Har det gått för långt?

[sonyboy]

Äger själv en digitalkamera och tycker att tekniken är bra, troligtvis har den också kommit för att stanna.
Men man funderar ju lite grand om den gamla känslan för fotografering har försvunnit.
Nu talas det bara om bildbehandlingsprogram, vilka program som skall köpas för att rädda och förbättra bilder mm.
Jag upplever att själva tekniken vid fotoögonblicket är av underordnad betydelse. Om inte så fixar vi detta i ett bildbehandlingsprogram.
Titta på fotografier av Harry Dittmer, Rune Hassner, Georg Oddner m.fl Dessa bilder står sig än idag, och oftast bättre. Visserligen kunde man göra underverk i mörkrumsarbetet men ändå kvarstår faktum att motivets tekniska del blev till i själva tagningsögonblicket.
Men utvecklingen går ju framåt, men samtidigt tror jag att många fotografer idag upplever känslan av att fotograferingen har flyttas från tagningsögonblicket till bildbehandlingsprogrammet

Skulle vara intressant att höra andras åsikter?

 

[Sten-Åke Sändh]

sonyboy skrev:
Äger själv en digitalkamera och tycker att tekniken är bra, troligtvis har den också kommit för att stanna.
Men man funderar ju lite grand om den gamla känslan för fotografering har försvunnit.
Nu talas det bara om bildbehandlingsprogram, vilka program som skall köpas för att rädda och förbättra bilder mm.
Jag upplever att själva tekniken vid fotoögonblicket är av underordnad betydelse. Om inte så fixar vi detta i ett bildbehandlingsprogram.
Titta på fotografier av Harry Dittmer, Rune Hassner, Georg Oddner m.fl Dessa bilder står sig än idag, och oftast bättre. Visserligen kunde man göra underverk i mörkrumsarbetet men ändå kvarstår faktum att motivets tekniska del blev till i själva tagningsögonblicket.
Men utvecklingen går ju framåt, men samtidigt tror jag att många fotografer idag upplever känslan av att fotograferingen har flyttas från tagningsögonblicket till bildbehandlingsprogrammet

Skulle vara intressant att höra andras åsikter?

Man kan ju tycka att det är lite "fusk" om man ska vara purist. Men det finns ju gränser även där för vad man kan rädda om det blir fel i tagningsögonblicket. Det är ju aldrig fel att göra rätt från början när det gäller kompostion, exponering och skärpa. En sak som jag tycker bildbehandlingsprogrammen ställer till allt som oftast är att det blir för mycket av det "goda" i form av efterbehandlad kontrast, skärpa, vitbalans m.m. så att bilderna ibland känns helt artificiella och konstiga när man betraktar dem.

Det är lätt att åstadkomma bilder som faktiskt inte överensstämmer med verkligheten när de togs och de efter mycket måttlig påverkan. Det är nog inte alltför ovanligt att vi gör världen lite vackrare än den är. Jag tror det är klart vanligare än motsatsen men vad är egentligen "för långt" i detta sammanhang? Det finns nog bara "omanipulerat" eller "manipulerat" på den skalan, för vem ska döma över hur mycket som kan anses acceptabelt.

 

[dumbo]

Om man inte har ett bra (skarpt och välexponerat) utgångsmaterial så kommer du aldrig att nå bästa resultat. Med tanke på att man får mycket brus om man gör en bild ljusare i efterhand och att utfrätta högdagrar ser fula ut och inte går att rädda så är det viktigare med digitalt än med film att exponera korrekt.
Dålig skärpa går inte heller att lägga till i efterhand. Man kan få en "mjuk" bild att se lite skarpare ut.

Visst kan man åstadkomma mycket i bildbehandlingsprogram, men man måste ha ett bra utgångsmaterial.

 

[Johan_O]

För mig är resultatet det absolut primära, vägen dit är av underordnad betydelse och inte särskilt viktig. Så länge som man är ärlig vad gäller retuschering och manipulation är detta bara ett verktyg på vägen för mig. Men i vissa fall, typ naturfoto tycker jag inte att det är önskvärt, vare sig man är ärlig med det eller ej, jag tycker då att lite av meningen går förlorad...

 

[Tomasz]

Jag tycker inte att det har gått för långt. Vägen till en bild har för mig alltid varit allt från att ev. arrangera bilden, via "knäppet" vidare till mörkrummet och slutligen presentation. Ibland lägger man hela sin själ i hela kedjan, ibland koncentrerar man sig på en eller ett par delar. Ofta fullföljer man aldrig helt, presentationfasen är något som jag brukar strunta i.
Förr innebar det att kopiorna blev liggande i lådor, eller kanske inte ens framställda. Numera betyder det att den digitala bilden blir kvar i min dator för obestämd framtid, i stället för att bli utskriven och inramad eller upplagd på webben.

Verktygen är digitala nuförtiden, men bilder är fortfarande bilder. Visst kan en del förtrollas av verktygens kapacitet och glömmer bort bilden. De fortsätter då sin hobby ovetande om att de gått från att vara fotografer till att vara verktygsexperter.

 

[North]

När jag ser en riktig "wow" bild, en som man tycker om direkt, då är det inte det tekniska jag ser först.

 

[Chet]

En del pratar om fusk!

Vissa motiv är ju i det närmaste omöjligt att reproducera ögonblicket. Ta till exempel en solnedgång där reagerar ju färgerna på en "film" olika när exponeringstiden ökar, dessutom blir varma färger ännu varmare.

Då skulle man ju kunna säga att det är den omanipulerade bilden som ljuger, medans den fixade bilden visar ögonblicket som vi vill minnas det!

Så redigera på, så kanske vi får en glimt av verkligheten...
Det är ju fotografen som upplevt verkligheten, så det är ju rimligt att låta densamme justera ögonblicken som han minns dem.

 

[Calle S]

sonyboy skrev:
Titta på fotografier av Harry Dittmer, Rune Hassner, Georg Oddner m.fl Dessa bilder står sig än idag, och oftast bättre.

Vi vet ju inte vad vi tycker om dagens fotografi om 30 år... Då säger vi säker också att "det var bättre förr."

 

[Benganbus]

sonyboy skrev:
....Titta på fotografier av Harry Dittmer, Rune Hassner, Georg Oddner m.fl Dessa bilder står sig än idag, och oftast bättre..... .
Men utvecklingen går ju framåt, men samtidigt tror jag att många fotografer idag upplever känslan av att fotograferingen har flyttas från tagningsögonblicket till ildbehandlingsprogrammet

Skulle vara intressant att höra andras åsikter?

Jag e lugn!
Har varit med förr!

Har inte sett några bättre bilder tack vare, eller pga digitala kameror.

Det som hänt, är att fler människor blivit "fotografer", inget annat.
Och att mängden "kort" ökat lavinartat!


Betyder inget i grunden.

Teknik kan aldrig hjälpa upp ett dåligt bildsinne!

/Bengan

Ps. Nu ligger jag risigt till va!?

 

[J. Patric]

Digital fotografi/bildbehandling är ju här för att stanna, så jag tycker att man får ta det bra och dåliga med det, och välja den väg man vill gå själv.

Ingen av oss är beroende av andras bilder och teknik. Oavsett vilken tidsålder man befinner sig i, så finns det alltid något man inte tycker om. Anton Bruckner och Johannes Brahms var två kompositörer som inte drog jämnt.

Jag föredrar film för mitt bildskapande, och just nu gillar jag kameror från 1920-talet. ;-)

 

[Söderlund]

Som Dahlén skriver så är ju den nya tekniken här för att stanna och kommer att fortsätta att utvecklas.
Det som är lite synd är ju det att ett gammalt hederligt hantverk håller på att försvinna.

Det finns väl några entusiaster kvar och vi får väl försöka att hålla ihop i vått o torrt..

 

[JanOlofHärnström]

Att tekniken går framåt är bra. Det är enklare, billigare och på många sätt "möjligare" att fotografera idag än tidigare.

Bildkvalitet, innehåll och budkap är inte avhängigt teknikens utveckling.
Den tekniska utvecklingen öppnar även för nytt bildtänkande.
Tycke, smak och trender förändras med tiden. Det var inte bättre förr, men annorlunda mot nu.

(jag har fått ett lite återfall och precis fått hem en gammal Spotmatic som ska laddas med lite "riktig" film)

 

[patotts]

Inte på långa vägar

Kort sagt nej!

Visst drömmer jag mig tillbaka till användandet av film, när det vara det enda alternativet och hur fina prints man fick av en rulle fuji reala genom en bra glugg - men sedan vaknar jag alltid upp ur mina drömmar!

Visst står sig historiens bilder bra med dagens, verktyget spelar i många fall mindre roll, men samtidigt så använde sig många legendariska fotografer av den senaste tekniken och skulle Robert Capa, Henri Cartier-Bresson mfl vara 30-någonting idag så kan du ge dig på att de skulle sjuta digitalt.

Visst kräver digitalt merarbete. Onekligen. Mer hänsyn till exponering (likt diafilm), mer valmöjligheter till att påverka bilderna i efterbehandlingen, mer jobb med att arkivera de digitala negativen, mer pengar på mjuk- och hårdvara etc. Men när jag ser på den frihet och hastighet som digitalt har givit mig så inser jag snabbt att digitalt är här för att stanna (även om jag skjuter en rulle film ibland på skoj).

MVH,

Patrick

 

[Foto-Rickard]

sonyboy skrev:
Äger själv en digitalkamera och tycker att tekniken är bra, troligtvis har den också kommit för att stanna.
Men man funderar ju lite grand om den gamla känslan för fotografering har försvunnit.
Nu talas det bara om bildbehandlingsprogram, vilka program som skall köpas för att rädda och förbättra bilder mm.
Jag upplever att själva tekniken vid fotoögonblicket är av underordnad betydelse. Om inte så fixar vi detta i ett bildbehandlingsprogram.
Titta på fotografier av Harry Dittmer, Rune Hassner, Georg Oddner m.fl Dessa bilder står sig än idag, och oftast bättre. Visserligen kunde man göra underverk i mörkrumsarbetet men ändå kvarstår faktum att motivets tekniska del blev till i själva tagningsögonblicket.
Men utvecklingen går ju framåt, men samtidigt tror jag att många fotografer idag upplever känslan av att fotograferingen har flyttas från tagningsögonblicket till bildbehandlingsprogrammet

Skulle vara intressant att höra andras åsikter?

Det är väl rätt generellt att man lägger det som är nytt i fokus tills det kommer nåt ännu nyare?
Menar med det att det digitala är nytt, det kom efter filmen. Det digitala är ju ganska revolutionerande ändå på så sätt att det är enormt mycket billigare i längden och enklare. Fler har möjlighet att lära sig fotografera utan att bli ruinerad av alla framkallningskostnader mm.

Men visst, att helt sluta prata om det analoga är väl lite att ta i för mycket.

 

[Benganbus]

Re: Inte på långa vägar

patotts skrev:
Kort sagt nej!

Visst står sig historiens bilder bra med dagens, verktyget spelar i många fall mindre roll, men samtidigt så använde sig många legendariska fotografer av den senaste tekniken och skulle mfl vara 30-någonting idag så kan du ge dig på att de skulle sjuta digitalt....

Robert Capa, Henri Cartier-Bresson skulle använda digitalt....?
Nja...
inte riktigt än tror jag..

Det digitala är litet för mycket inriktat på den "breda massan" och yrkes/tidningsfoto än så länge.
Det är där pengarna finns.

De fotoverktyg som Capa och HCB använde finns inte riktigt färdigt i det digitala än!
Men det bör komma!
Håller tummarna att Leica vaknar nå'n gång,
(och hoppas även att Nikon kunde göra det)
och så är ju Zeissikon Pg.

Så när det kommer en liten kompakt digital, utan zoom, där du kan förinställa avstånd, och med ett direkttryck,
då tror jag på digitalt för Capa och HCB!

 

[patotts]

OK, Capa and C-B, är väl dåliga exempel, men ta många andra yrkesfotografer som tidigare körde på film. Majoriteten använder idag digitalt, även om jag är säker på att en antal har en Leica liggande i garderoben någonstans ;-)

 

[Graal]

Resultatet är alltid det viktigaste men frågan är var gränsen går mellan fotografi och icke fotografi? Som jag ser det bör bilder som väsentligen förändras med icke fotografiska metoder, typ målarpensel, colorering, bildbehandling i dator och liknande, inte kallas för fotografi utan för en form av "blandteknik mellan fotografi och andra konstformer". Bilder som frambringas med fotografiska metoder är för mig däremot fortfarande fotografier, oavsett hur de ser ut.

Att kalla något för fotografi eller blandteknik är ingen värdering i sig utan enbart en beteckning på vilken teknik bilden framställts med. Den nya tekniken innebär ytterligare möjligheter att bearbeta och förändra bilder med hjälp av dator men man bör vara noga med att ange vad det är man gjort. Att kalla en grovt datorförändrad bild för fotografi är inte riktigt rätt. Begreppet fotografi bör behålla den betydelse det hittills haft. Foto: "alstrad genom ljus". Fotografi: "Framställning av bilder på ljuskänsligt material".

Om bilden frambringas genom att måla/arbeta med olika verktyg i ett datorprogram så är det inte fråga om någon fotografisk metod. Görs enbart grundredigeringar i form av kontrast/skärpa/färgjustering, dammborttagning etc. så bör det däremot fortfarande kallas fotografi eftersom den huvudsakligen kommit till via den ljuskänsliga sensorn. Även metoder som dubbelexponeringar och ihopsättning via dator (t.ex för att få mörkare himmel) bör inlemmas i begreppet fotografi så länge man inte väsentligen förändrar bilden på annat sätt. Men börjar man använda verktyg för målning/utslätning/borttagning-tillägg av bilddelar så är det ju inte någon fotografisk metod. Man frambringar ju då inte förändringen genom belysning av ljuskänsligt material.

Nu vet jag att många kommer att bli sura och se mig som en gammal puritanist (det heter inte purist vilket betyder något helt annat) men jag tycker faktiskt att detta är något som är väsentligt. Fotografi får inte bli ett alltför utslätat och diffust begrepp vilket det kanske håller på att bli? I det avseendet kan det ju förstås ha gått för långt? Men som jag skrev i början, bildresultatet är det viktigaste och jag vill absolut inte nedvärdera alla de duktiga bildbehandlare som finns, bl.a här på fotosidan. Dock kallar jag inte alla bilder här på fotosidan för fotografier. För mig finns det många bilder här som framställts med en blandning av fotografisk metod och annan metod. Se det dock inte som något negativt. Är det bra så är det bra oavsett teknik.

 

[TSV]

De positiva med den nya tekniken e att dom som har haft två jultomtar på samma rulle har upptäckt fotografins glädje å fotar mer då de går snabbt att få fram bilden å så e teknik ofta intressantare för en majoritet vill ja påstå.De e enkelt att fota å de stora skärpedjupet passar familjealbummet utmärkt.De som stör e att såna här frågor om teknik ha blivit mer disskuterat än just bilden i sej själv.Självklart ska allt disskuteras men ja stöter på många som mer eller mindre ser ner på mej då ja inte e intresserad av teknik överhuvudtaget å allra minst digitalt fotograferande.Ofta klarnar deras tankar när ja ger en teknisk beskrivning på diabildens egenskaper bla 10000 pixlar i diafilmen.Dyrare? kanske! De enda ja behöver:Kamera F6an lovas hålla 150000 exponeringar,objektiv,en vit duk,sax DONE! Tid e pengar ha vi alla hört å datoren tar mycket tid! Här på stolen fotar ja väldit litet.MEN ja får ju se bilder!DIN bild!

 

[dJb]

Digitalt är jättebra till många olika typer av fotografi men passar inte till allt. När det gäller sv/v ligger det digitala än så länge efter film. Dessutom har det aldrig varit mer ekonomiskt än idag att fota analogt. För en struntsumma får man en mellanformatare som presterar bättre än i princip alla digitalmodeller under 100000.

Men egentligen är det i sig ointressant. Det intressanta är ju vad man skapar och här kan jag väl tycka att diskussionerna är mer teknikorienterade idag än de var tidigare. För mig behöver inte en bra bild ha absolut perfekt skärpa eller vara helt brus/kornlösa. Snarare tycker jag att det ibland kan "döda" bilden och tyvärr leda bort fokus från bildens innehåll. (jmfr. med impressionismens diskussion)

Detta tycker jag är lite synd, för det svåra är inte att få bra skärpa eller uppnå brusfrihet utan att skapa något meningsfullt. Det är något jag ständigt brottas med själv. Kameran, vare sig den är digital eller analog, är bara ett redskap och för det jag försöker uppnå, dvs sv/v bilder med stor kontrast, snyggt korn, omfångsrik tonskala och mycket svärta så passar helt enkelt analogt bäst.

Det svåra är som sagt att skapa något med sina bilder mer än en snygg yta och jag försöker ständigt sträva mot ett sånt mål. Har ännu inte varit nöjd men märker att jag ännu utvecklas. Men tekniken är ändå något sekundärt och inte på långa vägar lika svårt.

mvh
David

 

[JanOlofHärnström]

sonyboy skrev:
,Men utvecklingen går ju framåt, men samtidigt tror jag att många fotografer idag upplever känslan av att fotograferingen har flyttas från tagningsögonblicket till bildbehandlingsprogrammet

Skulle vara intressant att höra andras åsikter?

Nja. För de flesta fotografer gäller nog att man "visualiserar" en färdig bild inom sig, i själva tagningen. Oberoende om man använder analog teknik t.ex mörkrum eller photoshop i efterarbetet.

Man kan ju göra tankeexperimentet: Tag en diabild, när du har tryckt av slutaren så återstår bara framkallningen och ev. montering i ram för visning på duk. Inte mycket du kan göra åt efterarbetet, möjligvis påverka framkallningen.
Detta skull ju kunna jämföras med att man tar en bild med digitalkameran inställd på standardvärden. Och att man inte justerar den digitala bilden i efterhand. Skillnaden mot diabilden och digitalbilden blir då att den ena bilden projiceras på duk, den andra bilden ser man på skärmen. I detta fall är det ingen skillnad på "känsla" av att fotograferingen har flyttats från tagning till efterarbete.