Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Har vi för bråttom?

Produkter
(logga in för att koppla)
Brummelisa skrev:
Jag undrar ibland då jag tittar på andras fotografier om fotografen har haft bråttom då han/hon tog kortet
Jag blir alltmer fascinerad över fotografer och deras syn på tiden. Det verkar som om många fotografer har en speciell relation till tiden; en del har all tid i världen och andra kan inte få tillräckligt med tid. Det går väl inte att säga att det ena är bättre än det andra. Däremot så kan man vara medveten om det och försöka att variera eller utveckla det.
 
JanOlofHärnström skrev:
Ibland är foto som musik. Intrycken och melodierna behöver tid för att få sätta sig ordentligt. Det är gott att få sova på saken. Att surfa runt och titta på bilder och skaffa ny inspiration är som att lyssna på ny och annorlunda musik, utveckla sina sinnen. Nästa gång man återkommer till ett liknande motiv så fångar man det på ett annat sätt.

Mycket målande och bra beskrivet! Så upplever jag det också!

/Janne
 
Alfons2 skrev:
Ibland låter jag mina bilder "ligga till sig".
D v s när jag fått filmen framkallad (eller numera tankat in "bittarna" i pc:n...) så granskar jag bilderna. Avvaktar några dagar. Granskar igen. Sen gör jag bedömningen om bilden "håller" eller inte.

Eller som en del verkar tänka: "Då photoshoppar jag dem lite. Lägger in en fågel här eller där, tar bort några grenar..."
 
Graal skrev:
Jag håller fullständigt med dig Marcus. Man måste ta sig tid och arbeta sig in i motivet och då upptäcker man ibland helt nya saker som man inte tänkt på, eller sett från början. Många bilder skulle vinna på att fotografen arbetar så! Även efterarbetet är viktigt för att i slutändan få en så bra bild som möjligt. Mörkrumsarbetet eller arbetet framför datorn är givetvis också en viktig länk i kedjan. Nybörjaren som proffset har lika mycket att vinna på att ta sig tid och vara noggrann. Här finns nog ingen skillnad.

Att ta sig tid var nog ett signum för en av mina tidigare fotovänner som dog i cancer för något 10-tal år sedan. Våra fotoutflykter tillsammans präglades just av detta. Han kunde ta timmar på sig för att finna de rätta utsnitten/vinklarna/ljuset bara för att få just den rätta bilden. Men för den skull behövde det inte gå åt mindre film. Exponeringarna blev många men när han kände att det blev rätt var det dags att dra vidare. Har nog präglats en del själv av detta sätt att fotografera när jag tänker efter. Fast nu försöker jag dra ner på antalet exponeringar. Man lär sig med tiden att se vad som blir bra på bild och då kan man reducera "knäppandet" en hel del.
Hälsn, Nils.

fast...alla har ju sina olika stilar, sina olika metoder för att nå sina mål. jag tror inte att allt handlar om tiden man lägger ner rent fysiskt. att vara fotograf är ju att vara fotograf inte bara när man fotograferar menar jag. eller när man står i mörkrummet. det handlar ju om mer än det rent praktiska.

om jag ska jämföra med måleri så finns det de som ägnar massor med timmar framför duken och är verkligen noga. och får en fin målning. sen finns det de som kan komma infarande och måla så det ryker på en kvart och åstadkomma något som är minst lika bra. båda två har ju öga för bilder men jobbar på olika vis.
 
En bild kommer ofta smygande sakta som en snigel och försvinner som ett jetflygplan i horisonten.

En stor gren inom fotografering handlar om att ta snapshots. Detta gäller mycket dokumentärt och naturfotografering, dock ej all. En bra fotograf kan se/känna när bilden kommer och vara beredd när den är där.

Canon har en reklamserie om fotografer och bilder på tv. En bild från Afganistan är på ett dött barn med ett antal händer som sveper det. En i princip perfekt bild där fotografen hade en chans under kanske 10s.

Att bilderna kommer till snabbt rättfärdigar dock inte dåligt mörkrumsarbetet, analogt eller digitalt.
 
Rättfärdiga? Jag gör inget mörkrumsarbete på de bilder jag lägger upp och känner inget behov att rättfärdiga det. Förstår inte vad det ska ha för betydelse om man väljer att inte lägga ner nån tid i mörkrummet det är upp till var och en som jag ser det.
 
Måste omedelbart tänka på Ansel Adams (han som uppfann zonsystemet). Han vistades 3 veckor i vildmarken och hans åsna fick bära storformatskameran, trästativet samt 36 dubbelplåtar (72 bilder).
Endast 72 bilder under en 3-veckors-fotosafari!

Han utvecklade förmågan att se bilden visuellt inom sig, innan han fotograferade eller lät bli att plåta.
Hans landskapsbilder är berömda och unika.
Kanske en tankeställare, när man numera kan knäppa massor bilder digitalt.
Har bilderna blivit bättre, egentligen?
Om man bortser från trenderna.
 
Har tavlor blivit bättre sedan Leonardi Da Vincis tid? Tror inte det går att svara på den frågan du ställer som jag ser det iallafall.
 
PeterLj skrev:
Har tavlor blivit bättre sedan Leonardi Da Vincis tid? Tror inte det går att svara på den frågan du ställer som jag ser det iallafall.
Man kan ju fundera.
På 80-talet kunde man läsa i fototidningarna att naturfotografer som har bytt utrustning från småbild till mellanformat påstod att deras bilder blev bättre, eftersom de med mellanformatet gav sig mera tid att tänka inför varje fotografering samt att deras planering blev bättre.
Anledningen var säkert att de med 6x6-formatet endast hade 12 rutor per film.
Detta är naturligtvis en generalisering, men jag har funderat på det från tid till annan.
Alltså inget påstående utan endast en fundering.
 
Det finns ju olika sätt att arbeta.

Jag som relativ nybörjare testar och utforskar vad som passar mig, men jag är ofta väldigt nogrann och planerad som person, och att greppa tillfället är för mig en utmaning.

Båda sätten har sin charm, att faktiskt tänka ut ett tema, motiv, ide, och sedan planera och tänka igenom det, hur var när man vill ha det, för att sedan gå ut och lugnt och metodiskt sätta upp stativ och vänta på ljuset för att sedan bränna 5 bilder när ljuset väl infinner sig har sin charm.

Men man ska definitivt inte underskatta dom spontana snapshotsen/candids som faktiskt i många fall kan lämna en ärligare känsla.

Läste ett citat någonstans. Kommer inte ihåg det exact, men nåt i still med att man ska plugga tekniken så pass mycket så man aldrig behöver tänka, när man tar bilden ska allting gå på reflex efter hur man tänker att man vill ha det.

Man ser bilden, och vips har alla inställningar på kameran gjorts och bilden blivit tagen utan att man medvetet gjort det. Det har också sin charm.

Men som sagt, vi är alla olika, men det mesta med att vara gröngöling är att man inte sitter fast i alltför djupa hjulspår ännu.
 
Jag tycker att det Marcus skriver är rejält tänkvärt, i varje fall för mig!

Hur många gånger har man inte förargat sig över något på efterhand? Lär man sig inte av sina missar _och tänker_ på dem nästa gång, så utvecklas man ju heller inte.

Sen tror inte jag att Marcus har för avsikt att attackera snapshots i sig, eller det känns iaf inte så för mig. För det är ju faktiskt samma sak där, bara att man har mycket kortare tid på sig.

Jag skulle gärna lägga mycket mer tid på planering, men de flesta av mina bilder kommer spontant med amatörmodeller som ofta ens inte tycker särskilt mycket om att bli fotograferade. Att vid ett sådant tillfälle börja flytta på "störande strån" kan innebära att det inte blir någon bild alls.. =)

Jag tackar dig iaf, Marcus, för att du sätter ord på (en av) mina största brister!

Mvh. Adrian
 
Tack själv Adrian!

Du har verkligen fattat mig rätt, jag är inte ute efter att klaga på snapshots utan då det går tror jag att man vinner på att just ta det lite lugnt och titta på hela motivet hur det ser ut.

Sen ska man självklart få bränna en himla massa film. Jag tar aldrig bara en bild när jag har ett motiv som jag har jobbat fram. Ibland tar jag faktiskt flera utan att ens ändra inställningarna, men det beror mest på att om tex negget skulle bli repat så har jag ett i reserv.

/ Marcus
 
PeterLj skrev:
Rättfärdiga? Jag gör inget mörkrumsarbete på de bilder jag lägger upp och känner inget behov att rättfärdiga det. Förstår inte vad det ska ha för betydelse om man väljer att inte lägga ner nån tid i mörkrummet det är upp till var och en som jag ser det.

Har s40 en crop funktion? Jag såg att du har upplagda bilder som inte har standard förhållande mellan höjd och bredd. Du hade också en svart vit bild, orginalbilden är ju i färg?

Vare sig du gjort detta arbete i kameran eller i Photoshop eller något annat program så kallar jag det mörkrumsarbete, jag kunde kalla det efterbehandling också om det känns bättre.

Dålig efterbehandling kan inte rättfärdigas eftersom du har all tid i världen att göra det riktigt. Detta har du inte alltid när du fotograferar.
 
Efterbehandling kan jag hålla med om men mörkrumsarbete tycker jag inte det är. Att göra en bild svartvit tycker jag heller inte är mörkrumsarbete med mindre man börjar justera nivåerna, öka kontrast och sådana saker. Det är min personliga uppfattning av det hela och den kanske inte motsvarar nån allmän definition.
 
PeterLj skrev:
Efterbehandling kan jag hålla med om men mörkrumsarbete tycker jag inte det är. Att göra en bild svartvit tycker jag heller inte är mörkrumsarbete med mindre man börjar justera nivåerna, öka kontrast och sådana saker. Det är min personliga uppfattning av det hela och den kanske inte motsvarar nån allmän definition.

och för att vara övertydlig. Dålig efterbehandling kan inte ursäktas.
 
Hehe okej.... Jag anser inte att man skall behöva göra något efterbehandling alls om man inte vill det. Att ni tycker att folk ska behöva ursäkta sig för det tycker jag är bedrövligt.
 
Jag tror, generellt sett, att de som har bråttom får sämre bilder än de som tar sig tid. Sen finns det ju alltid undantag.
 
PeterLj skrev:
Hehe okej.... Jag anser inte att man skall behöva göra något efterbehandling alls om man inte vill det. Att ni tycker att folk ska behöva ursäkta sig för det tycker jag är bedrövligt.

Vad jag vet så är det bara jag i denna tråden som sagt något om att dåligt efterarbete inte kan ursäktas.

Man får göra precis som man vill med efterarbetet, men det går inte att säga att bilden säkert hade blivit bättre om jag varit mer noggran i efterarbetet, eller om jag ställt in färgerna rätt hade bilden blivit bättre.
 
berga skrev:
En bild kommer ofta smygande sakta som en snigel och försvinner som ett jetflygplan i horisonten.

En stor gren inom fotografering handlar om att ta snapshots. Detta gäller mycket dokumentärt och naturfotografering, dock ej all. En bra fotograf kan se/känna när bilden kommer och vara beredd när den är där.

Canon har en reklamserie om fotografer och bilder på tv. En bild från Afganistan är på ett dött barn med ett antal händer som sveper det. En i princip perfekt bild där fotografen hade en chans under kanske 10s.

Att bilderna kommer till snabbt rättfärdigar dock inte dåligt mörkrumsarbetet, analogt eller digitalt.

Håller med i stort. Men även de förberedelser och den väntan snapshotfotografen/dokumentärfotografen använder måste räknas in. Det kanske tog veckor innan den där bilden med händerna från Agfanistan plötsligt dök upp. Sådana bilder kommer inte till av en slump. De är resultatet av långt och målmedvetet arbete från fotografens sida.
 
Jag håller med dig Nils.

Sedan är det frågan vad en slumpbild är. När jag hör fotografen berätta så är det som du sa, ett målmedvetet arbete, men bilden den kom av en slump, helt plötsligt fanns det som fotografen ville illustrerar där under bråkdelen av en minut.

Detta är ändå ett annat sätt att arbete, söka situationer som visar det man vill berätta, än det som andra pratar om, begrunda ett objekt, kolla bakgrund, flytta sig en meter fram och en meter åt sidan.

Det slår mig nu, det handlar inte om att ha brått om eller inte. Bra fotografi handlar om att ha något att berätta. För yrkesfotografen handlar det desutom att kunna hjälpa andra att berätta.

När jag tittar på fotosidans bilder så ser jag många bilder, många bra bilder och jag vet att vi är många som tar bra bilder. Jag vågar inkludera mig bland dem. Däremot få bilder där fotografen verkar vilja berätta något.

Det som får mig att inte lägga upp så många bilder är dock att jag tyvärr alltför ofta känt att jag tar bra bilder utan att ha något att berätta. Då blir det bra bilderna utan själ.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar