ANNONS
Annons

Gatufoto för nybörjare

Produkter
(logga in för att koppla)

Makten

Aktiv medlem
Jag vet inte om detta forum är rätt, men jag skulle tro att flest bevandrade inom gatufoto kollar här, så jag lade den här:)

Jo, jag skulle vilja ha alla tänkbara tips och trix som ni har att dela med er kring gatufoto!
Jag är nybörjare med några månader bakom mig, men har bra koll på det mesta rent tekniska när det gäller grundläggande foto, såsom hur bländare, tid, ISO, skärpedjup och dylikt påverkar resultatet. Jag fotar med en enkel digital systemkamera, men jag antar att det inte spelar så stor roll.

Det absolut mest grundläggande problemet är att just fota alls. Man känner sig som en pajas ibland när man sliter upp kameran i fejset på nån stackare, och väntar sig en utskällning varje gång. Det lustiga är att detta verkar mest framträdande då man har skaplig, men inte proffsig utrustning. Man ser inte ut som en fotograf, men ska ändå dram fram systemkameran liksom. Har man en kompakt så höjer ingen på ögonbrynen, och någon med utrusningen Allan tar folk för en pressfotograf, och bryr sig då heller inte nämnvärt.
Visserligen går det framåt, och man bryr sig mindre och mindre om vad folk tycker och tänker, men jag är fortfarande mycket begränsad. Jag missar många bra tillfällen för att jag helt enkelt inte "vågar" fota en händelse.

Relaterat till detta funderar jag på lämpliga brännvidder för olika motiv. Jag har endast två fasta gluggar; en 50/1,8 (motsv. 75mm) och en 24/1,8 (motsv. 36mm, typ "kort normal"). 50:n är bra då man inte behöver gå så nära, och den är så liten att man inte tar så mkt uppmärksamhet, men brännvidden känns lite för stor för stadsmiljöer. 24:an är en mycket trevlig brännvidd, men då har vi förstås det där med att man måste gå nära.
Vad brukar ni använda, och på vilket "sätt"? Hur nära går ni, och använder ni fasta gluggar eller zoomar? Jag tänkte försöka begränsa mig till fasta objektiv ett tag framöver; dels för att jag tycker det är trevligt med "kreativ begränsning", och dels för att jag inte har råd med en vettig zoom.

Sen till problemet med årstiden. Jag fotar gärna utan blixt, kanske främst för att jag inte har nån fräsig sådan, men också för att jag gillar bilder tagna i befintligt ljus. Tyvärr räcker ju inte ens ISO 1600 och bländare 1,8 när det är mörkt om man ska fota på eftermiddan i stan såhär års. Jag vet inte om jag är ostadig på handen, men under 1/50 sekund klarar jag inte att hålla tillräckligt still, ens med 24:an.
Tips kring detta? Är det kanske på sin plats med en bra blixt när jag har råd?
Funderar på vidvinkligare objektiv, men den tidsförlängning jag har "råd" med äts nog upp av den mindre ljuskänslighet som kortare brännvidder ofta har (om man inte ska lägga ut sjukt mkt pengar).

Jag har också funderat på olika "metoder" att fotografera. Antingen kan man knalla runt med kameran i högsta hugg och hålla ögonen öppna, eller så intar man en position och väntar på ett läge. Det senare är förstås begränsande då man kanske inte fångar så särskilda händelser, men å andra sidan kan man komma runt det psykiska problemet tidigare nämnt, plus att man också kan få en bra komposition i en miljö man på förhand valt. Man kan då också använda stativ, vilket eliminerar vissa tekniska problem, men skapar andra.

Som sagt, alla möjliga och omöjligt tips och infallsvinklar är högst välkomna:)
Posta gärna länkar om ämnet, eller länkar till fina fotografier för lite inspiration.
 
Du är inne på helt rätt linje.
För det första; gluggarna du använder är perfekta för gatufoto. Speciellt 24:an!

Att du tycker det känns konstigt att fota folk på stan är inget ovanligt. De flesta tycker så och det krävs träning för att vänja sig av med det.

Det finns massor av trådar på fotosidan som ger bra tips om hur du skall göra.
Mitt tips är att börja där det finns mycket folk. Tex. parker, festivaler eller marknader. Där kommer ingen att bry sig om du går runt med en kamera.

Så länge du beter dig avspänt och seriöst så kommer ingen att bli arg på dig om du fotar.
Ett leende och en nick brukar lösa de flesta situationer.
Sen skadar det inte att ha lite inövade svar på frågor som "vilken tidning man jobbar för?" osv.

Det finns mycket info att hämta på nätet om gatufoto. Här är några länkar:
http://www.photo.net/bboard/forum?topic_id=2061
http://web.comhem.se/~u13121867/index.html

Eller varför inte ta en titt på fotosidans egen gatufotopool för massor av inspiration?

För det andra, när det gäller ljuset så här i januari så är det inte mycket man kan göra.
Var ute lite tidigare på dagen eller experimenter med långa slutartider i dåligt ljus. Det kan bli fräcka bilder!

Blixt är inget jag rekommenderar för gatufoto. Fast det är klart, regler är till för att brytas :)
 
Att gatufotografera kan vara ett av det svåraste att börja med för vissa människor... Att krypa på knäna o fotta koskit gör inget eftersom ingen ser vad du gör, men att springa på stan o gatufotografeera kan vara en jobbig spärr för enhel del personer.

Ett bra sätt är heltenkelt att slå följe med andra personer som sticker ut för att fotografera. Ibland startas trådar om fotografering på stan i olika städer, just nu är en öppen för fotografering i göteborg till helgen.

Sedan gör nog folket misstaget att dom gömmer sig och sin utrustning bakom bukar, soptunnor osv. Upptäcker ingen dig så ok... men ser dom dig så tror dom du är en idiot med icke rent mjöl i påsen...

Jag går med kameran i handen redo för att knäppa, fotograferar det jag vill och gårsedan vidare. Folk är i regel ganska toleranta och många bjuder på sig själv, Ger du sken av att skämmas så kommer folket bli oroliga också... upp med kameran o knäpp, tacka om du vill, alt fråga innan (jag brukar inte fråga). Jag brukar däremot inte trycka linsen i näsborrarna på folket. Vissa kör med super telen för att slippa komma nära motivet men jag kör nog med mitt 17-40mm objektiv.
 
Tack för svaren! :)

Ok, det verkar som att jag har "rätt" utrustning då med andra ord. Jag misstänkte det, men man vet ju aldrig. Alla har väl sina egna små trix.

Att fota med andra är mycket givande, det har jag erfarit. Det gäller även när man fotar annat än folk faktiskt. Plötsligt skiter man fullständigt i om nån glor på en. Ganska märkligt. Jag har inte särskilt dåligt självförtroende eller så, men jag har ändå nån spärr mot att folk ska tycka att jag är knäpp.

När jag skrev att man kan invänta motiv, så menade jag inte att gömma sig, utan att helt enkelt placera sig väl synligt på en plats där det händer mycket saker, såsom på en tågstation i rusningstid. Folk bryr sig inte på samma sätt när man står still har jag märkt.

Det där med tiden på dan är inte mycket att göra åt. Det är ju på eftermiddagen det är som mest folk, och också då man kan smälta in i mängden så att säga. Under de ljusa timmarna (typ 9 till 15) händer inte så mycket, inte i storstan i alla fall.
Jag har faktiskt inte fått tillfälle att fota knappt något alls i ordentligt ljus sen jag köpte kameran, och jag tror det har hjälpt mig en del att tvingas lära mig utnyttja befintligt ljus, så det är jag inte ledsen över. Hade jag köpt kameran på sommaren hade jag antagligen bara lallat omkring med bländare 8-11 konstant och lägsta ISO. Nu tvingas man pressa musten ur kameran för varje bild, och det är faktiskt rätt inspirerande och framkallar kreativiet:)

Edit: Din andra länk där var jävligt bra Jimmy:) Just sånt vill jag gärna läsa.
 
Det svåra tycker jag var att slappna av ute på stan med kameran. I början kände jag mig lite fånig av någon anledning men den känslan kom jag ganska snabbt över. Jag har fotat både med mellanformat och småbild på stan. I början av december köpte jag en liten mätsökarkamera med en ljusstark 40/1,4. Med 1600 film funkar det bra att fota i befintligt ljus kvällstid men kräver ju lite övning då tiderna ligger runt 1/15-1/60s. Men det funkar.

Personligen är jag lite skeptisk till att gå runt i stora sällskap och fota på stan. Jag går nog helst själv och försöker smälta in så bra som möjligt. Det svåra är ju att lyckas fånga de där perfekta ögonblicken. Man ser dem ofta komma men oftast så hinner man ändå inte med innan ögonblicket går förlorat. Det avgörande ögonblicket talar HCB om och att upptäcka såna ögonblick försöker jag ständigt träna på att upptäcka.. Men ack så svårt det är.. Sen ligger det även lite i Capas devis.. if it´s not good enough, your not close enough. :)

Jag tror även det kan vara bra att lära sig en brännvidd så man får känsla för den och direkt vet vilket utsnitt man har i olika situationer. Sen är det mycket bra att läsa på lite om hyperfokal och lär sig använda skärpedjupet istället för autofokus för att bli riktigt snabb. Autofokus har jag märkt, hinner inte riktigt med alla gånger. Särskilt inte om man ska börja flytta fokuspunkter och sånt.

Men det bästa tipset jag kan ge är nog att gå på biblioteket och låna böcker av mästare som Henri Cartier-Bresson, Robert Frank, Josef Koudelka, Elliot Erwitt m.fl. Magnumphotos.com är också en bra utgångspunkt.

/D
 
Coooolt! Välkommen i klubben - ser du en suspekt typ med en Contax i handen som "hoppar på" folk på stan så är det jag!

Ok, jag har en del erfarenheter. Jag har dock inte hunnit scanna bilderna, så jag kan inte visa dessa för tillfället. Jag kör med min Contax (analog) och s/v Tri-X 400. Kameran har motor, vilket är att föredra då man slipper dra fram hela tiden. Jag kör med 2,8/28mm (i ditt fall blir det väl en 18mm) men jag tycker dock att din 24 borde vara perfekt. Jag funderar på att skaffa en 35mm bara för detta ändamål, 28:an kan vara lite vid ibland och 50mm är för tight. Jag använder inte blixt, det skulle störa för mycket tycker jag.

När det gäller ditt mod, så är det bara att stå på dig. Det går över, och jag har aldrig råkat ut för mer än nån sned blick ibland. Min målsättning är att "offret" aldrig ska märka något, men ibland kan det inte hjälpas. Jag brukar stoppa vid 1 meter, lite beroende på situationen. Om offret hinner se mig innan bilden tas ser jag det som ett misslyckande - de flesta bilder är klart bäst där offret går i sina egna tankar.

Jag brukar ställa kameran på ISO 1600, alltså pressa filmen två steg för att få bra ljusstyrka, men också för att det blir skön kontrast i bilden. Skärpan ställer jag så att skärpedjupet hamnar mellan 1m till 4-5m - brukar vara bländare 8 eller 5,6. Sen skjuter jag bokstavligen från höften - jag håller kameran i handen nere vid midjan och försöker rikta så bra det går. Behöver jag tillägga att AF är kört med denna teknik - du kan inte veta var den sätter skärpan, och oftast hinner den inte med. Med 28mm brukar jag träffa rätt bra, men det kräver lite träning innan man får in tekniken. Vinkeln ger också ett underperspektiv som jag gillar, dessutom ger det bra ansikten då folk ofta hänger lite med huvudet. Att höja kameran till ögat är dömt att misslyckas enligt min mening, offret hinner alltid reagera. Jag har provat att hålla mig still och köra med teleobjektiv, men jag tyckte inte om det - det känndes inte bra, svårt att få bra fokus med det korta skärpedjuper m.m. Jag ger mig helt enkelt in i folksamlingar, går längs gator med mycket folk, och scannar omgivningen efter offer. Ser jag något roligt eller intressant gäller det att skjuta på en bråkdel - rikta kameran och knäpp. Snabbt. Gå bara vidare sedan, 80% hinner inte reagera. Räkna med att kanske 10% av bilderna blir ok, och kanske 1% blir bra.

Gör det inte komplicerat med krävande utrustning m.m - gör det enkelt, det blir klart bäst. Har du "oturen" att jobba med en modern DSLR föreslår jag att du kör med fast glugg, slår av AF, och ställer manuellt så du får ett bra skärpedjup inom det område du jobbar. Jag kör med bländarstyrd tidsauto med ett halvt eller ett stegs plusexponering eftersom det är lätt hänt att himlen påverkar ljusmätaren så människorna blir för mörka. Jag tar hellre en utfrätt himmel.

Min favvo-plats är Hötorget och Sergelgången. Där rör sig mycket folk, det är trångt och bra, och folk är upptagna med att handla, betala, fråga m.m. Söder tycker jag är överreklamerat - det finna inte så mycket "konstigt" folk där som man kan tro. City är bäst. Jobba upp ditt mod i trånga situationer, det är alltid enklast, jobbigast är ju att flyga på någon som går ensam på gatan - riktigt så galen har jag inte blivit, än.

