Annons

Gud vad gött.

Produkter
(logga in för att koppla)

C.H.R.I.S.T.I.A.N

Aktiv medlem
Äntligen så har jag fått min D:70. Har kollat runt lite i instruktionsboken nu, men tycker den känns så himla rörig. Så jag tänkte fråga er om ni kunde svara på några frågor.

1) Om jag skall fota ett objekt skarpt men ha bakgrunden suddig, ska jag ha lågt f-tal eller högt. Vilken slutartid gäller då. Samma fråga fast tvärtom undrar jag också. Alltså skarp bakgrund och tex en person framför som blir suddig.

2) Nu på måndag ska jag till Karlskoga för att se STCC tävlingen där. Om man vill ha en bil som kommer i 160km/h skarp fast bakgrunden suddig, vad är det som gäller då.Med f-tal, slutartid osv.
Iso talet ska väl vara lågt om det är ljust ute. Eller blandar jag ihop allting nu.

3) En sista fråga nu bara.
Vilket program val gäller. Ska man ha på M för att kör manuellt. Eller S,P,A. Vet ju inte riktigt vem som gör vad.

Detta är som ni ser nybörjarfrågor, men man måste ju fråga annars får man ju inte veta.
Nu ska jag ut och försöka lära mig i verklighetn.

Tacksam för svar/Christian
 
Hej

1. Litet f tal (bländare), ger kort skärpedjup

2. Om du har tex 300mm objektiv så måstre du ha en tid snabbare än 1/300

JAg har fötat en hel del på Gälleråsen och mitt tips är att du kör tidsautomatik så du garanterar att du inte får rörelsesköärpa.

Det kommer att vara molnigt med stor sannolikhet, så du kan nog inte köra med lägsta ISO talet. Det ser du ju, kan du inte få 1/300 i exemplet så måste du ju stega upp ISO

Bilarna kommer rätt fort om du står vid kurvan före målrakan, den e bäst att fota i. Så kör med förfokucering, dvs fokucera före på en punkt, håll kvar knappen halvvägs o då bilen kommer dit tar du bilden. Då får du störst andel bra bilder.

Exempel:

http://www.roine.nu/bol3/
 
ojojoj.
Det här låter rörigt. Jag har inte 300 mm objektiv, utan ett 18-70 mm. Vilka tider får man inte vara under då.Och hur kör man med tidsautoumatik.
 
Hej

Har du 70mm så 1/125 borde vara närmaste du kan komma som är snabbare än 1/70.



Dock så ärd et nog depåbilder du kan ta med den, du kommera ldrig så nära som de bidler du ser bland mina, F3 bilden som kör av rakt mot mig är tagen med 70-200mm, de på banan med 400mm

Då har jag ändå stått ute vid banan, dvs där enbart funktionärer får stå.

Roine
 
allt det står i manualen, men här kommer en liten förenklad förklaring.

P, kameran väljer slutare/bländare själv.
M, du väljer slutare/bländare
S, du väljer slutare, kameran väljer bländare.
A, du väljer bländare, kameran väljer slutare

står om det på sidan 77-82 i manualen.
 
vad gäller slutartiden/brännvidden så måste du tänka på att kameran förstorar 1,5 ggr. så det blir brännvidden x 1,5, 300mm x 1,5= 1/450s
 
Hej Anders

Där räknar du o tänker fel.

Brännvidden är densamma, det är utsnittet som motsvarar vad en zooming motsvarande multipeln skulle ha gett.

Roine
 
roinek skrev:
Där räknar du o tänker fel.

Brännvidden är densamma, det är utsnittet som motsvarar vad en zooming motsvarande multipeln skulle ha gett.
Jag kanske tolkade Roines svar lite annorlunda så jag tänkte bara förtydliga då jag vet att det råder delade miningar om detta. För någon månad sen på Photo.Net fanns det en lång och intressant diskussion om bland annat detta. Om jag inte minns helt fel så kom man till slut fram till (rättare sagt alla som uttryckte sig i diskussionen blev övertygade om) att man ska ta med denna bildvinkelsförlängning i beräkningarna vid tumreglen om slutartider. Anledningen är att oskärpa även beror på förstoringsgraden. Om man inte är övertygad om det så titta på en kontaktkopia av ett negativ, där ser du sällan skakningsoskärpa, men förstora upp negativet och du gör det.

För att få samma bildstorlek, säg 10x15 cm, krävs mer förstoring från en digitalsensor av storleken som tex D70 och 300D har än från ett 35mm-negativ. Sålunda kommer även suddiga detaljer från skakning förstoras upp och förstärkas.

Nu är inte 1,5ggr särskilt mycket, det ligger inom felmarginalen för vad folk kan eller inte kan hålla still ändå. Men tänk dig digitalkompaktkameran med en sensor på några kvadratmillimeter. Dessa har en brännvidd på sina objektiv på några millimeter, kanske 5-10 mm i vissa fall. Det betyder inte att man klarar sig med 1/10 sekund för att få skarpa bilder. (Det skulle nog göra det men det är ju sällan man vill ha bilder från dessa av en storlek på 2x3 cm)

Men Roine har helt rätt i att brännvidden är densamma på objektivet. Det är en optisk egenskap som inte påverkas av sensorns storlek. Det är bildvinkeln som blir mindre ju mindre sensorn är och vice versa. För att få samma bildvinkel på en kamera med "fullformatssensor" krävs en brännvidd motsvarande den med multiplikatorn inräknad.

Skulle jag ta en bild med en digitalkamera med sensorstorlek som en D70 och ett 300mm-objektiv skulle jag nog välja 1/450 sekund eller snabbare.

Sen är ju detta bara tumregler så man ska ta dem med en nypa salt och använda eget omdöme...
 
Hej

Intressant.

Men är förstoringen annorlunda?

Är inte brännviddsförlängningen enbart ett resultat av att delar av bilden hamnar utanför avkännaren?

Du får ju inte med hela bilden utan beskär i kameran?

DVS som att beskära ett vanligt neg/DIA efter fotandet till samma mått som CMOSEN/CCD..

Däremot så köper jag att man sen för att fylla ut ett format, tex 10x15 i så fall behöver förstora lite mer då den del som ändå togs skall fylla ut, men i så fall ger filmmotsvarigheten mer vidvinkel om inte denna också förstoras, det är ju det som kallas brännviddsförlängningen.

Så tolkningen av det du skriver är att skall man förstora en bild genom att göra ett utsnitt, oavsett film eller digitalt bör man minska rörelseoskärpan ännu mer.

Det låter väl logiskt.

Roine
 
I ett gammalt nummer av Foto (eller om det var Aktuell Fotografi) provade man praktiskt genom att fotografera en svart skiva med ett litet ljust hål med olika kombinationer av slutartider och brännvidder. Jag tror att man dessutom använde lithfilm. Som försöksobjekt hade man normalskakiga fotografer som presterade normalskakiga resultat. Det som var intressant var att ett av försöksobjekten hette Ragnar Skanåker (Guld i fripistol, OS 1972), och han presterade (naturligtvis) fenomenala resultat.
 
roinek skrev:
Men är förstoringen annorlunda?
Förlåt mig, förstoring kan ju betyda lite vad som helst: processen "att förstora", förstoringsgraden av bilden på sensor/negativ, förstoringsgraden av sensorns/negativets bild till pappersbilden och själva papperskopian. Det var det senare jag menade när jag skrev förstoring. Jag formulerar om mig:

Förstoringsgraden från sensor/negativ till papper är annorlunda om man väljer samma dimensioner på pappesformatet i de olika fallen. En negativruta har dimensionerna 24x36mm medan D70:n sensor, för att ta ett exempel, är 15,6x23,7mm.

Använder man samma förstoringgrad (sensor/film till papperskopia), kommer småbildsnegativet ge en "vanlig" kopia på 10x15 cm (ca 4ggr förstoringsgrad) medan digitalsensorn det ovanliga pappersformatet 6,5x9,9 cm (också ca 4ggr förstoringsgrad). Dock så vill de flesta konsumenter fortfarande få ut just 10x15 från sin digitalkamera. Alltså vill man att även digitalbilden ska få de vanliga dimensionerna på papper krävs en förstoringsgrad som är ca 1,5 ggr större (mao ca 6ggr förstoringsgrad).

Nu har jag läst igenom detta alldeles för många gånger och hoppas att jag skrivit rätt, varit tydlig och skrivit "förstoringsgrad" på alla ställen där jag borde ha. Någon får säga till om det fortfarande är oklart eller jag formulerat mig tokigt.

Är inte brännviddsförlängningen enbart ett resultat av att delar av bilden hamnar utanför avkännaren?
Helst korrekt, det är därför det egentligen är fel att säga "brännviddsförlängning" eftersom det är en form av "beskärningsfaktor" eller "bildvinkelfaktor".

Du får ju inte med hela bilden utan beskär i kameran?

DVS som att beskära ett vanligt neg/DIA efter fotandet till samma mått som CMOSEN/CCD..
Helt korrekt igen. Vi förstår varandra.

Däremot så köper jag att man sen för att fylla ut ett format, tex 10x15 i så fall behöver förstora lite mer då den del som ändå togs skall fylla ut, men i så fall ger filmmotsvarigheten mer vidvinkel om inte denna också förstoras, det är ju det som kallas brännviddsförlängningen.
Absolut, och det är här som det lilla kruxet kommer in. Folk vill gärna ha samma storlekar på papperskopior oavsett om de har digitalt eller film. Man beställer sällan sina papperskopior med en förstoringsgrad så att tex personen på bilden ska bli 7 cm hög i papperskopian i samtliga fall. Egentligen är det ju så att med de olika sensor-/filmformaten har man lite olika förutsättningar. Med en mindre sensor måste man ha en annan, kortare, brännvidd för att få samma ursnitt.

Men, om man hela tiden använder sig av samma sensor-/filmformat, och sätter en annan brännvidd på en kamera samt väljer att försöka "zooma med fötterna" för att få "samma bild", dvs att motivet är lika stort i sökaren, får du ett annat kamera-motivavstånd och då får man i praktiken en annan bild, med annat perspektiv, skärpedjup mm. Detta är en källa till förvirring eftersom folk "vet" att man får annat perspektiv med en annan brännvidd (vilket är en sanning med modifikation, brännvidden påverkar ju primärt bildvinkeln, resten står fotografen för).

I och med att man ofta har lite olika förutsättningar är det svårt att rakt av jämföra sensorformaten och den sk "brännviddsförlängingens" påverkan om man inte ställer upp alla förutsättningar. Bob Atkins på Photo.Net skrev en mycket bra FAQ om digitalfoto och skärpedjup som i princip tar upp hela den här problematiken. Rätt lustigt egentligen eftersom den alltid funnits i och med storbild/mellanformat/småbild men det är kanske på senare tid när man börjat kunna byta objektiv mellan småbilds-/digitalhus och många icke-fotografer råkat ut för fenomenet som det blivit aktuellt. FAQn finns på: http://www.photo.net/learn/optics/dofdigital/

Så tolkningen av det du skriver är att skall man förstora en bild genom att göra ett utsnitt, oavsett film eller digitalt bör man minska rörelseoskärpan ännu mer.
Ja, helt sant. MEN... (många men idag) samtidigt så spelar ju avståndet du väljer att betrakta en bild på också med i leken. Så om du väljer att göra en affischstorleks stor bild så är det naturligt att titta på den från ett lite längre håll, och sålunda kan man ha samma "röresleoskärpa"-inställning som tidigare. Avståndet från papperskopia till betraktarens öga är ganska proportionellt mot storleken på papperskopian i de vanligaste fall. Det är därför du med lätthet kan göra stora "billboard"-affischer från 35mm-film förutsatt att ingen ska stå på en halvmeters håll och granska dem utan bara kör förbi dem på motorvägen. Så det blev inte så enkelt att man bara kan uttrycka det i storlek hos den slutgiltiga bilden. Här förutsätter dock de flesta, inklusive jag, att det är relativt oberoende av denna storlek just pga betraktningsavståndet. Detta är kanske lite fel och väl förenklat, men i princip så är funkar det. Det är när man kommer till saker där man ska granska detaljerna som det slutar bli så enkelt, tex en reproduktion av en karta, ett flygfoto eller liknande där man gärna tittar på detaljer på väldigt nära håll fastän man kan ha gjort en väldigt stor papperskopia. När man kollar på ett porträtt till exempel så vill man ju gärna se helheten, dvs hela bilden, och inte räkna hårstråna i ögonbrynen :)

Dock så är 1,5 ggr inte så mycket faktiskt, som jag nämnde. Det finns de som kan handhålla ett 300mm objektiv stadigt ner till 1/125 sekund eller mer, och andra som jag som gärna behöver lite kortare tider då jag känner att jag fladdrar runt.

Men för mycket mindre sensorer så kan man inte gå på den optiska brännvidden längre som jag nämnde i förra inlägget, då fungerar inte tumregeln längre.

Det låter väl logiskt.
Jag tycker också det är det när man väl ställt upp alla villkoren. Problemet är, har jag märkt i diskussionerna på nätet, att man ofta inte gjort det från början och då blir det lätt pajkastning ett tag efterom alla har rätt utifrån sina egna uppställda villkor. Först när man rett ut att alla spelar på samma bollplan kan man förstå varandra.

Jag hoppas jag varit lite tydligare än mitt tidigare inlägg. Dock så är jag lika sömnig som förut så jag reserverar mig för eventuella felskrivningar och tanke-till-ord konverteringsfel. Det var enastående dimma över skogen utanför mitt fönster klockan 03:15 imorse... Hrmmm. :)
 
hej

he he, något vid tolkning kanske!

Vi e eniga att det är hur den komemr att förstoras i efterhand som påverkar mest!

Roine
 
Känns som det blev lite för mycket snack om brännvidsförlägning än vad jag ville veta.
Undrar bara om jag ska ha stor eller liten bländare om jag vill ha ett skarpt objektiv men en suddig bakgrund. Och vilken slutartid. Förklara gärna så enkelt som möjligt. Jag har inte fattat nånting av det ni har skrivit.
 
Om du vill ha skarpt motiv mot en suddig bakgrund behöver du litet skärpedjup. Då ska dp välja så stor bländare som möjligt (lågt bländartal). Använder du tidsautomatik (Av) ställer kameran själv in rätt slutartid. Kör du manuellt ändrar du slutartiden till skalan visar 0. Du får du exakt samma tid som tidsautomatiken hade valt.

Vid ett givet ljusförhållande kan man inte välja både tid och bländare om exponeringen ska bli rätt.

I ditt fall har du för skärpdjupets skull valt största bländare. Då är du låst till den slutarid som ger rätt exponering. Vid ett annat tillfälle kanske du väljer en viss slutartid för att frysa en rörelse. Då är du låst vid den bländare som ger rätt exponering.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar