Gammal FF vs ny APS-C, behöver jag vara orolig?

[Flash Gordon]

Det ser ut som att det är lite rörelseoskärpa i den bilden, så det kanske hade varit en fördel att ta den med Canon-utrustningen eftersom du hade använt en kortare slutartid då.

Nu tog jag bilden med Canon utrustning. På en hund i fullfart är det alltid något som rör på mer. Päls och tassar bland annat. Får man huvud och ögon skarpa får man vara nöjd.

 

[PMD]

Ja, det gjorde du ju. Jag läste lite slarvigt.
Jo, jag har försökt fotografera hundar i många år. Det är sällan det blir helt skarpt om hunden inte sover.

 

[Hans Österlind]

Jag har sålt bort Nikon D800 och därtill tillhörande objektiv till förmån för Lumix G90 och en ny ”miniatyriserad” objektivuppsättning och jag fattar inte att väntade så länge, FF är för det mesta jag gör helt bortkastat. Någon nämnde tidigare mumbo jumbo och jag stämmer in kören. Jag tycker åtm just nu det bara är skönt att slippa det där ”magiskt” korta skärpedjupet och visst jag ser att en FF kamera ger bättre bilder men varför bry sig, det blir tillräckligt bra. Vi får se, om tre år kanske jag ändrat mig men prislappen och klumpigheten lär ju bromsa alla sådana planer.

 

[Flash Gordon]

Har lekt under dagen för att lära mig använda senaste LR och dess nya verktyg. Har givetvis provat tidigare. Idag var det mer djupdykning, Något som förmodligen påverkar mina bilder mer än en ny kamera gör. Kan en ny APS-C kamera ersätta en FF kamera?. Vad gäller bildkvalité kanske inte. Större sensor är bättre.. Och MF är ändå bättre. En fråga var och en får svara på. Fast kanske räcker det till och blir över. Något som säkert är lika mycket tro som fakta. Fast syns det i bilderna?
Personligen tror jag mest på känslan av
att jag trivs bättre med vissa kamerahus och objektiv. Kamerasystemet jag trivs bäst med tittar nog också fram i bilderna. Det gör också att den kameran får fler promenader. För min del är nya Fuji X-T5 ett stort steg framåt för Fuji. Fotade igår med gamla Fujinon 60/2 makro. Det var 3:dje objektivet Fuji släppte till X-Pro1. Ett objektiv som tar fantastiska bilder och har personlighet. Jag har flera objektiv till Fuji som anses mycket bättre rent optiskt. Fast med mig igår var det 18/2, 35/1,4 och 60/2,4 som fick följa med. Min 16-55/2,8 zoom är optiskt säkert mycket bättre fick stanna hemma. Fast de där 3 första objektiven till Fuji har något magiskt som gör att jag hela tiden kommer tillbaka till dem. Något man inte kan sätta fingret på.

 

[TBone]

Man man också tänka såhär: händer det någongång att jag bländar ner mina ff-objektiv ett bländarsteg (eller mer)? Sannolikt, det gör jag rätt ofta även på min 24-70/f4-zoom. Då har man effektvit tagit bort ”ff-ekvivalensfördelen” mot aps-c. Så nej, man behöver inte vara rädd att ”missa något” annat i fallen man verkligen vill ha ett extra steg kort skärpedjup.

 

[ztenlund]

Man man också tänka såhär: händer det någongång att jag bländar ner mina ff-objektiv ett bländarsteg (eller mer)? Sannolikt, det gör jag rätt ofta även på min 24-70/f4-zoom. Då har man effektvit tagit bort ”ff-ekvivalensfördelen” mot aps-c. Så nej, man behöver inte vara rädd att ”missa något” annat i fallen man verkligen vill ha ett extra steg kort skärpedjup.

Nu finns det fler aspekter på en större sensor, men ditt resonemang är lite bakvänt. Frågan är snarare om man använder största eller nästan största bländaren eller om man alltid bländar ned (och då inte pga bristande optiskt prestanda). Blända ned kan man alltid tills man ändå har så mycket diffraktion att det blir rätt dåligt Och den gränsen följer ju sensorstorleken. Däremot går det inte att öppna en bländare som redan är vidöppen mer.

Sedan är det ju så att man kan använda större sensor och lite ljussvagare objektiv, istället för en mindre och behöva köpa de ljusstarkaste som finns. Inte alldeles oväsentligt att ta med i kalkylen om man ska räkna på pris och/eller vikt. ”Vinsten” med den mindre sensorn riskerar att utebli eller till och med bli en förlust om man har otur.

Själv har jag inte en X100-kamera som en annan skribent, men jag har haft GR-kameror rätt länge, utöver Nikon FX/småbild. Båda fyller sin funktion.

 

[LGNLGN]

ja, den här diskussionen kan man se på minst två sätt. Nästan lite uttjatad till mycket viktig. Samt den ständigt närvarande känslan av att man sitter med för gammalt och vill byta upp sig till "bättre". Paradoxen finns ju också att det finns fotografer som medvetet jagar med ljus och lykta efter de objektiv som inte är perfekta för att uppnå någon slags känsla med bilden.

Hade tills för inte så länge sedan en Fujifilm X100V samt en Fujifilm GFX100S. GFX kameran har jag kvar men min "andra" är numer en Nikon Z7. Min fru ville inte hålla på längre med kamera och objektiv samt efterbehandling. Hon använder sin mobil som levererar bilder som väl täcker hennes behov. Inget att säga om men det var därför jag sålde APS-C kameran när jag fick tillbaka fina Nikon kameran.

Var i alla fall ofta förundrad över hur bra bilder X100V tog. Så lätt, smidigt och enkelt allt var. Så enkelt att man började ta bilder med den som en mobil. Men det är inte en mobil. Går att stretcha kapaciteten mycket på den. Fick faktiskt ibland anstränga mig hemma vid datorn för att se skillnaden mellan den och mellanformatarens bilder.

Jag ser mitt kamera behov som ett pussel med ganska stora bitar. En rejäl mitt i som man kan kalla "Vanlig allmän fotografering". De flesta kameror med sina objektiv idag fixar det lätt. Även om de har några år på nacken.

Sedan kommer en av de yttre pusselbitarna. Fågel och djurfotografering. Rörliga motiv i dåligt ljus. Till och med dåligt väder. Är man intresserad och vill prioritera de bästa kamerorna för den pusselbiten kostar det. Inget konstigt med det.

En annan pusselbit kan ex vara Porträtt fotografering med kort tele i en kontrollerad miljö. Kort skärpedjup och stor bländare samt helst stor sensor. Håller man på med denna typ av foton dreglar man ju lite när man har sett bilder från en mellanformatskamera? Kanske

Makrovärlden. Här vill man inte ens ha en kamera med kort skärpedjup. Det blir tillräckligt tunt ändå. För mig mindre sensor och "längre" makro. Rapp med exakt autofocus. Stackning och ljus komplettering. Mycket kringutrustning

Dåligt ljus och landskapsfotografering. Där jag själv mest hör hemma. Här sticker mellanformataren ut lite. Det blir bra och ibland tom märkbart bättre än jämfört mina andra. Men... den kräver mer av mig. Långa slutartider. Stativ eller enbens stativ. Men gillar ju det...

Vad är det då som jag vill tillföra till tråden? Man kan inte jämföra kameror och kameratyper med varandra utan att också ta hänsyn till "pusselbitarna". Vilken typ är det vi pratar om? Vart ligger tyngden och vad är det som är viktigt för mig? Behovet av den bästa för fågelfotografering med tillhörande tele för 100K överlappar nödvändigtvis inte den som så obemärkt som möjligt vill hålla på med Street photo.

Som exempel en Nikon Z9 med hög rating. Med all respekt. Skulle själv vilja ha men är den kameran egentligen bäst på allt och för alla fotosituationer? Nja, beror ju lite på vad man fotar och hur man fotograferar.

Min slutsats är att en högupplöst APS-C idag är långt mer än tillräckligt för mig. Skulle jag få tillbaka alla pengar "brutto" från mina kamera köp skulle jag nog göra lite annorlunda vid nyköp.

 

[TEN69]

Jag kör själv med Fuji X100V och Nikon Z5. Fujin används mest till gatufoto och Z5:an till ”övrigt” med mina två favoritobjektiv AFS 58/1,4 och 105/1,4.
Har haft en D810 och saknar den egentligen inte. Nu kan jag använda 58:an handhållet på betydligt längre slutartider och fokus sitter i princip alltid bang on på Z5:an. För min del saknar jag inte D810:ans större upplösning för min användning.
Om jag jämför bilderna mellan X100V och Z5, ser jag egentligen inga tekniska skillnader, då den största skillnaden finns i objektiven och huvudet på tomten bakom kameran (=jag). Kan skruva upp ISO på Fujin till 6400 utan att jag tycker att det blir katastrof, samma på Z5:an.
Jag tycker att det mesta handlar om subjektiva bedömningar baserat på egna erfarenheter, krav, önskemål, preferenser, etc. Det finns större skillnader mellan olika objektiv och hur de renderar än de rent tekniska skillnaderna i bildkvalitet mellan moderna FF och APS-C hus, dock anser jag att den absolut största skillnaden ligger i hur fotografen använder sina verktyg. Det är min åsikt. Jag vet inte om det bidragit till att TS blivit något klokare …

Jag tyckte det lät klokt iallafall och det besvarade en del av mina funderingar.

 

[TEN69]

ja, den här diskussionen kan man se på minst två sätt. Nästan lite uttjatad till mycket viktig. Samt den ständigt närvarande känslan av att man sitter med för gammalt och vill byta upp sig till "bättre". Paradoxen finns ju också att det finns fotografer som medvetet jagar med ljus och lykta efter de objektiv som inte är perfekta för att uppnå någon slags känsla med bilden.

Hade tills för inte så länge sedan en Fujifilm X100V samt en Fujifilm GFX100S. GFX kameran har jag kvar men min "andra" är numer en Nikon Z7. Min fru ville inte hålla på längre med kamera och objektiv samt efterbehandling. Hon använder sin mobil som levererar bilder som väl täcker hennes behov. Inget att säga om men det var därför jag sålde APS-C kameran när jag fick tillbaka fina Nikon kameran.

Var i alla fall ofta förundrad över hur bra bilder X100V tog. Så lätt, smidigt och enkelt allt var. Så enkelt att man började ta bilder med den som en mobil. Men det är inte en mobil. Går att stretcha kapaciteten mycket på den. Fick faktiskt ibland anstränga mig hemma vid datorn för att se skillnaden mellan den och mellanformatarens bilder.

Jag ser mitt kamera behov som ett pussel med ganska stora bitar. En rejäl mitt i som man kan kalla "Vanlig allmän fotografering". De flesta kameror med sina objektiv idag fixar det lätt. Även om de har några år på nacken.

Sedan kommer en av de yttre pusselbitarna. Fågel och djurfotografering. Rörliga motiv i dåligt ljus. Till och med dåligt väder. Är man intresserad och vill prioritera de bästa kamerorna för den pusselbiten kostar det. Inget konstigt med det.

En annan pusselbit kan ex vara Porträtt fotografering med kort tele i en kontrollerad miljö. Kort skärpedjup och stor bländare samt helst stor sensor. Håller man på med denna typ av foton dreglar man ju lite när man har sett bilder från en mellanformatskamera? Kanske

Makrovärlden. Här vill man inte ens ha en kamera med kort skärpedjup. Det blir tillräckligt tunt ändå. För mig mindre sensor och "längre" makro. Rapp med exakt autofocus. Stackning och ljus komplettering. Mycket kringutrustning

Dåligt ljus och landskapsfotografering. Där jag själv mest hör hemma. Här sticker mellanformataren ut lite. Det blir bra och ibland tom märkbart bättre än jämfört mina andra. Men... den kräver mer av mig. Långa slutartider. Stativ eller enbens stativ. Men gillar ju det...

Vad är det då som jag vill tillföra till tråden? Man kan inte jämföra kameror och kameratyper med varandra utan att också ta hänsyn till "pusselbitarna". Vilken typ är det vi pratar om? Vart ligger tyngden och vad är det som är viktigt för mig? Behovet av den bästa för fågelfotografering med tillhörande tele för 100K överlappar nödvändigtvis inte den som så obemärkt som möjligt vill hålla på med Street photo.

Som exempel en Nikon Z9 med hög rating. Med all respekt. Skulle själv vilja ha men är den kameran egentligen bäst på allt och för alla fotosituationer? Nja, beror ju lite på vad man fotar och hur man fotograferar.

Min slutsats är att en högupplöst APS-C idag är långt mer än tillräckligt för mig. Skulle jag få tillbaka alla pengar "brutto" från mina kamera köp skulle jag nog göra lite annorlunda vid nyköp.

Intressant svar och resonemang, gillar det.
I mitt fall handlar det inte om att det det ska vara bättre utan att jag vill ha fysiskt mindre utrustning som i vilket fall inte är sämre än den jag redan har för den fotografering jag brukar syssla med.


Jag önskar jag vore landsskapsfotograf där jag hade tålamodet och möjligheten att vistas ute när förhållandena är de rätta.
Likaså macro, det är kul men har inte tålamodet att lägga så mycket jobb på stackning och allt för att det ska blir sådär bra.
Street lockar men jag bor i småstad och det är minst 1,5h enkel resa för att få lite utbud och spännande miljöer.
Djur, fåglar och sådant har en alldeles för hög inträdesbiljett för att jag skulle känna att det ger samma tillbaka.

Jag gillar dock ett enkelt logiskt handhavande och en optik som tecknar snyggt utan artefakter. Har svårt för EVF'er och känner mig utlämnad åt lynnig autfokus som jag inte kan lita på.
Min D810 har gett mig allt det där så egentligen är det väl vansinnigt att egentligen överväga att byta ut den men samtidigt tror jag att ett systembyte efter 10 år kanske kan injicera ny nyfikenhet och boosta intresset.

 

[Jonah Lake]

Jag är mycket mer nöjd med min Fujifilm XT2 än någon annan kamera jag använt inkl Sony, Canon, Nikon. Äger även X-S10 mest för IBIS till mina vintageobjektiv och tele..
Det är känslan när man tar bilderna tillsammans med Fujifilms filmsimulations och deras objektiv som gör hela grejen. Kameran är dessutom snyggare och på så sätt blir den lättare att plocka upp. När jag sålde av alla mina Canon grejer och bytte till Fujifilm ökade mitt fotande med flera hundra procent vilket resulterade i bättre bilder. Väldigt nöjd med prints upp till 120cm och extremt nöjd med 70cm prints. Jag sålde ett A1 landskapsprint taget med XT2 och kit objektivet 18-55mm till en Mellanformatfotograf som trodde bilden var tagen med Mellanformat. Men om du vill printa 200cm eller liknande hade jag rekommenderat Fujifilm GFX eller de nyaste FF från Sony, Canon och Nikon.
Pixelpeeping är för mig helt meningslöst då jag vill alltid se bilden i sin helhet och speciellt i print.
Många klagar på Fujifilms AF men jag är jättenöjd. Fotat både skateboarding och surfing åt större magasin utan problem. Använder dock aldrig AF-C eller tar flera bilder i sekunden. På min XE1 märker jag att AF är seg men den har jag mest manuella objektiv till oavsett.
Hade jag börjat från scratch/noll hade jag köpt XT5 idag. Mest för att jag gillar dess utseende i XT linjen, bra kontroller, X- trans, objektiven och dess IBIS. Megapixels hit och dit spelar inte så stor roll. Allt över 16megapixels är bra nog för mig och prints upp till A1.

Jag skulle rekommendera att köpa en begagnad XT2 (4500-5500kr) och testa dig fram.

Mvh. Johan Otterdahl Edfeldt

XT5 vs Canon 5D mark
Visa bilaga pixlr_20221204181941880.jpg

 

[hampusm]

Jag är mycket mer nöjd med min Fujifilm XT2 än någon annan kamera jag använt inkl Sony, Canon, Nikon. Äger även X-S10 mest för IBIS till mina vintageobjektiv och tele..
Det är känslan när man tar bilderna tillsammans med Fujifilms filmsimulations och deras objektiv som gör hela grejen. Kameran är dessutom snyggare och på så sätt blir den lättare att plocka upp. När jag sålde av alla mina Canon grejer och bytte till Fujifilm ökade mitt fotande med flera hundra procent vilket resulterade i bättre bilder. Väldigt nöjd med prints upp till 120cm och extremt nöjd med 70cm prints. Jag sålde ett A1 landskapsprint taget med XT2 och kit objektivet 18-55mm till en Mellanformatfotograf som trodde bilden var tagen med Mellanformat. Men om du vill printa 200cm eller liknande hade jag rekommenderat Fujifilm GFX eller de nyaste FF från Sony, Canon och Nikon.
Pixelpeeping är för mig helt meningslöst då jag vill alltid se bilden i sin helhet och speciellt i print.
Många klagar på Fujifilms AF men jag är jättenöjd. Fotat både skateboarding och surfing åt större magasin utan problem. Använder dock aldrig AF-C eller tar flera bilder i sekunden. På min XE1 märker jag att AF är seg men den har jag mest manuella objektiv till oavsett.
Hade jag börjat från scratch/noll hade jag köpt XT5 idag. Mest för att jag gillar dess utseende i XT linjen, bra kontroller, X- trans, objektiven och dess IBIS. Megapixels hit och dit spelar inte så stor roll. Allt över 16megapixels är bra nog för mig och prints upp till A1.

Jag skulle rekommendera att köpa en begagnad XT2 (4500-5500kr) och testa dig fram.

Mvh. Johan Otterdahl Edfeldt

XT5 vs Canon 5D mark
Visa bilaga 167770

Eller en X-H1 för samma pengar, och få IBIS.

 

[Ibis]

Själv har jag gjort någon sorts resa i mitt fotograferande som lite nuddar i diskussionerna här i tråden.

Bättre teknisk kvalitet är ju alltid bättre teknisk kvalitet, men kanske är inte det samtidigt vad du själv behöver för att komma vidare i ditt fotograferande. Jag älskar prylar, att få läsa på om, att sukta över. Drömkameran är för närvarande Fujifilm GFX 50R, digitalt mellanformat. Kör för närvarande med en Fujifilm X-T30 och en X100F så hade varit ett markant kliv uppåt enligt alla specifikationer.

... Men inte på något sätt är det kameran eller objektiven som håller mig tillbaka i min utveckling, det är hur mycket bilder jag faktiskt tar och hur jag strävar efter att utmana mig i dem. Så i stället har jag forcerat mig själv att ta tag i alla de där tankarna, idéerna och projekten kring foto jag haft snurrandes så jäkla länge men aldrig gjort något åt (enklare att sukta efter prylar...).

Och se på fan, så mycket bättre bilder presterade direkt! Bättre bilder än vad en ny kamera hade gett mig, för det är inte i tekniken det tagit stopp för mig.

Den dagen det faktiskt tar stopp för mig i det tekniska, den dagen uppgraderar jag. Men många gånger tror jag att man tjänar på att verkligen sätta sig ner och fundera över VAR det ta i för en i ens fotograferande.

Hörde ett bra tips i en youtube-video för något år sedan; de pengar du vill lägga på ny fotoutrustning, lägg det istället på en fotoresa någonstans eller en kurs. Det kommer troligtvis ge dig mer utveckling i fotograferandet än en ny kamera eller ett nytt objektiv.

 

[MattiasL]

Intressant svar och resonemang, gillar det.
I mitt fall handlar det inte om att det det ska vara bättre utan att jag vill ha fysiskt mindre utrustning som i vilket fall inte är sämre än den jag redan har för den fotografering jag brukar syssla med.

Jag önskar jag vore landsskapsfotograf där jag hade tålamodet och möjligheten att vistas ute när förhållandena är de rätta.
Likaså macro, det är kul men har inte tålamodet att lägga så mycket jobb på stackning och allt för att det ska blir sådär bra.
Street lockar men jag bor i småstad och det är minst 1,5h enkel resa för att få lite utbud och spännande miljöer.
Djur, fåglar och sådant har en alldeles för hög inträdesbiljett för att jag skulle känna att det ger samma tillbaka.

Jag gillar dock ett enkelt logiskt handhavande och en optik som tecknar snyggt utan artefakter. Har svårt för EVF'er och känner mig utlämnad åt lynnig autfokus som jag inte kan lita på.
Min D810 har gett mig allt det där så egentligen är det väl vansinnigt att egentligen överväga att byta ut den men samtidigt tror jag att ett systembyte efter 10 år kanske kan injicera ny nyfikenhet och boosta intresset.

Jag kan relatera till mycket av det du skriver. Har många gånger varit på väg att byta mina klumpiga Nikonhus mot något mindre, men såhär långt har det resulterat i att jag har dubbla system. Först Nikon och Micro 4/3. Den stora för jobb, den lilla för att alltid ha med, samt för enstaka videojobb. Kände att Micro 4/3 inte riktigt räckte, och klev upp en storlek till Sony APS och Fuji X100. Har tänkt att det skulle gå att satsa på Sonyspåret, men det är flera saker som gör att jag inte vill byta bort de gamla klumparna. Ibland använder jag dem parallellt på jobb. Nyligen jobbade jag tre dagar på ett halvt batteri var i Nikonhusen, medan Sonyn drog i sig ett batteri på en timme för det var lite kallt. Nu har jag lite äldre grejer, och det har säkert blivit mycket bättre. För mig har båda sin plats. Ibland måste jag vara väldigt diskret, ibland måste jag bära runt på utrustningen under långa dagar, och då är det ju skönt med något mindre, men jag kan inte komma ifrån att det är en kompromiss som jag inte är helt beredd på än.

 

[Bengf]

Dom som gillade dom stora tunga modellerna brukade även som oftast använda mindre kompakta varianter också, det var ju samma filmstorlek också, fans många populära varianter förr om åren. Canons välkända G-serie var mäkta populär och hängde med länge trots sin lilla sensor då när den digitala eran började att ta fart, kommer ihåg Nilsson på Foto som talade sig varm över sin G7 som hängde med för jämnan, samma kamera köpte min äldre bror som man studerade och imponerades av, det var toppbetyg för det mesta för dom här modellerna. så någon kollisions kurs behöver inte uppstå mellan dagens APS-C eller småbild eller. För mig har det nog varit komponeringen och det rätta tillfället som varit svårast att fånga, inte sensorstorlekar som hindrat rent generellt. Dom gamla digital kamerorna med sina små sensorer hade per automatik nästan oändligt skärpedjup som man upptäckte då i början när så många familjer köpte dessa kameror, förfokusera på fotbollsmålet och knäppa av när bollen kom fungerade ofta bra.

 

[Flash Gordon]

Jag kan relatera till mycket av det du skriver. Har många gånger varit på väg att byta mina klumpiga Nikonhus mot något mindre, men såhär långt har det resulterat i att jag har dubbla system. Först Nikon och Micro 4/3. Den stora för jobb, den lilla för att alltid ha med, samt för enstaka videojobb. Kände att Micro 4/3 inte riktigt räckte, och klev upp en storlek till Sony APS och Fuji X100. Har tänkt att det skulle gå att satsa på Sonyspåret, men det är flera saker som gör att jag inte vill byta bort de gamla klumparna. Ibland använder jag dem parallellt på jobb. Nyligen jobbade jag tre dagar på ett halvt batteri var i Nikonhusen, medan Sonyn drog i sig ett batteri på en timme för det var lite kallt. Nu har jag lite äldre grejer, och det har säkert blivit mycket bättre. För mig har båda sin plats. Ibland måste jag vara väldigt diskret, ibland måste jag bära runt på utrustningen under långa dagar, och då är det ju skönt med något mindre, men jag kan inte komma ifrån att det är en kompromiss som jag inte är helt beredd på än.

Läser att det är flera som är tvehågsna till att göra sig av med de gamla trotjänarna och köpa nytt. Jag har nu ganska länge känt samma sak. Jag har min Canon 5D MKIV samt ett 10 tal EF L-Objektiv samt 3 nyare 24/14 Sigma, Tokina 35/1,4 och Canon EF 85/1,4 IS. Sedan finns det blixtar och en hel del annat jag samlat på mig under åren.
Canon 5D kameror har jag använt sedan den första kom ut. Att hantera Canon 5D kameror sitter därför i ryggmärgen.
Både 1DMKIIN, 5DMKIV samt objektiv och annan utrustning fungerar lika bra som det gjorde för 4 år sedan. Kommer säkert fungera i många år till. Canon-utrustningen ser jag som sunken cost. Jag har över åren lagt ner mycket pengar på prylarna. Nu skulle jag få ut en bråkdel av vad jag betalat. Därför får grejerna vara kvar och kommer användas regelbundet. Jag använder av nostalgiska skäl ibland 1D MKIIN och slås nästan varje gång över hur bra bilder den tar och hur fina färger den sensorn ger.

Sedan snart 10 år har jag också använt Fuji och redan med X-T2 kände jag att jag trivdes bättre med Fujis prylar. På den vägen har det gått vidare. Nu har jag också en X-H1, X-T5 och en X-PRO1. Har ända fram till X-T5 tyckt att Fuji legat lite efter Sony och Canon på vissa områden. Trots det väljer jag oftast Fuji som får komma med ut på äventyr. Att man har en kamera oh objektiv som man trivs bra med är ingen egenskap som nämns i specarna men betyder nog mer än man tror.

 

[Hilmerr]

Nu kan jag inte jämföra exakt med de kameramodeller du nämner. Men jag köpte en D850 efter att ha haft en D800 under flera år. Trodde nog inte att filerna skulle vara så olika. 36MP mot 45MP borde inte vara så olika. Köpte den mest för snabbare och bättre AF.
Men, det var stor skillnad! Förvånansvärt stor.
Kommer du att märka mycket skillnad om du går till en Fujifilm?
En ny APS-C kan nog matcha en gammal FF i det mesta skulle jag tro. Speciellt en X-T5. Bäst är väl att se om du kan ta några jämförande bilder av samma motiv.
Men allt numera handlar ju om marginaleffekter.
Det märks när man sitter vid datorn och zoomar in men märks inte fullt så mycket om man skulle göra förstoringar.

Vet inte om detta gjorde dig så mycket klokare!

Det skiljer väldigt mycket i hastighet och filer på D810 mot D800. Två väldigt olika kameror under skalet.
Med det sagt så är det självklart ett lyft till D850.

 

[ztenlund]

Det skiljer väldigt mycket i hastighet och filer på D810 mot D800. Två väldigt olika kameror under skalet.
Med det sagt så är det självklart ett lyft till D850.

Jag har inte haft någon D800 (gillar t ex inte greppet på den), men väl D810 och det är rejäl skillnad mot vad D850 klarar. Redan utan grepp är ju D850 två bilder/sek snabbare och med grepp och batteri är det två till. Det gör den till dubbelt så snabb som D800(e) och nästan dubbelt mot D810. Fokusssystemet i D850 är tydligt bättre med sin nya fokusmodul (och ljusmätare) från D5, särskilt i dåligt ljus. Något som var en anledning till att jag bytte in min D810. Den är också mer ”städad” när man pressar upp ISO. Det är inte bara lite mindre brus, utan det ser bättre ut.

Sedan är ju D800(e) lite allmänt slöare etc än D810, även om det bara skiljer en bild/sek.

 

[MattiasL]

Dom som gillade dom stora tunga modellerna brukade även som oftast använda mindre kompakta varianter också, det var ju samma filmstorlek också, fans många populära varianter förr om åren. Canons välkända G-serie var mäkta populär och hängde med länge trots sin lilla sensor då när den digitala eran började att ta fart, kommer ihåg Nilsson på Foto som talade sig varm över sin G7 som hängde med för jämnan, samma kamera köpte min äldre bror som man studerade och imponerades av, det var toppbetyg för det mesta för dom här modellerna. så någon kollisions kurs behöver inte uppstå mellan dagens APS-C eller småbild eller. För mig har det nog varit komponeringen och det rätta tillfället som varit svårast att fånga, inte sensorstorlekar som hindrat rent generellt. Dom gamla digital kamerorna med sina små sensorer hade per automatik nästan oändligt skärpedjup som man upptäckte då i början när så många familjer köpte dessa kameror, förfokusera på fotbollsmålet och knäppa av när bollen kom fungerade ofta bra.

Det där känner jag igen mig i. För femton år sedan körde jag parallellt med Nikon F100, Konica Hexar och Ricoh GR1s. Sen blev det D200 och Panasonic LX3. Nu D810 och X100F, och det är som att vara hemma igen.

 

[MattiasL]

Läser att det är flera som är tvehågsna till att göra sig av med de gamla trotjänarna och köpa nytt. Jag har nu ganska länge känt samma sak. Jag har min Canon 5D MKIV samt ett 10 tal EF L-Objektiv samt 3 nyare 24/14 Sigma, Tokina 35/1,4 och Canon EF 85/1,4 IS. Sedan finns det blixtar och en hel del annat jag samlat på mig under åren.
Canon 5D kameror har jag använt sedan den första kom ut. Att hantera Canon 5D kameror sitter därför i ryggmärgen.
Både 1DMKIIN, 5DMKIV samt objektiv och annan utrustning fungerar lika bra som det gjorde för 4 år sedan. Kommer säkert fungera i många år till. Canon-utrustningen ser jag som sunken cost. Jag har över åren lagt ner mycket pengar på prylarna. Nu skulle jag få ut en bråkdel av vad jag betalat. Därför får grejerna vara kvar och kommer användas regelbundet. Jag använder av nostalgiska skäl ibland 1D MKIIN och slås nästan varje gång över hur bra bilder den tar och hur fina färger den sensorn ger.

Sedan snart 10 år har jag också använt Fuji och redan med X-T2 kände jag att jag trivdes bättre med Fujis prylar. På den vägen har det gått vidare. Nu har jag också en X-H1, X-T5 och en X-PRO1. Har ända fram till X-T5 tyckt att Fuji legat lite efter Sony och Canon på vissa områden. Trots det väljer jag oftast Fuji som får komma med ut på äventyr. Att man har en kamera oh objektiv som man trivs bra med är ingen egenskap som nämns i specarna men betyder nog mer än man tror.

Ja, så är det. Jag och en kollega var båda sugna på att hoppa på tåget och byta allt mot små kameror eftersom vi är ute långa dagar och bär. Jag hade inte råd då, men han slog till. Sen svor han i tre år över missade bilder innan han i princip köpte tillbaka sin gamla utrustning begagnat. Kameran hängde inte med impulsen att ta en bild som uppenbarar sig väldigt fort. Men återigen, det är ett par kameragenerationer sen, så det kanske inte hade varit samma problem idag.

För mig har det blivit så att småkamerorna har en lite märklig plats. De tar en bra stund på sig att komma igång, sen går det undan med autofokus och seriebildstagning. Den andra är tvärtom, går blixtsnabbt att få igång, men bufferten fylls upp väldigt fort. Sen verkar jag vara en av få som riktigt ogillar elektronisk sökare, men det är väl en vanesak.

 

[lonian]

Nytt vs gammalt

Jag har en D810 med en uppsättning Nikkor 1.4 glas. Bildfilerna (RAW) blir fantastiska och jag gillar verkligen hur mycket information som finns i dem och vilka möjligheter det ger i efterbehandlingen. Nackdelen är att den är trög i AF och inte speciellt duktig på seriebildstagningen. Dessutom är hela systemet gigantiskt. Det är helt okej när man jobbar med foto, då är det skönt med rejäla grepp och stadiga glas. Ett tag tyckte jag D810 kändes liten i greppet när jag burit runt på mestadels D4 så det är väl en vanesak antar jag.

Så jag har tittat på något modernare, som tex X-T5 eller X-HS2.
T5 har precis den där sköna analoga känslan med vred som gör det roligt att fotografera medans HS2 är lite mer kall och effektiv men med en bättre sökare.

Det jag oroar mig för är dock filerna, kommer jag känna att de är sämre när jag kommer hem?
Kommer jag känna att spakarna i cameraraw blir kortare, att bilderna blir brusigare?
Att allt blir till det sämre helt enkelt.
Eller har en modern sensor med tillhörande elektronik utvecklats så mycket att den matchar en gammal 810?

https://www.photonstophotos.net/Charts/PDR.htm#FujiFilm X-H2S,Nikon D810

Kolla länken. D810 har bättre dynamiskt omfång än X-h2s