//Lasse
 
Kul att du fastnat för Gatufoto!
Att fånga vardagen precis som den är tycker jag är något av det roligaste som finns. Gatufoto handlar om närhet , närhet till stan , närhet till fotografin , och närhet till objektet , händelsen , men också om kommunikation och möten.
Integriteten , och mod är en övningsak , känns det svårt i början kommer du genom träning bemöta det och besgra det. Som tidigare nämnt , så är att stå bakom ett hinder med ett tele och gömmma sig inte den bästa tekniken . Vidvinkel , möjlighet till hyperfokal och förinställningar är några av de viktigaste aspekterna för snabbheten , för det hanlar ju om att fånga korta ögonblick , som snabbt försvinner !
Att springa omkring med blixt på stan bryter lite hela karaktären , både i själva fotograferandet och resultatet . Jobba med ett iso på kanske 400-800 ungefär , som tidigare nämnt beroende på årstid såklart. Att fotografera i grupp är något som man ofta ser på Fotosidan , detta är självklart ett kul sätt att träffa andra fotografer osv , men resultatet blir ofta bilder av arkitektur osv , Den bästa gatufotografin finner du bäst genom att vara dig själv som en betraktare av staden . .
Tja jag har väl inte mycket mer att säga , önskar dig lycka till ! , och ut på stan o plåta nu vetja!
Edit : Bengt hann före som vanligt haha , tänkte just länka till Bengan ..

Annars så kolla in www.magnumphotos.com

www.leica-camera.com -> in på forumet , mycket gatufotografi där .

www.rangefinderforum.com ..

osv , leta på , det finns mycket att se !



mvh Ale
 
Ja det var ju det där med att våga fotografera nån. Ibland rätt i nyllet. På hemmaplan i sin hemstad (som inte är så stor) är det lite mentalt jobbigt tycker jag.

Däremot släppte spärrarna totalt när jag var i Barcelona i början av december (se gärna mitt album därifrån), men jag är ju totalnybörjare på gatufoto eg. Det var i alla fall väldigt kul och jag fick faktiskt nån positiv reaktion av de som hamnade i skottgluggen också. Inte alla kanske...

Jag kör m en 350D och ett fast 30mm/f1.4. Svårt det där m autofokus eller manuellt fokus, spec om du kör stor bländare tycker jag. Bäst att ha kameran beredd runt halsen eller i handen typ. Annars är det lätt att missa.

Klassiska knep för att minska den egna känslan av "töntighet" (eller nåt) är ju att fota, titta upp och titta förbi det du eg fotat så att personen tror att du fotat nåt helt annat bortanför dem. Men annars kommer man ju rätt långt m ett snällt leende också. Eller att fota genom ett kaféfönster men det är väl eg lite fusk då. Att stå och vänta in en reaktion/händelse på en viss plats kan ju också vara värt.

Men allmänt när det gäller gatufoto tror jag det handlar rätt mkt om tänkande faktiskt. Vad vill jag fånga och varför? Varför är just den här situationen/personen intressant och kanske avvikande.

Själv skulle jag vilja testa lite arrangerade gatufotobilder där en del är arrangerat o övrigt är folks reaktioner kring det arrangerade. Vore kul, men då måste man vara flera.
 
Makten skrev:
....sliter upp kameran i fejset på nån stackare, och väntar sig en utskällning varje gång.
Jag missar många bra tillfällen för att jag helt enkelt inte "vågar" fota en händelse.
Vad brukar ni använda, och på vilket "sätt"? Hur nära går ni, och använder ni fasta gluggar eller zoomar?
Sen till problemet med årstiden. Jag fotar gärna utan blixt...

Jag har också funderat på olika "metoder" att fotografera. Antingen kan man knalla runt med kameran i högsta hugg och hålla ögonen öppna, eller så intar man en position och väntar på ett läge.



Några funderingar om det du skriver..
"sliter upp kameran i fejset" så uppfattar sannolikt inte dina "offer" det, den känslan hänger nog ihop med ovanan, människor är vänliga, nyfikna och trevliga!
Om man själv är det!! :)

Klart, det finns undantag! ;)
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/421120.htm



Och man måste våga, du måste alltid våga, på nå't sätt!
Litet nervigt skare va! :)

Att inte ta en bild...då går du bara och ångrar dig!
Här en bild som jag tog, annars skulle jag ågrat mig...
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/521204.htm
Nu blev den inte bra, då ångar jag mig för det!! :)

Hur nära jag går? Jag kör gärna med 15 mm på min M6:a ;)
Du hajar va!

Och metod!
Finns nog inget facit här!
Det hänger ihop med motivet, med fotografens personlighet, typ av utrustning, osv, osv, osv..

Men,
jag tycker Gatufoto e kul, litet pirrigt ibland, helt klart, med kul och spännande.
 
Senast ändrad:
Jag har en idé till en sån här arrangerat gatufotbild som jag har funderat på ett tag... Jag släpper den här på Fotosidan så får vi se om någon annan stjäl idén. ;-)

I min hemstad finns en shoppinggalleria m rulltrappor o sånt. Rätt bra sikt från ena våningen till den andra osv. På en av våningarna ligger hemtextilbutiken Hemtex. Jag skulle sååå gärna vela att nån gick in i butiken (på min uppmaning då förstås), köpte en vit kudde. Sedan tog kudden o lade sig ned precis utanför butiken m huvudet på kudden, m ytterkläderna på och låtsades att sova helt enkelt. Och bara lätt människorna gå förbi som om det inte var något konstigt med det hela fast det kanske är det eg.

Vad kul det skulle vara att fota folks reaktioner på en sån sak! Eller hur va?

Kanske vi kan starta en sova-utan-för-Hemtex-butiken tävling här på Fotosidan med flera olika bidrag. ;-)

Törs man göra detta i sin egen lilla hemstad så har man nog passerat alla våga-gränser för gatufoto tror jag. Fast frågan är väl om vem som känner sig mest pinsam i ett sånt läge. Den som ligger på kudden o låtsas sova eller den som ska fotografera allt?
 
Uttryck skrev:
.

Däremot släppte spärrarna totalt när jag var i Barcelona i början av december (se gärna mitt album därifrån),

Hehe , själv har jag bara traumatiska minnen från gatuplåtning i Barca . .
Blev jagad i tunnelbanan av en barägare , hon gav dock upp efter 20 M , som tur var , spanjorer med vassa glaskfaskor i garden kan vara farligt :D:D

Mvh Ale
 
Jösses vad svar det kom då! Svarar fram till och med Ale Sjöström här:

David>>

Ja, jag håller med om att det där med sällskap nog inte är så bra för gatufoto. Det är mest lite "tryggare" för en nybörjare, men man missar också en hel del. Man passerar ju inte direkt obemärkt när man är flera stycken med kameror.
Jag tror också på det där med att lära sig en brännvidd helt klart. Det är bland annat därför jag kör fasta gluggar. Hålla på och zooma tilltalar mig inte alls faktiskt.
Manuell fokus är tyvärr bara att glömma om man ska kolla i sökaren med min kamera. Sökaren är på tok för liten, och har ingen sån där mattskiva som hjälper en vid fokus som en gammal analog kamera har, tyvärr.

Lars>>

Oj, många bra tips Lars!
Mycket intressant med "skjuta-från-höften-metoden"! Det har jag faktiskt provat, men inte fått några vidare resultat än så länge.
Med min kamera är det som sagt kört att försöka fokusera manuellt, och om man inte hinner med autofokus så kanske det vore kul att försöka arbeta fram nåt enligt denna metod. Det gör ju också att man inte alls blir lika påträngande, så att man inte blir lika hämmad.
Just nu vintertid är det ju dock det korta skärpedjupet vid erfoderlig bländare som ställer till det. Med 24:an får man i och för sig skapligt skärpedjup på nån meter avstånd även på f1,8, men det blir svårt att träffa rätt om man inte ens ska kolla i sökaren.
Jag kör för övrigt nästan alltid med bländarstyrd tidsautomatik också.
Håller med om Söders överreklamering, hehe. Det är skitfint miljömässigt sett, men ganska glest på folk tyvärr.

Bengt>>

Tack! Ska genast kolla in:)

Ale>>

Tror du har helt rätt. Konfrontationen är nog oundviklig, och jag får helt enkelt försöka bemästra den.

Fan, man kanske skulle klä ut sig till turist? :-D
Jag ser väl ganska nordisk ut tyvärr, hehe. Men en träningsoverall, keps utan stuk på skärmen samt "sidovagn" på glasögonen vore nog perfa, haha.
 
Haha , det kanske går . .
Å andra sidan kommer du inte smälta in lika bra ur urbefolkningens perspektiv ..
:D
 
Karin>>

Det där med bländaren är ju mest årstidsrelaterat, då jag inte har nåt annat val än att köra på "full glugg" när det är så förbaskat mörkt. Vi får se hur det går i vår:)

Det där kuddprojektet skulle jag lätt vara med på, haha. Det sjuka är att jag inte alls skulle tycka att det var lika pinsamt att lägga mig att sova på gatan som att fotografera folk. Det är just att man tränger sig på som jag ogillar. Jag är väldigt ödmjuk av mig, och hatar att interferera med andras liv, särskilt när jag inte känner dem.

Bengt>>

Ja, jag förstår precis vad du menar. Begränsningen sitter bara i min skalle; jag måste bara lära mig att bemästra den. Det får ju som sagt inte vara för lätt;-)
 
Makten skrev:
Karin>>


Bengt>>

Ja, jag förstår precis vad du menar. Begränsningen sitter bara i min skalle; jag måste bara lära mig att bemästra den. Det får ju som sagt inte vara för lätt;-)

Å det här med gatufoto,
de blir litet av en livsstil... :)
Å min åsikt är, har man en kamera som man inte alltid kan, och vill ha med, då blir det nog bara "söndags-gatufoto"....

Gatufoto är också möten med "okända"...
som kan bli nya vänner.
I slussen tex. så morsar/samtalar jag med killen som delar ut CITY Stockholm, han är nästan alltid där, och se'n några ord med frisören, och se'n med en annan butiksägare....
Dessa människor kände jag inte för ett 1/2 år sedan!
Så även om jag inte fotar nå't,
så tar det tid att passera Slussen! ;)
 
Uttryck skrev:
Jag skulle sååå gärna vela att nån gick in i butiken (på min uppmaning då förstås), köpte en vit kudde. Sedan tog kudden o lade sig ned precis utanför butiken m huvudet på kudden, m ytterkläderna på och låtsades att sova helt enkelt. Och bara lätt människorna gå förbi som om det inte var något konstigt med det hela fast det kanske är det eg.

Vad kul det skulle vara att fota folks reaktioner på en sån sak! Eller hur va?

Det är ingen dum idé faktiskt.
Tekniken har används tidigare av de gamla mästarna inom gatufoto.

Robert Doisneau gjorde ofta så att han arrangerade nånting på gatan och fotade sedan folk som gick förbi.
I mitt länkexempel nedan så sitter det en lättklädd dam på en parkbänk och blir avporträtterad av en målare.
Mannen med hunden råkade bara gå förbi och blev nyfiken.
Detta är en av Robert Doisneaus mer kända bilder.
http://art.transindex.ro/?kep=281
 
Kul att det blev sån snabb respons på tråden! :)

Jag fastnade för en textsnutt i Jimmys länk:

”Under de många år som jag använt en SLR seriöst, har jag upptäckt att jag sällan tar bilder på bussar, tåg, tunnelbanor, under promenader till och från arbetet. Två orsaker: Antingen har jag ont om tid eller så verkar inte dessa platser lämpliga att hala fram en SLR på.. Att göra en SLR skjutklar på en buss, ett tåg, i en tunnelbana och liknande platser stör ofta de scener jag önskar fotografera. Om jag drar ut en kompakt ur min portfölj och snabbt tar en bild, så tycks ingen bli besvärad. ”Sneaky candids” tycks vara ett område där små kompaktkameror är överlägsna.”

Keppler menar dock att resonemanget gäller främst slumpänssiga skott. Jobbar man överlagt och medvetet på ett projekt i tunnelbanan gör man förmodligen bäst i att utnyttja en SLR. Dock, tillägger han, kan en SLR få folk att känna det som om du är närvarande endast för att kränka deras privatliv. En kompaktkamera är lösningen på detta problem. Människor har lättare att överse med en kompaktkamera.


Det här är precis så jag känner och tänker. När det gäller digitalt foto så räcker tyvärr inte en kompaktkamera till riktigt när ljuset inte är ordentligt. Jag skulle hemskt gärna ha en vidvinklig kompakt med stor sensor, men någon sådan finns ännu inte. En digital mätsökarkamera vore antagligen fenomenalt för gatufoto:) Undrar om vi inte får se något sådant inom nåt år från Leica eller annan förnäm tillverkare.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar