Jag ska försöka förklara utan att virra till det ännu mer.
Närbildslinser fungerar ungefär på samma sätt som när objektivet ställer in skärpan. Men i stället för att det längsta avstånd man kan ta på är oändligt, så blir det längsta avståndet en meter delat med närbildslinsens styrka, och det räknar man från linsen.
Det betyder att om du har ett vanligt kitobjektiv på 18-55 mm som fokuserar till omkring 30 cm från sensorn, så innebär det att närgränsen på det objektivet motsvarar att sätta på en lins på +4 dioptrier.
Det är meningslöst med svagare linser på ett sådant objektiv, och med +4 dioptrier blir det rätt stora optiska fel, så strängt taget är det inte mycket idé att använda närbildslinser på kitzoomen.
Det ställer sig annorlunda om man har en telezoom, eftersom den har längre närgräns, och där kan man dra nytta av svagare lins. +1 dioptri ger skärpa på en meter, +2 på en halv meter och +3 på 33 cm från linsen. AF kan finjustera till lite närmre. Om telezoomen fokuserar till 1,1 m från sensorn, så svarar det mot +1 dioptri, och man kan då ha nytta av en lins på +1 som ger möjlighet att få skarpa bilder mellan 1 m och ½ m från linsen med som mest dubbelt så stor avbildningsskala som utan lins. +2 dioptrier ger då skärpa mellan ½ m och 33 cm från linsen, och en lins på +3 ger skärpa från 33 cm till 25 cm från linsen. Med så stark lins som +3 bör man välja en akromatisk lins, och det finns akromatisk lins också med +2 dioptrier. En akromatisk lins ger betydligt bättre skärpa än en enkel lins.
Så om du bara har kitzoomen och inte en telezoom eller långzoom, så avråder jag från närbildslinser. De ger strängt taget ingenting annat än den på +4, och då lite större avbildningsskala till priset av kraftig kromatisk aberration och sämre skärpa.