Hasselblad och rymden
- Trådstartare RG
- Start datum
Torparfarsan
Avslutat medlemskap
Anledningen till att man inte hade sökare på rymdkamerorna var att det förenklade handhavandet av kamerorna. Men om man skall vara riktigt noga så hade de faktiskt ramsökare som satt fast på på en stålplatta med 2 v-formade spår i 90 graders vinkel mot varandra. Att fästa sökarramarna med magnet var något man valde för att slippa mekaniska spänningar i kamerahuset.
De kryss som syntes på bilderna var inte ditsatta för att förstöra bilderna utan var ingraverade i den reassauplatta av glas som satt monterad i kamerahuset och som filmen löpte mot. Dessa kryss var noga uppmätta i storlek och läge, vilket var nödvändigt då de användes för märändamål. När man visste optiken brännvidd kunde man med kryssens hjälp mät storleken på de avfotograferade föremålet men även mäta i djupled. Glasplattan var dessutom täckt av en guldhunna som var jordad i kamerakuset för att avleda eventuellt statisk elektricitet.
Mekanisken i rymdkamerorna skilde sig ytterst lite från de vanliga produktionsexemplaren utom när det gällde de eldrivna varianterna som var specialbyggda så att de ej kunde förorsaka gnistor. De saknade helt smörjmedel men klarade trots detta ett 6-siffrigt antal exponeringar. Även optiken saknade smörjmedel.
De kryss som syntes på bilderna var inte ditsatta för att förstöra bilderna utan var ingraverade i den reassauplatta av glas som satt monterad i kamerahuset och som filmen löpte mot. Dessa kryss var noga uppmätta i storlek och läge, vilket var nödvändigt då de användes för märändamål. När man visste optiken brännvidd kunde man med kryssens hjälp mät storleken på de avfotograferade föremålet men även mäta i djupled. Glasplattan var dessutom täckt av en guldhunna som var jordad i kamerakuset för att avleda eventuellt statisk elektricitet.
Mekanisken i rymdkamerorna skilde sig ytterst lite från de vanliga produktionsexemplaren utom när det gällde de eldrivna varianterna som var specialbyggda så att de ej kunde förorsaka gnistor. De saknade helt smörjmedel men klarade trots detta ett 6-siffrigt antal exponeringar. Även optiken saknade smörjmedel.
Torparfarsan
Avslutat medlemskap
Enligt Hasselblads utvecklingschef så användes inget smörjmedel alls.
Torparfarsan
Avslutat medlemskap
Var nog Nikon. Hasselblad valde att inte ha något smörjmedel och kamerorna fungerade trots det perfekt. En av anledningarna till att inte använda smörjmedel var att det vid den låga gravitation som de skulle användas i och framför allt i vakuum så har smörjmedel en benägenhet att vandra och hamna där man verkligen inte vill ha det.
Har haft förmånen att prova en av NASA:s manuella rymdkameror och det fungerade som man kunde vänta sig även på jorden. Det vill säga perfekt och det trots att den hade klarat av ca 125000 exponeringar. Inget som kärvade där inte.
PMD
Aktiv medlem
Sverige hade på 1900-talet världens bästa ingenjörer (och de som finns nu är nog inte så pjåkiga de heller. 
Alfa-Laval, ASEA, Elektrolux, SAAB, LM Ericsson mm, är alla bolag som har skapats av svenskt ingenjörskunnande och som har haft stor framgång i världen (utom möjligen SAAB, men det beror nog mera på politiska faktorer än brist på spjutspetsteknik).
Alfa-Laval, ASEA, Elektrolux, SAAB, LM Ericsson mm, är alla bolag som har skapats av svenskt ingenjörskunnande och som har haft stor framgång i världen (utom möjligen SAAB, men det beror nog mera på politiska faktorer än brist på spjutspetsteknik).
Torparfarsan
Avslutat medlemskap
Fick ej veta priset som NASA betalade, men det var säkert en bit över butikspriset. De första varianterna av rymdkamerorna var ju i grunden vanliga standardkameror som man inte satt någon klädsel på och som inte smordes.
Att de gamla "bladarna" var av en hög mekanisk klass visas väl bland annat av att huset till den växellåda som reglerade spegeluppfällningen inte var hopsatt med en enda skruv utan hölls ihop av lufttrycket på samma sätt som ett par passbitar.
Finjusteringen av spegeln gjordes med en liten gummiklubba när kameran var uppsatt i en kollimator. Genom lätta slag på olika ställen av den plåt som spegeln var monterad på riktades spegeln in.
Torparfarsan
Avslutat medlemskap
Per. De Rollei P11-projektorer som Hasselblad använde till sina bildspel byggdes om och oroginaloptiken ersattes av objektiv som tillverkades av AGA-Jungner. Orsaken till objektivbytet var att AGA-Jungners objektiv var överlägsna de objektiv som fanns till Rolleiprojektorn och så kostade de dessutom en bråkdel av de tyska.
Så vi har har ju precis som du skriver haft en rad skickliga ingenjörer och hantverkare inom vårt lands gränser även om det tydligen inte är så bekant för många.
Så vi har har ju precis som du skriver haft en rad skickliga ingenjörer och hantverkare inom vårt lands gränser även om det tydligen inte är så bekant för många.
Torparfarsan
Avslutat medlemskap
Nej. Om man gjorde det skulle det inte vara möjligt att använda dem för det ändamål de var avsedda för. Endast om de kommer med i exponeringen går det att använda dem som referens. Det var inte enbart korsens läge som var av betydelse utan även deras storlek.
Dessutom var filmen specialtillverkad och betydligt tunnare än vanlig film. Estarbasen i filmen var bara en bråkdel så tjock som basen i vanlig film. Den var dessutom måttstabil vilket också ökade mätnoggrannheten.
Det kan kan vara på sin plats att påpeka att de bilder som togs av astronauterna var avsedda för vetenskapliga ändamål och inte som några dekorationer eller estetiska verk.
Olof B
Aktiv medlem
Lite kompleteringar:
Första gången super-wide flög var 18 juli 1966.
Uppdraget var Gemini X med John Young och Michael Collins.
Collins lyckades dock att tappa sin Hasselblad under sin sista rymdpromenad, då han besökte Gemini VIII's Agena (dockningsmål).
Artikel i NyTeknik:
http://www.nyteknik.se/efter_jobbet/kaianders/article39795.ece
Läs också sidan 250. (obs 7.5Mb stort dokument)
http://www.jsc.nasa.gov/history/mission_trans/GT10_TEC.PDF
Olof
Första gången super-wide flög var 18 juli 1966.
Uppdraget var Gemini X med John Young och Michael Collins.
Collins lyckades dock att tappa sin Hasselblad under sin sista rymdpromenad, då han besökte Gemini VIII's Agena (dockningsmål).
Artikel i NyTeknik:
http://www.nyteknik.se/efter_jobbet/kaianders/article39795.ece
Läs också sidan 250. (obs 7.5Mb stort dokument)
http://www.jsc.nasa.gov/history/mission_trans/GT10_TEC.PDF
Olof
Olof B
Aktiv medlem
Igen....
En sida med lite bilder.
http://www.hq.nasa.gov/alsj/alsj-DarkSlide.html
Det finns mycket skrivet om fotografering i rymden, speciellt om fotograferingen på månytan. Men det finns väldigt lite tekniska publikationer, typ post-mission debrefiefing som handlar specifikt om hur kamerna fungerade.
De finns dock lösryckta kommentarer i de missions reports som har publicerats.
I dessa kan man läsa om Alan Beans misslyckande med att öppna ett magasin eller Michael Collins kommentar efter Apollo 11 (ja, samme person som flög -66 ombord Gemini X) om att det borde vara automatisk exponeringsinställning.
Jag har inte heller hittat något om den utbildning månastronauterna fick innan deras resor.
Olof
En sida med lite bilder.
http://www.hq.nasa.gov/alsj/alsj-DarkSlide.html
Det finns mycket skrivet om fotografering i rymden, speciellt om fotograferingen på månytan. Men det finns väldigt lite tekniska publikationer, typ post-mission debrefiefing som handlar specifikt om hur kamerna fungerade.
De finns dock lösryckta kommentarer i de missions reports som har publicerats.
I dessa kan man läsa om Alan Beans misslyckande med att öppna ett magasin eller Michael Collins kommentar efter Apollo 11 (ja, samme person som flög -66 ombord Gemini X) om att det borde vara automatisk exponeringsinställning.
Jag har inte heller hittat något om den utbildning månastronauterna fick innan deras resor.
Olof
