag är det spännband som lyfts över med kranen och spänns maskinellt som gäller.

Ja, spännbjörn låter som det namn på den jag glömt. En vanlig kätting runt timret och så en "hävarmsklo" som grep in en länk och som man flyttade efter allt eftersom lasset spändes ihop när hävarmen drogs. Till slut låstes hävarmen fast genom att haka i en kort låskedja med hake i kättingen.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar